Dan Perssons blogg
Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.
Dan Perssons blogg
Släpp inte in juristerna!
Foto: Anders Wiklund / TT, Janerik Henriksson / TT
När en domare gör ett misstag i en fotbollsmatch kan det påverka utfallet av matchen. Så länge domare är människor kommer det att hända och sett ur valfri 20 års period så kommer det att jämna ut sig.
- När domaren Mohamed Al-Hakim efter matchen AIK-IFK Göteborg, där han gjorde ett misstag, ser kommentarer på twitter så omfattar de dödshot och förtal på nivåer som ur alla perspektiv är att se som straffbara, dvs borde vara föremål för agerande av rättsväsendet.
- För Linnea Claesson och mängder med andra idrottande tjejer är sexuella trakasserier på nivån att det passerar brottsbalkens bestämmelser vardag. Även här borde domar utfärdas.
- När barn i Gothia cup som spelare och som domare får uthärda rasistiska påhopp från föräldrar på läktare passerar vi också gränsen för vad som är brottsligt.
- AIK-IFK Göteborgs första match fick ställas in p.g.a matchfixning. Det är grov kriminalitet.
- Skatteverkets agerande gentemot idrottsklubbar de senaste fem år handlar om komplex EU-juridik och har drabbat klubbarna hårt. Skattemyndigheter i andra länder gör en annan tolkning.
- Boo FF hamnar i miljödomstolen för att ljudet från fotbollsspelande barn jämställs med buller från industri.
- Nybro Golfklubb förbjuds bearbeta sina greener på ett ofarligt sätt trots att bönder och lastbilar i samma område står för 99% av den totala mängden utsläpp.
Listan kan göras mycket lång och den här utvecklingen är inte bra.
SvFF borde få hålla på med fotboll, inte vara domare behjälpliga att polisanmäla de som hotar och förtalar domare.
Handbollsförbundet borde hålla på med handboll, inte behöva vara sexuellt trakasserade spelare behjälpliga med att identifiera och polisanmäla de som sextrakasserar spelare.
Gothia Cup borde få hålla på med fotboll, inte behöva hantera förtal av rasistiska föräldrar.
Ideella idrottsklubbar skall inte beskattas hårdare än företag på grund av skatteverkets tolkningar av Bosmandomen.
Inte ätas upp av juridiken
En idrottsrörelse får inte ätas upp av juridiken men det ligger onekligen i farans riktning.
Det vi tvingas konstatera att de myndigheter som har uppdraget och ansvaret att agera på de här områdena inte fungerar. I några fall är myndigheter onda eller korkade, i avsaknad av förståelse för sammanhang, och de som skadar idrotten. Det kan inte idrotten säga av naturliga skäl, men jag kan.
Vi kan förutse en utveckling där en ökande andel av föreningars, förbunds och RFs kostnader består av jurister, väktare, IT-tekniker som blir nödvändiga för att bedriva idrott.
Ingen hade tid med matchen
”Hur gick matchen för Flickor 07 i lördags?” blir en fråga med konstigt svar i framtiden om svaret är:
”Bara tre mordhot mot domaren och de är anmälda, fyra pappor som skrek könsord, de är identifierade och anmälda till socialförvaltningen som olämpliga vårdnadshavare, Vi sålde kaffe och korv för nytt rekord på 11.000.
Det är förmodligen något som skattemyndigheten ser som kommersiell verksamhet så nettot blev minus 2000. Kulturutskottets krav på hur vi motarbetar sexuella övergrepp följdes. Lite negativt är att vi passerade 95 decibel i jublet vid ett av målen och kan få böter av miljödomstolen.”
– Jamen, hur slutade matchen?
– Hur skall jag veta det, ingen här har väl tid att hålla på med fotboll numera.
Det ovan som kan uppfattas som raljerande är inte raljerande, det är en hotbild som har för mycket verklighet för att inte skapa oro.
Allt sämre villkor
Den här utvecklingen är direkt förödande för de som sitter i styrelser i föreningar, dvs förmågan att rekrytera till styrelser hotas, rekrytering av domare, lagledare med flera påverkas också negativt.
Vi har ett annat samhälle än när jag och pappa cyklade till Tunavallen i Luleå på 60 talet för att se Notviken ta två poäng i division tre norrbotten.
Det är ur många perspektiv något fantastiskt, vi har alla fått det väsentligt bättre både i Sverige och i världen men kombon av politiker som reglerar allt och mer eller mindre dysfunktionella myndigheter gör mig mörkrädd för hur svensk idrott skall hantera framtiden.
Idrotten är här, liksom i många andra fall ett offer för en samhällsutveckling som åtminstone jag ser vissa nackdelar med.
Vad är 200 advokater på atlantens botten?
En amerikansk advokat jag träffade ofta i jobbet i jobbet i NY för länge sedan i drog en kväll efter en jobbig förhandling när vi avslutade med ett glas vin följande skämt. ”Dan, vad är 200 amerikanska advokater på atlantens botten? A good start!
Missförstå mig rätt, jurister tillför mycket till samhället, men idrott skall handla om glädje, spänning, upplevelser, gemensamhet och stolthet. Inte juridik, polisanmälningar, skattetvister, miljödomstolar, sexuella trakasserier, mordhot, rasism, olagliga monopol och annat elände.
Vi måste finna en modell där vi får myndigheter som agerar korrekt och sköter sina grunduppgifter medan idrotten får fokusera på glädjen, spänning, upplevelse, stolthet.
Om idrotten måste ta på sig juridiken för att samhället fallerar så har vi ett allvarligt problem. Idrotten omfattar 3,5 miljoner medborgare, dvs 35% av befolkningen. Som största aktör inom civilsamhället (kyrkan är fler medlemmar men bara några procent som är aktiva besökare) blir alla samhällsproblem också idrottens problem. Med politiker, opinionsbildare och andra som då får för sig att Idrotten skall bära ansvaret för samhällets tillkortakommanden så får vi en omöjlig situation.
För att en folkrörelse skall kunna vara en positiv motor i samhället måste samhället ge dem förutsättningar. Självfallet skall idrotten följa lag och med få undantag gör man så, men om inte samhället ser till att lagar efterlevs så blir idrotten ett offer.
Allsvenskan 2027 skall inte ha advokatfirmorna Vinge och Mannheimer som topplag för att de som höll på med fotboll gick bort sig i en alldeles för komplex juridik. Nu är tack och lov den risken liten, men riktningen är skrämmande.
Mest skrämmande är att våra politiker vägrar acceptera en faktabaserad verklighetsberättelse utan bara kritiserar varandra. Sektbeteende är ingen grund för att utveckla ett samhälle och nu måste vi få ett fokus på att göra myndigheter funktionella. Något ingen gör något åt, man förminskar de problem man själva är ansvariga för och förstorar allt man kan skylla på motståndarna med konsekvens av att ingen gör något. På det kommer populister på vänster och högerkanten som har en egen alternativ verklighet.
Låt idrotten hålla på med idrott.
