Krönika: Ett fotbolls-VM lämnar alltid någonting bestående efter sig. Det kan vara en afrikansk sensation, ett outplånligt mål på Aztekastadion, en svensk bronsmedalj som smakade guld, en Messi(as) i segermantel bland oljeschejkar, en tysk förnedring av handfallna brassar, en fransk (Zidane) skalle som skadar sig  själv.

2026 - bara två medaljmatcher kvar. Det blev de små fotbollsländernas och de stora stjärnornas VM, skriver Åke Stolt

Krönika; Man kan ro en bra bit med en sliten eka men till slut måste man pumpa läns.

Frälsarkransen på, ta sig i land, målet därframme ännu inte uppnått.

Men, det måste vi erkänna; Norge har visat en egen fotbollsmodell som håller världsklass. 

Laget har gett Sverige en lektion i norska. Det är klokt att inte tacka nej till den erbjudna platsen på fotbollsuniversitetet, skriver Åke Stolt

Krönika: Roald Amundsen, Fridtjof Jansen, Thor Heyerdahl, Henrik Ibsen, Edward Grieg, Magnus Carlsen, Liv Ullman, Jens Stoltenberg, Petter Stordalen, Therese Johaug, Karl-Ove Knausgård….

…och till dessa och många andra stora, norska nationalhjältar sällade sig denna söndag i New Jersey den fruktade fotbollsjätten, Erling Braut Haaland. Två mål och seger över Brasilien - större kan det inte bli, skrver Åke Stolt

Krönika: Vi fick oss en VM-sommar ändå.

Som en gåva från Himlen nästan. Vi visste ju inte, kunde inte ana, att vi hade Himlen runt hörnet. Även Mauro Scocco måste ju ha tvivlat  när vi trampade runt i helvetets träskmarker månad efter månad med spjället öppet. Och sen…som från ingenstans…pilsner och storbildsbröl och tjafs om vem som skrev den sämsta VM-låten. 

Fruktade 5-0 till Frankrike. Det blev något lindrigare, skriver Åke Stolt

Krönika: Gonatt, eller gomorron eller vad det nu är i detta förvirrande VM, där vi inte riktigt vet på vilken sida det svenska landslaget har vaknat. Detta var natten som klöv dagen i en mörkare sida och en något ljusare men där alla spelare i alla fall tycktes ha vaknat samtidigt och insett matchens betydelse.

1-1 mot Japan, Sverige vidare till 16-delsfinal efter Fifas generösa tilldelning av slutspelsplatser.

Inget särskilt minnesvärt, utöver Anthony Elangas fenomenala mål. Fiaskot undveks. Hedern räddades, skrivder Åke Stolt

Visst hade man sina farhågor; ”Houston, we have a problem”, var den gamla ikoniska filmfrasen jag hade förberett mig på att använda som en metafor för ett fruktat scenario.  Nu var det visserligen inte till Månen vi skulle den här gången, men en bra bit av rymden ovanför normal svensk flygförmåga i fotbollssammanhang låg i varje fall teoretiskt inom räckhåll i mötet med Nederländerna (vanligtvis betitlat Holland), ett land som i fotbollssammanhang satt rätt djupa spår i fotbollshistorien (Ajax, Johan Cruyff).

Men vi hade inte bara ett problem. Därför blev raketen kvar på marken, teknikerna måste göra en grundlig översyn.

Krönika: Måndagsmorgnar har väl inte rykten om sig att komma med välmående, glada överraskningar och tut i luren. Så hur skall vi kunna hantera det här?

5-1 i en VM-premiär! Och klockan var inte ens sex när det var klart. Jag för min del tänker då inte förminska en sådan ljuvlig morgongåva, skriver Åke Stolt..

Krönika: Ännu en underpresterande klubblagsledning har presenterat sig: Hammarby sparkar sin tränare Kalle Karlsson efter 11 matcher och en fjärdeplats i Allsvenskan och stundtals briljans spel under våren.

Några individuella misstag i ett par matcher som gjorde att Hammarby tappade matcherna efter ledning anses alltså bero på tränaren. Jag undrar; vem sparkar de undermåliga sparkarna?, skriver Åke Stolt

Jag tänkte vänta med spekulationer och analys, förhoppningar och farhågor till efter Sveriges andra träningsmatch mot Grekland på torsdag; men redan nu kan vi i alla fall slå fast en sak;

Sverige kommer inte ens att försöka gräva guld den här gången i USA - Norge kan gå hur långt som helst.

3-1 till Norge ser inte helt avskräckande ut men alla som såg matchen vet; det kunde stått 5–0 i paus.

Den första halvlekens utspelning är nog en av de värsta ett svenskt landslag fått utstå. Varenda norsk spelare var bättre än varje svensk i tempo, passningsspelet, löphastigheten, tekniken, taktiken - Norge  var bättre i allt. Det fanns ju en tid när Sverige spelade fotboll, Norge sparkade boll. Inspirerade av den gamla klassiska engelska kraftfotbollen. Nu spelar Norge närmast sydeuropeisk, fartfylld, teknisk och underhållande fotboll och jag tror på succé i USA. Kvartsfinal. Minst.

