Konsten att få andra att växa

Att ha ett samtal med varje individ under en säsong kan kännas överdrivet men allt beror på viljan, hitta en tid och omfattningen av samtalet. Behållningen kan bli mångdubbel.
Det är ju självklart, ur trivsel och gemenskap kommer resultat. Frågan är varför vi inte allmänt tar lärdom... Foto: TT

 

Fokuserar man på att få varje idrottare att njuta av varje träningstillfälle så mycket att de återvänder, förhindras utslagning och det skapas ett klimat där åtskilligt fler vill idrotta livet ut. Då blir din föreningen en vinnare. Och du själv också, för den delen.

Att själv vara viktig

För att inte tala om han eller hon som känner att de också betyder något.

Denna ledarfilosofi med motiverande klimat kommer från Empowering Coaching. 

University of Birmingham och SISU Idrottsutbildarna har tagit första steget inom Empowering Coaching. Systemet är utvecklat av Joan Duda i EU-projektet PAPA, och initierades hos SISU av Joan Duda själv under 2015. 

Det handlar om att skapa förståelse för hur kvalitativ motivation ska underhållas och dessutom maximera en människas upplevelse. Utbildningen ger inspiration och teknik så att ledarna kan underlätta för barn och ungdomar att utveckla en livslång kärlek till sin idrott.

Agerar de, bidrar de?

Många tycker, experter såsom ledare och föräldrar. Och det går att läsa överallt, även här på Idrottens Affärer, hur krönikörer visar på vetenskapliga skrifter med vetenskaplig bakgrund. 

Om framtidens förening som kräver en ny sorts ledare för att t ex förhindra utslagning och behovet av nya eller en annan sorts eldsjälar.  

Åtskilliga har åsikter, men agerar de, bidrar de? Att sitta och analysera och tycka gör inte idrotten starkare eller bättre. 

Alla kör liksom sitt eget race på olika idrottsliga nivåer. Att åsikter och funderingar främst berör elitidrott och alla kringelikrokar på gott och ont är förståeligt. 

Begriper ni?

Hur många av er som läser detta har en klar bild av hur barn- och ungdomsidrotten fungerar, hur mindre föreningar har det och behöver hjälp med?

Jag är en av de som jobbar dagligen med frågan, jag är där ute och ser verkligheten, möter styrelser, aktiva, ledare och föräldrar i en mängd olika idrotter. Lag som individuella. Vem ställer frågan till mig och mina kollegor ute i landet?

Idag tänker jag dröja mig kvar vid hur vi kan förhindra ”drop out” i åldern 12-16 år. Vi vet idag att det förekommer och har en bra bild på varför. Jag väljer att fokusera på ledarna, de oumbärliga.

Skapar atmosfär

Jag vill prata om själva ledaren som leder en grupp människor. Hur den personen bygger upp en stämning och atmosfär som optimerar prestationsförmågan och får varje idrottare att njuta av varje träningstillfälle så mycket att de återvänder. De vill inte gå hem utan längtar efter nästa träning.

Hur skapas ett sådant klimat och hur tar man tillvara på motivation för att maximera idrottsupplevelsen för varje barn?

Det finns två olika sorters motivation eller drivkrafter – den yttre och den inre. Den yttre handlar ofta om belöningar eller hot om straff. Som när vi var små, “Om du inte städar ditt rum, så får du inte gå ut och leka”. Belöningar är att vända på hotet “När jag har tränat idag så ska jag köpa mig själv en bukett gula tulpaner”, ja, något som piggar upp.

Den inre är den egentliga bensinen till vår motor. Den grundar sig i en tillfredsställelse över vem man är och förtroende för vad man presterar. Här är det viktigt att veta att det är du som vill uppnå ditt mål. Med det i ryggsäcken så lägger vi till en dimension för att uppnå ett motiverande klimat. 

Prata, för tusan

Samtalet med varje individ är viktigast.

Varje enskild individ får vara med att bestämma om sin egen utveckling, får lyfta vad som fungerar bra och vad man vill träna mer på. Varje individ ska känna tillhörighet till gruppen, idrottstillfället eller till sin idrott och mötas med respekt. Ledaren ska med olika frågeställningar göra sig en uppfattning om individens kompetens och leda utifrån den även om det är en lagidrott.

Styr ledaren träning mot utveckling av den egna prestationen så skapar man prestationsinriktade idrottare istället för resultat dvs att vinna är allt som betyder något. Vill tillägga där att vinna är inte fult utan en drivkraft när den bemöts ur ett prestationsperspektiv.

Inte annat än logiskt

Att skapa och jobba mot motiverande klimat skapar trygga individer med ett bra självförtroende.

Ett bra självförtroende innebär:

Att acceptera att man inte kan och inte heller behöver vara bra på allt. 

Att man har en övertygelse att man alltid kan bli bättre på de områden ger tid och energi. 

