Krönika: En av mina äldsta vänner, partikamrat med den nu avgående ordföranden för Svenska Fotbollförbundet, sa till mig, när Fredrik Reinfeldt valdes för två år sedan; han är den i särklass sämste vi haft. Han avsåg då förstås den sämste partiordföranden för moderaterna. Nu kan väl fotbollsfolket stämma in i den kören. Fredrik Reinfeldt blir en försumbar parentes i svensk fotboll, hans ordförandetid blir rekordkort och han försvinner med svansen mellan benen med ännu ett hack i sitt c, skriver Åke Stolt

Krönika: Två av Sveriges största fotbollsikoner har berört mig den senaste tiden.

Sven Göran Eriksson och Tomas Brolin har ingen fotbollshistoria tillsammans men var och en har de lyst mera än de flesta andra. Jag blir lite sorgsen över Svennis ekonomiska eftermäle men fick tårar av glädje över Tomas Brolins middag i Stjärnorna på slottet. Och pengarna spelar förstås en huvudroll i deras berättelser.

Brolins karriär är insvept i både blomster och sorgflor. VM-hjälte och drivmotorn i det svenska landslag som tog brons i USA 1994, två VM-slutspel, två Guldbollar, Bragdguld, vinnare av Copa Italia 1992, Cupvinnarcupen och Uefa-cupen. skriver Åke Stolt

Krönika: Det brukar alltid finnas något för en gammal stöt att reta upp sig på. Musiken, programledartrams, långa tal, fel juryval; jag hittade ingenting. Det var den bästa Idrottsgalan som sänts. Genomproffsigt, bra musik, korta tal, lagom med tårar (kanske för lite skratt och varför måste Per Andersson vara med i varje program; nu var han inte ens rolig) - och två suveräna programledare. Carolina Klüft gjorde sitt bästa TV-framträdande någonsin och Måns Zelmerlöv, ja, han är ju ett scenfenomen vad han än tar sig för, skriver Åke Stolt

Krönika: Sett i ett internationellt perspektiv är vår kära Allsvenskan alltjämt ett lågprisvaruhus.

För inte så länge sedan var det mellandagsrea året runt och spelare fick försvinna ut för småpengar för att sedan värderas tiofalt i sina utländska klubbar.

Idag säljs i alla fall svenskar för anständiga belopp. Det är därför jag studsar till inför uppgifterna om att Malmö FF säljer sin mittfältselegant, den peruanske landslagsmannen Sergio Pena, för drygt 5 miljoner kronor. Det måste väl ändå vara euro man menar. Eller har MFF gått med på en så löjligt låg utköpsklausul. Det låter ju inte klokt, skjriver Åke Stolt.

Åke Stolt 

Krönika: Den gamla sanningen tål att upprepas; en förbundskapten i fotboll tar sin examen i VM-kvalet.

Så nu vet John Dahl Thomason; missar Sverige kvalet till turneringen i USA, Kanada och Mexiko 2026 är det morsning och goodbye för dansken. Han tycks i alla fall ha kommit med lite matjord i fickorna., skriver Åke Stolt

Krönika: Bragdguldet till Armand Duplantis.

Ja, vem skulle det annars ha blivit. I min värld är han den självklare vinnaren.

Han har visserligen radat upp bragder ända sedan han som ung grabb bestämde sig för att representera Sverige, det är så många som tar hans segrar för givna, men just att alltid vara favorit, att aldrig misslyckas, att alltid överträffa sig själv i den svåraste av alla friidrottsgrenar och på en nivå där det inte längre finns några konkurrenter; det är är nästan bortom allt begripligt, skriver Åke Stolt

Krönika: Man får leva att vagabondskt liv ute bland kanalerna om man vill hålla sig a jour med vad som händer i fotbollsvärlden. Vill man se Malmö FF och Elfsborg i Europa League, Djurgården i Conference så är det Disney Plus som gäller.

Tecknat tänker någon. Nej då. Det är riktiga rörliga bilder. Men MFF-produktionen, herregud, rena Kalle Anka, skriver Åke Stolt

Krönika: Det är någonting oemotståndligt med fotbollen. Den kan göra mig både fly förbannad och euforiskt glad.

Den har blivit min promenadkäpp mot ålderdomen, vi stultar fram sida vid sida, har så gjort genom decennierna.

När Beckham säljer hus för 800 miljoner och Zlatan köper en ny bil, det är visst den tolfte,  till sig själv i födelsedagspresent orkar jag bara sucka i sorgen över hur onödigt stora pengar också förvrider huvuden på folk, skriver Åke Stolt.

Krönika: Hösten hade, sin vana trogen, guldförgyllt min väg upp till Malmös fina fotbollsstadion dagen till ära. Det var visserligen en match som skulle spelas, men den var mindre betydelsefull, guldet var redan säkrat, bara de fysiska bevisen återstod att dela ut och betydelselösa fotbollsmatcher brukar jag inte följa så noga. Så jag stannade hemma, med TV:n på och radion i örat för spänningen fanns på annat håll. Det var trots allt prat om MFF:s överlägsenhet dramatik i Allsvenskan ända till sista omgången, skriver Åke Stolt