Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Dan Perssons blogg

Den kampen förlorade idrotten

Magdalena Andersson vill bevara skatteintäkterna och de utländska bolagen vill ha en lösning som gör att de kan leverera vinster nog till sina ägare. Det tror jag blir upplösningen på spelregleringen, skriver Dan Persson

Förra veckan var jag med på flera seminarier i Almedalen om spelomregleringen. Mina inlägg i de panelerna grundade sig på följande slutsatser.

Magda valde sida

Min ståndpunkt är att Idrottaen och folkrörelser förlorar och att våra politiker medvetet valt detta för att få ihop ett system som ger de giriga en lösning de kan acceptera. 

De giriga är då ett lite konstigt sällskap där Magdalena Andersson är den ena delen och de utländska spelbolagen den andra. 

Magda vill bevara skatteintäkterna och de utländska bolagen vill ha en lösning som gör att de kan leverera vinster nog till sina ägare. 

Vad det handlar om

Moraliskt är de likvärdiga, de vill få oss att frivilligt ge dem våra pengar. Det är vad spel handlar om.

För att idrott och folkrörelser bara skall förlora lite grann på omregleringen är det fyra saker som är livsviktiga att ändra i den kommande propositionen relativt utredningens förslag.

1. Att ideella organisationer får ett undantag från EU-lagar och kan behålla skattefrihet på spelen.

2. Att travsporten har rätt kräva avtal med ersättning av alla som vill ha spel på hästar i sitt utbud.

3. Att bingon förblir folkrörelsernas, även den digitala.

4. Att idrotten får besluta om vilka spelobjekt som är ok för att förhindra matchfixning.

Öppnar för matchfixning

Den fjärde punkten är omistlig för att bevara sportens själ. Idrotten måste få bestämma över vilka spelobjekt som tillåts. Annars får vi matchfixning som kan förstöra. Spel på lägre divisioner, första utvisning med flera som är lätta att manipulera riskerar att förstöra idrotten helt.

Min tes är att ovanstående fyra är möjliga att uppnå om idrotten och folkrörelserna samlas kring dessa och agerar gemensamt. Man har samtliga Riksdagspartier bakom sig i frågan om skattefriheten och inställningen från EU är positiv. 

Regeringen vill straffa

Travsporten kan inte bära kostnaden för att tillhandahålla spelobjekten utan ersättning. Här måste ”skall” stå i propositionen. Utredningens ”kan” räcker inte.

Den digitala bingon är en förutsättning för att folkrörelser och idrott skall nå intäkter nära dagens. Digitala 50/50 lotter måste också tillåtas även för enskilda klubbar. Här bör ”ideell” räcka för tillstånd, dagens krav på ”allmännytta” och ”nationell” i lagtexten är förlegat.

Idrotten får suga i sig att något EU undantag från skatt för kommersiell verksamhet är något man får ge upp. Det får konsekvensen att 51- ptocent% regeln måste upp och klubbas igenom på nästa RIM.

Sen är det så att även med punkterna ovan i mål så är idrotten och folkrörelsen förlorare. Att få de analoga spelen är en gåva värd noll då de om några år har försvunnit. Får man mindre än de fyra punkterna ovan skall det ses som att regeringen vill straffa idrotten såväl som folkrörelserna.

Sälj och ge bort!

När det gäller Svenska Spel bör staten sälja de konkurrensutsatta spelen till högstbjudande och ge bort turspelen till folkrörelserna och idrotten. Staten skall inte vara aktör på spelmarknaden efter omregleringen. 

Kvar är då kasinoverksamheten som kan föras över till Riksbanken då den har samma bedrövliga utfallsfrekvens på räntebanan som ett roulettehjul.

Att SvFF med flera förbund skulle få köpa sportspelen faller på att SvFF är insolvent (risken att man går i konkurs är noll, men man har blåst alla pengar på Friends). Att staten ger bort Svenska Spels sportspel är lika sannolikt som att Jonas Sjöstedt köper aktier i privata vårdföretag då det handlar om tiotals miljarder.

Min något dystopiska inställning bygger på att de utländska spelbolagen har tillgång till nästan obegränsat med kapital och kan anlita världens smartaste för att utveckla nya spelprodukter. Det är osannolikt att folkrörelserna kan bevara sina marknadsandelar över tid. De analoga spelen slås ut.

De populäraste är de farligaste ur spelmissbruksperspektiv. Magdalena eller hennes efterträdare lär få tugga i sig moralen om de skall få sina skatteinkomster. Här kommer den stora konflikten att ligga när bolagen med licens uppfinner nya spelformer med för hög andel spelmissbruk som de svenska vill förbjuda.

De största idrotterna kan kortsiktigt öka sina sponsorintäkter men här är rädslan att de sjunkande priserna på exponering på nätet gör att reklam på nätet blir kostnadseffektivare än att nå kunder genom sponsringsprojekt. Aktörer som kan erbjuda CRM-system med många kunder, dvs ett affärsmässigt samarbete är dock klara vinnare på spelområdet.

Jag förutser också att de utländska bolagen gärna går in i CSR baserade projekt för att framstå som goda medborgare, det bör ligor och klubbar förbereda sig för och erbjuda redan idag. Svensk lag är redan överspelad så det är riskfritt.

Sen är resten svårt. Jag har förmågan att tugga i mig 1300 sidor utredning med bilagor men inte förmågan att förstå alla konsekvensanalyser i en komplexitet där floskeln ”Djävulen bor i detaljerna” framstår som en söndagsskola.

Att förutspå framtid är ingen enkel uppgift, Det normala utfallet är att alla har fel.

Sannolikheten att de som skriver propositionen har bättre förmåga än mig att förutse framtid och göra alla konsekvensanalyser är låg.

Min grundtes blir därför att vi går från ett icke fungerande system till ett icke fungerande system.

Allt annat är osannolikt.

Idrotten måste höja rösten

Foto: TT

 

Golfbanan i centrala Linköping räddades genom ett kvalitativt arbete av klubben, Svenska Golfförbundet (SGF), Kreab, näringslivet med flera. Ett av alldeles för få exempel på hur framgångsrikt opinionsarbete ger resultat.

När jag jämför Idrottens påverkansförmåga med kulturens så brukar jämförelsen sluta med tennissiffror modell 6-0, 6-0 och 6-0 till kulturen. 

Senaste kulturella partytricket på opinionsbildningens område är ”ABK-samhället” i betydelsen Arbete, Bostad, Kultur, en travesti på 50-talets ABC- samhälle (Arbete, Bostad, Centrum) där Vällingby under några år var världens role model för samhällsbyggnad, är glimrande. RF kan prata idrottsplatser i nya områden som viktiga utan att något händer medan kulturredaktörerna genom akronymen får genomslag.

Då mobiliserar de

Vill staten ändra ett komma i en kulturbudget så reser sig ett par tusen retoriskt skickliga kulturredaktörer, kulturarbetare, författare och konstnärer upp och tvingar politikerna att backa. Deras förmåga att mobilisera får ÖB och franska bönder att framstå som amatörer.

Drabbas idrotten så ryar Björn Eriksson till och ofta får jag uppslag till en krönika, sen händer i regel ingenting. 