AIK har mer pengar än vad klubben behöver
Förbättringar av upplevelsen lockar publik. Foto: Patric Söderström / TT
Läst Q2 och halvårsrapporten från AIK fotboll AB. Om vän av ordning tycker jag favoriserar AIK i ekonomisk bevakning är det för att det är enda noterade laget med kvartalsrapporter som är jämförbara. Vad värre är så brukar IA vara enda media som kommenterar rapporten.
I Ideella föreningar är bokföring lite eljest som vi sa hemma i Norrland. I min idealvärld hade alla lagen varit noterade så siffrorna hade varit jämförbara och validerade.
För att då sammanfatta är det ganska enkelt.
Mer kapital än vad som behövs
Försäljningen av Isak gör att AIK har mer eget kapital än man behöver. Min nivå är 15 procent av omsättning och man ligger på runt 50 procent.
Matchdagsintäkterna går åt rätt håll, ledningen har städat bort dåliga avtal och förbättrat produkten, man får mer betalt per matchstol. Här är det uppenbart att mycket energi läggs på att förbättra upplevelsen vilket gör att man har möjlighet att ligga kvar på dagens publiksiffror trots ökande konkurrens.
Bytet av operatör av arenan har varit positivt så här långt, då de har monopol i Stockholm så är frågan hur länge det kvarstår. Bristen på event och befolkning är ett gigantiskt problem för arenaoperatörer och arenaägare.
AIK – en självklar toppklubb
AIK skall i min värld etablera sig som tvåa i omsättning och den vägen över tid skapa de sportsliga framgångar som skapar en positiv spiral. Mål på 200 miljoner i omsättning och positivt resultat före spelaförsäljningar är vad som krävs.
Elitfotboll på den här nivån är omsättning och duktig kommersiell ledning först och främst. Finns pengarna kan genomsnittlig sportslig ledning leverera sportsliga resultat men även den duktigaste sportsliga ledningen kan inte leverera mer än enstaka år utan pengar.
Ökat publikantal är imponerande med tanke på att trafiken skrämmer bort många från arenabesöken och då konkurrensen om människors fritid går från mördande till värre.
Investera i utveckling
Att satsa på publikintäkter och samtidigt försvara sponsor och exponeringsintäkter är rätt väg framåt. Investera i fler som arbetar med CRM-uppbyggnad, marknadsföring, Revenue management, segmentering såväl som gästupplevelse och kvalitet är enda vägen framåt.
Här krävs personal med akademisk utbildning som är befordrade i näringslivet om nivån skall bli hög nog. De har hög lön idag. De skall brinna för gäster snarare än för fotboll. Ökad kompetens i klubbarna är vad Handels centrum för sport business ser som största potentialen för elitidrotten.
Här bör man göra en långsiktig satsning med den frihet som hög soliditet skapar.
Krävs en ny huvudsponsor
På den negativa sidan så skall man hitta en ny långsiktig huvudsponsor. Det är inte enkelt av flera skäl.
Först och främst så kan man idag köpa exponering som når fler för väsentligt lägre kostnad än vad man betalar som huvudsponsor.
En huvudsponsor måste få något mer än bara exponering för att intäkten skall bli intressant.
Kostnaden för att leverera klubbens skyldigheter i sponsoravtal har löpande ökat på hela marknaden, d.v.s marginalen har sjunkit.
Koncernchefen bestämde
Sponsorernas riskanalyser har förändrats totalt. Risker med sponsoravtal värderas högre. För sponsoravtal av individuella idrottare görs totala genomlysning av risker för doping och annat beteende som kan skada sponsorn. Klubbar värderas utifrån allt som kan ge negativ media. Från spelares ev fylleri/lagbrott, supportrarnas agerande, ekonomisk stabilitet, styrelsens långsiktighet och kvalitet på ledningen.
Tiden när klubbar fick sponsorer för att koncernchefen var supporter är borta sedan länge.
AIK har ett av Sveriges mest kända varumärken inom sporten men ur ett sponsorperspektiv är en mediaanalys av AIK ingen perfekt läsning.
Styrelsekonflikter, supportergrupper som är fientliga mot klubbledning på sociala media, samverkan med skattebrottslingar, förtal och hot av domare som gör misstag, bengaler med flera negativa händelser är något som skadar klubben. Jmfr med MFF som har en väsentligt positivare mediabild.
Här har ordförande och styrelse ett omfattande ansvar för att mediebilden av AIK skall stimulera sponsorer att söka samverkan med klubben.
En ny huvudsponsor på förväntad nivå uppstår bara om sponsorn är säker på att tjäna mer och inte tar några risker. Exponering på tröjor och hemsida har lågt värde. Att förknippas med positiva projekt på integrations, ungdoms, jämställdhet har högt värde.
Elitklubbarnas utmaningar är gigantiska medan möjligheterna är stora. Långsiktighet i att utveckla produkterna, förbättra upplevelse, bli duktigare på försäljning och yield är grunden.
Jag blir glad av att läsa rapporten men inser att vi behöver den här utvecklingen i varje kvartalsrapport i ett decennium framåt i tid.
Rf måste stoppa styrkelyftarna
Styrkelyft: Johanna Silverwall, 57 kg- klassen, från Sundsvalla AK lyfter 112,5 kg i Exel Arena under SM-veckan år 2014 Umeå. Foto: Fredrik Sandberg, TT
Vi har sedan Bosmandomen kom för över 20 år sedan en legal struktur där Idrott som bedrivs som ekonomisk verksamhet skall jämställas med annan ekonomisk verksamhet. Dvs lagar som konkurrenslagstiftningen gäller även för idrotten.
I en tid när våra statliga myndigheter tycker det är helt ok att bryta mot svensk lag och deras politiska styrelser och regering verkar tycka samma är det viktigt att idrotten står emot förfallet. Idrotten är till skillnad mot partierna fortfarande en levande demokratisk folkrörelse och det är grunden för att vi skall vara bättre.
Har inte monopol på sin idrott
När Transportstyrelsen fattar beslut om det de kallar ”avsteg” från lag blir man kriminell. Ett idrottsförbund som har regler som bryter mot lag blir också kriminell eftersom ingen som sitter i en förbundsstyrelse idag kan vara okunnig om vilka lagar som gäller.
Marknadsdomstolen dömde 2013 till Svenska Bilsportförbundets nackdel, dvs deras regler som förbjöd medlem att delta i tävlingar anordnade av annan var olagliga. Ett förbund har inte monopol på sin idrott. Så enkelt är det.
SSF (Svenska styrkelyftförbundet) är fyra år efter den prejudicerande domen en aktör som öppet bryter mot lag, dvs bedriver kriminell verksamhet. De hotar med att bestraffa individer med indragen licens, dvs möjligheten att tävla, om man tävlar för annan organisation. Det kan enligt mail jag sett räcka med att man är åskådare för att hot om indragen licens skall uttalas.