Bland det sämsta man sett

Så hur oroliga skall vi vara, hur mycket hopp skall vi våga sätta till att det är som i andra halvleken och ännu lite bättre det måste se ut, minst, för att Sverige ens skall ta sig vidare ur gruppen, där Tunisien, Nederländerna och Japan väntar. Det enda positiva överhuvudtaget var att Sverige - när Norge satte in B-laget - inte släppte in flera mål och att man lite vagt kunde skönja hur Sverige skall kunna komma till chanser och mål. Och det bästa av allt var naturligtvis att det var just det stora frågetecknet Alexander Isak, efter alla skadeproblem, som visade att det är genom hans briljans och Viktor Gyökeres tuffa centerspel (och kanske Elangas fart) som Sverige kan hota tillräckligt för att i första hand vinna den första matchen mot Tunisien. Det finns väl lite trygghet att hämta också i Viktor Nilsson-Lindelöfs insats i andra halvleken. Hans rutin och bra insatser i Aston Villa gör honom till den givne ledaren i det svenska försvarsspelet.

Men med detta sagt; första halvlekens svenska spelare - de är trots allt allihop tänkbara ersättare och inhoppare i ett VM - var så bottenlöst usla att de stundtals såg ut som om de trodde att det var överenskommet om en snäll och måttligt energisk match för att få röra lite på påkarna medan norrmännen spelade som om VM redan hade börjat.

Men nu skall vi se matchen mot Grekland också innan vi försöker bedöma om svenskarna verkligen var värda den VM-platsen som de till slut spelade till sig tack vare ett lite märkligt kvalsystem.

Så vi tar en sväng till Allsvenskan så länge.

Inte tränarens fel

Hammarby har i sina bästa stunder spelat fint fotboll 2026. Laget ligger fyra, en poäng efter Elfsborg, två före Gais, det har blivit några svårförklarliga genomklappningar i andra halvleken, senast mot AIK och Häcken men överlag borde spelet större delen av matcherna räckt till för seger.

Ändå, efter att en tredjedel av serien, börjar det spekuleras om hur löst tränaren Kalle Karlsson sitter, om han verkligen kommer att träna laget när Allsvenskan dra igång igen i juli.

Jag blir förbannad.

Om laget tappat segern i andra halvleken på grund av att tränaren lagt om spelet i fel riktning, backat ner laget, börjat försvara ledningen, om han gett fel instruktioner, ja, då är det naturligtvis hans ansvar.

Men det är ju inte systemfel eller taktiska misstag som gjort att Bajen slarvat bort poängen. Det är misstag ute på planen som tränaren på intet sätt hade kunnat förhindra. Mot Häcken var det självaste centralgestalten, Nahir Besara, som fick fram tån lite för sent och den påpasslige Adrian Hjelmberg snodde bollen och slog in det avgörande målet. Dessförinnan hade Victor Eriksson orsakat en straff och Silas Andersson hade åkt slalom mellan Hammarbys utställda ”portar” och på egen hand fixat ett mål. Hur i hela friden kan man lasta tränaren för det?

Vilket snömos, Axén!

I studiosnacket gjorde Olof Lundh och Alexander Axén allt vad de kunde för att pressa sportchefen Mikael Hjelmberg med frågor om tränarens, Kalle Karlsson, ställning. Svaren var förstås lika svävande som frågorna var både okunniga och slarvigt provocerande. De lyckades i alla fall - det var oundvikligt - få Hjelmberg att sväva så pass mycket på målet, att det öppnade för spekulationer. Axén snurrade in sig i ett resonemang om vilken taktiskt sifferbeteckning man skulle sätta på Kalle Karlssons tränarfilosofi och att han  var en inläggstränare; ursäkta, Axén, men vilket jävla snömos från en så fotbollskunnig person. Hjelmberg höll visserligen inte alls med, han tycktes förstå lika lite som vi av Axéns pladder, men jag hade hoppats att han gått till angrepp och helt enkelt motfrågat; tycker ni, som anser att ni kan så mycket om fotboll, att de mindre bra insatser som gjorts av spelarna under matcherna, beror på Kalle Karlsson? Sportchefen borde haft mandadet med sig från de högst ansvariga - det är väl syrelsen antar jag - att slå fast, att det inte är fel spelmodell eller missgrepp av tränaren som orsakat de här förlusterna på slutet. Att han kommer att vara kvar. Men så är det ju alltid; de som anställer, de som efter noggranna prövningar väljer en tränare därför att han motsvarar allt det som klubben står för; de ställs aldrig till svars för sina misstag. Om Nehir Besara har den makt i klubben som jag tror att han har, så ställer han sig framför spelartruppen och förklarar för ledningen,  att tränaren inte kan hängas för inviduella misstag på planen. Hammarby får skämmas om de sparkar sin tränare efter en så fin vårsäsong.

Åke Stolt