Ett nationalepos skrivet i snön

Det är väl kanske typiskt svenskt; Norden, djupa skogar, ensamhet, vemodet i dikt och folkmusik; vi har aldrig varit mera internationella än nu i vår utblick, vårt resande, våra språkkunskaper, vårt ständiga surfande ut över Google-oceanerna, men ändå; det blev en skidåkare. Igen.
BIlden vi aldrig glömmer. Johan Olsson glider i mål som segrare på femmilen vid VM i Val di Fiemme. Foto: Lise Åserud, TT Nyheter

 

Typiskt svenskt?

Ja, någonstans inom oss, fastän världen blivit så stor, den internationella sporten så tillgänglig i det gigantiska televiserade kanalsystemet, står vi kvar i pjäxorna, ylletröjorna, med rödblommiga kinder och beundrar dem som sliter, svettas, brottas med sin trötthet och sin smärta, övervinner den, tar mod till sig och vågar utmana sina yttersta krafter. "Smärtgränsen", sa Thomas Wassberg en gång, "den skiter jag i."

Det gjorde Johan Olsson också när han med en aldrig tidigare använd taktik - han ryckte efter en dryg mil och höll hela vägen - vann VM-guldet på fem mil i Val di Fiemme. Nu upphöjt till Bragden 2013.

Vi rörs till tårar

Det blev som att han skrev oss ett nationalepos, så vackert, så dramatiskt, så känslofullt och ärorikt, att vi helt enkelt inte kunde stå emot. Vi rörs till tårar av de där människorna som ger sig på det omöjliga och skriver ett drama åt oss medan vi tittar på, följer varenda sekvens av tillblivelsen, lägger in våra brasklappar, ritar våra parenteser och frågetecken och undrar om det verkligen är sant det vi är med om.

Det är kanske så; ju svårare och större och omfångsrikare och svårfattbart livet och världen blir, desto starkare den nationella rödblommigheten.

Då vinner en femmilsmästare i en sport som egentligen är ganska liten i ett internationellt perspektiv över ett för den breda massan rätt modernt påfund som golf. Fast golf är en världssport, en folksport också i vårt land numera med säkert lika många utövare som skidåkningen också på motionsplanet.

Inte ens det räckte

Så då hjälpte det inte att Henrik Stenson gjorde det inte ens tidernas bäste golfspelare, Tiger Woods förmått göra; vinna på USA-tourens slutspel och Europatourens penningliga.

Kanske är det där med penningligan som spökar. I skidor vinner den starkaste - i golf den rikaste.

Jag menar, om taxeringskalendern skulle bestämma hade väl Zlatan Ibrahimovic vunnit överlägset. Jag är inte helt säker, men jag inbillar mig att möjligen med undantag för Peter Forsberg är väl Zlatan den rikaste idrottsutövaren i Sverige genom tiderna.

Klassiskt mot spektakulärt

Kanske är det så att golfen har sin egen magi både för och emot sig.

Det finns inte många svårare sporter, inte många mentalt mera prövande men där finns också inrymd i denna så charmerande men samtidigt frustrerande idrott, att var och en av oss, i ett lyckligt och tursamt ögonblick, kan slå ett lika bra slag som Henrik Stenson och Tiger Woods. Den 70-årige amatören kan också nå hålet på ett enda slag.

Så det var det klassiska och nationellt omhuldade som stod mot det lite magiska och spektakulära och, som nästan alltid, var det skidåkningen som vann.

Skidsporten har tagit hem flest bragdguld (21) genom tiderna. Friidrott närmast med 18, fotboll bara fem, golf en.

Stadig, klok och med insikt

Johan Olsson är en fantastisk idrottsman och jag tycker om hans stadiga lugn, hans kloka analyser och insikten i livets komplexitet: "Jag är jag, jag blir ingen annan, jag har en annan grund för min lycka än medaljer och segrar."

Vackert sagt och klokt tänkt. Och om nu bragden bokstavligt skall tolkas, så kommer man knappast närmare än den där oförglömliga dagen när Johan Olsson tog med oss allihop på en fyra mils ensamfärd i den kapsel han byggt av sin egen klokhet, sitt mod, sin förmåga att övervinna både dem som jagade honom och de motsägelsefulla budskap som hans kropp hela tiden pumpade honom full med. Det var som den första månresan. Ofattbart, historiskt och sagolikt vackert.

