Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Dan Perssons blogg

Tips inför spelomregleringen

Foto: TT

 

På fredag lämnar utredaren Håkan Hallstedt avgående GD för Lotteriinspektionen förslaget för hur svensk spelmarknad skall omregleras (ej avregleras).

Enligt rykten är det ca 700 sidor så en faktabaserad analys kommer sen.

Det finns i mitt läge två frågor:

  1. Hur påverkar det Idrotten?
  2. Vad innebär förslaget?

Det jag hört i minglet är ungefär följande:

Skattesatsen som föreslås är 17,75%. Det finns ingen vetenskaplig grund till den nivån så tesen är att man laborerat med 15 eller 20% och kommit fram till 17,5% för att sedan lägga på 0,25% som skall gå till rehabilitering av spelberoende. Magdalena har velat ha så hög siffra som möjligt och alla andra så låg som möjligt, det är bakgrunden.

Inget tak för återbäring

Det blir inget tak på återbäring till spelare. Det innebär att högriskspelen för risk för spelberoende får en hög återbäring. Utan att ha en aning, men med 45 års erfarenhet av svensk politik och utredningsväsendet  är min inte alltför långsökta gissning att detta är utredarens eftergift till de utländska spelbolagen samtidigt som han är trygg i att politikerna inte kommer att köpa detta.

Staten lämnar sin position i ATG. ATG får med den nya skattesatsen en väsentligt förbättrad position. Ägaren Svensk Travsport är då en vinnare men frågan är hur man får andra spelbolag med licens att ersätta dem för spel på hästar (engelska travbanor klantade bort den här frågan juridiskt på 30 talet). Lyckas man där är ägaren Svensk Travsport att gratulera. Det finns stora pengar i försäljningen av ATG och ATG kan bli en stor europeisk aktör.

Ett branschetiskt råd som omfattar alla bolag med licenser, som är en förutsättning för omregleringen, får samma hjärtliga stämning och gemensamma agenda som när UK förhandlar med EU om Brexit, eller när Trump förhandlar med Mexico om muren. 

Svenska Spel ska säljas

De inbyggda konflikterna mellan de mest lönsamma spelen och den svenska synen på ansvar och etik är ingen lek.

Svenska Spel skall säljas. Statens skall bara vara tillsynsmyndighet vilket är klokt. Delar av idrotten är intresserade att köpa (få) sportspelen och resten av folkrörelserna som är inblandade vill köpa (få) turspelen. Något av de utländska aktörerna är nog beredda att kasta upp en så stor påse pengar att regeringen får problem göra en omvänd Nuon, dvs sälja något billigt som andra värderar dyrt. Den som lever får se.

SvFF har publikt talat om intresse att köpa sportspel av Svenska Spel/staten som en aktör av många. Frågan är för vilka pengar då SvFF totala kapital (ägandet i Friends arena) idag värderas till 0 av andra aktörer. Nu kan SvFF självfallet finna kapital till en sån här affär om den är sund, men det är inte gratis. Jag ser gärna att så sker efter jag tycker idrotten bör bejaka det kommersiella.

Tveksam kohandel

Frågan är sedan hur mycket fotboll man har tid med om man både är största ägare av kommersiell fastighet av alla förbund och äger ett mycket stort spelbolag. Blir ungefär som i de golfklubbar jag suttit i styrelsen för. 95% av tiden läggs på kommersiella frågor. Bör leda till annan profil på styrelsen i framtid. Fotbollskunnandet blir sekundärt.

Här finns en kohandel mellan SvFF och företrädare för småförbund som jag är mycket tveksam till och som kan skada Idrottsrörelsen ordentligt

Staten har nått ett EU-godkännande för ett undantag som ger ideella aktörer möjlighet till skattefrihet för turspel (Bosmandomen gör att de som säljer spel bör beskattas lika oavsett organisationsform). Det skall regeringen ha cred för.

Små ideella är torsk

Ungefär så ser det förmodligen ut. Då kan vi återgå till frågan om det är bra för idrotten.

Mitt svar så här innan jag tuggat mig igenom 700 sidor utredning är att jag inte vet. Min gissning är att det skapar nya intäkter för de stora och kommersiella idrotterna medan de små ideella är torsk. Därav kohandeln mellan SvFF och de små.

Den stora frågan är vad som händer med de som inte söker licens. Att stänga ner Internet går inte, att blockera svenskutgivna kort är slöseri med tid numera. Legitimiteten i systemet baseras till fullo på att konsumenterna känner trygghet och vill spela på bolag som ger denna trygghet. Teknisk blockering är ingen väg framåt.

Vore jag icke empatisk CFO som fullständigt skiter i svensk idrott på större utländskt spelbolag (borde finnas en bunt sådana) skulle jag skapa ett dotterbolag med de farligaste (och mest lönsamma) spelen som delades ut pro rata till aktieägarna och körde utan licens samtidigt som jag sökte licens för resten. Det är en garanterad win win.

Frångått en princip

Med ovanstående krönika har jag frångått min grundläggande princip, dvs att alltid ha +5 års perspektiv på mina framtidsförutsägningar där jag kan påvisa när jag har rätt och alla har glömt när jag haft fel.

Men oddsen att jag har fel på ovanstående kan jag leva med.

Risken att regeringen genom omregleringen allvarligt och för långa tid skadar svensk idrott, svensk folkrörelse och svensk travsport är svårare att leva med.

Konsekvenserna går nämligen inte att förutse.

Elitidrotten är jämställd

Foto: EvelynGiggles

 

Jag är rätt ordentligt engagerad i jämställdhetsfrågor där jag fokuserar på att göra något åt hedersförtrycket av både emotionella och rationella skäl.

Det pågår en omfattande debatt på temat att det är orättvist att tjejer tjänar sämre än killar när de spela i högsta serien. Den diskussionen är fånig.

Världen är nämligen totalt jämställd på det här området. Ca 60% av de intäkter som går att skapa för en klubb/liga/tävling går till spelarna. Lika för tjejer och killar.

Kommersiell idrott handlar om idrottens förmåga att skapa intäkter.  Spelar jag som herre i division två får jag betala för att spela eftersom det inte genereras några intäkter. När jag och frugan spelar golf får vi bära 100% av kostnaden och så skall det självfallet vara. Förmodligen är det så att 99,9% av allt idrottande är något individen betalar för.

Svälta ihjäl

Merparten av de idrotter vi har i Sverige är inte kommersiella, det finns ingen som betalar för att någon annan skall ha lön för att utöva idrotten. Skulle jag försöka livnära mig på att måla tavlor skulle jag svälta ihjäl. Det är inte orättvist att duktiga konstnärer som skapar varumärken kan tjäna miljoner. Det är rättvist. Det är precis så det skall vara, jag skall få 0 och de duktiga skall få mycket.

Kommersiell idrott handlar om förmågan att få andra att betala, inte om förmågan att utföra något. Gör man en Nokia 3310 så kan man leva som en kung till någon annan gör en Iphone.

