Själva tycker de säkert annorlunda om den saken. Och de som försöker påvisa en annan syn, en annan ordning i det kaos som råder viftas bara bort som sämre sortens människor eller spelar medvetet med därför att det också gynnar dem. Vi ser det i fotbollen, vi ser det i politiken. Men var finns oppositionen, var finns de starka män och kvinnor som vågar stegra sig och säga ifrån? Inte finns de i det enade Europa (EU) som skulle vara så starkt och garantera demokrati och inga krig, inte bland delegaterna i fotbollens värld som mest ser till sitt eget.

Likt söker likt

Likt söker likt och för fotbollens president Gianni Infantino betyder det att han kramar Putin, gynnar de odemokratiska arabländerna och delar ut Fredspriset till den amerikanske presidenten. Fredspris? Vilken fred är det man talar om? Det dödas alltjämt folk i det såriga Mellanöstern, det dör för tredje året i rad oskyldiga människor i Ukraina och varför i helvete skall ett oberoende fotbollsförbund, det högsta, det mäktigaste, som skall hålla sig neutralt i politiska frågor, instifta ett Fredspris? 

Och om det ändå gjordes; varför delas det då inte då till någon som trots misär, politisk oreda, fattigdom eller annat, får fotbollen att rulla. Varför till galningen i Vita Huset? Idioti. 

IOK-presidenten Juan Antonio Samaranch hade en lobbygrupp i arbete för att han en gång skulle komma i åtnjutande av den stora äran att få åka till Oslo och ta emot Nobelspriset. Hur tokigt det än kan låta, och hur brokig bakgrund han än hade (som general Francos man i Spanien) hade han i varje fall mera på sin meritlista när det gällde att samla världen, låta politiska motståndare och krigiska rivaler få mötas, än Donald Trump som själv tyckte att han borde varit given för ett Nobelpris. Det finns inte ett uns av självkritik eller ödmjukhet hos dessa herrar. De lever som diktatorer alltid levt och naturligtvis är det därför de umgås. 

Rädda om makten

Gianni Infantino för med all tänkbar suveränitet arvet vidare från sina föregångare som presidenter i Fifa. Den brasilianske patriarken, Joao Havelange, köpte sig makt, utdelade dusörer till dem som plöjde hans väg och såg till att vinster från fotbollens finansiärer hamnade också i hans fickor. 

Sporten fick sitt, det skall inte förnekas, han var med och öppnade kranarna till de stora kassavalven, men de som ville vara med och sola sig i glansen, alltifrån TV-bolag, världsomspännande företag till tvivelaktiga regimer fick minsann betala för sig. 

I hans skola gick Sepp Blatter, lika oblyg och slipad, och i den idrottsrörelse som i varje fall i sin breda bas är någorlunda demokratisk, var det ingen som vågade säga ifrån när han utnyttjade sin position också för egen vinning. ’

I de stora klubbarna, med de nya ägarstrukturerna finns inget hopp att luta sig mot, landsförbundens representanter sitter bara och nickar och bockar. Som våra svenska företrädare antingen de hette Nilsson eller Reinfeldt. Man kan väl säga att Lennart Johansson, som salig i åminnelse är värd all respekt, ändå gjorde ett försök att nå den absoluta toppen, presidentskapet i Fifa, men en man som företrädde demokrati och transperans ville man inte ha. 

När jag rätt sent i hans liv pratade med honom om saken erkände han: ”Jag har tittat mig i spegeln mer än en gång och sagt att jag borde gjort mer. Jag satt på armlängds avstånd. Men jag var också rädd om min position, min makt. Jag erkänner det.”

Ingen visste något

Europa låter sig hunsas av Trump, fotbollsvärlden låter Infantino hållas utan motstånd. Europa är den starkaste och största av konfederationerna. Flest länder, starkast klubbar; alla världens bästa fotbollspelare från alla kontinenter spelar i Europa. Alla slår vakt om sitt revir, ingen protesterar när fotbollsvärldens högsta beslutande organ styrs av en odemokratisk man som hellre håller sig väl med makthavarna än bryr sig om alla dem som sliter hårt för att arenorna och mästerskapen skall lysa upp och blända världen.  

Varken de 28 ordinarie medlemmarna eller de åtta vicepresidenterna i Fifa hade information om instiftandet av ett fredspris, kunde inte nominera kandidater, fick ingen information om vem pristagaren var. Nu är Infantino anmäld till Fifas etiska kommitté av människorättsorganisationen (det ordet kan Infantino inte stava till) Fairsquare som i ett åtta sidor långt brev anklagar Infantino för att ha brutit mot Fifas etiska kod att agera ”neutralt när det kommer till politik och religion”. De menar, att om den etiska kommittén inte tar detta på allvar innebär det, att det aldrig går att ställa Fifas ordförande till svars för någonting.

Likheterna mellan Infantino och Trump är närmast skrämmande. Oppositionen både döv och blind.

Dessa besudlade herrar skall nu ordna ett VM tillsammans.

Det är nästan så att man sitter och hoppas på ett präktigt arrangörsfiasko.