Krönika: Ännu en underpresterande klubblagsledning har presenterat sig: Hammarby sparkar sin tränare Kalle Karlsson efter 11 matcher och en fjärdeplats i Allsvenskan och stundtals briljans spel under våren.

Några individuella misstag i ett par matcher som gjorde att Hammarby tappade matcherna efter ledning anses alltså bero på tränaren. Jag undrar; vem sparkar de undermåliga sparkarna?, skriver Åke Stolt

Jag tänkte vänta med spekulationer och analys, förhoppningar och farhågor till efter Sveriges andra träningsmatch mot Grekland på torsdag; men redan nu kan vi i alla fall slå fast en sak;

Sverige kommer inte ens att försöka gräva guld den här gången i USA - Norge kan gå hur långt som helst.

3-1 till Norge ser inte helt avskräckande ut men alla som såg matchen vet; det kunde stått 5–0 i paus.

Den första halvlekens utspelning är nog en av de värsta ett svenskt landslag fått utstå. Varenda norsk spelare var bättre än varje svensk i tempo, passningsspelet, löphastigheten, tekniken, taktiken - Norge  var bättre i allt. Det fanns ju en tid när Sverige spelade fotboll, Norge sparkade boll. Inspirerade av den gamla klassiska engelska kraftfotbollen. Nu spelar Norge närmast sydeuropeisk, fartfylld, teknisk och underhållande fotboll och jag tror på succé i USA. Kvartsfinal. Minst.

Bland det sämsta man sett

Så hur oroliga skall vi vara, hur mycket hopp skall vi våga sätta till att det är som i andra halvleken och ännu lite bättre det måste se ut, minst, för att Sverige ens skall ta sig vidare ur gruppen, där Tunisien, Nederländerna och Japan väntar. Det enda positiva överhuvudtaget var att Sverige - när Norge satte in B-laget - inte släppte in flera mål och att man lite vagt kunde skönja hur Sverige skall kunna komma till chanser och mål. Och det bästa av allt var naturligtvis att det var just det stora frågetecknet Alexander Isak, efter alla skadeproblem, som visade att det är genom hans briljans och Viktor Gyökeres tuffa centerspel (och kanske Elangas fart) som Sverige kan hota tillräckligt för att i första hand vinna den första matchen mot Tunisien. Det finns väl lite trygghet att hämta också i Viktor Nilsson-Lindelöfs insats i andra halvleken. Hans rutin och bra insatser i Aston Villa gör honom till den givne ledaren i det svenska försvarsspelet.

Men med detta sagt; första halvlekens svenska spelare - de är trots allt allihop tänkbara ersättare och inhoppare i ett VM - var så bottenlöst usla att de stundtals såg ut som om de trodde att det var överenskommet om en snäll och måttligt energisk match för att få röra lite på påkarna medan norrmännen spelade som om VM redan hade börjat.

Men nu skall vi se matchen mot Grekland också innan vi försöker bedöma om svenskarna verkligen var värda den VM-platsen som de till slut spelade till sig tack vare ett lite märkligt kvalsystem.

Så vi tar en sväng till Allsvenskan så länge.

Inte tränarens fel

Hammarby har i sina bästa stunder spelat fint fotboll 2026. Laget ligger fyra, en poäng efter Elfsborg, två före Gais, det har blivit några svårförklarliga genomklappningar i andra halvleken, senast mot AIK och Häcken men överlag borde spelet större delen av matcherna räckt till för seger.

Ändå, efter att en tredjedel av serien, börjar det spekuleras om hur löst tränaren Kalle Karlsson sitter, om han verkligen kommer att träna laget när Allsvenskan dra igång igen i juli.

Jag blir förbannad.

Om laget tappat segern i andra halvleken på grund av att tränaren lagt om spelet i fel riktning, backat ner laget, börjat försvara ledningen, om han gett fel instruktioner, ja, då är det naturligtvis hans ansvar.

Men det är ju inte systemfel eller taktiska misstag som gjort att Bajen slarvat bort poängen. Det är misstag ute på planen som tränaren på intet sätt hade kunnat förhindra. Mot Häcken var det självaste centralgestalten, Nahir Besara, som fick fram tån lite för sent och den påpasslige Adrian Hjelmberg snodde bollen och slog in det avgörande målet. Dessförinnan hade Victor Eriksson orsakat en straff och Silas Andersson hade åkt slalom mellan Hammarbys utställda ”portar” och på egen hand fixat ett mål. Hur i hela friden kan man lasta tränaren för det?

Vilket snömos, Axén!

