Organisationer utan förtroende

Det stormar i världsidrotten. Internationella Olympiska Kommittén, där tysken Thomas Bach nu är högste bas, har sina bekymmer med alltfler länder i den demokratiska världen som drar sig ur olympiska ansökningar. Gynnandet av tveksamma regimer är en direkt följd.
Fotbollens härskare under många år var brassen Joao Havelange och i hans skola gick efterträdaren, den inte obekante Sepp Blatter. Foto: TT

 

Fifa, fotbollens världsförbund, står alltjämt under utredning och har en präktig byk att tvätta för att komma ur centrifugen med någorlunda rena händer. Om det nu blir den franske f d storspelaren Michel Platini eller den koreanske miljardären Chung Mong-Joon som skall sköta spakarna i tvättstugan. Det spelar kanske ingen roll.

Ingen lätt uppgift för Coe

IAAF, det Internationella Friidrottsförbundet (VM i Peking börjar på lördag), har sitt anseende att putsa på, anklagelser om att ha mörkat negativa dopingresultat att försvara sig emot.

Återstår att se om den nyvalde presidenten, den förre olympiska mästaren på medeldistans, tillika mannen bakom London-OS 2012, Sebastian Coe, kan förbättra varumärket, tvätta bort det solkiga. Det är inte lätt. Känslan är, att den dopingkultur som var så självklar i de östeuropeiska kommunistdiktaturerna och till och med inskriven i partiprogrammet men som tycktes smulas sönder efter murens fall - en renare idrott kunde anas - nu växer fram igen i nya länder och ekonomier.

Så frågan är; har vi några revolutioner och en frisk världsidrott att vänta oss?

Jag är inte så säker på det.

Tre granna herrar

Kommande friidrotts-VM skuggas av uppgifterna om att 30 procent av deltagarna vid VM i Daegu 2011 skulle ha varit dopade. Det har väl aldrig tagits flera dopingprov än under det senaste decenniet men mig överraskar det inte, att det också i den här formen av kriminalitet bovarna har ett rejält försprång på dem som försöker hinna ifatt och fånga in dem.

De här tre förbunden leddes vid ett och samma tillfälle av italienaren Primo Nebiolo (friidrott), brassen Joao Havelange (Fifa) och Juan Antonio Samaranch (IOK), en trojka som otvetydigt hjälptes åt att öppna de stora kassavalven för världsidrotten att kliva in i med hjälp av de med tiden ohemula TV-kontrakten, men också cementerade strukturer som höll demokratin i schack och lödde järngrindar mot öppenheten med hjälp av mutkolvar.

Tillsammans och var för sig. De satte en standard som alltjämt håller. Och när de stora pengarna rullar in, när de multinationella företagen vill söka nya marknader och när det blivit allt flera nya, starka och skrupelfria regimer att deala med, ja, då är de s k demokratiska idrottsförbunden inte mycket till motkrafter.

Sådan enorm skillnad mellan länder

Problemet för alla tre är, att de landsförbund som skulle kunna sätta press på dem i många fall styrs av fala män som inte kan stava till mutor och korruption eftersom orden inte finns i deras vokabulär. 

Det är eoner ifrån de stolta RF-manifesten och den lite blåögda förhoppning som Camilla Henning ger uttryck för i en spalt i Idrottens Affärer, när hon skriver: "…sporten kommer att tvingas leverera integrationer, etiska värderingar och jämställdhet för att stat och kommun skall vilja finansiera verksamheten…"

Frågan är om några fullt ut demokratiska länder i fortsättningen kan arrangera några av de största evenemangen. Länder där en diktator (eller diktatorisk regim) kan fatta beslut utan att fråga folket, blir de som tar över. Med sina metoder, med sina politiska och ekonomiska avsikter, med sina egna sätt att se på upphandlingar och drägliga arbetsvillkor. Och där allt går att köpa in sig på för dem som vill vara med och dela på den goda kakan.

Jag har inte stort hopp om att det kommer att bli bättre efter det som kan se ut som palatsrevolutioner. 

