Ramen är fin – men tavlan?

Malmö bytte om, snabbare än en revyprimadonna, från vinterpälsen till sommarkavaj på bara något dygn, termometern visade sjutton grader (plus) när jag promenerade genom den nyväckta Pildammsparken upp till premiären, årets första stormatch: guldfavoriten Malmö FF mot starkaste utmanaren (?) AIK. Och, jodå; ramen var fantastisk, konstverket… så där.

Malmö FF:s Oscar Lewicki under måndagens fotbollsmatch i allsvenskan mellan Malmö FF och AIK på Swedbank Stadion. Foto: Andreas Hillergren / TT

Allsvenskan är en märklig drömvärld där, som sagt, publiken – vi var över tjugo tusen – arenan, inramningen, sången, flaggorna, allt är precis så där som en riktig teaterillusion skall fungera; vi tror att vi är med om något mycket märkvärdigare än vi i själva verket är.

Prado och Hötorget

För Allsvenskan är fantastisk. Till och med om vi söker bekräftelse i faktabanken. Jag snabbscannade bara i de internationella ligatabellerna och fann; Bournemouth-Christel Palace (som Roy Hodgson försöker rädda kvar) drog 10 730. Celta från Vigo på den spanska västkusten, där Tommy Söderberg/Lars Lagerbäck en gång startade sin förbundskaptenskarriär och där John Guidetti spände vaderna i väntan på bättre utfall, lockade 16 918 i sin senaste hemmamatch, Alaves (som nu är Guidettis tillfälliga (?) bostadsort) hade 18 241, den holländska ligans matcher i lördags hade dryga 18 000 som högst.

Danska och norska ligan är totalt utan chans. De kan locka till sig svenska spelare mot bättre villkor (inte minst skattemässigt) men når tydligen aldrig den folklighet som vår Allsvenskan.

Över 20 000 i Malmö alltså. Ett evenemang på helt internationell nivå helt enkelt. Massor av europeiska länders ligor är inte i närheten. Så ser den remarkabla utvecklingen av den gamla institutionen Allsvenskan ut. Ramen skulle inte skämma ut sig på Prado-muséet, konstverket får nöja sig med Hötorget.

Personell obalans

Malmö FF mot AIK. Två stockholmare, Magnus Pehrsson och Rikard Norling som tuppfäktar i i modemedveten outfit, som väl båda har rätt likartade begrepp om hur fotboll bör spelas för att både attrahera och skörda poäng, men som inte har det lätt mitt i de fönster som i dagens fotboll skickar spelare ut och in till höger och vänster.

Det borde blivit en match som i alla fall gav lite mera än hett temperament, rejäl kamp, onödiga varningar, ett vansinnesdåd av MFF:s mittback Frank Brorsson, som gav rött kort och personell obalans, taktiska grepp och till slut ändå, av det decimerade laget, ett allvarligt försök att avgöra matchen mot ett AIK som då såg tröttkört och initiativlöst ut.

Spegel, spegel på väggen där… och det var som att spegeln ljög. Det laget som juridiskt tilldelats en favör var inte alls vackrast i världen. I den röra av tankar och spelmönster som uppstod framstod istället Malmös Fouad Bachirou (nyförvärvet från Östersund) som planens piggaste och mest klartänkte.

Han drev igång hemmamaskinen (en cylinder kort) och pumpade igång en offensiv men… och det är nu det blir helt tydligt att det är en alldeles för usel tavla som hamnat i alldeles för dyrbar ram: Malmö FF, mästarna, favoriterna, på hemmaplan inför mer än tjugo tusen sjungande åskådare åstadkom inte en enda målchans.

En straff till 1-1, ett snabbt skott i stolpen av talangen Mattias Svanberg – felanvänd, av taktiska skäl helt outnyttjad som den briljanta tekniker han är som ensam faktiskt kan avgöra en match – var allt som åstadkoms på hela matchen.

Var finns utmanarna?

AIK hade, förutom ett elegant mål, ytterligare ett par chanser som MFF-målvakten Johan Dahlin avstyrde. Det var när MFF hamnade i en period, då stela och osmidiga backar ville ”leka Barcelona” istället för att rensa boet från farliga inkräktare.

Det var inte green-klippt som på Augusta, det riktiga gräset har bara haft några fina vårdagar på sig att hämta sig från vinterns förlamning, men inte kunde det vara enda orsaken till det bristfälliga spelet.

Så skall man döma av det här; det borde finnas chans för någon annan att blanda sig i guldstriden.

Men Djurgården lät sig förlamas av ett taktiskt Trelleborg och Östersund, ja, vad är det som händer, våren är på väg men mina Frösöblomster vägrar att slå ut.

Dalkurd – en pikant krydda, men varför valde man inte att slå sig ner i Västerås eller Linköping eller någon annan större stad med långvarig missväxt i fotbollsträdgården?

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Inte många såg det komma men nu är Åby/Tjureda klart för elitserien i bandy. I byn Åby, 24 kilometer norr om Växjö, bor 431 personer men klubben har 1 300 medlemmar. Dessutom är småländska Åby/Tjureda vid Helgasjön landets rikaste bandyklubb.

I information och pressmeddelande inför SM-veckan 2018 så talades det ofta om att 8 000 personer väntades till Helsingborg och Landskrona för att deltaga i olika grenar. Så många blev det inte. Men hur många som kom är det ingen som riktigt vet. Och på Riksidrottsförbundet vill man bli bättre på att ta reda på verkliga fakta.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Här ska blivande OS-medaljörer träna. av Apollos sporthotell blir Svenska Olympiska Camps. Flaggskeppet är fortsatt Playitas på Fuerteventura men nu tillkommer Apollo-nyheten "Aqua Vista – powered by Playitas" i Hurghada och även ett tredje sporthotell, som offentliggörs under våren 2019. Sveriges Olympiska Kommitté har enats med Apollo om ett förlänger samarbetet.

Han ställde sig framför alla representanter från spelbolagen och deklarerade tydligt:

- Dämpa er. "Annars kommer regeringen att att ta fram nya regler som begränsar marknadsföring", 

Civilminister Ardalan Shekarabi (S) gjorde sig till talesman för åtskilliga svenskar

IFK Göteborgs supportrar börjar se en framtid igen. Under ett halvår har det enbart handlat om förluster, antingen pengar, ledare, anseende eller spelare. Nu vänder strömmen av nyheter. Det uppstår plustecken också. Klubben håller på att att bygga en ny ekonomi och på spelar- och ledarsidan tillkommer nya namn. På måndagen tillkännagav IFK att klubben har gjort klart med ett nytt och långsiktigt samarbete med Ekkono Soccer Services, med huvudkontor i Barcelona.