Mondo Endast han
Han är på obegripligt hög nivå
Bragdguldet till Armand Duplantis.
Ja, vem skulle det annars ha blivit. I min värld är han den självklare vinnaren.
Han har visserligen radat upp bragder ända sedan han som ung grabb bestämde sig för att representera Sverige, det är så många som tar hans segrar för givna, men just att alltid vara favorit, att aldrig misslyckas, att alltid överträffa sig själv i den svåraste av alla friidrottsgrenar och på en nivå där det inte längre finns några konkurrenter; det är är nästan bortom allt begripligt.
Jag kan förstå att det finns de som tycker att han prisats nog, att man kunde valt ett par suveräna volleybollkillar eller ett bollfenomen i pingishagen, men Svenska Dagbladet har valt ut en mycket professionell jury av medlemmar som vet att det kan vara svårare att hårt pressad alltid ligga på topp än att någon gång överraska. Ett andra bragdguld var givet för att stadfästa att Duplantis är ett unikum i svensk idrott. Nu är det fortsättningen, tiden efter 25 som vi är spända på.
