Janne Andersson

Omfattande miljonrullning i fotbollen

Sent på söndagskvällen landade svenskarnas i särklass största favoriter och gunstlingar. Det gäng med 23 spelare och drygt tio ledare som gjorde sommaren förglömlig.  

Vid lunch på måndagen på måndagen tackade förbundskapten Jan Andersson för sig och tog av sig VM-kostymen efter nästan dygnet-runt-tjänst i 48 dagar.

Samtidigt kom beskedet att Janne har blivit miljonär, enligt Fotbollskanalens granskning.

 

Under sitt första hela år som förbundskapten för Sverige, vilket var inkomståret 2017, tjänade han 3,95 miljoner kronor. Det innebär mer än en fördubbling av lönen från tiden som manager i IFK Norrköping.

Där kom han 2015 upp i 1,65 miljoner i årslön, men 2016 nådde han 2,7 miljoner med lön från både IFK Norrköping och förbundet. 2017 Var han förbundsanställd och inget annat och kom upp i 3,95 miljoner kronor 

I år med VM-bonus lär han överträffa det lönebeloppet.

Här är platsen för VM-starten

En regnig torsdagskväll den 31 mars träffades Norrköpings tränare Janne Andersson och Svenska fotbollförbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand på Biltemas parkering i Katrineholm. Det var här handslaget skedde som betydde att Janne Andersson blev förbundskapten.

Varför valde de att träffas i Katrineholm? Orsaken var att Sjöstrand var försenad på grund av ett möte i Stockholm. Det var meningen att han skulle träffa Janne i Norrköping. När förseningen var ett faktum bestämde de sig för att mötas i Katrineholm.

Willys var Matpiraten

Men det är inte riktigt säkert att handslaget skedde på Biltemas parkering.

Herrarna försökte vara anonyma men plötsligt dök en Securitasbil upp.

”Nu ska jag fälla bommen. Åker ni inte härifrån blir ni instängda i natt”, sa vakten.

Min heldag med Janne Andersson

Rubriken ljuger. Men jag träffade fotbollens förbundskapten Janne Andersson i veckan på kansliet i Solna, vägg i vägg med Friends Arena. Janne, 55, har haft tre intensiva mediedagar när han träffat svenska och utländska journalister. Jag fick en stund med honom på tu man hand och säger som Povel Ramel sjöng: Underbart är kort.

Janne utsågs nyligen till hedersmedborgare i Halmstad. Stort. Jag gratulerar till utnämningen, VM-platsen och säger att jag är tacksam att han även tar emot en gammal murvel som jag som inte är med i matchen som förr.

– Det ingår också, säger han med ett leende.

Jag känner mig välkommen, tack Janne.

Tack Erik Niva

Halmstadsfödde Janne är mycket sympatisk och lättpratad. Det är möjligt, högst troligt, att vi sprungit på varann i omklädningsrummen när han var assisterande tränare i Halmstad BK under Stuart Baxter, Tom Prahl och Jonas Thern.

Här får inte Zlatan plats

Janne Andersson byggde ett landslag utan Den Store, fick fason på Hamréns plotterverk och gick till VM.

Det var bragdartat. Laget gick före Jaget, solidaritet istället för solitär, alla lika mycket värda istället för stjärnkult.

Ändå kommer Zlatan att vara ett ok för honom ända tills VM-truppen tagits ut.

Förlusten mot Chile är inte mycket att hänga upp sig på. Sydamerikansk fotboll ser ut så här, fotboll med teknisk finess och rörlighet. Även hos lagen som inte tagits sig till VM. 1-1 hade förstås varit ännu en stabilare byggsten att lägga till de tidigare, fjolårssäsongen med kval och play off och äkthetsbevis på att det Janne Andersson och Peter Wettergren skapat med det här laget håller också i kvalificerade sammanhang.

Stjärnlöst – inte chanslöst

Vägen mot VM: Nyss var det jul – snart är det fotbolls-VM. Herregud vad tiden går.

Våren dröjer men igår kröp Janne Andersson fram ur snön som en vintergäck och tryckte lite försiktigt på VM-knappen. Ett kärt återseende efter fyra månader. Det är märkligt vad trygg man känner sig i hans sällskap.

Jag följde presskonferensen som man numera med lätthet gör via datorn och när Janne öppnar munnen och presenterar en trupp så känns det som att vi har ett landslag som åker till Ryssland i sommar för att minsann ta för sig och kliva fram ett steg. Han ingjuter hopp och man hoppas att det inte är bedrägligt.

Man blir ju inte lika trygg när man tittar ut över fotbolls-Europa och följer de spelare som han får hålla tillgodo med. Det är inte någon kill-your-darlings-situation direkt. Snarare lite Kajsa Vargskt ”man tager vad man haver.”

Gunde Svan i tårar och Janne Andersson om Zlatan-tjatet

Programmet Skavlan i SVT har hittills kanske inte varit känt som idrotts-TV. Det kanske blir ändring på det: i kvällens program medverkar både Janne Andersson och Gunde Svan.

I programmet kan den legendariska längdåkaren Gunde Svan inte hålla sig för tårar, när han berättar om sina bästa minnen som idrottspappa.

