Äntligen fick vi se ett lag

Andersson är det vanligaste efternamnet i Sverige. Fast ingen kan ju påstå att Janne Andersson är en ”vanlig Andersson”, fast han är en av de 241.854 som bär detta efternamn.
Det var det allra finaste med segermatchen mot Bulgarien, att vi fick se ett lag som LAG. Inte en massa lakejer som anpassade sig och försökte ladda lagets enda torped, skriver Åke Stolt. Foto: Pontus Lundahl, TT

 

Jo, vanlig på det sättet att han kan vara som vem som helst, aldrig gör sig till, föredrar enkelheten framför det tillkrånglade, men ändå med en säregen fallenhet för den enkla geometri som bygger fotboll.

Vi fick se ett lag!

Den här måndagen, en vanlig, sketen måndag i oktober när regnet slog mot rutan, fick han en sol att gå upp över Solna. 3-0 mot Bulgarien är respektabla siffror i vilken statistik som helst, låt vara att bulgarerna gått ner sig rejält sedan Stoitchkovs dagar.

Tredje tävlingsmatchen för hallänningen Janne Andersson som förbundskapten. Och man ser redan förändringen. Alldeles tydligt framträder konturerna av den spelstil som fjol gjorde IFK Norrköping till Sveriges klart bästa fotbollslag med det synnerligen välförtjänta allsvenskt guldet som belöning.

Minns inte om det är Janne Andersson som sagt det (eller om det är jag?); fotboll är ett outtröttligt löpande.

Det var det allra finaste med segermatchen mot Bulgarien, att vi fick se ett lag som LAG. 

Inga lakejer längre

Inte en massa lakejer som anpassade sig och försökte ladda lagets enda torped, inte en hop krigare som underordnade sig en fältherre utan ett gäng spelare som överordnade sig varandra. Ville visa sin duglighet, sin hjälpsamhet, sin ork, sin glädje, som ville växa med hjälp av varandra. Det var fint att se. Det var fotboll att bli glad åt.

Det var, äntligen, landslaget som vägvisare. Hur skapar man tio, femton målchanser på en match? Jo, precis så här. Med ständig rörlighet, med löpningar i djupled som vi inte sett på åratal. Av Ekdahl, av Hiljemark, av Forsberg, två ytterbackar ångande på kanterna och så en återuppväckt Ola Toivonen som kom från Degerfors en gång i tiden till Malmö, där han var ett missförstått geni, som hoppat in och ut i landslaget, som bytt klubbar, som i rätt miljö släpper ut ett rikt fotbollskunnande. Som nu mot Bulgarien. En fröjd att skåda.

Jag, vet, jag vet, vi skall möta Holland borta och Frankrike två gånger innan vi skall skriva ut det första betyget till Janne Andersson och hans landslag, men låt oss för Guds skull glädjas nu när det äntligen finns något att glädjas åt. Inte bekymra oss om Återstoden av dagen.

Det var så här Norrköping blev svenska mästare. Inget onödigt daltande i backlinjen, bollen skall framåt, mittfältare skall löpa, irrationellt kontrollerat, forwards växeldra och harmoniera sina mönster. 

Fotboll är geometri

Fotboll är egentligen så makalöst enkel. Man slår en passning, förflyttar sig till en fri yta, får tillbaka bollen. Bygger trianglar. Fotboll är ren geometri, precis som mycket av konsten. Men den är också cirklar som skall rubbas.

Toivonen var inblandad i mycket, Jimmy Durmaz hade en fot med i alla tre målen, Marcus Berg borde gjort ett par mål. Men spelet hade fått liv. Och, precis som Norrköpings adelsmärke fjol; inget fegspel efter 1-0, fortsätt framåt, behärska matchen på det bästa sättet; genom att vilja mera, springa, hugga, hota.

Janne Andersson är uppe på rätt väg. Han förstår säkert att det också krävs andra egenskaper när det handlar om Frankrike i Paris. 