I studiosnacket gjorde Olof Lundh och Alexander Axén allt vad de kunde för att pressa sportchefen Mikael Hjelmberg med frågor om tränarens, Kalle Karlsson, ställning. Svaren var förstås lika svävande som frågorna var både okunniga och slarvigt provocerande. De lyckades i alla fall - det var oundvikligt - få Hjelmberg att sväva så pass mycket på målet, att det öppnade för spekulationer. Axén snurrade in sig i ett resonemang om vilken taktiskt sifferbeteckning man skulle sätta på Kalle Karlssons tränarfilosofi och att han  var en inläggstränare; ursäkta, Axén, men vilket jävla snömos från en så fotbollskunnig person. Hjelmberg höll visserligen inte alls med, han tycktes förstå lika lite som vi av Axéns pladder, men jag hade hoppats att han gått till angrepp och helt enkelt motfrågat; tycker ni, som anser att ni kan så mycket om fotboll, att de mindre bra insatser som gjorts av spelarna under matcherna, beror på Kalle Karlsson? Sportchefen borde haft mandadet med sig från de högst ansvariga - det är väl syrelsen antar jag - att slå fast, att det inte är fel spelmodell eller missgrepp av tränaren som orsakat de här förlusterna på slutet. Att han kommer att vara kvar. Men så är det ju alltid; de som anställer, de som efter noggranna prövningar väljer en tränare därför att han motsvarar allt det som klubben står för; de ställs aldrig till svars för sina misstag. Om Nehir Besara har den makt i klubben som jag tror att han har, så ställer han sig framför spelartruppen och förklarar för ledningen,  att tränaren inte kan hängas för inviduella misstag på planen. Hammarby får skämmas om de sparkar sin tränare efter en så fin vårsäsong.

Åke Stolt

Krönika: Malmö FF ligger på åttonde plats i den allsvenska tabellen. 12 poäng bakom serieledande Sirius efter åtta omgångar.

Tio insläppta mål på de tre senaste matcherna.

Försvaret är lika menlöst i mötet med främmande makt som ett vapenbefriat malajkompani..

Nato vägrar att ingripa med förklaringen att inga nationella intressen står på spel, skriver Åke Stolt

Krönika: Det är som att allt börjar koka samman nu; VM-fotbollen närmar sig, Champions League-finalen är snart i en betalkanal nära dig som har råd och Allsvenskan börjar finna sin form 2026.

Det är i allt mycket fascinerande.

VM ser jag fram emot med mycket delade känslor, Champions har hittills bjudit på drömfotboll, Allsvenskan - vatten och vin, skriver Åke Stolt

1-0 mot Serbien. Det är naturligtvis bra mycket bättre än herrlandslaget gräsliga VM-kval och poängtapp mot Kosovo. Men ändå; det är helt obegripligt att Sverige under total dominans på hemmaplan inten kan åstadkomma mera. 

Med så här många usla prestationer under massivt bollinnehav och med så många unga, fräscha, nya spelare i laget blir det inte lätt att sno förstaplatsen i kvalgruppen när motståndarna heter Danmark och Italien, skriver  Åke Stolt

Krönika: I kölvattnet efter landslagets högst oväntade återkomst på den internationella arenan kommer årets Allsvenska att surfa på vågen. I friskare luft, med spännande tränare och med högre självförtroende hos många spelare som  nu insett att vägen kan vara kort från hemvävd seriekamp till uppfyllda VM-drömmar.

Sex allsvenska lag har nya tränare i år. Men hos Mjällby, det överlägset bästa laget ifjol, sker bara en kosmetisk förändring, skriver Åke Stolt

Krönika: Vi kan ropa Hurra. Men vi kan inte ropa Hej. det svåraste återstår. På tisdag.

Men nu har vi äntligen något att tro på igen., skriver Åke Stolt.

Ödestimman närmar sig för svensk landslagsfotboll.

Krönika: Ett par halmstrån har dykt upp efter att John Dahl Thomasson kört i diket med hela hölasset.

Nu sätter Svenska Fotbollförbundet sådan tilltro till den förre Östersundstränaren, Graham Potter, att man skrivit kontrakt med honom ända fram till 2030. Och innan han ens hunnit visat sin kapacitet i riktigt skarpt läge, skriver Åke Stolt.

Krönika: Det är ett sargat Malmö FF som håller årsmöte fredagen den 6 mars.

Ett sportsligt fiasko 2025, en ekonomisk förlust på 90 miljoner, svångremmen måste dras in flera hål, uppsägningar väntar.

Omstarten sker med en ny ordförande, ny vd och ny tränare.

Det har under mina 35 år i Malmö aldrig känts så skakigt och ovisst som nu - i Sveriges rikaste (!) klubb, skriver Åke Stolt