Idrotten är till +90% ideell, det är hela idén, den är inte ett yrke mer än för några promille av de som idrottar, däremot skall de idrottshen som skapar stora intäkter självfallet få del av dessa. Det är logiskt att Henrik Stensson kan tjäna 100 millar på sin golf och lika logiskt att jag får betala. 

Jämställas med företagande

Samma gäller för relationen mellan de bästa damgolfarna och min fru.

Idrottare får nästan alltid ca 60% av det värde de genererar. Det är naturligt, lönerna för alla anställda i ett samhälle utgör ca 60% av nationalinkomsten i de flesta länder. Detta oavsett om det finns starka fackföreningar som i Sverige eller ej som i USA. Kommersiell idrott skall jämställas med varje form av företagande. Man måste få kunder som av fri vilja ger en pengar. Får man inga kunder får man ingen lön som företagare och samma gäller idrottare.

Det finns en ofantlig glädje i att idrotta men för nästan alla är det som att skriva poesi. Fler skriver poesi än det finns människor som läser poesi. Värdet på det skrivna blir då försumbart eller negativt.

Vi kan vara trygga i att idrotten på just det här området är jämställd. Alla får sina 60% av det värde som genereras.

Problem på riktigt 

Låt oss nu fokusera på de jämställdhetsproblem vi har på riktigt. Hedersförtrycket som förhindrar tjejer att idrotta, machoeländet på läktarna och att RF sminkar en gris genom förslag om kvotering istället för att göra det attraktivt att sitta i en styrelse.

 

EU-domstolen, slöjan och idrotten

Foto: TT

 

För mig är den 14 mars en glädjens dag. EU domstolen som högsta instans konstaterar att arbetsgivare har rätt att vägra anställda att ha religiös symbol om de har ett arbete som möter kund.

EU, dvs de 28 länder som i omväxlande utsträckning tycker jämställdhet mellan könen, demokrati och individens lika värde är viktigt har satt ner foten.

Nu har de satt ner foten ganska försiktigt. Dvs en arbetsgivare måste ha rätt att agera utifrån vad som kunderna begär. Dvs arbetsgivaren kan kräva att under arbetstid för alla som möter kund så är kravet inga religiösa symboler.

Ur idrottens perspektiv är det här jätteenkelt

Ur idrottens perspektiv är det här jätteenkelt. Konsekvenserna av att sätta ner foten är väldigt svåra.

Det enkla är att vi alla inom idrotten kan vara totalt överens om att slöjan är en del av ett aktivt kvinnoförtryck som är totalt motstridigt våra ideal om jämställdhet. Slöjan är ett verktyg för att objektifiera kvinnan som underställd mannen och som ägodel till man. Något vi aldrig kan acceptera inom idrotten. Slöjan är ett verktyg för en religion som inte accepterar homosexuella. Här finns det inga förutsättningar för att ha annan åsikt på en intellektuell grund. Identitetspolitik är rena galenskapen i det här sammanhanget.

Det svåra är självfallet att ett förbud mot slöja inom idrotten garanterat leder till att unga flickor isoleras och förtrycks samtidigt som en acceptans av slöja leder till att vi legitimerar förtrycket.

Det tioåriga perspektivet

Ur det tioåriga perspektivet så är idrotten förlorare och islamisterna vinnare oavsett vad vi gör.

Vi har alltså inget alternativ till ett längre perspektiv. Det underlättar att Islamisterna med Muslimska brödraskapet i spetsen har valt ett trettioårigt perspektiv.

Dvs de skall på 30 års sikt få europeiska regeringar och civilsamhällets organisationer att anpassa samhället till sharialagar och islam som en religion som också anses vara överställd det sekulära demokratiska samhället.

Om vi nu gör bedömningen att det leder till ett samhälle vi inte vill ha av många skäl, utöver förtrycket och bristen på jämställdhet leder det till att vi blir fattigare, eftersom teokratier skapar fattigdom så behöver vi ta beslutet att agera emot.

Idrotten skall vara apolitisk och sekulär

Idrotten skall vara apolitisk och sekulär. Idrotten liksom resten av samhället skall alltid respektera individers rätt att tro på valfri Gud (det lär finnas 2500 att välja mellan) men på intet sätt respektera de organisationer som påstår sig företräda en enskild form av vidskeplighet.

Då Islam utöver att vara en religion också blivit en politisk rörelse ökar skälen att säkerställa att idrotten på intet sätt medverkar till att stärka de politiska idéer som finns inom Islam som är så motstridiga idrottens värderingar.

Frågan är extremt komplext och bör behandlas med största varsamhet. Förbund och Riksidrottsförbund bör utreda och sedan komma med förslag om väg framåt. Hundratusentals ideella ungdomsledare måste få guidelines för att hantera de problem som garanterat kommer att uppstå.

Det vi måste sätta stopp för nu är alla idéer om att acceptera slöja här och nu. Det kan vara ett beslut som vi väljer sen om det är bättre än alternativen, men det får inte vara identitetspolitikens lösning nu. Vi har FNs barnkonvention, lagar och förordningar både nationellt och på EU-nivå samt idrottens värdegrund som underlag för ett principbeslut.

Det svensk idrottsrörelse aldrig någonsin får göra är att gå ifrån jämställdhet eller bli exkluderande i HBTQ frågor. Det religiösa aktörer tyvärr ser som enda rättmätiga tolkning av sina respektive antika sagoböcker.

Dan Persson 

Idrott eller underhållningsindustri

Foto: Eva Rinaldi

 

Åshöjdens BK var spännande, men den tiden kommer inte tillbaka. Nu är elitidrott en del av underhållningsindustrin, skriver Dan Persson med anledning av mediadebatten om SHL:s nya TV-avtal - och passar på att gratulera till ett bra avtal.

En mer idrottssolidarisk diskussion har dykt upp i media på temat att det är dåligt för hockeyn att SHL klubbarna får för mycket och de andra får för lite. 

Åshöjdens BK nämns i debatten. Socialisten Max Lundgrens bok om gärdsgårdsklubben som springer genom serierna fängslade oss alla. Jag insåg inte hur vänstervriden den var som tioåring. Boken finns på begagnatmarknaden till väsentligt högre priser än när den kom för 50 år sedan vilket indikerar att kapitalismen levererar.

Dock är samhället totalt annorlunda nu på gott och ont. Jag försöker bena upp problemet med den komplexitet det handlar om.

Konkurrens med andra ligor

SHL konkurrerar med andra ligor i större länder om spelare. Mindre pengar är sämre spelare och sämre hockey. Det är spelare och spelaragenter som kommersialiserat elitidrotten. Inte ligor, klubbar och förbund.

Klubbarna konkurrerar om besökarna med allt från TV-soffan till restauranger, jobb, resor, biografer, teatrar, pubar, shopping och fik. Bara det fördubblade resandet gör att 100 fler personer är bortresta på matchdag jämfört med för tio år sedan.

