Hej Emma,

Ledsen att säga att du läser min text som faen läser Bibeln. Jag gör för det första ingenstans, som du påstår, någon koppling mellan Pia Sundhages ledarskap och hennes meriter som fotbollspelare.

Jag skrev att hon blev en bättre fotbollspelare därför att hon spelade och tränade med grabbar - något hon själv flera gånger intygat - och att hon därmed fick ett naturligt och bättre handlag med bollen, ett bättre spelsinne.

Jag struntar i om förebilderna är manliga eller kvinnliga eller vilket kön domarna har; jag vill se de bästa spelarna, oavsett kön, instrueras och dömas av de bästa.

De bästa instruktörerna idag är inte kvinnor, inte de bästa domarna heller. Det måste vara ett av fotbollens huvudmål att ändra på detta.

Ser på de bästa

Jag säger inte heller att det finns för få manliga förebilder - jag tror för övrigt att när det gäller fotbollens tekniska repertoar ser också kvinnliga fotbollspelarna på de bästa, de som utför spelet bäst, för att lära sig.

Men det finns för få med den tekniska begåvningen, bollsinnet och spelförståelsen i den miljö där tjejer tränar och spelar fotboll. För att få en ändring på det finns bara en sak att göra; att unga tjejer får lära av de som kan det bäst. Oavsett kön. Titta på, umgås med, spela med, instrueras av.

Du skriver: ”Det är svårt för en idrottare att vara dam”. Tror du Sarah Sjöström, Charlotte Kalla, Lovisa Lind, Anja Pärson, Tove Alexandersson, Stina Nilsson mfl håller med om det?  De väljer de bästa tränarna och råkar de vara män verkar de inte ha något problem med det.

Brister grundläggs tidigt

Jag tror att det som sämst tjänar tjejfotbollen är att göra en könsfråga om något som handlar om kvalitet.

För övrigt; damfotbollens tekniska brister har ingenting att göra med att alltför få kvinnor kan leva på sitt fotbollsspel. Brister grundläggs i tidiga åldrar.

Damfotbollens stora lyft kommer med kvalitetshöjningen. Det går inte att börja i fel ända och tro att miljoninkomster till de bästa skulle lösa problemet.

Det är grunden man bygger först - inte taket.

Vänligen,
Åke Stolt