idrottens behov
Det blev idrottspolitiska smällkarameller
Året lider mot sitt slut och som traditionen börjar det bli dags att summera 2022, ett år som innehållit mycket, både idrottsligt och politiskt. Sveriges medaljmässigt bästa vinter-OS genom tiderna, världsrekord i stavhopp, europamästare i handboll – listan kan göras lång. Men jag väljer nu att fokusera på den politiska dimensionen.
Än finns det tid för politiska smällkarameller men om jag ändå ger mig på en kort tillbakablick så präglades en stor del av det idrottspolitiska året av valrörelsen. En valrörelse där idrottsfrågorna fick ovanligt mycket utrymme både nationellt och på kommunal nivå. Runt om i Sverige lyftes idrottens förutsättningar, plats för idrott och idrottens kraft att med bra idrott skapa gemenskap och motverka segregation.
Idrottens behov är mycket större
Idrottens drabbas hårdare av coronapandemin än vad som tidigare beräknades. Regeringens krispaket på 500 miljoner kronor räcker inte mer till halva behovet.
Det visar sammanställningen av en enkät som Riksidrottsförbundet skickat ut till landets idrottsföreningar. För idrottsrörelsen i Västerbotten räknas förlusterna till mer än 32 miljoner kronor.
Enkäten visar att den ekonomiska förlusten av inställda evenemang och minskad träningsverksamhet på ett nationellt plan uppgår till 1,2 miljarder kronor fram till sista juni. Siffrorna ligger väl i underkant då knappt 20 procent av landets föreningar deltagit i enkäten.
Stor oro i Västerbotten
I Västerbotten har 91 av totalt 597 föreningar svarat, vilket motsvarar en representation på låga 15 procent. Då finns endast 34 av 67 idrotter representerade och 12 av 15 kommuner.
