Existerar något nytänkande?

Att lyssna på Radiosporten har alltid varit ett nöje i upplevelse. Dessvärre känns det som om de upplevelserna gäller gårdagen. Var är nytänkandet och vitaliteten i dag?
Hur mycket nytänkande gör sig gällande på Radiosporten, undrar Cecilia Giertta. Foto. TT

 

De proffsiga reportrarna, det småroliga snacket mellan programledarna, överraskningarna och inte minst engagemanget. Kännetecken för Radiosporten – då, inte nu.

Tänder till vid OS och VM

Förr, då Lasse Granqvist, Tommy Åström och de andra proffsen på fotboll och friidrott alltid fanns där och kunde göra den mest mediokra tävling till något spännande. Förr, då reportrarna inte bara bestod av mestadels medelålders män och där varje sändning innehöll minst en nyhet.

Sveriges Radios 90-årsfirande verkar ligga som en våt filt över Radiosporten. En våt filt som förlamar allt nytänkande, trots att det är det som SR vill stå för. Nytänkande och vitalitet.

För ärligt talat. Vem i sportsändningarna låter pigg? Fräsch? Nyfiken? Spännande? Av de anställda reportrar och programledare som idag finns på plats? Ingen, vad jag kan påminna mig. Möjligen om man plockar in proffsen på just friidrott och fotboll, och de stora evenemangen som OS och VM kan det bli riktigt bra. Men för övrigt?

Vad består nytänkandet utav?

Har någon  anställts som kan ersätta de idag snart pensionerade rävarna? Finns det några kvinnliga medarbetare som får chansen att åka på stora evenemang och kanske läras upp av de stora i branschen? Finns det några kvinnliga medarbetare som överhuvudtaget?

Finns det någon plan eller strategi för hur public service sportsändningar ska förbättras och vitaliseras?  Hur man ska kunna utnyttja radiomediets snabbhet jämfört med de ofta reklamstinna tv-sändningarna.

Det är ju just i piggheten och snabbheten som Radiosportens styrka ligger. Men om man väljer att tillsätta chefer och ledare som inte inser det, när man väljer att ha någon form av ”rättvisa” i vilka som ska bevaka olika evenemang istället för att låta de bästa göra det och samtidigt lära upp de som ska bli bäst, då är man väldigt snett ute.

Med det menar jag inte att smutskasta Gunnar Brink och de andra, de gör sitt bästa och gör det bra.

Satsa på engagemanget

Men om Radiosporten inte förmår lyfta skäggen ur brevlådan och se på den nya världen, förstå radions specialiteter, som just ljud och närvaro, så är ju hela iden med en radiosportredaktion helt borta. Då kan man ju lika gärna organisera Radiosporten under Ekoredaktionen, för där låter ju också alla sändningar ungefär likadana, år efter år efter år.

Hur kommer det sig att Radiosporten inte har en anställd webbredaktion där de anställda också får vara radioreportrar? Varför väljer man inte att prova nya förmågor först via webben och sen in i det stora mediet? Varför lär man inte upp sportreportrar värdiga epitetet? Varför bryr man sig inte?

Det sämsta man kan göra med en sportredaktion är att inte utnyttja det naturliga engagemanget hos en sportreporter. Det finns där på ett helt annat sätt än hos en allmänreporter eller ekonomidito (undantag finns förstås).

Ska finnas överallt

En sportreporter brinner för det hen gör; intresset finns även på fritiden.

Om man som ledare inte förmår att utnyttja det, bör man byta jobb.

Om man som public service inte förmår att anstränga sig för att få de bästa sportsändningarna som finns, har man misslyckats.

Till skillnad mot SVT som måste köpa sina rättigheter, finns Radiosporten överallt. Varför märker man inte det som lyssnare?