Medianklubben omsätter idag 140 miljoner kronor per år. Av det är knappa 30 från TV-avtal, dvs dryga 20 %. När nya avtalet träder in så ökar omsättning till dryga 150 där 40 är TV-avtal, allt annat lika, dvs cirka a 27 %. Resterande omsättning kommer från företagssponsorer, andra nationella sponsorer, annan exponering och publiken, dvs 73 %.

Det nyckeltal som används är att elitidrotten på en ort når 0,8 % av BNP i upptagningsområdet (jag har aldrig lyckats motbevisa det - men inte heller påvisas att det är sant - men det är det enda nyckeltal som finns).

För varje tioårsperiod är korrelationen 93 % mellan tabellplacering och omsättning.

Storleken har betydelse

Problemet för oss alla som drömmer om att bara det sportsliga får styra är därmed inte TV-pengarna. Det är storleken på orten man verkar i och konkurrens från andra elitklubbar på den orten.

Hårt vinklat kan man påstå att det som skulle gynna Kalmar FF mest är att E22an blir motorväg då det skulle ge näringslivet bättre konkurrenskraft vilket ökar mängden möjliga pengar till elitklubben. 

Vill man bli SHL klubb skall man göra exakt som Växjö Lakers gjorde. Duktig, drivande ledning med finansiella muskler. En tillräckligt stor stad med varierat näringsliv och högskola. En modern arena byggd för att generera konsumtion (vilket då också kräver en tillräckligt stor stad).

Oavsett hur duktig man är så blir det i praktiken omöjligt att göra samma sak i Tingsryd eller Ljungby. Finansiella muskler blir ointressant eftersom förutsättning att få återbäring på investeringen saknas. 

Bill är boven

I Borlänge är det Steve Jobs och Bill Gates som skadat förutsättningarna för elitfotboll mest. Färre och färre anställda på pappersbruket som tappar i försäljning försämrar varje år förutsättningarna för Brage.

Urbaniseringen är ur det perspektivet ett av de stora hoten mot elitidrotten. Vi har utanför Stockholm, Göteborg och Malmö bara ca 20 orter som är stora nog för ett elitlag i fotboll eller ishockey och knappa tio som klarar både hockey och fotboll. 

Globalt såväl som nationellt så kommer det in mer pengar till den kommersiella elitidrotten. Skälet är bland annat att upplevelseindustrin växer fortare än BNP och den kommersiella elitidrotten ingår i denna. Oavsett om man tycker om det eller ej.

Större andel av pengarna hamnar hos allt färre sporter och en ökande andel hamnar hos den högsta nivån. För tio år sedan hade vi sju allsvenska lag som omsatte mer på ett år än vad en Premier League-klubb får i ersättning för TV-rättigheter för en match. Nu är det två klubbar. 

Elithockey är upplevelseindustri

Klart att förbunden och klubbarna skulle kunna skapa en solidarisk lösning där den samlade intäkten fördelades lika om man så önskade. Spelare och spelaragenter skulle slå sönder en sådan lösning på kort tid och totalintäkten skulle minska då ingen hade incitament för att öka intäkter. 

En global spelarmarknad där svenska aktörer inte kan påverka priser är inget vi kan förändra.

Att elithockeyn blivit upplevelseindustri är heller inget vi kan förändra.

Globalisering, Urbanisering och Digitalisering, det som kallas GUD, är inget vi kan förändra och här är det bara att åka med där vi knappast klarar det när det gäller digitaliseringen. 

Konkurrensen om människors fritid är stenhård och blir tuffare. Lösningar som ger de bästa lagen lägre intäkter gör det bara svårare för dem att konkurrera.

Det finns en enkel förklaring till varför belgiska ligan omsätter dubbelt så mycket som Allsvenskan i fotboll. Det bor nästan tio gånger så många inom varje arenas upptagningsområde. Vi har samma befolkning, högre BNP per capita, men vi är för utspridda och för få. 

Stängda ligor väntar

Får vi i förlängningen nästan stängda ligor som konsekvens av hur omvärlden ser ut och utvecklas blir då den logiska frågan?

Svaret blir ”Ja”.

Går det göra något åt det blir följdfrågan. Svaret blir ”knappast”. Det finns mycket stora risker med att försöka skapa motvikter och idrotten lär inte skapa nya välmående mellanstora städer med 75 000-150 000 invånare. 

Vi får nöja oss med att låta klickhungriga populister till sportjournalister skriva indignerade krönikor på temat att det bästa vore om Åshöjdens bollklubb kunde återuppstå. Även jag blir varm i själen av texterna trots den totala avsaknaden av verklighet.

Vi kan också passa på och gratulera SHL till ett bra TV-avtal.

Tillbaka till framtiden del 3

Foto: Augusto Bizzi, TT Nyhetsbyrån

Problemet är att förändringen av samhället och bristen på minimikrav för att stanna kvar i RF har lett till att vi har en grupp mycket små förbund som ur olika perspektiv inte attraherar idag och löpande minskar i medlemstal och aktivitetsnivå. Fäktförbundet för deras talan.

Vi har alla våra hemligheter, sånt vi ogärna vill skall spridas, då det negativt kan påverka omgivningens bedömning av nivån på vårt sunda förnuft. Det har fått mig att tveka när det gäller den här krönikan. Det blir nämligen uppenbart att jag lagt tid på att läsa Svenska Fäktförbundets remissvar på RFs strategiförslag inför 2025. 

För några veckor sedan sågade jag i och förty samma strategiförslag i ganska små bitar och i helgen vid föredrag för ett förbund (styrelse plus distriktsordförande) var jag tydlig med min åsikt att framgång för dem låg i att inte låta RFs förslag vara grund för deras egen strategi.

Min ”sågning” baserades på att man inte nog tagit hänsyn till de stora förändringar i samhället som allt från digitalisering till makroekonomi skapar och att det var för mycket av bevarande för att idrotten skulle kunna utvecklas i symbios med samhällsutvecklingen.

Fäktförbundet (läs ordförande Lars Liljegren utifrån språket i texten) sågar från andra hållet. Dvs det är upprörande, skandalöst och exempellöst att RF låter futiliteter som samhällsutvecklingen och verkligheten påverka ett strategiförslag.

Blotta tanken på att låta kvantitet styra bidragen från samhället är då ett djävulens påfund. Analysen att mer svett per krona kan vara en förutsättning för att erhålla bidrag i framtiden finns överhuvudtaget inte.

Vuxit från små tal

Fäktförbundet har från väldigt små tal vuxit vilket de skall ha en eloge för. Jag bedömer att det är en följd av många timmar hårt arbete på ideell basis på både förbunds och föreningsnivå. De är fortfarande i kvantitet beräknat en försvinnande liten del av svensk idrott.

