Så slentrianmässigt billigt, så enkelt och samtidigt så simpelt sätt att tillfälligt få tyst på gnällspikarna och påtryckningsgrupperna. De kan inte heller särskilt mycket om fotboll  och tror att tränaren bär skulden för allt. Precis som så många tror att det är en tränares förtjänst att lag vinner fotbollsmatcher. Som Johan Mjällby så riktigt påpekade inför landslagets match mot Grekland i torsdags; det är inte han som står och viftar vid sidlinjen som vinner matcher, det gör ledarna på planen. Landslaget saknar en sådan, Hammarby gör det inte.

Ger sig själva underbetyg

Det de ansvariga gör med sitt beslut att sparka den tränare som de så innerligt gärna ville ha och som skulle passa så perfekt till det spelarmaterial klubben har är - fast det tycks de inte inse -  att skriva under ett kraftigt underbetyg på sin egen ledarförmåga. 

De har kuggat sig själva och i dessa studenttider kan de bara glömma att få åka med på något studentflak. 

Den tydligaste motiveringen, underskriven av sportchefen Mikael Hjelmberg lyder: ”Utvecklingen i träningsvardagen har inte blivit vad vi hoppades på under våren”.

Det är nästan skrattretande

Om det är för dålig konditionsträning som gjort att Hammarby tappat matcher i andra halvleken då borde man väl från börjat tagit redan på hur stor vikt Kalle Karlsson var beredd att lägga på det. Det borde väl märkts innan serien startade. Men jag är rädd för att den kompetensen saknas. 

Borde man inte tagit reda på tränarens kunskaper, hans val av träningsmetoder, hans spelfilosofi, hans taktiska förmåga, hans möjligheter att entusiasmera, placera spelare på rätt platser; det finns en massa parametrar som måste checkas av när man anställer en tränare.

Skyddar sig själva

Hammarbys beslut visar bara än en gång hur aktörer i ledande befattning inom klubbarna agerar för att skydda sig själva och täcka över sina egna misstag. Hur kan en tränare som ansågs vara den idealiske ledarfiguren att träna och coacha ett lag för allsvensk topplacering för bara några månader sedan plötsligt vara inkompetent och få ta hela ansvaret när förlusterna, som lett fram till det drastiska beslutet, när det varit så uppenbara individuella misstag ute på planen som gjort att laget, till exempel, förlorade matcherna mot AIK och Häcken?

”Tidpunkten är rätt för ett skifte”, säger Hammarbys fotbollsordförande Mattias Fri.

11 matcher har spelats. Hammarby spelar fotboll på en nivå som i slutändan säkert kommer att ge en plats bland de tre-fyra första. Det är långt, lång ifrån krisen i Malmö FF som bara har tre poäng ner till kvalplats efter att en tredjedel av Allsvenskan spelats. 

I Malmö lyser systemfelens varningslampor med skarpt sken sedan länge, i Malmö finns alltför många spelare som inte duger för fullgöra klubbens ambitioner.

Hammarby har spelat en så bra fotboll som klubben kan begära och har alla lag inom räckhåll - utom möjligen Sirius. Men om de skall jämföra sig med Sirius överlägsenhet just nu borde varenda klubb byta tränare nu - om de tror att allt är tränarens fel.

Invecklade Rydström

I skrivande stund kommer också uppgifterna om att den tidigare MFF-tränaren Henrik Rydström skall ta över i Hammarby. Grattis!   Nu blir det dataspelsfotboll, mera titt i skärmarna än på planen, en fotboll som talar till det invecklade och inte det enkla. Rydström gjorde succé när han fick Kalmar FF att spela en fotboll med medelmåttiga spelare där alla blev bättre än de själva begrep. 

Det blev ett par SM-guld i Malmö tack vare att spelarmaterial som var oerhört mycket starkare än dagens men Rydströms spelmodeller blev allt konstigare och hans egen kurva visade mera på än inveckling än utveckling.

Tränarnas makt och status har höjts i klubbarna år efter år men kvaliteten på dem som skall anställa och utvärdera deras kunskaper håller inte samma nivå.

Det är ett problem för den samlade allsvenska fotbollen.

Det skall heller inte underskattas att otåliga intressenter, finansiärer och supportergruppers krav skapar stress och påtryckningar som kan vara svåra att stå emot.

Därför är det särskilt viktigt i dessa tider att kvaliteten på de klubbansvariga, deras fotbollsförstånd, kurage och styrka att stå emot stärks.

Att bara sparka en tränare som bedömdes vara den idealiske för bara några månader sedan visar tydligt var bristerna finns. Högst upp i ledningen.

Men vem sparkar sparkarna?