Janne Anderssson, förbundskapten för Sveriges herrlandslag i fotboll, uttalar sig i sändningen bland annat om det eviga "Zlatan-tjatet":

Märklig kulmen – vad menade Janne Andersson?

Nederländerna i Amsterdam. Förlust med 2–0; ingenting konstigt eller oväntat, men… tänk om Vitryssland hade tofflat in en snedspark och snott en poäng från Frankrike i den match som pågick samtidigt och Sverige inte ens gjort ett riktigt försök på hela matchen att faktiskt vinna och ta en VM-plats direkt. Det skriver IA:s krönikör Åke Stolt.

Det hade han ju sagt, Janne Andersson, mannen som vi sätter sådan tilltro till, som är så klok och balanserad och väl skickad för sitt ämbete, att ”vi skall gå för att vinna.”

De ville bara komma undan

Men de försökte aldrig. De gjorde bara allt för att komma undan med så lite skråmor som möjligt och inte förlora det där som de rätteligen förtjänat.

Jag blir inte riktigt kvitt frågorna efter den där märkliga inställningen; inte minsta försök att vinna matchen, bara slåss med näbbar och klor för att undkomma med livet i behåll.

Hur skall det här gå i VM?

Sluta tjata om Zlatan nu!

Euforin vet nästan inga gränser. 8-0 mot Luxemburg. Det är som vore ”vi” redan i VM. Så är det inte. Andraplatsen är säkrad efter Frankrike, som naturligtvis ingenting tappar hemma mot Vitryssland i sista matchen även om fransk nonchalans alltjämt existerar även utanför schablonbilden. Inte mera än så.

Gruppsegern - vilket förstås varit en sensation - tappades bort nere i Bulgarien.

Nu blir det playoff i november och det kan gå lika illa som sist; mallgrodan Ronaldo kommer hit med sitt Portugal och öppnar alla portar på vid gavel.

Men det är ändå något som gör att man vill tro att det här skall gå bra.

Det man kan hoppas är att Sverige vinner mot Nederländerna i Amsterdam och förbättrar sin Fifa-ranking inför lottningen.

I värsta fall rök VM-chansen här

Vet inte exakt vad ett VM-slutspel är värt i dagens läge – rent ekonomiskt – men det kan nog handla om 100 miljoner. Allt beror ju på hur man räknar. Direkt ersättning, spinoff-effekter, ökad publik, reklam, extra dragningskraft till fotbollen. Sverige har missat två raka VM (Sydafrika och Brasilien), det är som att vara med på fördrinken men aldrig få äta middagen, smaka det goda vinet.

Vi började tro att Janne Andersson i Tiden efter Z. kanske var på väg att ta oss fram till oasen efter en lång ökenvandring, skapa något varaktigt att tro på. Och ge Svenska Fotbollförbundet det där ekonomiska lyftet som ett VM-deltagande alltid gett. Hoppet finns kvar men det kan ha varit VM-biljetten som flög sin kos på ett halvtomt Levski-stadion i Sofia mot ett Bulgarien som Sverige inte hade förlorat mot sedan EM-kvalet 1967. Det hade inte behövt ske nu heller.

En kapten utan egen besättning

I gamla tider, minns jag, skrev tidningarna om ”den svenska landslagsskutan”. Det var alltid fotboll det handlade om. En kapten stod till rors, matroser som gjorde allt för att hålla skutan flytande. I blåsväder, gick på en mina, lyckligt i hamn. Många löjliga metaforer i det där vågskvalpet. I takt med att Sverige helt rustat ner sitt försvar står vi nu också helt utan matroser.

 

Janne Andersson en kapten utan inhemsk besättning. Allsvenskan, den stundtals så upphöjda, förmår inte ens producera om så bara en bänknötare.

Kapten Andersson får lita till legionärer som lyckliggör (nåja, långt ifrån alla) andra nationer med sin fotboll till vardags.

Borde fotbollens förbundskapten ens bo här, i Sverige?

När han har alla sina spelare därute i det Europa som ligger söder om oss.

Vore det inte bättre att han ritade ett mönster med hjälp av alla koordinater och bosatte sig strategiskt som en spindel mitt i nätet.

Ett landslag att tycka om

Fotboll är egentligen världens enklaste spel. Vilket inte hindrar en och annan att konstra till det så mycket som det bara går. Vi hade en förbundskapten som lyckades med det. Vi har en annan nu. Det är anmärkningsvärt hur snabbt Janne Andersson har lyckas korrigera hela apparaten, dra tillbaka klockan nu när alla ställer fram den, vrida tillbaka reglagen, drar ner axlarna och ge oss ett landslag med blickarna högt, framåttänkande, enkelhet och samspel.

 

Från solokrati till demokrati. Från krystat och krångligt till enkelt och självklart.

Både i teoretiskt tal och praktiskt utförande.

4-0 mot Vitryssland avslöjar inte VM-klass. Därtill var motståndet alltför tandlöst och dåligt organiserat.

Hade målvakten Robin Olsen överhuvudtaget ett enda skott att rädda?

Det är inte resultatet som imponerar utan utförandet, inställningen, alla spelares snabba sätt att ta till sig den fotboll som Janne Andersson vill spela, som han lyckades så skickligt med i Norrköping att han fick betalt i svensk guldfot.