De ska utveckla idrotten
På ren svenska skall SSF omgående ändra i sina regelverk och se till att man följer svensk och europeisk lagstiftning på området. Ett förbund får aldrig bli ett monopol. Vill jag som individ vara med i två föreningar som tillhör olika förbund har jag den totala rätten att göra så enligt FN-stadgan om mänskliga rättigheter såväl som svensk lag.
Vill jag som medlem i en golfklubb tillhörande svenska golfförbundet spela på en kommersiell anläggning så har jag självfallet den rätten. SGF har aldrig någonsin agerat som SSF, utan tvärtom tacksamt stött kommersiella aktörer eftersom man förstått att uppdraget som förbund är att utveckla idrotten, inte förbundet.
SSF har också regler som gör att tävlande bara får använda utrustning från leverantörer som har licens hos förbundet (som betalar förbundet för att få monopol). Det är också ett brott mot konkurrenslagstiftningen som skadar enskilda företag såväl som fördyrar utrustning för de tävlande.
Det är självklart och logiskt att RF omgående drar in alla bidrag till SSF så länge man inte ändrat på sina bestämmelser. RF som har myndighetsansvaret på delegation från staten när det gäller att fördela statens bidrag till förbund kan inte skicka pengar till kriminella.
Klart att jag har bevis
Om nu någon tycker kriminell är ett hårt ord i sammanhanget så blir man kriminell om man medvetet och över lång tid bryter mot lag. Det gör SSF. Jag sitter självfallet på bevis i form av kommunikation som påvisar att jag har full täckning för det jag påstår.
Idrottsförbund har det inte enkelt. Konkurrensen om människors fritid är mördande och antalet som idrottar inom RF anslutna föreningar minskar, medan andelen som idrottar ökar.
Vi idrottar hos kommersiella aktörer såväl som enskilt och olika nätverk och appar gör att vi idrottar i föreningslika strukturer som dock inte är föreningar utan mer lösliga. Det finns tusentals grupperingar på Facebook som gör att man kan idrotta i grupp, i stort när som helst.
Uppdraget – att fler idrottar
Själv är jag kund hos Ingarö Golf AB, ett välskött, välmående bolag som levererar bra kvalitet på min satsade fritid. Friskvården sköts minst lika bra av kommersiella aktörer som av ideella. Jag är också medlem i ideella golfklubben Ingarö som är medlem i Golfförbundet, men den verksamheten deltar jag icke i.
Vägen framåt är att utveckla föreningslivet och förbunden så man blir attraktiv nog i kampen om medborgarnas fritid. Protektionism, monopol, förbud och bestraffningar är ingen väg framåt. Det viktiga är att fler idrottar, i vilken form är i det sammanhanget ointressant.
RF och specialförbundet har ett ansvar att alla följer svensk lag. Vi kan inte låta idrotten med våra ideal sjunka så djupt att vi beter oss som myndigheter.
I ett läge när politiker accepterar lagbrott av myndigheter skall idrottens ledare tydligt vara föredömen, dvs beivra och bestraffa lagbrott var helst de förekommer. Jag propagerar för att idrotten skall få bestämma över spelobjekten på en omreglerad spelmarknad för att vi inte skall få kriminalitet i form av matchfixning. Skall idrotten ha rätt till den makten så skall man följa lag på andra områden. Svårare än så är det inte.
RFs chefsjurist bör därför relativt omgående ta kontakt med SSF och vänligen men bestämt föreslå att de bör följa svensk lag i sin verksamhet och att ett förbund aldrig kan ha monopol på sin idrott och att deras förmåga att följa lagen påverkar hur RF betalar ut bidragen nästa år.
Bäst är det självfallet om SSF på eget initiativ omgående ändrar sina regler och tänker om helt och hållet. När RIM (Riksidrottsmötet, idrotten högsta organ) 2019 skall ta beslut om nya regelverk för att få bli medlemmar i RF och kraven för att kvarstanna i RF finns det skäl att fundera om SSF klarar de nya reglerna.
Damfotbollen i framtiden
Foto: Maja Suslin /TT SPORT
Resultatet i EM blev inte det förväntade och vi byter förbundskapten. Sverige har i många år varit en ledande nation inom damfotbollen, mycket beroende på att vi startade väldigt tidigt och i många år hade ett försprång i form av fler tjejer som spelade fotboll utöver de andra komparativa fördelarna som ett rikt land ger i form av många planer och att Sverige är ett relativt sett jämställt land.
Nu kommer andra i kapp och korrelationen med befolkning och ekonomi gör att vi i framtiden inte skall räkna med att vara topp 4 i världen. Vi kan överprestera på enskilda mästerskap men länder som har fler spelare och högre omsättning inom damfotbollen kommer över tid ligga före oss.
Då är frågan hur vi skall lyfta damfotbollen från dagens nivå till nästa.
Medaljer är relativt ointressanta utifrån den samhällsnytta som damfotbollen kan leverera. De är snarare en konsekvens att vi gör allt det andra bra.
Min egen relation till damfotbollen är begränsad men bonusdottern spelade, först i Boo FF, både i seniorlag, Flickor 92 som var extremt framgångsrika, stadslaget och sista åren i Hammarby, dvs på elitnivå.
Hon la av när hon insåg att 30 timmar i veckan i kollektivtrafiken i kombination med en gymnasieskola som skulle ge plats på ekonomutbildning på universitetet inte var en framgångsrik plan.
Då det inte finns några pengar i damfotbollen så var valet att satsa på skola logiskt. Hon spelade fram till 17 vilket då är ganska sent. Ett av Damfotbollens stora problem är att även de duktiga tjejerna lägger av i tidiga tonåren, dvs de hinner inte utveckla sin fulla potential.
Kommuner såväl som klubbar som favoriserar killarna är ett faktiskt problem där tjejer får sämre och färre träningstimmar.
Ledarförsörjning där det fortfarande 2017 verkar vara finare att träna killar än tjejer är ett problem. Att för många ledare har för mycket fokus på sportsliga framgångar och för lite fokus på att utveckla unga människor till goda medborgare är en del av det problemet.
Sexuella trakasserier av tjejer i tonåren och uppåt är ett stort och växande problem där handbollsspelaren Linnea Claesson har synliggjort problemet och agerat föredömligt. Tyvärr verkar hon vara ensam som gör något, hon saknar konkret stöd av allt från RF till förbunden till föreningar på det här området.
Hedersförtrycket är ett tillkommande problem. Många invandrartjejer får helt enkelt inte idrotta och alldeles för många är utsatta för ett förtryck för sitt kön som vi aldrig får acceptera. Det här problemet kan inte idrotten eller fotbollen lösa. RF kan sätta ner foten och förbjuda slöjan som inte är ett klädesplagg utan verktyget för att objektifiera kvinnan som underställd mannen, dvs i direkt strid med idrottens jämställdhetsmål. Problemet är omfattande och samhället som helhet är ansvarig för att vi agerar och bekämpar hedersförtryck
Sen kommer det som i hög hastighet är på väg att bli både tjej- och killfotbollen såväl som all annan idrotts stora problem. Konkurrensen om människors fritid ökar snabbt. Idrottens förmåga att vara attraktiv och kunna konkurrera är begränsad. Människor tränar i ökande omfattning utanför föreningslivet både individuellt eller i nätverk via sociala medier, dock utan förening. Utöver konkurrens på träningsområdet så ökar konkurrensen om människors fritid på alla områden och det växer fram nya. Ifjol skapade Pokemon go fler promenerade kilometrar är någon annan idrott. Vad som kommer nästa år återstår att se. Att något nytt kommer kan vi vara säkra på.
