Med 27 dagar kvar till ishockeyns OS-premiär, Italien den 11 februari,  hotas förbundskapten Sam Hallams lagbygge av flera skador. Ännu kan ingen räknas bort från den uttagna 25-mannatruppen men min gissning är att Sam Hallam känner djup oro.

Hans drömlag ser ut att spricka, flera av hans bärande spelare går helt enkelt en match mot klockan för att bli spelklara i tid.

Till jul svarar vi tomten att vi varit snälla hela året, för att få de efterlängtade klapparna.

Till nyår lovar vi att vara goda, duktiga och träna mycket.

Men så kommer vardagen ikapp, och årets första månad blir lika rörig som förra året slutade. Bara fattigare. Och full av brutna löften.

Det pågår ett bandy-VM.  VM betyder här, som vanligtvis annars,  världsmästerskap, 

Det skulle kunnat betyda Vämjelig Meningslöshet.

Bandyn, en fin liten svensk, närmast K-märkt kulturföreteelse, driver med sin egen sport.

Stefan Bergh gillar att vara generalsekreterare. Det jobbet hade han vid Cancerfonden när han tog steget till RF för tio år sedan och fick samma uppdrag. Nu har han  sagt upp sig för en motsvarande tjänst vid Internationella bordtennisförbundet (ITTF). Han slutar i mars och jakten på en ersättare  är inledd. Samtidigt granskas RF:s roll och resultat. Fungerar modellen med ett egentligt ämbetsverk för idrott och ändå inte? Ska samma hjulspår gälla i fortsättningen? Behöver något förändras, med tanke på att även ett ordförandeskifte skedde för drygt ett år sedan. 

Frågor som  Stefan Bergh slipper  när han snart sitter på sitt nya kontor i Lausanne. efterträdaren på RF slipper den inte inte.