Jag har aldrig sett en mera harmonisk, svensk idrottskvinna som seglat iväg så här, utklassat hela världen, som känts som ett enda solsken, som en braskamin med värme som räcker både för hennes hela muskelmassa och alla oss som bara stumt kan beundra hur vansinnigt vackert, stilrent, harmoniskt hon tar sig fram i snö, utan att det ser ut som att hon gör det hon gör; river ur all styrka ur kroppen men håller huvudet kallt och tekniken fulländad.

Ett fulländat lopp

Att vinna ett distanslopp med individull start kräver inte bara total kännedom om hur loppet skall disponeras när man inte har konkurrenter sida vid sida att mäta sig emot utan måste ha hela loppets körschema klart för sig i skallen, bara ha sig själv att lita på, vara så ett med sin egen kropps alla vitala delar att inledningen blir lagom snabb, att farthöjningen kommer på rätt ställe, att reservtanken kopplas på i rätt ögonblick. Att göra allt detta, i denna höga fart kan lätt leda till att kroppen sviktar, att man kämpar istället för att lita till sin teknik.

Milloppet som Frida Karlsson gjorde i sin andra OS-start är det fulländade skidloppet. Beundransvärt både i sin skönhet, fart, taktiska upplägg, disposition av krafter. Det går inte att göra bättre och i grunden ser man att Frida litar så blint på sin överlägsna teknik och att hon också lärt sig att hålla igen när hennes sprittande kropp bara vill ge sig i väg. Inramad av bergen i Val di Fiemme och en hänförd publik målade hon upp ett vackert konstverk med alla de färger hon förfogar över, skrev en vintersaga i snön som varken Ted Ström eller, för all del, Birger Sjöberg hade gjort bättre. 

Kropp och själ

Nu har hon i överlägsen stil vunnit sina två första lopp och man får gå tillbaka till den fantastiska norskan Therese Johaug för att  göra en jämförelse. Det syns så tydligt på Frida, hon är själva illustrationen av hur kropp och själ hänger ihop. Hon har verkligen haft sin svåra dagar. Lopp där hon tjurrusat och fyllt kroppen med ohanterlig mjölksyra, det har varit bekymmer med skador, med näringstillförsel, med vikt, hon har haft tävlingsförbud från läkarna. Men nu, med sitt eget upplägg, har hon kommit in i ett lyckorus.

Lika svårt som det var att se henne totalt utmattad efter sina lopp, lika jobbigt som det var att se hennes ansikte, höra hennes utläggningar om de problem som hon tvingats hantera, lika underbart är det nu att se världens lyckligaste människa. Totalt avspänd suger hon in hela den olympiska festen, tar den till sig som bränsle, bjuder generöst på sig själv, gömmer sig inte för någon, vaknar först av alla, längtar ut till spåren. Att hantera ett olympiskt spel kan vara ett helvete.

Pressen som tynger, kraven som ger ångest, rädsla för att formen inte skall vara på plats, viljan att bara vilja gömma sig. Frida har visat hur man hanterar ett stort mästerskap, gör det till sitt, tar sig tid att också njuta av stunder som kanske aldrig kommer tilbaka. Hon njuter av att får vara i centrum. Det är också ett tecken på finaste form och stort självförtroende. 

Som en braskamin

Hon uttryckte i intervjuerna att sprintloppet varit det jobbigaste hittills, den känslomässigt starkaste för att hon av hela sitt hjärta ville att hennes bästa skidkompis Linn Svahn skulle vinna. Det är allom bekant att Frida inte bara ser till sin egen framgång och lycka utan ser till att de vedträn som hon säger att hon fångar och kastar in i sin brasa och ger energi också gör henne till den där varma kaminen som värmer upp hela truppen. 

Efter två guld och med både stafett femmil kvar håller det på att skapas en hjärtinna på skidor där nere i Italien vars make vi aldrig skådat. Hon inte bara vinner, hon befinner sig just nu på en nivå som för de flesta som försökt genom alla tider förblir ouppnåelig. Fantastiskt, Frida, men nu har Du nått det många trodde skulle kunna vara möjligt ”Den första gång jag såg dig.”. 

Och jag tänker, när jag ser bilder från skridskoteknikens första år, då, 1987, när Billan Westin tog guld, vilken fantastiskt utveckling som skett av den då mycket omdiskuterade tekniken. Och så vackert och effektivt Frida behärskar den. Vad skulle hända om man satte ett par riktiga skridskor på henne och skickade ut henne på isovalen?

Var tror Nils Svensson?