Kulturjournalister kan politik och är en aktiv del av samhällsutveckling. Sportjournalister skriver om matcher, tävlingar men kan i de flesta fall vare sig politik eller ekonomi.

Arbetsmodellen där man söker konsensus genom förankring gör att Idrotten konstant är tvåa på bollen och att åsikten i form av kompromissen är helt ointressant. Dagens samhällsklimat kräver snabbhet och tydlighet för att man skall nå igenom bruset.

Idrotten större än så

I mina föredrag för förbund och distrikt inom idrotten pekar jag på att förändringstakten i samhället nu så hög att det krävs att man hela tiden arbetar utifrån och in. Idrotten, lite elakt generaliserat, har inte ens nått inifrån och ut, normalläget är inifrån och in. Idrotten ser sig inte som en del av samhället utan lever kvar i en tes om att man är något eget.

Det här är farligt. SGF är mig veterligt enda förbund som prioriterar opinionsbildning, dock så är det alldeles för många golfklubbar som inte aktivt skapar relationer med sina lokala politiker.

Orsakerna till att idrotten är så dålig på opinionsbildning är historisk. De styrande socialdemokraterna såg RF som en del av den socialdemokratiska maktapparaten och såg till att idrotten skyddades. Det här tog slut med Bosse Ringholm och hans generation. Det förstod inte idrotten.

Två pålästa ordföranden

Nu måste vi vakna. Vi behöver fler tydliga förbundsordföranden som Anders Larsson i Hockeyförbundet och Mats Carlsson i Basketbollförbundet. Svenska Fotbollförbundet som största förbund måste bli väsentligt tydligare och börja agera.

Varje förening måste ha budget för opinionsarbete, berätta vad ni gör för de lokala politikerna, varje distrikt för de regionala och varje förbund för de nationella.

Idrotten måste helt enkelt bli ofantligt mycket bättre på att tala om vad man gör och vilken nytta man skapar. Att idrotten är enda organisation som politiker anser man skall ställa till ansvar är en helt absurd situation när idrotten genomgående är ett offer för att samhället inte klarar sina uppgifter.

Skärpning, tack!

I Almedalen sa en av politikerna i den panel jag medverkade i: "Staten ger idrotten 2 miljarder i skatter, vi måste kräva ordentlig utvärdering hur medlen används”. Jag fick repliken och sa: "Kan vi få lite perspektiv nu, tack! Svensk iIdrott omsätter ca 100 miljarder, genererar 35-40 miljarder i skatteintäkter till staten, omfattar 3,4 miljoner utövare, 600 000 ideella ledare, 20 000 föreningar med + 100 miljoner tränings-och tävlingstillfällen för individen. Partistödet är också på 2 miljarder och här har 90 % av medlemmarna försvunnit utan att någon föreslagit att man skall utvärdera om stödet används effektivt."

Det är inte politikernas fel att de har fått en så felaktig inställning, det är Idrottens fel, bristen på opinionsbildning ger det här resultatet.

Våga ta ställning!

Det är dessutom inte svårt att bli duktig på opinionsbildning. Tala om vad ni gör, tala om vad det får för konsekvenser, beskriv varför det är bra för den ni talar till. Upprepa löpande.

Idrottens samhällsnytta är så stor, och Idrottens positiva påverkan på allt från demokrati, skolbetyg, integration, folkhälsa, samhällsekonomi, är så omfattande att finns obegränsat med fakta för att utbilda politiker, ledarskribenter, tjänstemän med bra opinionsbildning.

En bra början är att våga ta ställning. Opinionsbildning handlar om att få andra att dela din åsikt. Grunden för att nå dit är att man har en åsikt som man vågar stå för under lång tid.

Accepterar man som exempel slöja inom idrotten så måste man tydligt tala om att man lagt ner jämställdhetsidealen och HBTQ-inkluderingen då Islamisterna ser kvinnan som underordnad och homosexuella som personer som skall mördas. Att då istället tydligt kunna säga nej till slöja är enklare eftersom argumenten är klockrena.

Börja vinna priser

Antingen blir idrotten väsentligt bättre på opinionsbildning eller så accepterar vi en fortsatt marginalisering, bristande förståelse, dålig kunskap med flera problem från resten av samhället.

Låt 2018 bli året då idrottsförbund vinner priser som bästa opinionsbildare.

Bris angrepp på idrotten är intellektuellt ohederligt

Magnus Jägerskog, generalsekreterare på Bris. Foto: Fredrik Hjerling / BRIS / Handout

 

Magnus Jägerskog, generalsekreterare på Bris är ytterligare en i raden som utmålar svensk idrottsrörelse som det största enskilda tillhållet för pedofiler (Svd debatt 28/6).

Liksom alla andra från f.d. toppidrottare som använder mer pöbellika fasoner till politiker gör han det utan kunskap om vad idrotten gör och utan att förstå idrottens position. Det är intellektuellt ohederligt och den bakomliggande bockfoten, att utnyttja nyhetstorkan för att profilera den egna organisationen blir tydlig.

Trist att mitt gamla husorgan Svd inte har större faktakoll och tar in den här artikeln.

Jag är utifrån mitt yrke och som skribent på Idrottens Affärer en av mycket få personer, som utan att vara en del av idrottsrörelsen, lägger all vaken tid på svensk idrott. Jag har i hundratals krönikor, med fakta som grund, kritiserat RF och enskilda förbund för att de förtjänar kritik. Jag har aldrig sett något skäl att kritisera Idrotten för övergrepp på barn eftersom det inte finns någon faktagrund för att göra detta.

Envar med någon tankeförmåga kan utifrån det enkla faktum att svensk idrott handlar om 3 miljoner utövare, 600.000 ledare och ca 100 miljoner träningstillfällen inse att idrotten inte kan avvika från resten av samhället i någon större grad.

Övergrepp på barn är ett samhällsproblem som sker i miljöer där det finns barn. Dvs i hemmen, i kyrkan, på förskolan, i skolan men också i idrotten.

Idrottens uppgift är att vara lite bättre än samhället i övrigt. Mer än så går aldrig att nå. När skolan som är plikt och samhällets ansvar inte kan få bort problem med sexuella övergrepp på barn så kan inte idrotten det heller.

De utsatta barnen är största offret för samhällets oförmåga att få stopp på övergrepp på barn men också Idrotten är ett offer för att polis och rättsväsende inte löser de uppgifter de har hela ansvaret för. Trots att vi ger dem 40 miljarder per år för att lösa sin uppgift. Att idrotten på ideell basis skulle bli väsentligt bättre än polisen på att beivra brott går bara att nå om förfallet av polisen fortsätter och förstärks. Det vore fruktansvärt.

Sexuella övergrepp på barn är alltid ett brott, dvs i samma sekund som det finns ett misstänkt övergrepp skall det lämnas över till rättsvårdande myndigheter och leda till stränga straff när dom faller. Den ansvarige ledare har en absolut skyldighet att anmäla brott, precis som vilken medborgare som helst och oavsett brott.

Idrotten får aldrig bli ett medborgargarde.

Övergrepp på barn är inte kvantifierade utöver den förmodligen försumbara andel som leder till fällande dom. Det är med stor sannolikhet omöjligt att kvantifiera utan vi kan bara genom undersökningar skatta antalet.

