Det är inte originellt, eller att sticka ut hakan. Det blir ändå Färjestads BK  som får säsongens guldtips i SHL.

I våras förnedrades värmlänningarna och försvann i kvartsfinal mot Rögle, 4-0, nu brinner det av revanschlusta i de stora skogarna västerut. 

Nu gäller inget annat än  revanschen

Jag minns när Ludmila Enqguist fick frågan; vad gör du om tjugo år. Hon svarade; ”Kanske driver jag en restaurang, kanske är jag död.” Hennes mormor och hennes mor hade dött alltför tidigt, själv fick hon cancer vid 35 års ålder, döden har jagat henne och nu har hon berättat sitt livs historia, som hon säger; innan det är för sent. Cancern har drabbat henne igen.

Sådana månader...Det här är ett efterspel till EM i fotboll, OS i Paris, Paralympiska Spelen 2024. Det här slår mig dagen efter att den sista dagen i nämnda "världsidrottens" stora evenemang avslutats!

Vad innebär de faktiska resultaten, dels jämfört med svensk idrotts förväntningar och dels resultaten i jämförelse med andra, konkurrerande länder?

Youth Olympic Games YOG 2028 är ledigt! Här har Sverige en möjlighet att bli värd för ett jätte-evenemang.

 De lågt hängande framtida eventfrukterna är plockade av framåtlutade länder, så vill jag uttrycka det.

Sverige har sökt OS 84, 88, 92, 94, 98, 02, 04, 22, 26, 30 utan framgång, men  YOG 2028 går att lägga ett bud på.

Banderollen “Död och hat åt AIK” har vi alla sett, men själv blev jag mer upprörd på tunnelbanan en dag i vintras. 

En liten invandrartjej hade just ställt sig upp för att ge mig sin plats. Då öppnades dörrarna vid Gullmarsplan och in stormade ett gäng svenska medelålders män som slog hårt i taket och skanderade ”Djurgårdsjudar, jävla as, ni förtjänar en dusch av gas!”

Det trotjänare och tradition i samverkan har skapat under många decennier omges plötsligt av inte annat än ett stort misstroende.

Det finns Inte en dag utan krisrapporter runt Svenska Fotbollsförbundet.  Här existerade allt i lugn och ro,allt flöt på. Nu är det mesta ifrågasatt. Det händer i ett förbund som bara för några år sedan levde i en behaglig tillvaro och framstod som ett föredöme i svensk idrott. Med landslag i medgång, entusiastiska åskådare trängdes vid landskamperna, sponsorera stod på kö, miljonerna berikade förbudet i jämn takt. Nu faller mycket samman

Det kan inte hjälpas. Men visst har det smugit sig in en tomhet i livet. Ett "aprés OS", eller kanske mer en "post OS".  

Inte för att jag satt klistrad framför TV och radio under varje sändning och tävling. Men jag visste att tävlingarna fanns. Och framförallt. Jag kunde prata med alla mina icke idrottsintresserade vänner om OS, och de fattade plötsligt känslan. Varför idrott är  både himmel och helvete. 

Som sponsornörd brukar det ju inte finnas så mycket att lägga märke till under ett OS. Dessa ska ju vara helt reklamfria avseende den logoexponering vi är så vana vid från annan idrott. Men Paris 2024 visade sig vara ena riktiga innovatörer på att smyga in både egna och IOC:s sponsorer. Den största sponsorn till den lokala organisationskommittén (LOC) var den stora lyxvarumärkeskoncernen Louis Vuitton Moët Hennessy (LVMH) som var spelens Principal Partner. 

14 idrottare, 4 guld, 4 silver och 3 brons har en central roll i alla de glädjerop och hyllningar som svämmar över i nyhetsinslag och i alla sociala medier just nu.

Överallt pratas det just nu om idrottsfeber, kungar, drottningar, hjältar och infriade drömmar. OS har skrivit en berättelse som alla vill läsa, vara en del av och gärna också uppleva. Antingen på plats i Paris eller hemma framför Tv-apparaterna. Det finns många fantastiska idrottare, ingen nämnd ingen glömd, som har presterat bra, slagit personliga rekord och bjudit oss på fantastisk idrottsunderhållning.