Här lär damfotbollen drabbas hårdare än herr av det enkla skälet att herrfotbollen är så mycket ekonomiskt starkare, dvs resurserna som behövs för att möta konkurrensen, vara attraktiva och behålla spelare är inte lika stora för damfotbollen. Att vara anställd tränare för ett pojklag i fotboll kan ge en lön som går att leva på, motsvarigheten saknas nästan genomgående för tjejerna som då får en sämre utbildad tränare som ett område.
Själv tror jag på damfotbollen som tillväxtområde men det är en lång resa där man till att börja med får inse att gör man som man alltid har gjort så får man samma mediokra utfall.
Inget fel i att tjejerna får mindre
Foto: Carina Johansen / NTB Scanpix / TT
Flera är i samband med fotbolls-EM upprörda över att damfotboll får mindre pengar än herrfotboll och att skillnaderna är gigantiska. Det tycker jag är fel. Skillnaderna är gigantiska men det är inte fel eftersom det är kommersiella intäkter.
Jämställdhet inom idrotten är viktigt och något vi hela tiden skall försvara men de kommersiella ersättningarna är inte en del av ojämlikheten.
Extrema skillnader
Jämför vi tennis med varpa så kan vi konstatera extrema skillnader i sporternas omsättning, Jämför vi basket med bandy kan vi göra samma konstaterande.
De kommersiella intäkterna för idrotten står i direkt proportion till det kommersiella värde som skapas. Så enkelt är det. Det är jämställt.
Det icke jämställda är när samhället ger killar fler och bättre träningstimmar, när bidragen till herridrott är större, när verktyg för kvinnoförtryck accepteras inom idrotten. När fler flickor än pojkar slutar idrotta, när flickor utsätts för sexistiska och rasistiska påhopp från föräldrar på läktare och så vidare i en lång rad. Men de kommersiella ersättningarna hör inte dit.
Kosmetiska beslut
Fördelningen män och kvinnor inom förbunden är inte ett tecken på bristande jämställdhet, utan en konsekvens av bristande attraktionsförmåga. Kvotering till förbundsstyrelser som beslutats på RIM leder inte till ökad jämställdhet på något sätt utan är en kosmetisk åtgärd helt utan effekter.
Både UEFA och SvFF ger damfotbollen mer stöd än vad som är kommersiellt relevant och det skall de självfallet fortsätta med. Damfotbollen har förutsättningar att växa snabbare än herrfotbollen så det är lönsamma investeringar.
När idrotten har kommersiella intäkter, från företag, tv-bolag och åskådare så är det marknaden som styr hur mycket de kan betala. Här är kön oväsentligt.
Tittarna som styr
Man kan betala en miljard för tv-rättigheter om tv-tittarna är beredda att betala mer. Så enkelt är det. Klubbar med tiotals miljoner supportrar globalt som ex.vis Arsenal kan tjäna väsentligt mer än exempelvis Luleå Hockey med tiotusentals supportrar runt Luleå och några tusen utflyttade Lulebor i Stockholm. Det är marknadsekonomi.
British Open i golf med tiotals miljoner golfare i 150 länder som tittare och konsumenter av golfresor, golfklubbor såväl som bilar med flera produkter skapar ofantligt mycket mer pengar än en Nordea Tourtävling för herrar i Sverige som knappt når alla föräldrar till spelarna.
Kommersiella värden styr
Det är marknadsekonomi, det system vi valt för att vi ännu inte funnit något bättre, bara sämre som planekonomi och socialism.
Att försvara och förbättra jämställdheten inom idrotten är viktigt och något jag tycker bör prioriteras högre men då bör vi fokusera på rätt områden. Dit hör inte de kommersiella intäkterna. De är totalt jämställda redan idag, respektive aktör får ca 60 procent av det kommersiella värdet oavsett kön.
Att göra det attraktivare att sitta i föreningsstyrelser så vi den vägen får in fler kvinnor (och män under 50) är en viktig åtgärd.
Att utveckla arenor såväl som ex.vis golfanläggningar så de blir attraktivare för kvinnor är både god jämställdhet och lönsamt.
Så kan orättvisor bekämpas
Att bekämpa hedersförtrycket genom att säga nej till slöja för barn under 18 är jämställdhet, det är dessutom barnkonventionen såväl som Idrottens värdegrund. Säger man ja så kan man slänga värdegrunden på soptippen.
Att säkra att tillgång till anläggningar ges könsneutralt är ett kommunalt ansvar för att visa på jämställdhet.
Att bekämpa olämpligt språkbruk på läktare är bra för jämställdheten.
Att hjälpa Linnea Claesson med IT personal och jurister för att bekämpa sexuella trackasserier mot unga tjejer är ett mycket effektivt sätt att agera för jämställdhet. Två tekniker som identifierar avsändare och två jurister som skickar in polisanmälningar tillsammans med en enkel hemsida där man talar om vilka de är på ett juridiskt korrekt sätt skulle göra underverk.
Men kommersiella intäkter till idrotten uppstår bara om de som betalar kan tjäna pengar. Frångår vi den principen så får idrotten mindre pengar.
Dan Persson
Den kampen förlorade idrotten
Magdalena Andersson vill bevara skatteintäkterna och de utländska bolagen vill ha en lösning som gör att de kan leverera vinster nog till sina ägare. Det tror jag blir upplösningen på spelregleringen, skriver Dan Persson
Förra veckan var jag med på flera seminarier i Almedalen om spelomregleringen. Mina inlägg i de panelerna grundade sig på följande slutsatser.
Magda valde sida
Min ståndpunkt är att Idrottaen och folkrörelser förlorar och att våra politiker medvetet valt detta för att få ihop ett system som ger de giriga en lösning de kan acceptera.
De giriga är då ett lite konstigt sällskap där Magdalena Andersson är den ena delen och de utländska spelbolagen den andra.
Magda vill bevara skatteintäkterna och de utländska bolagen vill ha en lösning som gör att de kan leverera vinster nog till sina ägare.
Vad det handlar om
Moraliskt är de likvärdiga, de vill få oss att frivilligt ge dem våra pengar. Det är vad spel handlar om.
För att idrott och folkrörelser bara skall förlora lite grann på omregleringen är det fyra saker som är livsviktiga att ändra i den kommande propositionen relativt utredningens förslag.