Men försvarsspelet har också fått konturer och Victor Nilsson-Lindelöf är det bästa som hänt svenskt backspel på länge. Jag blev också förtjust i och imponerad av Emil Krafth, på samma sätt som alla blivit som följt den talangen som föddes den makalösa fotbollssommaren 1994, slog igenom som 17-åring i Öster och etablerade sig allsvenskt i Helsingborg. Som hans tränare Conny Karlsson en gång sade: ”Han satte fötterna rätt i nittio minuter.”  Andreas Granqvist är det här lagets ”kärnkraftverk” (Tommy Söderbergs epitet på Johan Mjällby en gång), ibland blir det en liten  härdsmälta, en snedspark med julgransfoten och en kommunikationsmiss som borde gett bulgarerna ett mål, men han är en makalös fighter och generalsuniformen kommer han snart nog ändå att få överlåta till Victor Nilsson-Lindelöf. 

Äntligen samma ideologi

Ja, vilken svensk fotbollskväll det blev med U21-lagets avancemang till ännu ett Europamästerskap (Polen nästa år) genom 4-2 mot Kroatien. Tidigare år har jag förundrats över den stora skillnaden i uttrycket mellan A-landslaget och U21. Stelt och trist i A-laget, kvickt, tekniskt, internationellt i Håkan Ericsons lag som ju bevisade sin klass genom det sensationella EM-guldet. De senaste åren har det sett ut som två ideologier men nu syntes i konturerna att det var två lag från samma land, samma kultur, samma ideologi. 

Det finns enorm talang i svensk fotboll. Teknik och kvickhet som aldrig förr. Carlos Strandberg, Simon Tibbling, Kristoffer Ohlsson med flera. Håkan Ericson (så mycket gott fotbollsförstånd det kommer från Norrköping nuförtiden!) har skapat ett charmerande landslag med starka personligheter i ett smidigt kollektivboende. En härlig mix av egenskaper. Ett lag som smittar med sin spelglädje. 

Den här stora utvecklingspotential blir något att ta hand om och förvalta för en helt (o)vanlig Andersson och en något ovanligare (son till en förbundskaptenslegendar, Åby) Ericson. 

PS. Eriksson kommer för övrigt på femte plats bland de vanligaste efternamnen. 143.219 svenskar heter så. Med varierande stavningar.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Djurgården vinner inte allsvenskan, men tar hem ett pris som innehåller nog så mycket ära och heder.

Revisions- och rådgivningsföretaget EY har synat de allsvenska klubbarnas ekonomi för att hitta samband mellan framgångar på planen och ekonomiska förutsättningar – här var Djurgården mest framträdande av alla föreningar.

SOK slår på stort och gör något som man aldrig har gjort förut: Satsar ett antal miljoner på att bygga en unik mötesplats under OS i Pyeongchang. En Sweden Arena.

Visma Ski Classics växer i alla bemärkelser. Nu har vd:n David Nilsson nått en uppgörelse med italienska tv-kanalen RAI och det innebär att parterna har kommit överens om att bolaget ska sända alla italienska evenemang på skidturnén. Sedan många år har RAI sänt Marcialonga, nu tillkommer både Sgambeda och Toblach-med live-bilder.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

AIK Fotbolls huvudsponsor Åbros logotyp har blivit allt svårare att tyda i de senaste matcherna. Det är inte annat än helt avsiktligt. Nu avslöjar klubben anledningen till det bleka trycket: Genomskinligheten av Åbro-logotypen markerar avslutet på det 23 år långa samarbetet.

Motorn i den svenska hästnäringen riskerar att stanna. Det ligger nu i regeringens, främst Ardalan Shekarabis händer, att se till att en efterlängtad reform av spelpolitiken säkrar en rättvis finansiering av trav- och galoppsporternas grundläggande infrastruktur som anläggningar och tävlingskostnader samt de breda satsningar inom hästsektorn som idag finansieras via ATG.

Programmet Skavlan i SVT har hittills kanske inte varit känt som idrotts-TV. Det kanske blir ändring på det: i kvällens program medverkar både Janne Andersson och Gunde Svan.

Premier League, med alla spelaraffärer och silly Season fascinerar många, inte minst fans och journalister. Men nu nu kan det bli ändring och helt andra villkor.