Visar det då att Idrotten har fler övergrepp relativt sett än exempelvis skolan skall samhället självfallet vidta mycket hårda åtgärder där indragna bidrag bara får vara en del av åtgärderna.

När det gäller barnkonventionen så är problemet samhällets oförmåga att hantera såväl artikel 34 om sexuella övergrepp som artiklarna 33 om att skyddas mot narkotika och artikel 37 dit vi kan härleda det mycket omfattande hedersförtrycket. Att svenska kyrkan och övriga samfund tillsammans med föräldrar bryter mot artikel 15 om religionsfriheten är något som alla väljer att blunda för av skäl jag inte förstår.

Om samhället, våra valda företrädare och våra myndigheter inte kan förhindra övergrepp på barn så kan inte idrottsrörelsen det heller. Idrotten kan vara och är med stor sannolikhet bättre än samhället i övrigt.

Idrotten är en mycket trygg plats för barn, men helt utan övergrepp kan den inte vara.

BRIS och generalsekreterare slår med vetet in öppna dörrar med sina åtgärdsförslag. Hade han läst vad RF och förbund säger och mera viktigt gör på det här området så hade han förstått att de i stor utsträckning redan var implementerade. Vilket än en gång påvisar att syftet med texten är att profilera den egna organisationen.

Idrotten är med mycket små resurser en aktör som utöver att skapa oceaner av samhällsnytta hela tiden drabbas för att man får sin del av samhällets oförmågor.

Idrotten kan som exempel ta hand om alla invandrartjejer. Men bara om samhället ser till att de får idrotta istället för att ge bidrag till de organisationer som förnekar hedersförtrycket.

Jag är försiktigt uttryckt ganska less på alla de, som utan att förstå vad svensk idrottsrörelse är och gör, angriper den på felaktiga grunder. Det finns goda skäl för RF att söka andra samarbeten än Bris om man skall fortsätta angripa problemen med övergrepp. Då behöver man seriösa partners.

När gästen plötsligt inte kommer

Skellefteås Andreas Wingerli har gett laget ledning 1-2 under kvartsfinalen 7 i bäst av 7 mellan Frölunda HC och Skellefteå AIK i SM-slutspelet i ishockey i Scandinavium. Foto: Björn Larsson Rosvall / TT

 

Jag är en ofrivillig stor beundrare av den framgångssaga som Skellefteå AIK utgör inom svensk elitidrott. Ofrivillig på emotionella grunder då min uppväxt 13 mil norr om Skellefteå gett mig ett favoritlag i hockey som inte ens varit nära att leverera det AIK levererat.

Nu gör AIK en förlust på 17 miljoner, det är inget stort problem utifrån eget kapital och likviditet men det är en signal om att världen förändras.

Förlusten orsakas enligt AIK av två orsaker. Dels att man slogs ut i kvartsfinal och dels av minskad publik under grundserien.

Med 7 raka finaler hade jag också sett det naturligt att budgetera med minst semi. Ser ingen anledning till kritik på det området men ser det som en viktig princip för elithockeyn att ingen får budgetera för mer än för grundserie. Nu har AIK eget kapital så det räcker och blir över men generellt behöver vi rikare klubbar. Slutspel skall ge överskott som skapar soliditet och resurser att hantera en omvärld som förändras.

Här finns minst konkurrens

Det som bekymrar mig är minskade publikintäkter under grundserien. För mina läsare som inte är bekanta med den lokala miljön är det så här.

Skellefteå är den SHL klubb som har minst konkurrens om människors fritid. Klubben äger i princip hela befolkningens hjärta och några konkurrerande event när AIK spelar hemma föreligger knappast.

Skellefteå ligger inte högt i biljettpriser, dvs relativt BNP per capita i upptagningsområdet är de inte dyrare.

De har i sju år i rad levererat bästa ishockeyn och de senaste åren har de förbättrat sin produkt i övrigt. Här tror jag inte att de nått hela vägen och att del av problemet är att publiken hela tiden ställer högre krav för att spendera 4 timmar fritid.

SHL-klubbras allt större problem

När SHL-klubbarna nu står inför valet om de skall konkurrera om människors fritid som del av en underhållningsindustri eller som en del av idrottsrörelsen så är min tes att det beslutet äger inte klubbarna. Det här har besökarna redan bestämt åt dem. Matchdagsintäkter förutsätter att klubben är en del av underhållningsindustrin. Digitala intäkter likaså.

Jag begravde min far i augusti 2000. Han stod under 50 och 60-talen på uterinkar och såg division tre hockey i minus 18 grader för att han såg det som sitt samhällsansvar som medborgare att stötta det lokala laget. Han och hans generationskamrater är borta. 

Pappa såg det som självklart

Min generation som idag tillhör de äldre swishar gärna en hundring till ungdomsverksamheten men närvarar icke om det inte är bra nog.

Vill Djurgården ha mina pengar när Luleå besöker Hovet får de vackert kontakta mig någon månad innan och föreslå ett kul event där jag kan möta människor jag gick i plugget med, få något att äta och dricka under minglandet, ha tid att bjuda in andra Luleåbor i huvudstaden. Annars är risken stor att jag inte upptäcker när det är match innan min agenda är fylld av något annat.

Det vi kallar premium consumers värderar sin fritid på helt andra sätt idag. Förändringen har kommit snabbare än vad jag bedömde och ökningstakten i förändringen är skrämmande. 

En mördande konkurrens om människors fritid gör att även de mest inbitna supportrarna går färre matcher än tidigare.

Kraven på individbehandling och kvalitet är direkt motstridiga idrottens historia.

På den positiva sidan finns ökad konsumtion av upplevelser, dvs både viljan att använda fritid till upplevelser och viljan att betala. Sällanbesökarna är beredda att betala väsentligt mer.

Men, den nya tiden är här nu. 

Färre och färre besökare kommer av sig själva en ökande andel av publiken måste bearbetas. Fler sällanbesökare ökar målgruppen man måste kunna nå 5–10 gånger. Klubbens databaser behöver ca 10 gånger antalet stolar i arenan.

Kompetens och resurser för att få besökare till arenan måste öka väsentligt. Kompetens är akademisk examen och befordrad tjänst på andra besöksmål som Hotell, parker med mera. Man skall brinna för besökare, man behöver inte brinna för laget.

Årstafältet - när politik slutar fungera

Foto: Gunnar Lundmark/SCANPIX

 

Stockholms stads politiker vill lägga ner golfanläggningen på Årstafältet.

Det skadar Stockholms ekonomi och miljön. Det är direkt motstridigt det Emilia Bjuggren som ansvarigt borgarråd lovade inför valet om att utveckla idrottsanläggningar. 

M utifrån tidigare planbeslut och S med Jan Valeskog som nuvarande är lika ansvariga.

Valeskog skyller på M och M skyller på S. Det gör att vi vanliga väljare tappar förtroende för våra politiker och att extremistpartierna vinner väljare.