1. Att ideella organisationer får ett undantag från EU-lagar och kan behålla skattefrihet på spelen.
2. Att travsporten har rätt kräva avtal med ersättning av alla som vill ha spel på hästar i sitt utbud.
3. Att bingon förblir folkrörelsernas, även den digitala.
4. Att idrotten får besluta om vilka spelobjekt som är ok för att förhindra matchfixning.
Öppnar för matchfixning
Den fjärde punkten är omistlig för att bevara sportens själ. Idrotten måste få bestämma över vilka spelobjekt som tillåts. Annars får vi matchfixning som kan förstöra. Spel på lägre divisioner, första utvisning med flera som är lätta att manipulera riskerar att förstöra idrotten helt.
Min tes är att ovanstående fyra är möjliga att uppnå om idrotten och folkrörelserna samlas kring dessa och agerar gemensamt. Man har samtliga Riksdagspartier bakom sig i frågan om skattefriheten och inställningen från EU är positiv.
Regeringen vill straffa
Travsporten kan inte bära kostnaden för att tillhandahålla spelobjekten utan ersättning. Här måste ”skall” stå i propositionen. Utredningens ”kan” räcker inte.
Den digitala bingon är en förutsättning för att folkrörelser och idrott skall nå intäkter nära dagens. Digitala 50/50 lotter måste också tillåtas även för enskilda klubbar. Här bör ”ideell” räcka för tillstånd, dagens krav på ”allmännytta” och ”nationell” i lagtexten är förlegat.
Idrotten får suga i sig att något EU undantag från skatt för kommersiell verksamhet är något man får ge upp. Det får konsekvensen att 51- ptocent% regeln måste upp och klubbas igenom på nästa RIM.
Sen är det så att även med punkterna ovan i mål så är idrotten och folkrörelsen förlorare. Att få de analoga spelen är en gåva värd noll då de om några år har försvunnit. Får man mindre än de fyra punkterna ovan skall det ses som att regeringen vill straffa idrotten såväl som folkrörelserna.
Sälj och ge bort!
När det gäller Svenska Spel bör staten sälja de konkurrensutsatta spelen till högstbjudande och ge bort turspelen till folkrörelserna och idrotten. Staten skall inte vara aktör på spelmarknaden efter omregleringen.
Kvar är då kasinoverksamheten som kan föras över till Riksbanken då den har samma bedrövliga utfallsfrekvens på räntebanan som ett roulettehjul.
Att SvFF med flera förbund skulle få köpa sportspelen faller på att SvFF är insolvent (risken att man går i konkurs är noll, men man har blåst alla pengar på Friends). Att staten ger bort Svenska Spels sportspel är lika sannolikt som att Jonas Sjöstedt köper aktier i privata vårdföretag då det handlar om tiotals miljarder.
Min något dystopiska inställning bygger på att de utländska spelbolagen har tillgång till nästan obegränsat med kapital och kan anlita världens smartaste för att utveckla nya spelprodukter. Det är osannolikt att folkrörelserna kan bevara sina marknadsandelar över tid. De analoga spelen slås ut.
De populäraste är de farligaste ur spelmissbruksperspektiv. Magdalena eller hennes efterträdare lär få tugga i sig moralen om de skall få sina skatteinkomster. Här kommer den stora konflikten att ligga när bolagen med licens uppfinner nya spelformer med för hög andel spelmissbruk som de svenska vill förbjuda.
De största idrotterna kan kortsiktigt öka sina sponsorintäkter men här är rädslan att de sjunkande priserna på exponering på nätet gör att reklam på nätet blir kostnadseffektivare än att nå kunder genom sponsringsprojekt. Aktörer som kan erbjuda CRM-system med många kunder, dvs ett affärsmässigt samarbete är dock klara vinnare på spelområdet.
Jag förutser också att de utländska bolagen gärna går in i CSR baserade projekt för att framstå som goda medborgare, det bör ligor och klubbar förbereda sig för och erbjuda redan idag. Svensk lag är redan överspelad så det är riskfritt.
Sen är resten svårt. Jag har förmågan att tugga i mig 1300 sidor utredning med bilagor men inte förmågan att förstå alla konsekvensanalyser i en komplexitet där floskeln ”Djävulen bor i detaljerna” framstår som en söndagsskola.
Att förutspå framtid är ingen enkel uppgift, Det normala utfallet är att alla har fel.
Sannolikheten att de som skriver propositionen har bättre förmåga än mig att förutse framtid och göra alla konsekvensanalyser är låg.
Min grundtes blir därför att vi går från ett icke fungerande system till ett icke fungerande system.
Allt annat är osannolikt.
Idrotten måste höja rösten
Foto: TT
Golfbanan i centrala Linköping räddades genom ett kvalitativt arbete av klubben, Svenska Golfförbundet (SGF), Kreab, näringslivet med flera. Ett av alldeles för få exempel på hur framgångsrikt opinionsarbete ger resultat.
När jag jämför Idrottens påverkansförmåga med kulturens så brukar jämförelsen sluta med tennissiffror modell 6-0, 6-0 och 6-0 till kulturen.
Senaste kulturella partytricket på opinionsbildningens område är ”ABK-samhället” i betydelsen Arbete, Bostad, Kultur, en travesti på 50-talets ABC- samhälle (Arbete, Bostad, Centrum) där Vällingby under några år var världens role model för samhällsbyggnad, är glimrande. RF kan prata idrottsplatser i nya områden som viktiga utan att något händer medan kulturredaktörerna genom akronymen får genomslag.
Då mobiliserar de
Vill staten ändra ett komma i en kulturbudget så reser sig ett par tusen retoriskt skickliga kulturredaktörer, kulturarbetare, författare och konstnärer upp och tvingar politikerna att backa. Deras förmåga att mobilisera får ÖB och franska bönder att framstå som amatörer.
Drabbas idrotten så ryar Björn Eriksson till och ofta får jag uppslag till en krönika, sen händer i regel ingenting.
Kulturjournalister kan politik och är en aktiv del av samhällsutveckling. Sportjournalister skriver om matcher, tävlingar men kan i de flesta fall vare sig politik eller ekonomi.
Arbetsmodellen där man söker konsensus genom förankring gör att Idrotten konstant är tvåa på bollen och att åsikten i form av kompromissen är helt ointressant. Dagens samhällsklimat kräver snabbhet och tydlighet för att man skall nå igenom bruset.
Idrotten större än så
I mina föredrag för förbund och distrikt inom idrotten pekar jag på att förändringstakten i samhället nu så hög att det krävs att man hela tiden arbetar utifrån och in. Idrotten, lite elakt generaliserat, har inte ens nått inifrån och ut, normalläget är inifrån och in. Idrotten ser sig inte som en del av samhället utan lever kvar i en tes om att man är något eget.
Det här är farligt. SGF är mig veterligt enda förbund som prioriterar opinionsbildning, dock så är det alldeles för många golfklubbar som inte aktivt skapar relationer med sina lokala politiker.
Orsakerna till att idrotten är så dålig på opinionsbildning är historisk. De styrande socialdemokraterna såg RF som en del av den socialdemokratiska maktapparaten och såg till att idrotten skyddades. Det här tog slut med Bosse Ringholm och hans generation. Det förstod inte idrotten.