Cecilia Giertta

Markus Boger, Radiosporten (inte verifierad)

lör, 2015-08-29 15:41

1. Replik från Radiosportens chef

Det bästa med Cecilia Gierttas krönika, är att hon verkar ha ett verkligt engagemang för Radiosporten. Det är bra – och det engagemanget delar hon med miljontals lyssnare. Det sämsta, det är resten. Visst, en krönikörs uppgift är att försöka sticka ut och provocera, men att Idrottens Affärer släpper igenom en sådan här ogrundad och svepande text, är faktiskt anmärkningsvärt. Men ok, jag ska försöka svara på de delar av verklighetsförankring som finns i texten. Ja, precis som på alla sportredaktioner i landet, är det för få kvinnor på Radiosportens redaktion. Utan tvekan. Det är en tradition inom sportjournalistiken som tar tid att förändra. Vi arbetar dock aktivt och törs jag säga, framgångsrikt, med frågan. Giertta har inte upptäckt det - vilket möjligen kan säga något om hennes lyssnande - men på Radiosporten finns sedan flera år Sveriges enda kvinnliga referenter i de större sporterna (Jo, TV4-gruppen har en också, hon rekryterades just från Radiosporten). Det är Radiosporten som rekryterat, utbildat och satsat på alla dessa. Och jo - de får välförtjänta tunga uppdrag. När t ex Susanna Andrén refererade premiären i fotbolls-VM i Brasilien, var hon den första kvinnliga referenten i hela världen, som refererade i ett manligt fotbolls-VM! Det uppmärksammades stort, men har tydligen undgått Giertta. Ja, Radiosporten behöver, precis som alla redaktioner utvecklas och förnyas. Det jobbar vi med varje dag. Både i FM men inte minst inom de områden som Giertta inte nämner med ett ord; mobila tjänster, poddar, sociala medier, ”Radiosporten Dokument” liverapportering och publikdialog mm. Vi lyckas inte alltid, vi kan alltid bli bättre, men jobbar så klart med detta - på alla plattformar. Den stora publiken finns fortfarande i FM, men publiken ställer ständigt högre krav och vi ska finnas där publiken finns. Därför är den digitala världen också en viktig del av förnyelsen. Eftersom krönikan i övrigt mest är egna spekulationer, gripna ur luften, tror jag det bästa helt enkelt vore om Cecilia Giertta kom upp och gjorde ett studiebesök på Radiosporten. Du är säkert välkommen till Ekot också. Då får du veta hur vi verkligen jobbar – och då slipper vi kanske de här ogrundade påståendena i fortsättningen. Varmt välkommen - vi är oomtvistat lättsamma och trevliga! Markus Boger, Redaktionschef Radiosporten

Inga publikintäkter, men spelarna ska ändå ha betalt, liksom övrig personal. Sedan tillkommer övriga omkostnader.Då pekar ekonomin åt endast ett håll. Nu medger Malmö FF: ordförande, Anders Pålsson, att klubben har en förlustprognos på ungefär 50 miljoner i resultatet för 2020.

Rögle ska förbli en elitklubb i ishockey. Mot den bakgrunden satsas 250 miljoner krnor för att bygga ut Carena arena i Ängelholm för att få en anläggning som uppfyller kraven.

Den nuvarande hallen blir sju meter högre, utökas med 3 450 kvm och det innebär att publikkapaciteten ökar med drygt 1500 platser och totalt  6 550 platser. Detta via nya balkongläktare, loger, ståplatser och större restaurangytor. Och inte minst, en tredje träningshall med anslutning till arenan tillkommer.

Idrottsförbunden  har kölapp hos idrottsminister Amanda Lind den här veckan. I takt med samtalen stiger förväntningarna.Många ser hur idrotts-Sverige snart öppnar igen.

Då tar statsepidemiolog Anders Tegnell till orda och slår igen dörren med kraft och utan minsta vilja att diskutera ett öppnande.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

SDHL och SHL har tecknat ett nytt samarbetsavtal som ger den svenska damhockeyligan miljoner i flera år framöver.

– Det här skapar en trygghet för damligan att kunna utvecklas, säger Agne Bengtsson, SDHL:s ordförande.

Handbollsmålvakten Johan ”Hubbe” Sjöstrand räddar inte bara bollar. Han vet hur man kryssar i travkuponger. ”Hubbe” har varit utlandsproffs sedan 2009 men svensk travsport har han järnkoll på. På V75 på Bollnäs i helgen fick hans andelssystem in sju rätt. Utdelning: 5 007 965 kronor.

Varje andel kostade 385 kronor. 51 andelsköpare kunde kvittera ut 99 959 kronor. 5-miljonersvinsten var den största i landet.

SVT och TV4 gör gemensamma affärer igen.  Den 14 augusti är det säsongspremiär för friidrottens  Diamond League – och nu står det klart att tävlingarna ska sändas av båda bolagen, Inte bara i år utan det nya avtalet gäller de kommande fem säsongerna.