Det finns några skäl till varför det är korkat att inte låta golfen finnas kvar i den nya parken. De är:

  1. Golfen genererar 140 000 besök årligen, dvs grunden för service, kafé, toaletter med mera. Resten av parken genererar bråkdelen.
  2. 140 000 besök som måste åka dryga milen enkel väg för att finna alternativ är en miljömässig katastrof.
  3. De inritade ytorna för ”spontanidrott” kräver service, bara golfanläggning som kan betala för den.
  4. Golfen bekostar allt själv.
  5. Årsta är motor för att skapa nya golfare i Stockholm, golfare som genom aktivt liv som vuxna kostar kommunen mindre som äldre.

Tre hektar av 30 hektar park av Årstafältet efter att man byggt bostäder är vad Årsta golf behöver. Det vill inte de styrande ge dem av skäl jag inte förstår.

Stör inte bostadsbyggandet

Notera att Årsta golf låtit Tengboms arkitektbyrå ta fram förslag på annan placering som inte försenar bostadsbyggandet. Det finns tre förslag som ingen politiker velat titta på före beslut.

Självfallet betalar Årsta golf alla kostnader på egen hand. Golf är inte fotboll med gökungar som kräver att kommunen betalar. Det är golf där man alltid finansierat anläggningar och skapat skatteintäkter. Valeskog föreslår en 11-mannaplan. Dvs något som används någon timme per dygn på en yta som golfen klarar sig med.

Årsta golf är ett ledande besöksmål i Stockholm. Med 140 000 besök per år kvalificerar anläggningen sig bland de 1 000 bästa besöksmålen i Sverige.

Investerat två miljarder

Golfen i Stockholmsområdet är ett 60-tal anläggningar där man utan kommunal investering lagt cirka två miljarder på anläggningar. Golfbanor är allmän mark och golfen är den största aktören inom det s.k. rörliga friluftslivet med cirka tio miljoner promenader i naturen om en mil. Bara golfen i Stockholms län genererar cirka 600 miljoner per år i skatteintäkter till kommuner landsting och stat. Årsta golf är en primär motor för nyrekrytering.

När regering och Riksidrottsförbund äntligen tar beslut om idrott som livslång aktivitet för att skapa samhällsnytta så väljer Stockholm stad att lägga ner den största anläggningen i Sverige som vänder sig till målgruppen 5-85 år. Staden agerar motstridigt alla signaler som regering skickar till idrotten.

Genererar besparingar

Det golfen som livslång idrott primärt genererar är besparingar för äldrevård (kommunal kostnad) sjukvård (Landstinget) och sjukförsäkring (staten). Lägg på att golfande ungdomar liksom alla idrottande ungdomar klarar skolan bättre, får jobb snabbare och mår bättre.

Det som gör Årsta unikt är att man genom sitt centrala läge fungerar som den finaste rekryteringskanalen till golfklubbar i Stockholmsområdet. Räkna med plus 3 000 nya golfare varje år.

Människor som genom livslångt aktivt liv belastar äldrevården till 25 procent mot genomsnittet, har färre sjukdagar och kostar inte vården lika mycket.

Golf är idag en billig sport. Ett begagnat set och skor för 1 500 kronor och instruktion kostar en tusenlapp till.

Vetenskapligt belagt är att en aktiv äldre (typ en golfare) har cirka tre år mellan fullt frisk och död medan en icke aktiv har cirka tolv år.

Att lägga ner Årsta innebär att 140 000 besök skall läggas plus en mil bort, dvs 280 000 mil i bil. Årsta har stor andel av besökarna som cyklar till anläggningen. Direkt motstridigt Stockholms stads miljöpolicy.

Skapar rekryteringsproblem

Kommunala ekonomer kan glömma det mänskliga lidande kombinationen gammal och sjuk utgör, men de vet att det ofta handlar om sjusiffriga belopp per för år att hantera äldre multisjuka där brist på träning är grundläggande orsak.

Säg att Årsta golf skapar +3 000 livslånga nya golfare varje år som sparar mer än en miljon per person i äldrevård, så är besparingen fundamental. Det är en försiktig siffra.

Att lägga ner Årsta golf är att ge 60 ideella golfklubbar rekryteringsproblem som utifrån att golfen är självfinansierad är direkt negativt för skattebasen.

När nu även miljörörelser förstår golfens positiva roll som skyddat område för växter och djur såsom fåglar är det trist om politiker väljer att förneka alla fakta som föreligger som grund.

Golfen behöver Årsta golf för att klara tillväxten och Stockholms stad behöver aktiva äldre för att ha råd med välfärden.

När 100 kolonilotter som bara berör de 100 som har en kolonilott och deras familjer bevaras och 140 000 golfare slängs ut så bevisar S att det är de besuttna, de som redan har något, som de som parti kämpar för. De som är utestängda från kolonilotterna är lika blåsta som de som vill börja med golf. 

Sviker vallöfte

Jag är uppväxt i Norrbotten och ovan med en socialdemokrati för de som redan har.

Jan Valeskog är just nu ansvarig. Det är bara han som kan agera för att bevara Årsta golf. Väljer han det aktiva valet att inte göra det så sviker han Emilia Bjuggrens vallöfte om fler idrottsanläggningar. Det är ett partitaktiskt beslut så det är inte så viktigt. 

Mer viktigt är att han skadar Stockholms framtida ekonomi på miljardnivå. Det är bara att läsa på vad aktiva äldre innebär i besparingar jämfört med passiva äldre.

Idrotten och festivaler. Låt Einstein sätta nivån!

Foto: Oren Jack Turner, Princeton, N.J. - The Library of Congress

 

Jag har på IA publicerat krönikor om det vi kallar huliganproblemet. Jag har medverkat i paneler, morgonsoffor och radioprogram.

Då har jag varit inblandad i en knapp promille av det som i slutändan varit 10 000 tals medieinslag, otaliga upprörda ledarskribenter, politiker med flera som varit upprörda utan att ha någon tanke på det mest grundläggande vetenskapliga framsteget vi någonsin gjort. 

Nämligen Einsteins relativitetsteori.

Varje gång en politiker, ledarskribent eller journalist beskriver någonting utan tanke på relativitet så blir det fel.

Fundera på följande siffror:

Allsvenskan 2014 1 700 000 besökare41 gripna135 avvisade
Summerburst 201659 000 besökare85 gripna600 avvisade

 

Summerburst kunde därutöver stoltsera med 20-talet narkotikabrott och minst en våldtäkt.

Not: Siffrorna för Allsvenskan 2015 och 16 har varit marginellt bättre, inte sämre. Källa för alla siffror: Polisen.

Det vore korkat!

För att då skapa relativitet så är för Summerburst antalet gripna relativt antal besökare 0,14 procent och 1,02 procent avvisade. Det ses av polisen som låga siffror och det vore synnerligen korkat att ropa på förbud för festivaler.

Samma siffror för fotbollen blir då antalet gripna relativt antal besökare 0,0024 procent gripna och 0,008 procent avvisade.

Ger helt fel bild

Det är bråkdelar av Summerburst siffror på nivån knappt mätbara.

Det som gör att ledarskribenter, journalister och politiker då inte kan låta bli att medvetet strunta i fakta och göra sina poänger är att idrott engagerar så många. 

Är det något som förstärks av klickjournalistiken är att intresserat för att sätta en händelse i ett sammanhang är lika med noll. 

Konsekvensen är att det i media målas en totalt felaktig bild av idrotten. Det skadar idrotten men det struntar gruppen i. 