Två pålästa ordföranden
Nu måste vi vakna. Vi behöver fler tydliga förbundsordföranden som Anders Larsson i Hockeyförbundet och Mats Carlsson i Basketbollförbundet. Svenska Fotbollförbundet som största förbund måste bli väsentligt tydligare och börja agera.
Varje förening måste ha budget för opinionsarbete, berätta vad ni gör för de lokala politikerna, varje distrikt för de regionala och varje förbund för de nationella.
Idrotten måste helt enkelt bli ofantligt mycket bättre på att tala om vad man gör och vilken nytta man skapar. Att idrotten är enda organisation som politiker anser man skall ställa till ansvar är en helt absurd situation när idrotten genomgående är ett offer för att samhället inte klarar sina uppgifter.
Skärpning, tack!
I Almedalen sa en av politikerna i den panel jag medverkade i: "Staten ger idrotten 2 miljarder i skatter, vi måste kräva ordentlig utvärdering hur medlen används”. Jag fick repliken och sa: "Kan vi få lite perspektiv nu, tack! Svensk iIdrott omsätter ca 100 miljarder, genererar 35-40 miljarder i skatteintäkter till staten, omfattar 3,4 miljoner utövare, 600 000 ideella ledare, 20 000 föreningar med + 100 miljoner tränings-och tävlingstillfällen för individen. Partistödet är också på 2 miljarder och här har 90 % av medlemmarna försvunnit utan att någon föreslagit att man skall utvärdera om stödet används effektivt."
Det är inte politikernas fel att de har fått en så felaktig inställning, det är Idrottens fel, bristen på opinionsbildning ger det här resultatet.
Våga ta ställning!
Det är dessutom inte svårt att bli duktig på opinionsbildning. Tala om vad ni gör, tala om vad det får för konsekvenser, beskriv varför det är bra för den ni talar till. Upprepa löpande.
Idrottens samhällsnytta är så stor, och Idrottens positiva påverkan på allt från demokrati, skolbetyg, integration, folkhälsa, samhällsekonomi, är så omfattande att finns obegränsat med fakta för att utbilda politiker, ledarskribenter, tjänstemän med bra opinionsbildning.
En bra början är att våga ta ställning. Opinionsbildning handlar om att få andra att dela din åsikt. Grunden för att nå dit är att man har en åsikt som man vågar stå för under lång tid.
Accepterar man som exempel slöja inom idrotten så måste man tydligt tala om att man lagt ner jämställdhetsidealen och HBTQ-inkluderingen då Islamisterna ser kvinnan som underordnad och homosexuella som personer som skall mördas. Att då istället tydligt kunna säga nej till slöja är enklare eftersom argumenten är klockrena.
Börja vinna priser
Antingen blir idrotten väsentligt bättre på opinionsbildning eller så accepterar vi en fortsatt marginalisering, bristande förståelse, dålig kunskap med flera problem från resten av samhället.
Låt 2018 bli året då idrottsförbund vinner priser som bästa opinionsbildare.
Bris angrepp på idrotten är intellektuellt ohederligt
Magnus Jägerskog, generalsekreterare på Bris. Foto: Fredrik Hjerling / BRIS / Handout
Magnus Jägerskog, generalsekreterare på Bris är ytterligare en i raden som utmålar svensk idrottsrörelse som det största enskilda tillhållet för pedofiler (Svd debatt 28/6).
Liksom alla andra från f.d. toppidrottare som använder mer pöbellika fasoner till politiker gör han det utan kunskap om vad idrotten gör och utan att förstå idrottens position. Det är intellektuellt ohederligt och den bakomliggande bockfoten, att utnyttja nyhetstorkan för att profilera den egna organisationen blir tydlig.
Trist att mitt gamla husorgan Svd inte har större faktakoll och tar in den här artikeln.
Jag är utifrån mitt yrke och som skribent på Idrottens Affärer en av mycket få personer, som utan att vara en del av idrottsrörelsen, lägger all vaken tid på svensk idrott. Jag har i hundratals krönikor, med fakta som grund, kritiserat RF och enskilda förbund för att de förtjänar kritik. Jag har aldrig sett något skäl att kritisera Idrotten för övergrepp på barn eftersom det inte finns någon faktagrund för att göra detta.
Envar med någon tankeförmåga kan utifrån det enkla faktum att svensk idrott handlar om 3 miljoner utövare, 600.000 ledare och ca 100 miljoner träningstillfällen inse att idrotten inte kan avvika från resten av samhället i någon större grad.
Övergrepp på barn är ett samhällsproblem som sker i miljöer där det finns barn. Dvs i hemmen, i kyrkan, på förskolan, i skolan men också i idrotten.
Idrottens uppgift är att vara lite bättre än samhället i övrigt. Mer än så går aldrig att nå. När skolan som är plikt och samhällets ansvar inte kan få bort problem med sexuella övergrepp på barn så kan inte idrotten det heller.
De utsatta barnen är största offret för samhällets oförmåga att få stopp på övergrepp på barn men också Idrotten är ett offer för att polis och rättsväsende inte löser de uppgifter de har hela ansvaret för. Trots att vi ger dem 40 miljarder per år för att lösa sin uppgift. Att idrotten på ideell basis skulle bli väsentligt bättre än polisen på att beivra brott går bara att nå om förfallet av polisen fortsätter och förstärks. Det vore fruktansvärt.
Sexuella övergrepp på barn är alltid ett brott, dvs i samma sekund som det finns ett misstänkt övergrepp skall det lämnas över till rättsvårdande myndigheter och leda till stränga straff när dom faller. Den ansvarige ledare har en absolut skyldighet att anmäla brott, precis som vilken medborgare som helst och oavsett brott.
Idrotten får aldrig bli ett medborgargarde.
Övergrepp på barn är inte kvantifierade utöver den förmodligen försumbara andel som leder till fällande dom. Det är med stor sannolikhet omöjligt att kvantifiera utan vi kan bara genom undersökningar skatta antalet.
Visar det då att Idrotten har fler övergrepp relativt sett än exempelvis skolan skall samhället självfallet vidta mycket hårda åtgärder där indragna bidrag bara får vara en del av åtgärderna.
När det gäller barnkonventionen så är problemet samhällets oförmåga att hantera såväl artikel 34 om sexuella övergrepp som artiklarna 33 om att skyddas mot narkotika och artikel 37 dit vi kan härleda det mycket omfattande hedersförtrycket. Att svenska kyrkan och övriga samfund tillsammans med föräldrar bryter mot artikel 15 om religionsfriheten är något som alla väljer att blunda för av skäl jag inte förstår.
Om samhället, våra valda företrädare och våra myndigheter inte kan förhindra övergrepp på barn så kan inte idrottsrörelsen det heller. Idrotten kan vara och är med stor sannolikhet bättre än samhället i övrigt.
Idrotten är en mycket trygg plats för barn, men helt utan övergrepp kan den inte vara.
