Däremot – under några få timmar går bilkaravaner till dessa arenor. Ur bilarna strömmar barn i matchställ, vattenflaskor under ledning av taktiksnackande ledare för att spela vuxenkontrollerat. Så ser det ut inom de flesta större idrotter idag.
Deras ”behov” styr hur kommunerna bygger anläggningar. Det är vuxenvärlden som förstör spontanidrotten genom sitt överorganiserande. Barnen passiviseras och stora fantasilösa arenor lockar inte.
Egentligen, Vad vill vi?
Jag envisas med att vi idrottsledare måste börja diskutera idrottens stora frågor Vad vill vi? Och vad vill politiker och beslutsfattare?
Idag finns ytterst liten diskussion om Sveriges största folkrörelse. Men det är både påtagligt och alarmerande att det saknas både energi och riktning, den bara pågår utan mål.
När synpunkter uttalas är de ofta marginaliserade och, handlar mer om tunnelseende. Ytterst handlar det om vad vi vill uppnå med barn, unga, elit, bredd, generationsidrottande?
Landets idrottsledare måste börja ta plats, tala om de stora frågorna, inte bara tjata om barnidrott, toppresultat och aktuella konfliktfrågor.
Måste börja prata
Vill vi ha en levande idrott och vitala föreningar, spännande anläggningar, spontanidrott, många engagerade vuxna – måste vi börja prata idrott och samhälle på riktigt.
Dagens ointresserade politiker och sugrörsfrågor dödar idrotten. Ett sugrör ger inte tillräckligt syre för att överleva.
Willy Berggren