De skall berika sina ägare om de arbetar i media eller bli omvalda om de är politiker. Då får ingen trassla till det genom att komma dragande med fakta.

Det mediala genomslaget om sexuella övergrepp inom idrotten är ett annat område där politiker agerat utan att sätta övergreppen i en relativitet. Sexuella övergrepp är avskyvärda och här bör folk dömas till långa straff, men brott är polisen och rättsväsendets ansvar. 

Ett mycket större problem utifrån volymer är Hedersförtrycket där hundratusentals tjejer utsätts för våld och inte får idrotta, sexuella trakasserier på idrottande tjejer och sexuella övergrepp på barn i resten av samhället. 

Då blundar politikerna

Det har inte getts någon uppmärksamhet av politiker. När det gäller Hedersförtrycket är det snarare så att våra politiker medvetet har blundat nästan hela tiden de senaste 15 åren. Antalet mördade unga flickor gör inte våra politiker till föredömen direkt. 

Så för att sammanfatta så är det enkelt.

Vi skall självfallet ha festivaler, konserter och andra musikevent. Det genererar utöver all glädje och upplevelse jobb och skatteintäkter och är extremt lönsamt för samhället. Arrangörer tar här ett stort ansvar.

Vi skall självfallet ha fotbollsmatcher. Utöver all glädje, engagemang och upplevelse som fotbollen skapar så ger den också tiotusentals arbetstillfällen och miljarder i skatteintäkter. Fotbollen är extremt närande för samhället. Lägg på att fotbollen tar hand om en miljon ungdomar och lägger +70 MSEK på att hantera ordningsproblem.

De som vrider på sanningen

Det vi inte skall ha är journalister, politiker, ledarskribenter, programledare som medvetet struntar i relativiteten och kallar en spade för omväxlande tesked eller grävmaskin utifrån vad som gynnar deras dolda agendor.

Svensk idrott omfattar +3 miljoner individer. Idrotten kan i bästa fall vara marginellt bättre än samhället men inte mycket mer. Har samhället problem så får idrotten ta emot en del av de problemen. Då skall våra valda företrädare arbeta för att lösa samhällsproblemen genom att stötta idrotten, inte ducka för sitt ansvar genom att försöka skylla problemen på idrotten. Idrotten skapar ju inte problemen, den tvingas bara möta och hantera dem.

Jag är på ren svenska djävligt less när idrotten angrips på felaktiga grunder. Det finns massor som idrotten skall kritiseras för, men den kritiken skall baseras på fakta, relativitet och dessutom peka på lösningar. 

Skänk Albert Einstein en tanke innan ni läser någon artikel där idrotten utmålas som något ont i samhället. Ni kan tänka på Albert oavsett vilken artikel ni läser.

 

Dan Persson

Bosöns saga mot sitt slut...?

Ritning över det tilltänkta nationella tränings- och utbildningscentrum för SvFF vid Arlanda stad.

 

SvFF och entreprenören Per Taube presenterade under onsdagen planerna på ett nationellt tränings- och utbildningscentra för SvFF ute vid Arlanda stad. Beslutet nu är en gemensam förstudie som skall vara klar i oktober. Därefter kommer beslut om att starta upp och sedan tar det två till tre år innan anläggningen är kvar. 

Två år är mitt förslag på tid eftersom det inte finns några grannar som kan överklaga.

Det är bra nyheter för alla utom för Bosön och RF. SvFF borde stå för 20-25 procent av beläggningen på Bosön. Dvs Bosöns risiga ekonomi blir om det här blir verklighet ännu värre.

Lång transfer

Bosön ligger dessutom väldigt avsides, långt ifrån både city och i synnerhet flygplatser. Från SvFF kontor och Friends arena är det max 20 min till Arlanda stad, till Bosön kollektivt går inte ens att räkna på och med bil kan det ta valfritt mellan en timme och två beroende på trafikinfarkten. För den som kommer inflygande är det 1-2 timmar i minskat resande, enkel väg. 2-4 timmar transfer på en endagsutbildning är en evighet. Bosön påstår på sin hemsida att man ligger 15 minuter från city men det måste vara natt mellan lördag och söndag klockan 02 med hastighetsbegränsning plus moms.

Bosön har svårt med ekonomin, underhållet är eftersatt, anläggningen är inte anpassad till moderna krav på boende och kvalitet. Frågan är om inte ett formellt beslut av SvFF att de lämnar under oktober innebär att RF och stiftelsen får bättre beslutsunderlag än om SvFF stannar kvar.

Trippel A-läge

Per Taube som ägare och entreprenör vill vara med och skapa den typen av flygplatsstad som vi av outgrundliga skäl saknar i Sverige. Här blir ett aktivt tränings- och utbildningscentra för initialt Fotbollen men på sikt fler sporter något som både ligger i tiden och bör gå att räkna hem. Arlandastad Holding har 250 hektar mark i vad som över tid blir ett trippel A-läge.

SvFF har lärt sig av historien och kommer här vare sig äga eller drifta, utan bara hyra. En princip de bör införa även för andra delägda fastigheter. De pengar man idag lägger på Bosön med flera anläggningar skall man nu lägga på Akademin vid Arlanda. Bör kunna bli samma peng men väsentligt bättre förutsättningar för SvFF. När de inte är där blir anläggningen intressant för distrikten i norra och mellersta Sverige, elitlag på lägre nivåer än Allsvenskan och många andra.

Flera träningsplaner varav en uppvärmd med naturgräs och en inomhushall, områden för Futsal och Beachsoccer, gym, rehab, pooler, konferensytor, restaurang och hotell. Allt toppmodernt. Ritningarna ser imponerande ut och läget är så perfekt det kan vara.

Ekonomisk kris

Bosön har använts för Idrott sedan 30-talet om och tillbyggnader har skett löpande men hotelldelen håller inte riktigt den standard som moderna fotbollsproffs är van vid om man uttrycker sig försiktigt. RF:s medlemstapp inom de små förbunden skapar också en situation där färre och färre förbund har råd att hyra in sig på Bosön. För RF som utser VD (formellt ligger fastigheten och driften i en stiftelse) men också indirekt bär det ekonomiska ansvaret blir SvFFs beslut att lämna en direkt signal till att hantera en ekonomisk kris.

Konkurrensen på konferensområdet är mördande och när stora aktörer som Petter Stordalen nu bygger nytt vid Yasuragi blir den än värre. Bosön har inte läge och kvalitet nog för att konkurrera på konferensmarknaden utanför Idrotten.

Värd en förmögenhet

Jag kan inte statuterna för stiftelsen men marken torde vara värd en förmögenhet för bostäder så RF saknar inte alternativ. Stiftelsen kan sedan använda sina medel från markförsäljningen för att utveckla idrotten, dock utan att driva fastighet.

Alternativet om ytterligare något större förbund väljer att ansluta sig till Arlanda och här är väl Hockeyn, Basketen, Hockeyn och Tennisen närliggande. För Golfen är det en perfekt träningsanläggning där själva golfspelet kan utföras på andra sidan E4 på Arlandastads GKs fina områden.

För alla utbildningar och för alla nationella sammankomster är läget perfekt som ger hela landet en dryg timme i restid varav 5 minuter när man landat.