Problemet är att förändringen av samhället och bristen på minimikrav för att stanna kvar i RF har lett till att vi har en grupp mycket små förbund som ur olika perspektiv inte attraherar idag och löpande minskar i medlemstal och aktivitetsnivå. I en alltmer mördande konkurrens om människors fritid så finns det inte resurser att få de här att börja växa.

För den här gruppen om 20-30 förbund beroende på var man vill sätta gränsen så är varje anpassning till politiska krav, varje anpassning till hur samhället förändras och i slutändan varje förändring någonting negativt.

Ovanstående stycke sammanfattar fäktförbundets remissvar, det är välskrivet på temat att övriga småförbund med stor sannolikhet sluter upp inför Riksidrottsmötet. Då rösträtten på RIM är fördelad så att små förbund får väsentligt fler röster per medlem än stora förbund kan det då gå precis hur som helst.

Vi som får ses som externa betraktare kan ta fram flaggor och popcorn i det val mellan 60-tal och 00-tal som de två förslagen utgör. Vi kan också notera utifrån att fäktförbundets ordförande är nominerad som ordförande för valberedningen från 2017 års RIM att även den omröstningen handlar om RFs framtida relevans. 

Fäktförbundets ordförande Liljegren är en av de mest erfarna ledare vi har. Han har lagt fler ideella timmar på idrotten än vad som ryms i ett yrkesliv. Han är också det min hustru kallar en god person, beläst och kunnig. Han är en ledande företrädare för de små förbunden och som sådan extremt skicklig i att undvika att RF förändras och utvecklas då det skadar de han företräder. 

Här är det så illa att min bedömning att Liljegren medvetet gjort sig omöjlig som ordförande i valberedningen kan vara käpprätt fel. Lars kan ha rätt i att han genom det här remissvaret säkrat den positionen.

Min grundinställning, som extremt extern aktör, är att jag ser ett starkt RF som samlande röst för svensk idrott som med hög relevans utifrån samhällsförändringen kan se till att Idrotten får mer för att man förtjänar mer. Det trista i sammanhanget är då att det bland alla idrottens makthavare inte verkar finnas någon som delar den målsättningen annat än på tu man hand över ett glas vin.

Vi har med de stora samhällsproblemen och det vi kallar GUD, dvs Globalisering, Urbanisering, Digitalisering, ett läge där tåget lämnat perrongen. RFs förslag är en rälsbuss som åker i samma riktning i halva hastigheten medan fäktförbundets förslag är att se som en dressin som ger sig iväg åt andra hållet.

Jag har en total förståelse och respekt för fäktförbundets remissvar och att de små förbunden agerar. De slåss bokstavligen för sin långsiktiga överlevnad och som alla vet är det en motståndare som man skall ha respekt inför. De är nästan genomgående oskyldiga, hårt arbetande ideella ledare som ser den idrott de brinner för drabbas av samhällsutvecklingen på ungefär samma sätt som skogsarbetare på sextiotalet drabbades av skogsmaskiner. Frågan är om de kan räddas utan att resten av idrottsrörelsen också blir överkörd av samma skogsmaskin?

RIM i Karlstad blir nu en intressant företeelse. Här går järnvägen mellan Stockholm och Oslo. De större förbunden som har samklang med samhällsutvecklingen letar efter sina förstaklass stolar i X2000, en stor grupp traditionalister får det trångt när de tar fram unikaboxen med matsäck på RFs rälsbuss medan de små förbunden når nya hastighetsrekord med sin dressin på stickspåret mot Torsby. 

Vart är vi på väg blir frågan?

Dan Persson

Inser bowlarna sina möjligheter?

Bowling har stora möjligheter, men inser sportens företrädare det, frågar Dan Persson.

 

3 miljoner svenskar bowlar varje år. Bowling är ur det perspektivet en av våra största sporter. Bowlingförbundet med knappa 25 000 licensierade bowlare som spelar seriespel och tävlar är ur det perspektivet en av de förbund som har störst potential.

Bowling är tillsammans med golfen, ridsporten och motorsporten de sporter som ser till att vi får nya anläggningar utan att samhället behöver finansiera dem. 

Istället för att skicka ut diplom och öka stödet till de sporter som finansierar sina anläggningar så väljer det offentliga Sverige att osynliggöra dem. 

Enligt SKL så...

Det är enligt SKL tydligen inte lika fint att bedriva idrott om man är så korkad att man betalar för sig. När jag studerar prognoser över den kommunala ekonomin framåt i tid får jag för mig att det finns anledning för SKL och kommunerna att tänka om.

Det finns goda skäl till varför bowlingen är populär.

1. Alla kan vara med. Att vara duktig är något annat. Vi kan ta med oss barnbarnen på bowling eller gå med vänner.

2. Det är en social aktivitet där man kan umgås.

3. Det är tävling, prestation, precision. Dvs det är spänning och kul.

4. Hallarna ligger centralt. Lätt att ta sig till. 

Lågintensiv träning som fungerar hela livet är en bristvara om vi skall klara äldrevården och öka livskvaliteten för våra äldre. 

Ta er en riktig funderare

Bowling är en av de sporter som är väl positionerad för framtida system för bidrag till idrotten. Vi kommer att få stödsystem som fokuserar på bredd och på träning/idrottande i hela livet. Skälet är att samhällsnyttan är så hög. 

Att få barn och ungdomar att träna regelbundet ger barn och ungdomar som klarar skolan bättre, undviker barnfetma med mera. Träning hela livet som vuxna minskar antalet sjukskrivningsdagar, kostnader i vården, minskade kostnader för äldrevård och dessutom ger det individer högre livskvalitet.

Bowlingen är inte utan utmaningar, med mindre än 1 procent av de som bowlar som medlemmar finns det anledning att tänka om och tänka nytt. Hur skapar man det attraktiva erbjudandet? Hur gör man bowlandet roligare så att man bowlar ofta? De privata hallägarna och förbundet delar mål med fler som bowlar oftare så förutsättningar för ett utökat samarbete finns.

Bowling är teknik och träningssport. För att bli riktigt bra krävs det tusentals timmar. Bowling har dock den absoluta fördelen att från nybörjare till +150 poäng i snitt så krävs det relativt lite utbildning. 

Ju fler strikes

Att utveckla tjänsten instruktion och att sälja in budskapet att instruktion gör att du får fler strikar ser jag som en viktig del. Det är kul att slå strike och många strikar är en god anledning att återvända till hallen. 

Bowlingen har också att fundera på en av RF:s elefanter i rummet. Behovet att utveckla ett alternativ till licens i syfte att flytta en delmängd av sällangolfarna till förbundets gemenskap innebär beslut som är direkt motstridiga RF:s strategiplan för 2025. Så är det för många förbund. 

Skall man nå mål om fler som tränar finns det anledning att förutsättningslöst göra sitt strategiarbete utan att snegla på direktiven från överheten.

