Och vi som har följt detta fascinerande norska lag under de två senaste åren vet,  att det inte handlar om att man tog en chans på miljonen. Vi pratar inte om att i ett gyllene ögonblick när motståndarna underskattar, när underdogen överträffar sig själv, när turen och domarna står på deras sida, när stolparna är i vägen, vinden är i ryggen, ja, då kan det det i undantagsfall hända. Vi talar inte om lotteri här utan äkta norsk kvalitet.

Bragd av stora mått

Fotbollen ser inte längre ut som när Malmö FF gick till Europacupfinalen 1979 eller när IFK Göteborg vann Uefa-cupen 1982 och 1987. I varje fall i Europa är den totalt förändrad. Mecenaterna är flera och rikare, klubbarna i de stora fotbollsländerna har betydligt starkare trupper, de stora pengarna finns i Europa - många av miljarderna kommer från oljekällorna - alla de bästa spelarna i hela världen finns i Europa. 

Stora och mäktiga fotbollsländer som Brasilien och Argentina, Mexiko med flera har dränerats på sina främsta, den afrikanska kontinentens unga talanger har fått chansen att utvecklas i europeiska akademier; konkurrensen på klubbnivå är enorm och de stora pengarna, de främsta spelarna är koncentrerade till de största ländernas mäktigaste klubbar. 

Det är mot dessa storheter, det är i de rikas värld, som lilla Bodö/Glimt smugit in som den (o)blyge kusinen från landet, satt sig till bords och låtit sig väl smaka. 3-1 på hemmaplan ovanför polcirkeln, 2-1 på San Siro. 5-2 totalt mot Inter i en direkt utslagsdubbel på jakt efter en plats i Champions Leagus åttondelsfinal. Det är en bragd av ofattbara mått. Jag har fölljt världsfotbollen sedan slutet av 60-talet. Jag har mycket att jämföra med men detta är helt unikt.

Att lura hjärnan

Jag hörde kommentatorerna på Viaplay, både Fredrik Ljungberg på plats i Italien och Jonas Olsson i studion, hur de pratade om fördelarna med konstgräset uppe i Bodö. Det är bara löjligt. För att komma vidare till en 16-delsfinalen vann laget mot Atletico Madrid på riktigt spanskt gräs, nu lyckades Inter, trots riktigt välgrott, italienskt gräs inte ens vinna matchen på sin egen arena. 

Det handlar inte om underlag - det handlar om sinnelag. Hur man mentalt kan ställa om hjärnan så att den bortser från vetskapen om det individuella, tekniska underläget och istället inbillar sig att det ligger vetenskap bakom det gamla talesättet att vilja slår talang. Jag tror inte att Inters tränare, när han jämför spelarna en mot en, vill byta ut någon av sina mot en norrman. Det är som med en symfoniorkester; med en instrumentgrupp i taget kan det låta förjävligt; det är tillsammans som ljuv musik uppstår. 

Inter hade väl ungefär 65 procent av bollinnehavet i avgörandet på San Siro. Fick med nöd och näppe in ett mål. Bodö försvarar sig energiskt, listigt, outtröttligt och Inters siffermässiga dominans bestod bland annat i att ständigt börja om och börja om. Bodös spelare är konditionsmässigt förmodligen Europas starkaste, de springer mest, de springer smart och - vilket egentligen är det mest förbluffande - när tillfälle ges till kontringar kopplar de på en turbomotor som skickar iväg 4-5 spelare rakt mot motståndarnamålet, passningarna sitter, avslutningarna ofta perfekta.

Det finns botemedel

Eftersom de flesta stora talanger, kanske bara med en halv allsvensk säsong bakom sig, numera flyttar utomlands blir det med den grå massan som klubbarna måste streta vidare, överleva, kanske överraska. Svensk fotboll verkar alltjämt tro sig om att kunna dansa med även när motståndarna väljer låtarna och takten, då går det som det går. 

Vårt svenska landslag är en olöst ekvation just nu, klubblagen tofflar på i anonymiteten. Återstår att bygga med sämre material men med ett kitt som håller. Bodö/Glimt kan. De som inte närmare studerar, lär sig och försöker förstå deras koncept är antingen självgoda eller ointresserade av att förkovra sig. Det finns en metod, det finns ett botemedel mot otillräcklighet; taktisk genialitet, samhandling, kondition, löpvilja, respektlösthet under kontroll.

Lazio, Roma, Tottenham, Manchester City, Atletico Madrid, Inter, Borussia Dortmund - klubbar som fått uppleva hur fotbollens vägar kan vara outgrundliga även fast man tror sig veta allt. De har mött Bodö.

Bodö/Glimt har återgett mig tron på fotbollen igen och, tror jag nog, gett hopp de till synes otillräckliga.

Det ser också ut som att den norska klubben mycket snart blir Nordens första miljardär. På tre år ökade klubbens sitt värde från drygt 200 miljoner till över 800 miljoner. Nya miljoner på väg in.

Glimt - en ny  jätte i Norges sagovärld.