Med förbehåll för att man kan bygga så effektivt att kostnaden för att hyra blir relevant har jag svårt att se att SvFF utifrån sin ambitionsnivå kan fatta något annat beslut än att skriva avtal om att hyra den här anläggningen.

Möjligheter privatfinansiera

Jag skulle om jag var mark- och fastighetsägare titta på allt från planer/hallar för andra sporter, flera faser för hotellbyggnad då antalet resande som passerar Arlanda varje år hela tiden ökar. En skidtunnel (kylan för en skidtunnel kan värma resten av anläggningen så det blir inte så dyrt som man kan tro) är något jag tror på då privata konsumenter är den snabbast växande marknaden.

Det finns med det här läget och den markytan stora möjligheter att bygga en privatfinansierad anläggning som kan lyfta svensk idrott och som också är lönsam för ägaren.

Det behöver Svensk Idrott.

Konflikt mellan idrotten och allianspolitikerna

 

Allianspartierna om relationen mellan stat och idrottsrörelsen. Alliansens idrottspolitiska talesmän skriver på Dagens Samhälle. Ni kan läsa artikeln i slutet av denna krönika.

Min första slutsats är att vi för första gången på länge har en konflikt mellan Idrottsrörelsen och våra politiker. Det gör mig ledsen och konfunderad för jag förstår inte varför. Idrottsrörelsen har av ledande politiker blivit kritiserat i media under lång tid med påståenden av typen att Idrotten är ett större tillhåll för pedofiler än katolska kyrkan. Det har skadat idrottsrörelsen ordentligt men kritiken har saknat siffror och fakta så den har inte gått att bemöta.

Struntar i fakta

Nu kommer ytterligare en inlaga med kritik och idéer om att införa mer statlig kontroll, dvs byråkrati och jag förstår helt enkelt inte varför.

Det finns anledning att vara kritisk på grund av faktafel och bristande verklighetsuppfattning i artikeln. Några grundläggande saker som Allianspartierna inte har förstått eller valt att bortse ifrån.

Statens stöd till idrotten är 2 miljarder. Det är mycket pengar och staten skall självfallet utvärdera om det är effektivt använda skattemedel. Idrotten genererar ca 35 miljarder i skatter. På det kommer värdet av att fler barn klarar skolan och blir anställda, minskad barnfetma, ökad folkhälsa, minskad äldrevård med flera besparingar. Idrotten som helhet ger en enorm utveckling med andra ord. Vad är problemet?

Vill man sedan mäta effektivitet måste man göra det relativt. Einsteins principer gäller i synnerhet här. Saknar man anändajämförelsetal så skall man inte ens försöka mäta eftersom effektivitet är ett relativt begrepp.

Så skulle politikernas resonerat

Vill man göra en ordentlig utvärdering på det här området kan kulturutskottet lämpligen jämföra med just kulturen och se på vilka skillnader det finns i återbetalning. Jämför stödet per utövartimme respektive åskådartimme och kom fram till vad som är effektivt använda skattemedel. Så skulle en borgerlig politiker ha resonerat. 

Man påstår vidare att stödet till idrotten har ökat. Det är inte sant och just Allianspartierna borde ta politiska poänger på att de skattehöjningar som nuvarande regering infört (primärt höjd arbetsgivaravgift för unga) är nya pålagor på nivån 3-4 gånger ökningen av bidragen.

Det är riktigt att antalet tränande ungdomar i ideell förening har minskat. Å andra sidan vet vi att andelen som tränar i egen regi eller via kommersiell aktör har ökat. 

Det som hänt genom att det vi kallar för GUD i betydelsen Globalisering, Urbanisering och Digitalisering har ökat konkurrensen om människors fritid dramatiskt. Idrotten har inte fått medel för att hantera de kostnader som ökad konkurrens innebär. Då blir resultatet att man tappar i volym.

Därför tränar de mindre 

Jämfört med en annan stor folkrörelse, dvs partierna är tappet marginellt. Jämför vi bidragsutvecklingen per aktiv medlem så beviljar partierna på statlig, regional och kommunal nivå idag ca 10 gånger mer per aktiv medlem än för 20 år sedan, inflationsrensat medan idrotten inflationsrensat har tappat. 

Att färre invandrade tjejer tränar beror inte på Idrottsrörelsen. Det beror enbart allena på våra politiker. De har inte agerat trots att vi har ett par hundra tusen tjejer som inte får idrotta för sina fäder, bröder, farbröder. 

Om våra valda företrädare såg till att de fick komma till föreningen så kommer föreningen att ta hand om dem. Den kritiken mot Idrottsrörelsen gör mig heligt förbannad. 

Det är totalt oseriöst att komma farande med att Idrottsrörelsen skall bli bättre på barnkonventionen när man i ett decennium från politiskt håll medvetet blundat för det ofantligt mycket större problemet med hedersförtryck och i många fall aktivt stött Islamisterna för att vinna röster.

Att Idrotten tappar bland de i det vi kallar utanförskap är vansinnigt tråkigt men tyvärr logiskt. Ökade träningsavgifter för att föreningen inte skall gå i konkurs stänger ute barn och ungdomar från familjer med dålig ekonomi. Föreningar som går i konkurs har inga barn som tränar så det är ingen framkomlig väg.

Ge oss en siffra

I den gruppen finns också mera sällan förståelsen varför man prioritera idrott för att ge sina barn bättre förutsättningar att lyckas med vuxenlivet.

När man utifrån sitt resonemang om barnrättskonvektionen och de ack så tråkiga övergrepp och kränkningar som förekommer bör Idrotten få ett beting av staten. Skall man vara 10, 20 eller 50 % bättre än offentliga verksamheter som skolan, kyrkan eller hemmen. Idrottsrörelsen är så stor att det är intellektuellt ohederligt att tro att man kan avvika från samhället som helhet. 

Men kom igen med en siffra, ge oss den relativa andelen sexuella övergrepp ni själva accepterar som helt ok, dvs övergrepp på förskolor och i skolor som ni ändå ansvarar för. Idrotten kan möta den nivån utan problem och skall så göra. Kulturdepartementet ansvar också för religionen. Hur sköter kyrkan barnrättskonventionen, Islam, Katolska kyrkan?

Att som politikerna nu föreslår att man skall minska ner på mängden idrott och öka mängden byråkrati för att säkerställa att det blir färre övergrepp är motstridigt. 

Känna sig trygga

Dock är övergrepp på barn brott med preskriptionstider på 5 eller 10 år så är det något Idrotten måste stå upp för är det skyldigheten att omgående polisanmäla när det finns grund för misstanke. Har man polisanmält så har man kvar att avsluta ledarens verksamhet. Idrottsföreningarna kan sedan känna sig lika trygga som resten av befolkningen i att den effektiva polismyndigheten och deras vänner i rättsväsendet snabbt ser till att brottslingar lagförs. 

Trist när inte Allianspartierna förstår att borgerliga lösningar alltid omfattar mindre statlig styrning medan socialister alltid vill ha mer statlig styrning. Här agerar man socialistiskt.

