De olympiska vinterspelen i Peking känns som själva antitesen av den olympiska tanken.

Spelens mening är att människor skall träffas, att mångfald och demokrati skall manifesteras, att festen skall öppna för möten mellan idrottare och folket, att världen skall ses i fredlig kamp, att de tävlande skall kunna mäta sina förmågor under rättvisa förhållanden.

Det blir ingenting av det där. Det känns bara kallt, tillkämpat, framtvingat och helt utan mening.