För bara några dagar sedan trodde alla på en fortsättning och att vinden skulle vända för ett lag som bara förlorat fem av 25 tävlingsmatcher i år, vunnit Svenska cupen och öppnat porten till Europaspel.

Det var den förre storspelaren och sportchefen, den sympatiske Kennet Andersson, som fick hålla i yxan och ge Poya beskedet. Om han själv fått bestämma hade klubben avstått från den mest primitiva av lösningar. Nu vill uppenbarligen inte heller Kennet vara med längre och bättre (eller värre) än så kan inte krisen i IFK Göteborg illustreras.