Det som gör mig glad är att Allianspartierna samtidigt föreslår en ökning av stödet till Idrotten med någonstans mellan 4 och 6 miljarder kronor. Det är konsekvensen om Allianspartiernas löfte: ”Alla barn och unga, oavsett socioekonomiska eller funktionsnedsättningar ska ha möjligheten att kunna vara en del av idrottsrörelsen”. 

Lägg på en kommunal investering på ca 10 miljarder för att skapa tillräckligt med anläggningar.

Ledsen för ironin, men saknar man helt verklighetsförankring så blir det enda vägen framåt.

Artikeln i Dagens Samhälle:

https://www.dagenssamhalle.se/debatt/statens-stod-till-idrotten-maste-styras-upp-17368

Föreningsdöden, sker den nu?

Foto: Jon Olav Nesvold / NTB scanpix / TT

 

GP hade en stor artikel om hur antalet fotbollslag (senior herr) halverats på 20 år, från 400 till 200. Trenden är entydigt negativ och tempot ökar.
Då uppstår två frågor. Hur mycket är självförvållat och hur mycket är samhällsförändringar?

Att inte anpassa verksamheten till samhällets förändringar är självfallet ett aktivt beslut men på föreningsnivå är det svårt att göra något då det mesta bestäms på Förbundsnivå.

GUD i form av Globalisering, Urbanisering och Digitalisering är faktorer bakom den största samhällsförändringen sedan vi gick från jakt till jordbruk för ett antal tusen år sedan. Konsekvenserna som slår hårt mot idrotten är individualisering och en helt förändrad syn på tid.

Fotbollen är 11 i laget, avbytare, tränare måste vara på samma ställe vid en tidpunkt som någon annan bestämt är förmodligen inte attraktiv för andra vuxna än för de som har fotboll som arbete. Under den här perioden har de större klubbarna utvecklat verksamhet med s.k. ungdomsakademier, dvs vi får rekrytering till större klubbar tidigare. 

I seniorserier under Superettan har kostnaderna för att driva ett lag ökat samtidigt som intäkter från sponsorer och publik i praktiken har försvunnit eller minskat. Lägre serier är i praktiken alltid olönsamma och scouting som gör att de duktigaste försvinner mellan 12 och 18 är en bra orsak.

Att det är ett gigantiskt samhällsproblem om föreningarna försvinner kan vi belägga. Huruvida seniorlag i serier under div ett är samhällsnytta är inte lika givet. När vi tappar juniorer och om elitklubbarnas akademier slår ut föreningarna för åldrar 12-18 så är problemen på nivå samhällsskada.

En del av problemet är när medel som kan läggas på barn och ungdom går till ett olönsamt elitlag. Här i Boo i mer välbärgad förort är fotbollslagets strategi att ha egna elitlag dam och herr kraftigt ifrågasatt av de medelklassföräldrar som gärna finansierar ungdom men inte seniorer. Det kan rent teoretiskt vara så att det är bra om klubbarna väljer bort seniorlag i divisioner under division ett och fokuserar på bredd. För elitklubbarna och landslaget handlar det om att ta hand om de ungdomar som mognar sent, dvs födda sent på året, sena in i pubertet, de som inte får vara med när lagen toppas och deltagare i akademilag tas ut.

Men lagidrotter får självfallet uppförsbacke om individualisering och ändrad syn på tid slår igenom. Idag är man 30 plus om man är van att anpassa sig tidsmässigt till tv-program. Våra barnbarn har aldrig sett på tablå-tv och den digitala världen kommer garanterat att ta mera plats i deras värld i framtiden. Deras vilja och förmåga att anpassa sig till tider andra bestämt kommer inte att öka.

Vi har de senaste 10 åren ökat antalet som tränar med ca 30% medan andelen som tränar i ideell förening ansluten till RF minskat med 20%. Föreningsdöden är en konsekvens av att medlemmar försvinner och det är påbörjat sedan länge.

Egen träning på tid man själv bestämmer så väl som individuella lösningar där digitala träningshjälpmedel blir ett alternativ till föreningen ur flera perspektiv har tillväxt.

Aftonbladets s.k. avslöjande om det vi alla visste, dvs att vi har förbund med föreningar som inte har medlemmar gäller i stor utsträckning även de stora förbunden. Golfen undantagen där anläggningen gör att ingen kan ha en pseudoförening. 

Konsekvensutredningen om framtida medlemskap för att vara kvar i RF bör innehålla regelverk och revision som göra att en förening för att få räknas måste ha ett minimum av träningar och tävlingar. En bowlingklubb som har 10 medlemmar, tränar en kväll i veckan i trettio veckor och spelar seriespel skall självfallet räknas som tillräckligt. Vi går mot ett samhälle där grupperingar bli mindre men förhoppningsvis fler. Kompisgäng på 15-25 personer kan bli vanligare än stora föreningar som blir större och färre.

Men, om nu en revision påvisar att RF bara har 15.000 föreningar med verksamhet mot de 20.000 vi nu använder så är det inget problem. 

Problemet är om förening som begrepp i för stor utveckling saknar attraktionskraft så riskerar vi ungdomsverksamheten. Vuxenträning går att lösa med kommersiella aktörer och de få förbund som kan ta hand om vuxna som golf, Friskis och Korpen.

Vi får helt enkelt inte hamna i ett läge där inte föreningar kan erbjuda alla barn som vill ett idrottande. Vi får inte hamna i ett läge där barn inte vill idrotta i förening.

Vi får inte hamna i ett läge där förbunden säger att det är fel på folket som inte vill idrotta i förening.

Göteborgs fotbollsdistrikt har genom motion från Proletären FF identifierat ett stort problem. Det är ett problem för många fler än Göteborgs fotbollsdistrikt. 

Det trista är att de högst ansvariga med stor sannolikhet inte kommer att göra något, det är nämligen hemskt besvärligt att bejaka ett samhälle som idrottsrörelsen inte vill anpassa sig till.

Reflektioner över svensk idrotts hälsa

Foto: Daniel Kihlström / TT

 

Reflections on the revolution in France hette en bok som jag som 16-åring stavade mig igenom. Engelska var då ett mycket främmande språk. Konservatismens fader Edmund Burke beskrev en ideologi som fångade mig i några år. Tills jag insåg att liberalismen var den ideologi som skapade utveckling och välstånd. Vän av ordning bör notera att liberalismen helt saknar korrelation till de som förr hette Folkpartiet.

70-talets ideologiska tankar är inte något jag brukar fundera på men två dygn på Riksidrottsmötet återskapade både känslan av ideologisk låsning och av sjuttiotal.

RIM består av många samtal med kloka och goda människor som brinner för att utveckla svensk idrott. 200 ombud från 71 Specialförbund, styrelsen för RF, personal på RF, personal från RF-distrikten.

Det mest förvånande var den uppskattning jag som representant för Idrottens Affärer upplevde. Mina krönikor om Riksdagens utvärdering av idrotten fick jag beröm för av +70 personer. Roligt att vi ses som en viktig aktör för att utveckla idrotten och kul att vara igenkänd och uppskattad.

En positiv förvåning var att andelen kvinnor var så hög och att snittåldern relativt mina förväntningar om typ 70 var så låg.

Trevligt inte bra

Det som skaver mest var att det var så trevligt. Sveriges finaste ord, kontrapropositionsvotering, hördes aldrig. Var inte ens en vanlig notering. Riksidrottsstyrelsens förslag klubbades genomgående enhälligt i det dryga 20-talet motioner och den lilla mängden propositioner.