Att man är en kompetent person som klarar av nya situationer och vågar anta nya utmaningar.

Ditt sätt att agera

Ibland förväxlas självförtroende med andra saker:

Självsäkerhet - det är snarare dåligt självförtroende som skapar en försvarsmekanism. För att våga visa sin osäkerhet krävs ett gott självförtroende. 

Självgodhet - att bara se sina goda sidor och blunda för de dåliga. Man har alla sådant som är mindre bra. 

Självupptagenhet - att bara tänka på och prata om sig själv tyder på dåligt självförtroende. 

Stöddighet och arrogans - något som kan användas av människor med dåligt självförtroende, att trycka ned andra för att själv ta sig upp. 

Jag kan se i mitt inre att du som läser detta inte tycker att detta är något nytt. 

Det är rätt självklar men det kräver ledare som vill se utveckling hos individer. Som kan ställa sig utanför sig själv och ödmjukt bemöta barn- och ungdomar.

Krönikör

Lisbet Olofsson

Alfred (inte verifierad)

tis, 2016-05-31 11:25

1. Rapport från en annan verklighet

Väl skrivet. Håller med till fullo att vi målet måste vara att skapa en glädje att träna, stoppa utslagning och förlänga idrottandet upp i åldrandet. Men så här kan verkligheten se ut i så kallad "elitklubb" i västra Stockholm: En U-trupp (16-åringar) bestående av 20-25 duktiga och högmotiverade fotbollspelare får en ny tränare. Han inför ett ledarskap som består av hojtande från sidlinjen, favoriserande av spelare, plötsliga "bänkningar", mobbing, kollektiva utskällningar, en vägran att lyssna på spelare som har konstruktiva förslag på moment som bör tränas på. Allt går ut på att tränaren ska vinna matcher. Spelare kallas till matcher utan att få speltid - även då resultatet är oviktigt. Beröm till vissa spelare sker via SMS. Andra får ingen feedback alls. Killarna pratar med varandra, jämför SMS. Osäkerhet sprids i truppen. Föräldrar kontaktar klubbens ungdomsansvarige för ett möte men han skojar bort invändningarna. Resultat: Gruppen utraderas. Vid årets slut byter halva laget klubb, nästan halva laget slutar med fotbollen, två blir kvar i "elitklubben". Tränaren? Han får förnyat förtroende med en ny grupp. Tilläggas kan att han saknar formell utbildning. Det här är naturligtvis ett storstadsfenomen där tillgången på fotbollsspelare är i det närmaste oändlig och storklubbarna inte behöver anstränga sig för locka till sig ambitiösa fotbollsspelare. Men eftersom jag själv är fotbollstränare, aktiv ledare sedan tjugo år så kan jag i bland bli galen på idrottsrörelsens dubbla budskap, på festtalen. På ena sidan vackra värdegrunder och föreläsningar, på andra sidan acceptens av tokiga omogna idrottsledare som ser ungdomarna som utbytbara pjäser. Tilläggas bör att jag för elitidrotten. Men det är en lång och slingrig väg till toppen och kartan dit är olika för alla.

Lisbet (inte verifierad)

ons, 2016-06-01 21:13

2. Det där är urtrist. Så

Det där är urtrist. Så tråkigt att det överhuvudtaget händer. Och det värsta är att styrelsen inte tar föräldrar på allvar. Är det fotboll kan man gå vidare till Fotbollsförbundet eller Idrottsförbundet i länet. Alla specialförbund har jobbar fram de nya riktlinjerna som föreningarna ska förhålla sig till. Det där låter riktigt läskigt dåligt.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Hur lyckas man i fotbollsaffärer? Fråga Benfica.  Sedan 2010 har portugiserna sålt en startelva för 3,25 miljarder kronor. En summa som är en våt dröm för en svensk klubb.

Kalmar FF var i ekonomisk kris. Nu tar kommunen över Guldfågeln Arena. Kommunen betalar 244,5 miljoner kronor för arenan och tar det fulla ekonomiska ansvaret för den.

Intresset är rekordartat inför VM i rallycross i den lilla värmländska byn Höljes. Publikrekordet lyder på 44 000 åskådare, satt i fjol. Morgan Östlund, general manager för tävlingen, hoppas på 50 000 åskådare.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Trots att Sverige har nästan lika många kvinnliga idrottsutövare som manliga går åtta av tio sponsorkronor till män. Det måste vi ändra på, anser Niklas Birgetz, vd i Sponsrings & Eventföreningen som dock ser ljuset i tunneln.

Idrotten riskerar bli förlorare när reglerna för spelmarknaden förslås göras om. Det konstaterar RF, Riksidrottsförbundet efter att Spellicensutredningen presenterats på fredagen.

Efter månader av spekulationer kom bekräftelsen efter tio på fredagsmorgonen. Djurgårdares drömvärvning är verklighet. Kim Källström är tillbaka.