Bowlingen har också stora tillväxtmöjligheter genom samverkan med andra organisationer. Det spåret bör köras i botten. Som ett av många exempel så har en halv miljon golfare inget att göra på vintern utöver dyra resor. 

Små med stor potential

Bowling och curling är två fantastiska alternativ men curling saknar hallar och är inte lika enkelt att börja med. En nybörjare på en curlingbana har stora likheter med Disneys Bambi på is. 

En strategi för att nå 100 000 registrerade bowlare på fem år bygger på enkla och ganska självklara åtgärder. Det är inte problemet. Problemet är att det i stor utsträckning handlar om att samordna befintlig IT-miljö, köpa in en del nya system och få samsyn mellan hallägare och föreningar. Att den investeringen är lönsam för både förbund och hallägare är uppenbart. Båda parter tjänat så det handlar mest om att ta beslut om att sätta igång.

Det är kul med sporter som skapar attraktivitet, kul med sporter som är så roliga att användarna bär hela kostnaden och roligt att bowlingen visar att även små RF-förbund kan ha en väldigt hög potential.

Vi blir allt mer bortskämda!

Publiken i dag är mer svårflirtad och bortskämd än någonsin. Foto: TT

 

Fields of Dreams, filmen från 1989 med Kevin Costner var fantastisk. Det trista är att själva ledmotivet ”Built it and they will come” som handlar om bonden som bygger en baseball plan utifrån drömmen att de stora stjärnorna skall komma inte gäller som princip längre.

Nu lider jag med arrangören av Bandy-VM i Sandviken som inte har någon publik trots bandy i världsklass. Bandyns elitserie har också haft problem att locka publik i år trots många storstjärnor. 

Jag kan tänka mig att Håkan Sjöstrand på fotbollförbundet är allvarligt oroad över publiksiffrorna i höstens match mot Luxembourg i VM-kvalet. Fel lag för publiken i ett läge när matchen kan vara betydelselös och med ett landslag som inte har den stjärnglans som numera bara finns i Manchester United.

Jag begrep ingenting

Det är snart sju år sedan jag första gången höll ett föredrag på temat att den genomgående metoden att publiken kom och köpte biljetter inte skulle hålla. 

Att i framtiden (vilket verkar ha blivit nu) så var publik de man aktivt hade lagt energi på att sälja biljetter till. Det som då gjorde mitt föredrag oväsentligt för åhörarna var två saker:

1: Jag begrep ingenting om idrott och arbetade inte inom idrotten.

2: Jag hade hämtat alla mina exempel på hur beteendemönster förändras i stora konsumentsegment från upplevelseindustrin och den verklighet som gäller för hotell, resorts och andra aktörer i det som utgör inventory business. Åhörarnas grundinställning då var att sporten hade ingenting med resten av samhället att göra.

Idag har vi många klubbar och ett par, tre ligor som metodiskt förändrar sitt arbete utifrån de principer jag föreslog då, inte för att jag föreslog dem utan för att det blev uppenbart.

Jag hade inte någon särskild förmåga att förutse framtid. Jag kunde läsa rapporter, undersökningar, statistik och trendrapporter om hur konsumentbeteendet förändras. 

Vi är bortskämda

Bedömningen att internet skulle påskynda all utveckling var inte heller speciellt avancerad. I bästa fall hade jag turen att göra en korrekt konsekvensanalys av fakta som låg öppet på bordet för alla som ville tänka efter. Men, jag ansåg att idrotten var en del av upplevelseindustrin och det var avgörande.

Elitidrott är Inventory Business. Har man 15 matcher och 10 000 stolar har man ett varulager på 150 000 matchstolar som skall ge den optimala intäkten. Har man 100 hotellrum öppet året runt har man ett varulager om 36 500 rumsnätter att optimera. Säljer man mobiltelefoner och en modell säljer mycket köper man in fler, säljer man få köper man inte in fler. I Inventory business har man inte den möjligheten.

Vi i den bortskämda medelålders medelklassen har ökat våra krav på upplevelse per satsad fritidstimme och vi har fler alternativa aktiviteter än vi har fritidstimmar. 

Den unga publiken har i stor utsträckning blivit en ”instant generation” styrda av realtidshändelser i mobilen. Det totala utbud som nätet ger oss skapar också bredare människor, dvs det blir färre hard core-supportrar som lever för sin sport och sin klubb. Minskningen är mindre än en procentenhet per år, men den börjar märkas.

I den konkurrenen kämpar arrangörerna

Vi kan dessutom se allt vi vill var vi än är och när vi vill. Därmed inte sagt att det är en bra idé att ha mobilen i knät, med favoritlagets match igång, på en middag med kärestan på alla hjärtans dag. Men det går. 

Vi har dubblat mängden flygresenärer på mindre än tolv år. Utöver det irriterande med en Facebook som mitt i snöstormen innehåller massor med bilder på stränder, solsken, golfbanor och vinglas så är det märkbart många som är någon annanstans när matchen börjar. 

I allt det här står arrangörer av matcher i våra olika serier och ibland ett förbund eller en arrangör av ett EM eller VM och behöver fylla sin arena för att budgeten skall gå ihop.

Det är inte enkelt och ingen påstår att det är enkelt.

Emotionella varumärken

Det som komplicerar det är att traditionell marknadsföring för event har slutat vara lönsam. Förr kunde Svenska Fotbollförbundet ha samlat ihop en påse pengar och bett en mediabyrå ordna effektivaste möjliga annonsering. 

I dag blir utfallet i biljettförsäljning ofta lägre än den satsade summan i medieutrymme. Tidningsdöden i kombo med reklamtrötthet och extremt ökat informationsflöde minskar effektivitet.

För att göra det än svårare så har globaliseringen ökat konkurrensen om det vi kallar emotionella varumärken. Det ryms bara ett begränsat antal emotionella varumärken närmast hjärtat. Har man ett favoritlag i Allsvenskan, ett i SHL och ett i Premier League så riskerar landslaget att komma fyra. Klart att för mig är att Arsenal-Spurs alltid är årets fotbollsmatch och jag är långt ifrån ensam om att inte ha landslaget som etta.

Även om det inte är enkelt så är det görbart. Problemet är att det tar några år att skapa strukturer, system, fylla CRM-system, bygga upp följarna på sociala media.

Vill fotbollförbundet ha 40 000 betalande besökare på Sverige-Luxemburg så krävs det 400 000-500 000 individer i CRM-systemet, uppdelade i ca 30 segment som bearbetas med olika förslag, olika tonalitet och olika frekvens. Samverkan med de stora klubbarna är nästan en förutsättning för att nå detta men även med sådant krävs det flera år, personal med rätt utbildning och bakgrund (de behöver inte kunna fotboll).

Mer riktad marknadsföring

Nu har ju fotbollförbundet vetat att Zlatan skulle sluta en vacker dag i +10 år så jag får anta att de är väl förberedda. Sjöstrand kommer från Ica som är bland de bästa i Sverige på CRM så allt mindre än 12 miljoner i biljettintäkt får faktiskt ses som ett misslyckande. 