Ett hot mot olympiska spel

Den senaste olympiska omröstningen om vinter-OS 2022 (som Peking vann) var ett sorgligt fall av nödvändigt val mellan pest och kolera. Mycket beroende på att alternativen inte fanns på grund av att demokratiska regeringar, med mängder av också andra särintressen att stödja, inte kunde ge ekonomiska garantier.

Svenska OS-ansökningar har stupat av samma skäl. Regeringsförklaringar om vikten av och stöd till internationella evenemang har duktigt kommit på skam när manifest övergått i verklighet.

Internationella Olympiska Kommittén, som tidigare överhopats av ansökningsstäder, kan stå inför en framtida kris och borde tänka om. De olympiska spelen har växt sig så stora, att det kan vara dags för IOK självt att stå för de ekonomiska garantierna. 

Vill TV-bolagen och världsvida företagskoncerner ha framtida olympiska spel för spridning av sina egna intressen över världen, så borde de också vara med och garantera dess fortlevnad. Det vore nästa rimliga steg att ta i en värld där tänkbara olympiska arrangörskandidater blir att färre i takt med allt knalare ekonomier i en drastiskt föränderlig tid. 

För första gången på mycket länge anas ett hot mot de olympiska spelens framtid.

Krönikör

Åke Stolt

S Lindeberg (inte verifierad)

ons, 2015-08-19 22:18

1. Vakna Åke!

Vilken diktatur är värst... Tyskland (Hamburg), Italien (Rom), Frankrike (Paris), Ungern (Budapest), USA (Los Angeles) eller Kanada (Toronto)... så ser startfältet ut för sommar-OS 2024... sedan IOK ändrat hur OS-städerna utses... och höjt bidraget till 10 miljarder till den som ordnar sommar-OS... (därför behövs TV-intäkterna)

T Eriksson (inte verifierad)

tors, 2015-08-20 12:48

2. Bättre faktabakgrund o research kan krävas!

Oaktat värdegrund och demokratiska värderingar som du Åke har rätt i, men där stannar din analys, tyvärr haltar den väsentligt, har du överhuvudtaget läst IOC och Thomas Bach Agenda 2020??, med att IOK nu ger stöd med minst 7 miljarder, och vilka söker t ex 2024, Paris, Berlin/Hamburg, Toronto, Los Angeles, visst är dessa demokratier?? Jag tycker att man kan kräva mer av en krönikör när gäller fakta! rekommenderar www.olympic.org Agenda 2020! 20+20 recommendations

Henrik Stenson var inte särskilt svårflirtad. Där fanns redan Nicklas Lidström och Stefan Edberg, två av svensk idrotts mest framgångsrika personer.  Och mest förmögna. Så Henrik Stenson passade in och blir  majorvinnaren och Sveriges bästa manliga golfare genom tiderna nu delägare i det framgångsrika kapitalförvaltningsbolaget Case. 

Kalmar FF var i ekonomisk kris. Nu tar kommunen över Guldfågeln Arena. Kommunen betalar 244,5 miljoner kronor för arenan och tar det fulla ekonomiska ansvaret för den.

Dukes Tourney, norra Europas största ungdomsturnering i amerikansk fotboll, firar 25 år med rekorddeltagande: cirka 1 000 spelare och ledare i totalt 38 lag från 20 föreningar plus minst lika många medföljande. Besöksnäringen i Skövde jublar.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Trots att Sverige har nästan lika många kvinnliga idrottsutövare som manliga går åtta av tio sponsorkronor till män. Det måste vi ändra på, anser Niklas Birgetz, vd i Sponsrings & Eventföreningen som dock ser ljuset i tunneln.

Idrotten riskerar bli förlorare när reglerna för spelmarknaden förslås göras om. Det konstaterar RF, Riksidrottsförbundet efter att Spellicensutredningen presenterats på fredagen.

Den 12 augusti är det premiär för TV3:s nya sportsatsning, Sportlördag ett studiomagasin med direktsänd sport. I premiärprogrammet bjuds det på Premier League-fotboll då regerande mästarna Chelsea möter Burnley. 

Efter månader av spekulationer kom bekräftelsen efter tio på fredagsmorgonen. Djurgårdares drömvärvning är verklighet. Kim Källström är tillbaka.