Ett nationalepos skrivit i snön.

Krönikör

Åke Stolt

Författare och föreläsare, f d sportchef och krönikör på Sydsvenska Dagbladet.

Jesper Aspegren (inte verifierad)

fre, 2013-12-06 17:27

1. Bragderna

Bäste Åke Som vanligt klok och väl analyserande. Visst är han värd bragdguldet varenda dag, Johan Olsson. All heder! Blev dock en smula förvånad. Stenson är värd bragdguldet varenda dag, även han.Det hade varit roligare om han fått det, variationen hade varit välgörande och kanske rent av inspirerande. Nu hoppas jag att man i vinter lägger ut skidspår på landets nordliga golfbanor. Det kanske rent av resulterar i outplånliga förbrödrande idrottsliga spår.

Ôrjan Lissvik (inte verifierad)

sön, 2013-12-08 07:09

2. Bragdguldet

UR SPÅR - FORE! Applåderar Jonas Olssons bravad. Buar åt Guldmedaljnämndens beslut. Svenska Dagbladets guldmedalj för "årets främsta svenska idrottsbragd " är instiftad som belöning för utomordentligt förtjänstfull tävlingsprestation, heter det i statuterna. Ingen kan väl förneka att Jonas Olssons storslagna lopp väl platsar om man läser vidare i statuterna: Med bragd förstås i detta sammanhang ett avgörande av hög rang, vunnet genom ett exceptionellt uppbåd av tekniskt och taktiskt kunnande, segervilja och energi i förening med idrottslig ambition. Läser man vidare så är det dock mer tveksamt om Jonas Olssons prestation slår Henrik Stensons. Det står nämligen: Bragdens värde skall anses förhöjt i ett fall där avgörandet skett i ett svårt och vanskligt läge. En serie bragder innebär ytterligare kvalificering för utmärkelsen. På denna punkt slår ingen Stensons bedrifter under 2013. Att genomföra det Stenson klarade av i tävling efter tävling i yppersta världsklass under hård press och samtidigt lyckas med det som aldrig någon tidigare klarat av - att vinna både de amerikanska och de europeiska tourernas sammanlagt samt dess finaler - är enastående och utan jämfärelse en BRAGD som naturligtvis skulle ha premierats med GULDMEDALJEN. Intressant är att läsa Ola Billgers - sekreterare i nämnden, tillika sportchef i SvD:s år 2012 nedlagda sportredaktion - kommentarer i SvD under rubriken: Många dåliga förlorare i golfsverige. Han säger: Läs statuterna! Vilket han uppenbarligen inte gjort själv. Vidare: Rätt bragd vann 2013 - för störst bragd vann. Till att börja med så heter nämnden GULDMEDALJNÄMNDEN enligt statuterna. Rätt och störst!!! Statuterna säger: Den som får sin andra guldmedalj måste anses stå i särklass. Den enda särklass som skådas i detta sammanhang är juryns enfald. Om detta pris skall ha någon bestående värde i framtiden så dela upp det i en sommar och en vinterbragd eller dela ut två priser som skett några gånger genom åren.

Ola Serneke tar sats igen. Entreprenören bakom jättearenan i Kviberg i Göteborg vill nu komplettera anläggningen med en enorm skidhall för utförsåkning samt en unik multisportarena. Och lite till...

Sirius har startat fotbollsallsvenskan över förväntan. Laget nosar på förstaplatsen. När det gäller en annan sak är Sirius etta. Klubben är först i landet med ”Crowd Investing”.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Anders Friman är mannen bakom succén Bandyhjärtats Miniallsvenska. På två år har han genom sajten bandyhjärtat.se samlat in 300 000 kronor tack vare sponsorer och medlemsavgifter.

Idrotten riskerar bli förlorare när reglerna för spelmarknaden förslås göras om. Det konstaterar RF, Riksidrottsförbundet efter att Spellicensutredningen presenterats på fredagen.

Ge er till tåls, ”Parneviks” återkommer. Golfstjärnan Jesper Parnevik blev TV-stjärnan som släpper in kända svenskar i familjens fashionabla villa i Florida.

Efter månader av spekulationer kom bekräftelsen efter tio på fredagsmorgonen. Djurgårdares drömvärvning är verklighet. Kim Källström är tillbaka.