Talang Utslagning
Vi är där nu, AI för talangidentifikation
Med risk för att framstå som en vinylskiva som fastnat i sitt spår kan jag inte låta bli att återkomma till den eviga frågan om selektering och utslagning i barn- och ungdomsidrotten. Sedan jag senast skrev om detta har Riksidrottsförbundet intensifierat sin kommunikation kring selekteringens baksidor. Det är bra och det måste de göra – särskilt som idrottsministern Jakob Forssmed deklarerat att han vill se ytterligare åtgärder på området.
Problemet är bara att det inte lär påverka utvecklingen. Drivkrafterna i den andra riktningen är både för stora och för många.
I alla tider har människan försökt förutse framtiden – ofta för att skaffa sig konkurrensfördelar och ekonomisk vinning. När unga fotbollsspelare säljs för miljonbelopp, och NIL-reglerna (Name, Image and Likeness) skapar idrottande influencers med kommersiellt värde, är det inte alltid idrottsutveckling som står i centrum. Det handlar om business. Att selektera är ett enkelt sätt att både kontrollera individens miljö och optimera resurser. I idrotter där framtida försäljningar hägrar är det dessutom lätt att räkna hem modellen.
