37-årige Patrik Asplund var i början på 90-talet aktiv i Djurgårdens huligangäng. Han har också varit sångare i bandet Midgårds söner och skribent i den nationalsocialistiska tidningen Nordland.
– Ja, det är en liten resa, det måste man säga. Alla människor gör en massa fel. Men jag försöker åtminstone vända mina till något positivt, säger han i dag med en blick bakåt i tiden och hur han kunde omvändas:
– Man trycker inte på en knapp, det är en process. Men det började med kampsporten, jag fick nya förebilder och lärde känna folk med invandrarbakgrund. Jag minns en händelse efter en träning, när ett gäng studenter hoppade på några svarta killar. Då ställde jag, som skinhead, mig emellan, och sa ”rör ni dem så smäller det”, konstaterar han i Expressen.
Han blev ordförande i Blue Saints/Järnkaminerna 1996-1998, därpå souveniransvarig i Djurgården 1998-2005 och sedan 2006 han jobbat med det sociala projektet för ungdomar.
– Djurgården ställde upp för mig, berättar Patrik Asplund i Expressen och erkänner vad som slutligen fick honom att börja tänka annorlunda:
– Jag blev utsatt för grovt mordförsök. Det var efter ett bråk på en krog, de väntade på mig utanför med släckta lysen. De körde över mig och krossade benen. Efter det var jag inte i fysisk form att vara med i några bråk.
I dag har han fru och barn, är nybliven vd med främsta arbetsuppgift att få in pengar i riskkapitalbolaget för att kunna värva spelare och räddar klubben undan degradering.
– Vi ska vara i toppskiktet av allsvenskan. Djurgården är alltid en storklubb. Men samtidigt är ett starkt varumärke en förbannelse. Man förväntar sig att allt ska gå av sig självt.
Patrik Asplund efterträder Alf Johansson som har haft dubbla uppgifter, dels som vd i riskkapitalbolaget och dels som vd för Djurgården Elitfotboll AB.