Att arrangören av Bandy-VM inte agerat utifrån det moderna samhällets krav är uppenbart och det kostar ordentligt. 

När alla vet att skälet till att belgiska ligan omsätter dubbelt så mycket som Allsvenskan i fotboll, trots lägre BNP och med samma befolkning, beroende på att det finns tio gånger så många boende inom varje arenas upptagningsområde så kanske man borde funderat på om Sandviken var rätt plats. 

Men, Inventory Business kräver ett annat tänkande och ett annat görande. Utgår man ifrån att besökarna kommer som följd av aktiv handling riktad till individen kan man fylla arenan. 

Går man omkring och tror att ens event är så fantastiskt att folk kommer av sig själva så blir man besviken och fattig.

Det är andra tider nu. 

Björn Eriksson, nu har du chansen!

RF:s ordförande, Björn Eriksson, kan göra en insats. "Din idrottsrörelse har nu en chans att svara för något stort", menar Dan Persson. Foto: TT

 

Nu har du chansen, Björn Eriksson, RF:s ordförande. Låt idrotten bli en fristad för de förtryckta tjejerna/unga kvinnor som förtrycks av religion, föreslår Dan Persson.

Idag, den 1 februari, är det World Hijab day. En dag som de bakomliggande islamistiska, reaktionära och salafistiska organisationerna använder för att försöka normalisera bärandet av Hijab. I helgen tog FIBA (internationella basketförbundet) beslutet att tillåta basket med huvudbonad, något som då gäller i Sverige också. Islamisterna kan fira sin Hijab-dag med att de får stöd i kvinnoförtrycket av basketen.

Måste stå upp!

En Idrottsrörelse som har jämställdhet och FNs barnkonvention som ideologiskt rättesnöre måste självfallet enigt stå upp och motarbeta utveckling mot ett samhälle där religiösa dogmer styr över lagar och principen om människans lika värde.

Svårare än så är det inte.

Slöja och Hijab är inga klädesplagg. De är islamisternas verktyg för att objektifiera kvinnan/flickan som underställd mannen, utan egna rättigheter. Hijab och slöja skall ses som medel för att göra kvinnan till en sexleksak för sin man utöver att inlåst i hemmet för att sköta om barnen.

Att slöjan/hijaben är något kvinnan/flickan ”väljer” att bära är självfallet lögn. Vi har tiotusentals exempel på hur kvinnor tvingas, hur kvinnor i Sverige dagligen antastas om de går utan slöja. Vi har exempel på kvinnor som mördats 2016 i Sverige för att de vägrat bära slöja.

Inse deras verklighet

Men religionsfriheten då undrar vän av ordning?

Individens rätt att tro på valfri gud skall vi alltid både respektera och försvara. Lär finnas ca 2 500 gudar att välja på. Att tro är ett sätt att finna hopp och hopp om en bättre framtid är något vi alla behöver, religiösa såväl som sekulära. Religioner som vill påverka civilsamhället (och det vill alla) är något helt annat. Vi skall ge individen rätt att organisera sig med likasinnade men religiösa organisationer skall underordna sig lagar och regler, inte motarbeta demokratiska värderingar.

I vårt Sverige skall inte en flicka behöva täcka sitt ansikte och sitt hår för att undvika sexuella övergrepp. Män som lever i Sverige behandlar kvinnor/flickor som jämställda. I övrigt skall rättsvårdande myndigheter se till att beivra övergrepp och fängsla förövare när så sker. 

Det är deras tolkning av sin religion det är fel på, inte våra lagar och vårt beteende där en kvinna känner sig trygg även barhuvad.

Förbjuds att idrott

Motståndet kommer från organisationer som har tillgång till miljarder kronor, en trettioårig strategisk plan för hur deras religion skall påverka och förändra vårt samhälle och de är dessutom alldeles för skickliga.

Sätter inte idrotten ner foten nu så kan vi befinna oss i en situation där vi inte får ner fötterna på marken om fem till tio år.

Kortsiktigt så får det här effekten att en del unga tjejer inte får idrotta för fäder, bröder, mödrar, kusiner med flera, dvs vi leder hedersförtrycket i bevisning genom att agera. 

Det är självfallet både trist och oönskat men tydligare bevis på att förtrycket existerar behöver vi inte få.

Det finns många som idag agerar för ett förbud mot slöja på offentliga platser men det lär ta tid innan vi når dit. Flera partier är infiltrerade och partier nära fyraprocentsspärren lär inte våga stå upp för sina värderingar om de riskerar röster från islamisterna.

För idrotten ses det här som ett svårt beslut när jag pratar med de som har makten.

 För mig är det enkelt. Det är ett tydligt val. Antingen står vi upp för idrottens värderingar om jämställdhet eller också talar vi om att de inte gäller människor från andra länder.

Välj själv!

Ett bevis på idrottens sanslösa bredd

Inför valet 2018 har nu RF inlett arbetet med att sammanställa ett Idrottspolitiskt program. Dan Persson ger sin syn efter att ha tagit del av innehållet. Foto: Henrik Holmberg, TT

 

Riksidrottsförbundets så kallade ”Intressepolitiskt program har åtta områden, var och ett med ett antal punkter som sammanfattar vad RF vill ha i politiska förändringar.

Jag håller med om det mesta, dock inte allt. Jag tycker RF bör ha en eloge för att man tagit fram programmet och det är ett kvalitativt material.

Idrotten är gränslös

Att idrotten idag spelar över ett ganska stort antal politikområden, från skola, integration, bostadsbyggande, brottslighet, folkhälsa med flera blir allt mera uppenbart. 

Det är omöjligt att då agera framåt om man inte har en beslutad idé om en linje på respektive område.

Grundtesen är i lite för stor utsträckning det som av hävd kallas ”Idrottens särart”. Det finns ett stort antal hänvisningar till det ”orättvisa” att idrotten i mångt och mycket jämställs med företag av myndigheter. 

EU:s regelverk ses då som den stora boven som är dum med den snälla idrotten.

Jag har svårt att se att de anställda på RF inte skall omfattas av samma arbetsrättsliga skydd som de anställda på AB Volvo. En golfanläggning som vill bekämpa ogräs med kemikalier skall självfallet följa samma lagar på det området som Astra Zeneca (för ordningens skull så släpper samtliga svenska golfbanor ut ungefär lika mycket som ett enda medelstort jordbruk). En tränare på väg till match bör följa de lagar som gäller i trafiken även om han är försenad. Exemplen kan göras oändliga.

Demokratisk idrott, nja

Så vad är det då diskussionen om idrottens särart handlar om. Skatter självfallet. RF vill inte att idrotten betalar skatt eftersom man är ideell. 