Skall man utveckla sin verksamhet under det största paradigmskifte jordklotet har upplevt så tror jag ”trevligt” är ett ord som leder helt fel. Ingen vet vad som är rätt håll för att lyckas och om nu, med ett stort antal möjliga riktningar, alla är på väg åt samma håll så blir riskerna för stora.

Å andra sidan var beslut om att utreda invals-och uteslutningskriterier för medlemskap i RF en fullständig garanti för att nästa RIM om två år mer kommer att påminna mer om läget i klassikern ”På västfronten intet nytt”. Här är min syn enkel. Det borde räcka med blygsamma 15 000 medlemmar i 50 föreningar för att bli invald. För att slippa bli utslängd så bör det finnas en livlina i form av attraktionskraft. Ökar man i antal medlemmar så skall man alltid få vara kvar. Vi har mångfald nog även om ovanstående skulle minska antalet förbund till färre än 50. Å anda sidan finns då möjligheten att ta in fler utan att det innebär mindre pengar till var och en. Definitionen av Idrott bör dels utvecklas till att vara ”sport och idrott” men de begreppen bör göras stringenta.

Strategi 2025 bekymrar

Beslutet om strategi för 2025 är det som bekymrar mig mest. Dokumentet underskattar de risker som GUD, det vill säga Globalisering, Urbanisering och Digitalisering skapar, och överskattar möjligheterna. Man saknar förståelse för att ”GUD” skapar en individualisering som är direkt motstridig folkrörelsers kollektiva modell. 

Men det stora problemet är att hela idén med en sammanhållen strategi för svensk idrott är felaktig. De 71 specialförbunden är en så heterogen samling att en gemensam strategi blir ett lämmeltåg på väg mot ett stup.

Mitt absoluta råd till alla stora förbund och mellanstora förbund är att stoppa strategidokumentet i närmaste papperskorg och utveckla en egen strategi för tiden fram till 2020. Förändringen går så fort så längre framförhållning än så bör man inte ha. De små förbunden bör fokusera på att idrotta och strunta i strategidokumentet.

Beslutet om att ta fram en policy för hur idrotten skall hantera religiösa symboler ”läs slöja” gladde mig. Svensk idrott har jämställdhet som omistlig del av värdegrunden. Då kan man inte acceptera slöjan som enbart är ett verktyg för att objektifiera kvinnan som underställd mannen.

Populistiskt beslut

Beslutet runt just jämställdheten med kvotering till förbundsstyrelser var populistiskt och saknar problemdefinition. Problemet är att det inte är attraktivt att sitta i föreningsstyrelser och att de enda som ställer upp är den äldre generationen män. De skall ha all heder för utan dem så skulle svensk idrott gå sönder. I generationen under 50 är det totalt jämställt. Vare sig män eller kvinnor vill sitta i en föreningsstyrelse. Vi kan inte ha ökande snittålder på styrelseledamöter som sitter färre år i styrelser utan att svensk idrott dör en vacker dag. Det problemet duckade man för och införde istället det populistiska med kvotering. Trist.

Etikprogrammet är egentligen självklarheter. Idrottsrörelsen skall alltid göra allt man kan för att undvika kränkningar. Nu är idrottsrörelsen så stor att man bara kan spegla vårt samhälle. Man är och skall vara snäppet bättre än samhället. Man består av goda personer och idrotten har en fantastisk värdegrund. Storleken med uppskattningsvis cirka hundratusen miljoner i antal deltagande på träningar och tävlingar varje år gör att man alltid kommer ha någon idiot på en läktare som skriker könsord till 12-åriga domare, idioter som sextrakasserar idrottande tjejer, någon pedofil som begår övergrepp, idioter som bränner bengaler på läktare och sin andel rasister och islamister. 

Minska problemen

Hade vi haft en fungerande poliskår och ett domstolsväsende värdigt en rättsstat hade åtgärden varit att polisanmäla de som begår övergrepp. Nu tvingas vi lägga stora resurser som kunde gått till idrott på att minska problemen.

Det som stör mig mest i strategiprogrammet är den exkluderande modellen där bara ideellt idrottande räknar. Konsekvensen blir garanterat ett RF och en idrottsrörelse som tappar positionen som samlande röst för svensk idrott. Ett RF som minskar marknadsandel för varje år som går, dvs en större del av svenskarnas idrottande och tränande sker utanför idrottsrörelsen. Här bör många av de större förbunden kontakta golfförbundet och be om att få kopiera deras modell där företag kan associera sig med förbundet, bli en del av förbundet borträknat rösträtt, LOK-stöd och möjlighet att delta i SM. En modell som stärkt och utvecklat svensk golf sedan slutet av 80-talet. För många av de större är det en utmärkt modell för utveckling. De mindre förbunden bör undvika detta då stadgebrottet bara accepteras av RF om förbundet som begår det är för stort för att tappa.

Exkludera ingen bra idé

Det som kommer att ske med digitaliseringen är tjänster för träning som är bättre än vad idrottsrörelsen klarar av att erbjuda. Tar man världens smartaste människor och ger dem obegränsat med pengar till utveckling blir det bra. Då kan vi inte exkludera de som gör mest för att fler tränar.

Måste vara bättre med det nåbara målet ”Alla idrottar livslångt” framför det fullständigt orealistiska ”Alla idrottar livslångt i en ideell förening”.

 

Dan Persson

Henrik Stenson var inte särskilt svårflirtad. Där fanns redan Nicklas Lidström och Stefan Edberg, två av svensk idrotts mest framgångsrika personer.  Och mest förmögna. Så Henrik Stenson passade in och blir  majorvinnaren och Sveriges bästa manliga golfare genom tiderna nu delägare i det framgångsrika kapitalförvaltningsbolaget Case. 

Kalmar FF var i ekonomisk kris. Nu tar kommunen över Guldfågeln Arena. Kommunen betalar 244,5 miljoner kronor för arenan och tar det fulla ekonomiska ansvaret för den.

För andra året i rad avgörs Swedish Challenge hosted by Robert Karlsson på Katrineholms Golfklubbs bana Jättorp. Det är den nästa största tävlingen i landet efter Nordea Masters. Men tävlingsledaren och projektledaren Ingela Lindell siktar högre.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Trots att Sverige har nästan lika många kvinnliga idrottsutövare som manliga går åtta av tio sponsorkronor till män. Det måste vi ändra på, anser Niklas Birgetz, vd i Sponsrings & Eventföreningen som dock ser ljuset i tunneln.

Idrotten riskerar bli förlorare när reglerna för spelmarknaden förslås göras om. Det konstaterar RF, Riksidrottsförbundet efter att Spellicensutredningen presenterats på fredagen.

Den 12 augusti är det premiär för TV3:s nya sportsatsning, Sportlördag ett studiomagasin med direktsänd sport. I premiärprogrammet bjuds det på Premier League-fotboll då regerande mästarna Chelsea möter Burnley. 

Efter månader av spekulationer kom bekräftelsen efter tio på fredagsmorgonen. Djurgårdares drömvärvning är verklighet. Kim Källström är tillbaka.