besvikelse
Dyrt misslyckande när tron var som störst
Bäst mot de bästa. Inte lika bra när man tror sig vara bättre.
En gammal sanning när det gäller svenska fotbollslandslag.
Drömspel mot Spanien, närmast en perfekt laginsats - ostrukturerat. virrigt, hafsigt och inte alls lika entusiastiskt mot Grekland i Atén.
2-1 till grekerna, inte alls oförtjänt. En tung förlust, kanske till och med en helt onödig förlust. Sverige hade skaffat sig ett drömläge, skulle till och med kunna spela sig till så många poäng att man hade råd att förlora bortamatchen mot Spanien.
Men laget tappade nästan allt det man hade mot spanjorerna då presspelet satt klockrent, aggressiviteten var löddrande, bollerövringarna många och kontringsspelet det bästa under Janne Anderssons tid som förbundskapten.
Det finns fler förlorare än vinnare
Nu kommer de hem, våra 150 idrottare, från Rio de Janeiro. Några glada, några ganska nöjda, många besvikna. Drömmar, realistiska eller ej är ett tungt bagage.
Dessa förväntningar... Egna eller från omgivningen. Så mycket förhoppningar och drömmar.
De flesta idrottare, för att inte säga alla, har ett stort behov av att få bekräftelse på att ansträngningarna var värda insatsen.
Samtidigt utelämnar de sig själva inför många betraktare med bestämda åsikter och utan insikt om vad som döljer sig bakom tävlingsögonblicket.
Det handlar om försakelser, dålig ekonomi, att inte leva som andra, att försumma studier, arbete, familj, relationer, vänner – för idrotten.