Jag kan lugna RF. Bedriver man ideell verksamhet behöver man inte betala skatt. Dels gör man inga vinster och medlemsavgifter är inte ens momspliktiga. Det är bara när man bedriver kommersiell verksamhet som man skall skatta på samma sätt som andra kommersiella aktörer. Låter man bara bli kommersiell verksamhet, det som det inte står en stavelse om i stadgarna behöver man inte betala skatt. 

Vill man konkurrera med Intersport om att sälja tröjor bör man dock inte ha någon konkurrensfördel i form av att slippa skatt på just den verksamheten. Det vore förödande för skattebasen om H&M IF med fotboll för de anställdas barn skulle kunna driva butikerna i föreningen och slippa skatter.

En viktig del av idrottens särart utöver att föreningen är ideell är också att den är demokratisk. Här finns det anledning till självrannsakan. Demokratisk är man bara så länge en lämplig andel av medlemmarna aktivt medverkar vid föreningens beslut. 

Statsvetare påstår att 35 procent är den lägsta nivå i andel röstande som krävs för att bevara demokratin. Idrotten ligger på enstaka procent om vi tittar på antalet som besöker ett årsmöte. Den omtalade strategiplanen kanske borde fokusera mer på hur man bevarar omvärldens syn på idrotten som demokratisk.

Utred skatteeffekterna

På samma sätt som jag stödjer och tror på möjligheterna till ett undantag vid en omreglering av spelmarknaden där ideella aktörer med turspel får behålla sin skattefrihet tycker jag RF skall lägga ner diskussionen om beskattning vid kommersiell verksamhet. Acceptera verkligheten!

Ingen gnäller över att Luleå Hockey får pynta 29,5 öre i elskatt för varje kWh som går åt för att kyla isen. Kränger man saker på en kommersiell marknad ingår det i upplägget att betala skatt. De förenklingar RF pekar på är en annan sak. Hur moms kan vara bokföringsmässigt betungande med moderna bokföringsprogram övergår mitt förstånd. 

Det idrotten däremot bör göra är att utreda hur mycket skatter man genererar, för den siffran behövs som motvikt när man diskuterar samhällsstöd utifrån den samhällsnytta idrotten levererar. Den är gissningsvis minst sex gånger så hög som bidragen. Vill staten öka sina intäkter skall den ge ökade bidrag till mera idrott. Så enkel ser faktiskt ekvationen ut idag.

Vidare bör man notera att den nya strategin där ”Idrott hela livet” ingår är ett område där inga förbund utanför golfen och korpen samt det från RIM nya förbundet Friskis (ingår i friidrotten idag) idag har förutsättningar att leverera. 

Orienteringsförbundet har många äldre, men det är renodlad elit/tävling. Massor med 60-åringar åker längdskidor, men mycket sällan i föreningsregi. 

Välkomna fler grupper

De flesta förbund är uppbyggda för att ta fram en elit som kan vinna medaljer på EM, VM och OS. Bredd i deras ordböcker betyder många ungdomar. Skolidrott och Akademiska som två andra förbund som går på tvärsan med stuprören en idrott per förbund kan göra en del och är förbund som bör få hjälp att växa.

Även på området behålla ungdomar längre upp i åldrarna är det Friskis, Skolidrotten, Akademiska och Korpen som är bäst, medan golfen spöar alla på andelen +60 som idrottar som andel av ett förbund.

Ökad mångfald och välkomna grupper som inte naturligt kommer till idrotten är i stor utsträckning en folkhälsofråga som bör finansieras den vägen och inte som del av de traditionella bidragen.

Fullkomligt obegripligt!

När idrottsministern nu säger nej till mer gymnastik i skolan trots det vetenskapliga underlaget säger Socialdemokraterna i detta beslut att de skiter i alla de som inte har råd med idrott på fritiden. 

Det är ett direkt slag mot de ekonomiskt svagaste ungdomarna som här får sämre förutsättningar än sina kamrater med föräldrar i medelklassen att klara skolan. Fullständigt obegripligt utifrån sossarnas DNA och med en motivering som får det nya modeordet ”alternativa fakta” att komma till användning.

Fler idrottsanläggningar för bredd, att nya bostadsområden skall ha områden för idrott, förenklad tillståndsgivning för idrott i natur är också bra.

Öka kompetensnivå!

Doping där moderaterna föreslagit en ny myndighet med motiveringen att doping idag är större utanför idrottsrörelsen än inom vill RF hantera med mer bidrag för att kunna ta på sig det ansvaret. Här tycker jag båda har fel. 

Anabola på gym är inte bara doping, det är knarkhandel enligt brottsbalken. De enligt idrottens särart ideella ungdomsledarna eller de äldre farbröder som sitter i föreningsstyrelsen synes mig något olämpliga när det gäller att gripa HA-tatuerade muskelberg fullproppade med anabola på gymmen. 

Det är en fundamental skillnad mellan doping för att vinna medaljer och det missbruk som vi har att hantera utanför idrottsrörelsen. Det bör vara en fråga för tull och polis. Fast det är klart, om M vill bekräfta att det är osannolikt att vi någonsin får polisen att fungera så gör man det på ett bra sätt genom att föreslå en ny myndighet.

Avsnittet om arbetsmarknad handlar om att genom samverkan med Arbetsförmedlingen få tillgång till fler anställda med lönebidrag och högre andel lönebidrag. Kan idrotten för enklare instegsjobb medverka till att fler kommer i sysselsättning så är det självfallet bra.

Huvudregeln utifrån den konkurrens om människors fritid som har blivit idrottens marknad måste vara ökad kompetensnivå. Att rekrytera de duktigaste i konkurrens med andra aktörer inom den upplevelseindustri man är en del av vare sig man vill eller inte och alldeles oavsett eventuella särarter. 

Inte lite som begärs av idrotten

Föreningen har att hantera jämställdhet, värdegrund, mobbing, sexuella trakasserier, hedersförtryck, arbetsrätt, skatter utöver det idrottsliga att kunna allt om träning, ledarutbildning, regelverk och spelstrategier. Allt detta krävs om föräldrar skall vara trygga att lämna ifrån sig ansvaret för sina barn. Det innebär utbildning, kompetens och erfarenhet.

När det gäller elitutveckling är det mindre roligt att ena veckan läsa motioner om att elitstödet bör samordnas bättre då SOK och RF suboptimerar och sedan denna vecka på onsdagen läsa om hur SOK inlett samarbete med fyra universitet och på torsdagen läsa att RF vill ha ett särskilt anslag till Riksidrottsuniversitetet för elitforskning. Kan konstatera att golfförbundet som motionerat i frågan fått en hel Norrlandsälv med vatten på sin kvarn.

Men på det hela taget är jag både imponerad och glad. Tänk om vårt största förbund fotbollen också skulle förstå att man är en del av samhället. Vilka krafter civilsamhället då skulle kunna uppbåda.

Nu återstår att inför 2018 koka ner programmet till två max tre frågor som går att få genomslag för i valrörelsen.

