idrottsgalan Svenska hjältar
Den bästa galan hittills, absolut!
Det brukar alltid finnas något för en gammal stöt att reta upp sig på. Musiken, programledartrams, långa tal, fel juryval; jag hittade ingenting. Det var den bästa Idrottsgalan som sänts. Genomproffsigt, bra musik, korta tal, lagom med tårar (kanske för lite skratt och varför måste Per Andersson vara med i varje program; nu var han inte ens rolig) - och två suveräna programledare. Carolina Klüft gjorde sitt bästa TV-framträdande någonsin och Måns Zelmerlöv, ja, han är ju ett scenfenomen vad han än tar sig för.
Man kan säga mycket om denna företeelse - galor - om det är bra att de finns, om det bara är en personalfest som roar internt, om det är underhållning som håller i dagens gigantiska utbud på ett oräkneligt antal kanaler. Så mycket kan man väl säga om underhållning i svensk TV generellt; konkurrensen är inte mördande, mest trams och dating. Den här galan höll och det beror förstås till stor del på att vi har idrottare på världsklassnivå med en status som vida överglänser de flesta som försöker jönsa runt mellan reklaminslagen.