BRIS och generalsekreterare slår med vetet in öppna dörrar med sina åtgärdsförslag. Hade han läst vad RF och förbund säger och mera viktigt gör på det här området så hade han förstått att de i stor utsträckning redan var implementerade. Vilket än en gång påvisar att syftet med texten är att profilera den egna organisationen.
Idrotten är med mycket små resurser en aktör som utöver att skapa oceaner av samhällsnytta hela tiden drabbas för att man får sin del av samhällets oförmågor.
Idrotten kan som exempel ta hand om alla invandrartjejer. Men bara om samhället ser till att de får idrotta istället för att ge bidrag till de organisationer som förnekar hedersförtrycket.
Jag är försiktigt uttryckt ganska less på alla de, som utan att förstå vad svensk idrottsrörelse är och gör, angriper den på felaktiga grunder. Det finns goda skäl för RF att söka andra samarbeten än Bris om man skall fortsätta angripa problemen med övergrepp. Då behöver man seriösa partners.
När gästen plötsligt inte kommer
Skellefteås Andreas Wingerli har gett laget ledning 1-2 under kvartsfinalen 7 i bäst av 7 mellan Frölunda HC och Skellefteå AIK i SM-slutspelet i ishockey i Scandinavium. Foto: Björn Larsson Rosvall / TT
Jag är en ofrivillig stor beundrare av den framgångssaga som Skellefteå AIK utgör inom svensk elitidrott. Ofrivillig på emotionella grunder då min uppväxt 13 mil norr om Skellefteå gett mig ett favoritlag i hockey som inte ens varit nära att leverera det AIK levererat.
Nu gör AIK en förlust på 17 miljoner, det är inget stort problem utifrån eget kapital och likviditet men det är en signal om att världen förändras.
Förlusten orsakas enligt AIK av två orsaker. Dels att man slogs ut i kvartsfinal och dels av minskad publik under grundserien.
Med 7 raka finaler hade jag också sett det naturligt att budgetera med minst semi. Ser ingen anledning till kritik på det området men ser det som en viktig princip för elithockeyn att ingen får budgetera för mer än för grundserie. Nu har AIK eget kapital så det räcker och blir över men generellt behöver vi rikare klubbar. Slutspel skall ge överskott som skapar soliditet och resurser att hantera en omvärld som förändras.
Här finns minst konkurrens
Det som bekymrar mig är minskade publikintäkter under grundserien. För mina läsare som inte är bekanta med den lokala miljön är det så här.
Skellefteå är den SHL klubb som har minst konkurrens om människors fritid. Klubben äger i princip hela befolkningens hjärta och några konkurrerande event när AIK spelar hemma föreligger knappast.
Skellefteå ligger inte högt i biljettpriser, dvs relativt BNP per capita i upptagningsområdet är de inte dyrare.
De har i sju år i rad levererat bästa ishockeyn och de senaste åren har de förbättrat sin produkt i övrigt. Här tror jag inte att de nått hela vägen och att del av problemet är att publiken hela tiden ställer högre krav för att spendera 4 timmar fritid.
SHL-klubbras allt större problem
När SHL-klubbarna nu står inför valet om de skall konkurrera om människors fritid som del av en underhållningsindustri eller som en del av idrottsrörelsen så är min tes att det beslutet äger inte klubbarna. Det här har besökarna redan bestämt åt dem. Matchdagsintäkter förutsätter att klubben är en del av underhållningsindustrin. Digitala intäkter likaså.
Jag begravde min far i augusti 2000. Han stod under 50 och 60-talen på uterinkar och såg division tre hockey i minus 18 grader för att han såg det som sitt samhällsansvar som medborgare att stötta det lokala laget. Han och hans generationskamrater är borta.
Pappa såg det som självklart
Min generation som idag tillhör de äldre swishar gärna en hundring till ungdomsverksamheten men närvarar icke om det inte är bra nog.
Vill Djurgården ha mina pengar när Luleå besöker Hovet får de vackert kontakta mig någon månad innan och föreslå ett kul event där jag kan möta människor jag gick i plugget med, få något att äta och dricka under minglandet, ha tid att bjuda in andra Luleåbor i huvudstaden. Annars är risken stor att jag inte upptäcker när det är match innan min agenda är fylld av något annat.
Det vi kallar premium consumers värderar sin fritid på helt andra sätt idag. Förändringen har kommit snabbare än vad jag bedömde och ökningstakten i förändringen är skrämmande.
En mördande konkurrens om människors fritid gör att även de mest inbitna supportrarna går färre matcher än tidigare.
Kraven på individbehandling och kvalitet är direkt motstridiga idrottens historia.
På den positiva sidan finns ökad konsumtion av upplevelser, dvs både viljan att använda fritid till upplevelser och viljan att betala. Sällanbesökarna är beredda att betala väsentligt mer.
Men, den nya tiden är här nu.
Färre och färre besökare kommer av sig själva en ökande andel av publiken måste bearbetas. Fler sällanbesökare ökar målgruppen man måste kunna nå 5–10 gånger. Klubbens databaser behöver ca 10 gånger antalet stolar i arenan.
Kompetens och resurser för att få besökare till arenan måste öka väsentligt. Kompetens är akademisk examen och befordrad tjänst på andra besöksmål som Hotell, parker med mera. Man skall brinna för besökare, man behöver inte brinna för laget.
Årstafältet - när politik slutar fungera
Foto: Gunnar Lundmark/SCANPIX
Stockholms stads politiker vill lägga ner golfanläggningen på Årstafältet.
Det skadar Stockholms ekonomi och miljön. Det är direkt motstridigt det Emilia Bjuggren som ansvarigt borgarråd lovade inför valet om att utveckla idrottsanläggningar.
M utifrån tidigare planbeslut och S med Jan Valeskog som nuvarande är lika ansvariga.
Valeskog skyller på M och M skyller på S. Det gör att vi vanliga väljare tappar förtroende för våra politiker och att extremistpartierna vinner väljare.
Det finns några skäl till varför det är korkat att inte låta golfen finnas kvar i den nya parken. De är:
- Golfen genererar 140 000 besök årligen, dvs grunden för service, kafé, toaletter med mera. Resten av parken genererar bråkdelen.
- 140 000 besök som måste åka dryga milen enkel väg för att finna alternativ är en miljömässig katastrof.
- De inritade ytorna för ”spontanidrott” kräver service, bara golfanläggning som kan betala för den.
- Golfen bekostar allt själv.
- Årsta är motor för att skapa nya golfare i Stockholm, golfare som genom aktivt liv som vuxna kostar kommunen mindre som äldre.
Tre hektar av 30 hektar park av Årstafältet efter att man byggt bostäder är vad Årsta golf behöver. Det vill inte de styrande ge dem av skäl jag inte förstår.
Stör inte bostadsbyggandet
Notera att Årsta golf låtit Tengboms arkitektbyrå ta fram förslag på annan placering som inte försenar bostadsbyggandet. Det finns tre förslag som ingen politiker velat titta på före beslut.