Frågan är hur stark opinionen blir

 

Politikerna i Stockholm låter tjänstemän presentera förslaget om att ansöka om OS. Det är en tydlig signal att de inte tänker stiga fram förrän de är säkra på att de inte förlorar väljare på att förorda ett OS och också fått med sig oppositionen. 

Om det skall bli ett OS i Stockholm så krävs två saker:

1: IOK väljer Stockholm i hård konkurrens. Här är det enligt de insatta spretigheten med Falun utöver Åre som utgör problemet och risken för att IOK väljer annan aktör.

2: Stockholmarna och svenskarna är positiva till att vi ansöker om OS.

Om opinionen i Sverige blir emot så blir det ingen ansökan och inget OS. Om IOK väljer annan värdstad så blir det inget OS.

Men vi tjänar pengar

För egen del gör jag bedömningen att ett OS 2026 i Stockholm är en för staden ekonomisk positiv händelse. Detta utan att räkna in en krona i så kallade mjuka faktorer som Sverigebild och framtida turistintäkter. Jag bedömer att utöver turistintäkterna under spelen så blir det ingen skillnad på turistintäkter i framtid om vi får spelen eller inte får spelen.

Men Stockholms stad såväl som staten kommer att tjäna pengar om vi får ett OS. Orsaken är de 8 miljarder som IOK ställer upp med i bidrag. Rapporten som pekar på nollresultat är enligt mitt förmenande för försiktig.

Utöver den stora frågan (budgettekniskt en liten fråga) dvs den om hoppbackarna så finns det få frågetecken i en ansökan. 

Så snabbt kan vi väl inte bygga...

Det jag kan se som en risk är byggandet av OS-byn. Att det lär finnas efterfrågan på lägenheter också efter OS behöver vi inte diskutera, det lär det göra. Frågan är snarare hur Stockholm skall klara av att bygga OS-byn.

Det är trots allt bara nio år till ett eventuellt OS. Det är en kvart i ett land där vi är världsmästare i försvårande regleringar, möjligheter att överklaga och har en väsentlig brist på byggnadsarbetare. Besluten skall dessutom i stor utsträckning tas i politiska församlingar. Här finns väsentliga risker för projektet.

Nästa puck att hantera är att vi måste ha en fungerande trafik. Slussen måste vara färdigbyggd, T-banan till Nacka likaså. Förmodligen måste vi ha hunnit med en Österled för att Stockholm skall fungera under spelen. Sitter MP kvar i Stockholms stad någon mandatperiod under de kommande nio åren är riskerna betydande att staden inte levererar. Religiös fundamentalism mot utveckling är ingen bra grund för att arrangera ett OS.

1-4 miljarder i överskott

En tredje fråga är hur stort IOK bidraget är i svenska kronor 2026. Har vi en dollarkurs på fem kronor är hela vinsten borta. Här kan vi nog med förtröstan anta att svenska politiker kommer att agera lika illa som de amerikanska under perioden och att valutaförändringarna därför blir försumbara. 

Men totalt sätt bedömer jag att överskottet hamnar på nivåer 1-4 miljarder kronor. Osäkerheten runt hur TV-rättigheter värderas i framtiden hinner inte slå igenom till 2026 då ett sådant avtal tecknas långt innan.

Då kommer hela processen att handla om symbolfrågan hoppbackarna. För två år sedan skrev jag en debattartikel i Dalarnas Tidning med rubriken "Riv hoppbackarna". Orsaken var att de har blivit Sveriges främsta symbol för vansinniga kommunala beslut och att underhållskostnader fram till ett eventuellt VM 2025 eller OS 2026 riskerar hamna på samma kostnad som bygget. Nu står de kvar och blir en symbolfråga för en OS-ansökan.

Trots att backen finansieras

Här bör vi då notera att SOK:s idéer om att träningsbackar skapar en kader av många svenska backhoppare har samma trovärdighet som påståendet att vi får tillbaka modet med gabardinbyxor med sydda pressveck.

Oavsett om nu utredningen pekar på att bara använda stora backen i Falun och bygga en tillfällig mindre hoppbacke i Stockholm som kan demonteras efter spelen och som till fullo finansieras av bidraget från IOK blir det i praktiken omöjligt att kommunicera. 

Skall det byggas en hoppbacke i Stockholm kommer det till fullo användas som argument av motståndarna till OS. Om SOK:s ledning då försöker peka på fakta kan motståndarna använda populism och den innovativa uppfinningen "alternativa fakta", en ny retorisk modell som räcker för att bli president i USA och i ökande utsträckning vinner mark även i Sverige.

Bedömningen att förslag om att använda hoppbackarna i Falun också är ett sätt för S i Stockholm att gynna sina hårt pressade partikamrater i Falun får vi se som en rolig twist och en naturlig del av det vi kallar demokrati i det moderna samhället.

Opinionen blir omöjlig 

Jag hamnar i min slutsats då i det olustiga läget att jag köper båda sidors argument.

Dvs, hoppbackar i Stockholm, oavsett vad de kostar och vem som betalar leder till en negativ opinion för OS som omöjliggör ansökan och att sprida ut spelen även till Falun innebär att vi inte får spelen.

Dvs vi saknar idag förutsättningar att få spelen. 

Som ett rikt och välmående land kanske den enklaste lösningen då är att låta Norge få spelen. De kan behöva ett par miljarder extra då intäkterna från oljan år 2026 inte lär räcka någonstans. I Oslo ligger hoppbackarna klara. 

Djurgården vinner inte allsvenskan, men tar hem ett pris som innehåller nog så mycket ära och heder.

Revisions- och rådgivningsföretaget EY har synat de allsvenska klubbarnas ekonomi för att hitta samband mellan framgångar på planen och ekonomiska förutsättningar – här var Djurgården mest framträdande av alla föreningar.

SOK slår på stort och gör något som man aldrig har gjort förut: Satsar ett antal miljoner på att bygga en unik mötesplats under OS i Pyeongchang. En Sweden Arena.

Så var då turen kommen till idrotten. Sent på onsdagskvällen publicerades ett upprop med 2 290 kvinnliga idrottare, tränare, sportjournalister som delade med sig av sina erfarenheter.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Motorn i den svenska hästnäringen riskerar att stanna. Det ligger nu i regeringens, främst Ardalan Shekarabis händer, att se till att en efterlängtad reform av spelpolitiken säkrar en rättvis finansiering av trav- och galoppsporternas grundläggande infrastruktur som anläggningar och tävlingskostnader samt de breda satsningar inom hästsektorn som idag finansieras via ATG.

Eurosport och Visma Ski Classics har nått en överenskommelse inför kommande säsong vilket gör att den populära långsloppscupen flyttar till Kanal 5. Premiären sker redan nu på söndag och tävlingarna kommenteras av Roberto Vacchi.

Premier League, med alla spelaraffärer och silly Season fascinerar många, inte minst fans och journalister. Men nu nu kan det bli ändring och helt andra villkor.