Ramen är fin – men tavlan?

Malmö bytte om, snabbare än en revyprimadonna, från vinterpälsen till sommarkavaj på bara något dygn, termometern visade sjutton grader (plus) när jag promenerade genom den nyväckta Pildammsparken upp till premiären, årets första stormatch: guldfavoriten Malmö FF mot starkaste utmanaren (?) AIK. Och, jodå; ramen var fantastisk, konstverket… så där.

Malmö FF:s Oscar Lewicki under måndagens fotbollsmatch i allsvenskan mellan Malmö FF och AIK på Swedbank Stadion. Foto: Andreas Hillergren / TT

Allsvenskan är en märklig drömvärld där, som sagt, publiken – vi var över tjugo tusen – arenan, inramningen, sången, flaggorna, allt är precis så där som en riktig teaterillusion skall fungera; vi tror att vi är med om något mycket märkvärdigare än vi i själva verket är.

Prado och Hötorget

För Allsvenskan är fantastisk. Till och med om vi söker bekräftelse i faktabanken. Jag snabbscannade bara i de internationella ligatabellerna och fann; Bournemouth-Christel Palace (som Roy Hodgson försöker rädda kvar) drog 10 730. Celta från Vigo på den spanska västkusten, där Tommy Söderberg/Lars Lagerbäck en gång startade sin förbundskaptenskarriär och där John Guidetti spände vaderna i väntan på bättre utfall, lockade 16 918 i sin senaste hemmamatch, Alaves (som nu är Guidettis tillfälliga (?) bostadsort) hade 18 241, den holländska ligans matcher i lördags hade dryga 18 000 som högst.

Danska och norska ligan är totalt utan chans. De kan locka till sig svenska spelare mot bättre villkor (inte minst skattemässigt) men når tydligen aldrig den folklighet som vår Allsvenskan.

Över 20 000 i Malmö alltså. Ett evenemang på helt internationell nivå helt enkelt. Massor av europeiska länders ligor är inte i närheten. Så ser den remarkabla utvecklingen av den gamla institutionen Allsvenskan ut. Ramen skulle inte skämma ut sig på Prado-muséet, konstverket får nöja sig med Hötorget.

Personell obalans

Malmö FF mot AIK. Två stockholmare, Magnus Pehrsson och Rikard Norling som tuppfäktar i i modemedveten outfit, som väl båda har rätt likartade begrepp om hur fotboll bör spelas för att både attrahera och skörda poäng, men som inte har det lätt mitt i de fönster som i dagens fotboll skickar spelare ut och in till höger och vänster.

Det borde blivit en match som i alla fall gav lite mera än hett temperament, rejäl kamp, onödiga varningar, ett vansinnesdåd av MFF:s mittback Frank Brorsson, som gav rött kort och personell obalans, taktiska grepp och till slut ändå, av det decimerade laget, ett allvarligt försök att avgöra matchen mot ett AIK som då såg tröttkört och initiativlöst ut.

Spegel, spegel på väggen där… och det var som att spegeln ljög. Det laget som juridiskt tilldelats en favör var inte alls vackrast i världen. I den röra av tankar och spelmönster som uppstod framstod istället Malmös Fouad Bachirou (nyförvärvet från Östersund) som planens piggaste och mest klartänkte.

Han drev igång hemmamaskinen (en cylinder kort) och pumpade igång en offensiv men… och det är nu det blir helt tydligt att det är en alldeles för usel tavla som hamnat i alldeles för dyrbar ram: Malmö FF, mästarna, favoriterna, på hemmaplan inför mer än tjugo tusen sjungande åskådare åstadkom inte en enda målchans.

En straff till 1-1, ett snabbt skott i stolpen av talangen Mattias Svanberg – felanvänd, av taktiska skäl helt outnyttjad som den briljanta tekniker han är som ensam faktiskt kan avgöra en match – var allt som åstadkoms på hela matchen.

Var finns utmanarna?

AIK hade, förutom ett elegant mål, ytterligare ett par chanser som MFF-målvakten Johan Dahlin avstyrde. Det var när MFF hamnade i en period, då stela och osmidiga backar ville ”leka Barcelona” istället för att rensa boet från farliga inkräktare.

Det var inte green-klippt som på Augusta, det riktiga gräset har bara haft några fina vårdagar på sig att hämta sig från vinterns förlamning, men inte kunde det vara enda orsaken till det bristfälliga spelet.

Så skall man döma av det här; det borde finnas chans för någon annan att blanda sig i guldstriden.

Men Djurgården lät sig förlamas av ett taktiskt Trelleborg och Östersund, ja, vad är det som händer, våren är på väg men mina Frösöblomster vägrar att slå ut.

Dalkurd – en pikant krydda, men varför valde man inte att slå sig ner i Västerås eller Linköping eller någon annan större stad med långvarig missväxt i fotbollsträdgården?

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Nu är det på riktigt. På fredagsförmiddagen togs de första spadtagen till en ishall med fullstor bandyplan. Platsen är Gubbängens IP i södra Storstockholm. Den är mer än efterlängtad, inte minst av Hammarby Bandy. Hallen kommer att kosta 150 miljoner kronor.

Idrotterna för SM-veckans jubileumsår, både vinter och sommar, 2019 är klara. Virtuell bilsport är en av de nya idrotterna på SM-veckan vinter. På sommarveckan är goalball och fäktning några av nykomlingarna på programmet.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Elitfotboll Dam har skrivit tidernas största avtal med Svenska Spel. Dameliten får 145 miljoner kronor till och med 2023.

Det tidigare avtalet var på 90 miljoner kronor.

Östersund var inte långt ifrån att bli en vinnare i dubbelmötet med Arsenal. London-klubben drog dock det längsta strået till slut, men det fanns stora vinnare. Östersunds vinst på bortaplan bidrog till att tre kuponger på Europatipset lyckades pricka in 13 rätt och 1 miljon kronor i vinst.

Nästan allt ljus var på 18-årige Rasmus Dahlin när han i NHL-draften i Dallas natten till lördagen valdes som etta. Det var som väntat Buffalo Sabres som lade beslag på honom. Förväntningarna i Buffalo är mer än höga. Rasmus ses som en frälsare.