Självfallet betalar Årsta golf alla kostnader på egen hand. Golf är inte fotboll med gökungar som kräver att kommunen betalar. Det är golf där man alltid finansierat anläggningar och skapat skatteintäkter. Valeskog föreslår en 11-mannaplan. Dvs något som används någon timme per dygn på en yta som golfen klarar sig med.
Årsta golf är ett ledande besöksmål i Stockholm. Med 140 000 besök per år kvalificerar anläggningen sig bland de 1 000 bästa besöksmålen i Sverige.
Investerat två miljarder
Golfen i Stockholmsområdet är ett 60-tal anläggningar där man utan kommunal investering lagt cirka två miljarder på anläggningar. Golfbanor är allmän mark och golfen är den största aktören inom det s.k. rörliga friluftslivet med cirka tio miljoner promenader i naturen om en mil. Bara golfen i Stockholms län genererar cirka 600 miljoner per år i skatteintäkter till kommuner landsting och stat. Årsta golf är en primär motor för nyrekrytering.
När regering och Riksidrottsförbund äntligen tar beslut om idrott som livslång aktivitet för att skapa samhällsnytta så väljer Stockholm stad att lägga ner den största anläggningen i Sverige som vänder sig till målgruppen 5-85 år. Staden agerar motstridigt alla signaler som regering skickar till idrotten.
Genererar besparingar
Det golfen som livslång idrott primärt genererar är besparingar för äldrevård (kommunal kostnad) sjukvård (Landstinget) och sjukförsäkring (staten). Lägg på att golfande ungdomar liksom alla idrottande ungdomar klarar skolan bättre, får jobb snabbare och mår bättre.
Det som gör Årsta unikt är att man genom sitt centrala läge fungerar som den finaste rekryteringskanalen till golfklubbar i Stockholmsområdet. Räkna med plus 3 000 nya golfare varje år.
Människor som genom livslångt aktivt liv belastar äldrevården till 25 procent mot genomsnittet, har färre sjukdagar och kostar inte vården lika mycket.
Golf är idag en billig sport. Ett begagnat set och skor för 1 500 kronor och instruktion kostar en tusenlapp till.
Vetenskapligt belagt är att en aktiv äldre (typ en golfare) har cirka tre år mellan fullt frisk och död medan en icke aktiv har cirka tolv år.
Att lägga ner Årsta innebär att 140 000 besök skall läggas plus en mil bort, dvs 280 000 mil i bil. Årsta har stor andel av besökarna som cyklar till anläggningen. Direkt motstridigt Stockholms stads miljöpolicy.
Skapar rekryteringsproblem
Kommunala ekonomer kan glömma det mänskliga lidande kombinationen gammal och sjuk utgör, men de vet att det ofta handlar om sjusiffriga belopp per för år att hantera äldre multisjuka där brist på träning är grundläggande orsak.
Säg att Årsta golf skapar +3 000 livslånga nya golfare varje år som sparar mer än en miljon per person i äldrevård, så är besparingen fundamental. Det är en försiktig siffra.
Att lägga ner Årsta golf är att ge 60 ideella golfklubbar rekryteringsproblem som utifrån att golfen är självfinansierad är direkt negativt för skattebasen.
När nu även miljörörelser förstår golfens positiva roll som skyddat område för växter och djur såsom fåglar är det trist om politiker väljer att förneka alla fakta som föreligger som grund.
Golfen behöver Årsta golf för att klara tillväxten och Stockholms stad behöver aktiva äldre för att ha råd med välfärden.
När 100 kolonilotter som bara berör de 100 som har en kolonilott och deras familjer bevaras och 140 000 golfare slängs ut så bevisar S att det är de besuttna, de som redan har något, som de som parti kämpar för. De som är utestängda från kolonilotterna är lika blåsta som de som vill börja med golf.
Sviker vallöfte
Jag är uppväxt i Norrbotten och ovan med en socialdemokrati för de som redan har.
Jan Valeskog är just nu ansvarig. Det är bara han som kan agera för att bevara Årsta golf. Väljer han det aktiva valet att inte göra det så sviker han Emilia Bjuggrens vallöfte om fler idrottsanläggningar. Det är ett partitaktiskt beslut så det är inte så viktigt.
Mer viktigt är att han skadar Stockholms framtida ekonomi på miljardnivå. Det är bara att läsa på vad aktiva äldre innebär i besparingar jämfört med passiva äldre.
Tala om dominoeffekt. Först lämnar Malmös sportchef Björn Liljander för konkurrenten HV 71 – trots två och ett halvt år kvar på kontraktet. Liljander hade spelat under täcket med Malmö en längre tid, det visar mail i hans dator.
Malmö-duon Mats Larsson, ordförande och Patrik Sylvegård, klubbdirektör, har snabbt ett huvudspår som ersättare, nämligen allsvenska IK Oskarshamns sportchef Oscar Alsenfelt, tidigare just Malmö-målvakt, nu med kontrakt till och med 2027, underskrivet den 8 februari i år, med smålänningarna.
Stockholmarna och Göteborg-arna samarbetade. Allt var så bra och samarbetet hyllades flera gånger om och än mera – för samtidigt utnämndes Gamla Ullevi till damlandslagets nationalarena.
Nu är det ingen som skakar hand längre och överenskommelsen rivs
Svenska Fotbollförbundet deklarerar en ny strategi med en visionen ”Fotboll för alla överallt”.
Efter Luleå är det nu Brynäs som i bestraffas med böter på 5 000 kronor samt förbud mot supporterartiklar på läktarplats i kommande fem matcher på bortais, så kallat flaggförbud..
Det var efter Brynäs-seger i Leksand, 4-1 den 28 november, som pyrotekniskt material antändes av Brynäs-klacken i Tegera Arena.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
En prenumerant i handbollsklubben vann 100 000 på senaste dragningen i JOYNA, ett digitalt lotteri från ideella Folkspel. Samtidigt fick Rimbo HK, som sålde lotten, samma summa.
– Ett oerhört viktigt tillskott till vår verksamhet, säger styrelsemedlem Therese Hurtig.
Ingela Mathsson, kassör i IF Hansa, Hoburg sålde en prenumeration på digitala lotten Joyna till maken Thomas. Det blev en dubbelvinst.
Tiden är inne… Svenska vinterhjältar på skidor gör entré igen i TV. Den alpina säsongen drar igång på Viaplay Vinter. Premiären sker i Sölden med storslalom för både damer och herrar. Men helgen bjudet ocks på ett antal fotbollsmatcher, eroende på vilken tv-kanal du har.
Du som gillar att se idrottsdramatik på TV får fullt upp i helgen.
Mästartiteln är säkrad, men det betyder inte att arbetsro infinner sig i Malmö FF. Många spelarfrågor behöver slutföras.
På tisdagen tillkännagav MFF-ledningen att skyttekungen Isaac Kiese Thelin förlänger sitt kontrakt med MFF. Den 32-årige forwardens nya avtal gäller till och med 2026.
