Jag vet inte om du kommer ihåg låten som handlade om den amerikanske friidrottaren John Carlos som höjde sin näve under prisutdelningsceremonin vid sommar-OS 1968 i en protest mot rasismen.
oförglömlige John Carlos
Ulf Dagebys text beskrev hela samhällets avsky mot den som vågade vara politisk under det finaste av allt; OS- medalj och nationens ära.
Samhällets straff blev hårt, John Carlos blev persona non grata i de flesta sammanhang, tappade sponsorer och hjälteglorian.
Nej, idrott och politik fick absolut inte höra ihop. Och under årens lopp, när krav på bojkott dyker upp, i idrottsmöten med diktaturer eller liknande, springer alltid någon försvarare av ”idrott och politik hör inte ihop” fram. Och bojkotten avvärjs, i de allra flesta fall.
Kolla Cas och FIFA
Men det är klart de hör ihop. Och just nu mer än någonsin. Det räcker att säga Cas och FIFA.
Frågan är snarare om det finns något avstånd alls mellan idrotten och politiken. Eller om det inte snarare pågår en makaber vänskapsmatch, eller dans, mellan de båda, där fjäsk och krumbukteri utgör spelets kärna, och övriga världen applåderar utan att riktigt förstå varför.
I detta spel straffas inte övertramp. Inte ens varningar delas ut längre, där pengar bytt plats med regler; ja faktiskt tyvärr ersatt äran och rent spel. Inte överallt, men dessvärre på alltför många platser. Med detta menar jag inte enskilda idrottares fantastiska prestationer, utan spelet bakom många pengastinna idrotter. Fjäskeriet, oärligheten, fegheten.
Om det inte hade varit så, hade förstås Fifas president Infantino efter sina verkligt infantila övertramp med ett ”Fotbollens fredspris” som fjäsk för Trump, eller förtjusta flygande mellan arenorna under fotbolls-VM i ett sponsrat plan från en diktatur, straffats direkt.
Horribelt förslag
Liksom hans horribla förslag att sälja ut delar av fotbolls-VM till privata företag. Men nej då. Visserligen säger flera delar av världen nej till omval av den mångspråkige schweiz-italienaren, men risken är ändå överhängande att han väljs om den 18 mars nästa år. Rent spel? Nä, snarare pengapolitiskt spelande.
Och så har vi Cas, idrottens skiljenämnd, som bland annat ska värna idrotten från övertramp. Men ledamöterna har beslutat att krigsnationen Ryssland ska få delta i hockey-VM, under egen flagg. Anledningen ska vara någon kryptisk anledning om att Internationella hockeyförbundet gjorde ett tekniskt fel när man förbjöd Ryssland att delta i VM efter attacken på Ukraina 2022. En attack som fortfarande pågår, varje dag, året runt.
Spel där regler slopas
Men just därför skulle alltså ryssarna få delta igen, och krigsherren Putin gnuggar förtjust händerna åt detta underbara spel. Utan regler, eller snarare egentolkade regler…
Glädjande nog har flera länder sagt att de minsann inte tänker spela mot Ryssland. Däribland de nordiska länderna och nu Schweiz. Vad det leder till ska bli spännande att följa. Kommer de bojkottande länderna vinna äran, men tappa poängen, eller bli uteslutna, eller kommer Cas vika sig. Konstigare saker har hänt. Och i så fall, om det skulle ske, så kan det visa på att idrotten inte alltid tackar ja till att bli uppbjudna, utan också säger nej tack, jag är upptagen. Idrott och politik hör inte ihop. Vi följer reglerna.