Den första halvleken mellan IFK Göteborg och Malmö var så andefattig, så slätstruken, så talanglös och impotent och den nu borde leda till inte bara eftertanke utan krismöte och krafttag hos det förlorade laget. Göteborg kan man inte klandra. Laget är klart bättre än de senaste årens upplaga och ingen krävde att matchen skulle ha Blåvit färg och  dominans. Det var som någon av spelarna sa; det var krig och vi vann kriget.

Starkt bara på papperet

Malmö FF skall naturligtvis inte så enkelt, taktiskt överrumplas. Inte med den trupp som inte bara är Allsvenskans största - även om det är mera namn än kvalitet som bländat de som inte velat se realiteter. Och jag blir lika förvånad varje gång tränaren Henrik Rydström talar om hur bra man lyckades stänga ner motståndarna istället för att någon gång också offenligt våga uttala, att laget saknar kreativitet, löpningar och självförtroende just nu. Alla överlåter åt andra. Den landslagsuttagne (följer du inte Allsvenskan, John Dahl?) Hugo Bolin är ett bra exempel på ännu en spelare som inte vågar, inte driver på som i fjol när han störtade fram med fart och finess, gjorde mål och assist och satte piff på hela laget. 

Rydströms fotboll är inte dagens fotboll, inte framtidens. Han och laget har kört fast. Och, som sagt, den trupp Malmö FF förfogar över och som bland andra ett antal s k fotbollsexperter haussat är mycket starkare på papperet än i verkligheten. 

Det har kommit in spelare med dålig form, sparsam matchning, lite halvdolda skador som förvärrats och det ensidiga anfallsspel som laget för det mest ägnar sig åt är avslöjat också av Allsvenskans mindre bemedlade lag. Det har blivit lätt att försvara sig mot MFF. Och det förvånar mig att en tränare som Rydström inte har några nya idéer att komma med. Hur ett lag kan spela 45 minuter utan en skapa ett embryo till en halvdan målchans är för mig en gåta. Och att hundra hörnor från Otto Rosenberg ser exakt likadana ut och åstadkommer exakt ingenting är också fantasilöst.

Inte Malmös fotboll

Hela MFF:s ledning, sportchefen Daniel Andersson (eller han kanske är klubbdirektör, förlåt i så fall) inte minst, måste ju se att detta är inte vad Malmö FF vill med sin fotboll. 

Detta ständiga vändande i sidled och bakåt, dessa loja, omständiga uppspel som gör att motståndarna hinner samla hela sitt lag framför målet när man till slut börjar närma sig straffområdet. 

Alla måste se att det inte fungerat under hela våren. Nu senast, mot IFK Göteborg som rättvist vann en fysisk och taktisk seger, exponerades MFF stora svaghet som tydliggjorts i match efter match under våren; långsamt, långsamt marscherande, tillbakaspel, alldeles för lite löpningar, alldeles för få öppnande passningar; 

Laget med högst svansförening i svensk fotboll spelar som om de vore rädda för att förlora istället för att  högbröstat gå ut och visa att det är vinna de tänker göra. Ingenting tydde på det förrän de sista tjugo minuterna i underläge och med kniven mot strupen. Rydström försöker förklara att motståndarna får matcherna dit de vill, nu efter Göteborgsmatchen berättade han om att lagets prioritet varit att stänga ner Göteborgs spel. Vart tog det Malmöitiska självförtroendet och ambitionen att dominera och bestämma takten vägen? Jag tror heller inte på det ständiga plottrandet med laget, det urholkar tryggheten, nya spelare ser vilsna ut; därför detta omständiga, tveksamma repriserande, omtag efter omtag, reträtter och framstötar. 

Om Rydström varit Putins general som tagit mark från fienden, gått tillbaka och tagit den en gång till och en gång till hade han fått fly till Sibirien.  Nog måste hans envisa dator-spel infrågasättas efter tolv omgångar: fem vinster, fyra oavgjorda och tre förluster. Och fyra lag framför i tabellen på flykt ännu länge bort.

Fastnar i snarorna

Sanningen idag är att Malmö FF idag inte har ett spel som räcker till i jakten på guldet. Det måste tänkas om. Man måste ifrågasätta det som i match efter match så tydligt indikerar att laget kört fast och hela tiden fångas i de snaror som motståndarna gillrar. Det måste bli rakare, enklare, snabbare spel istället för den längsta och krångligaste vägen till mål. Malmö FF är en klubb med gediget kapital men med en stor kostym som kostar. Det krävs Europaspel i stort sett varje år och några rejäla spelarförsäljningar för att ruljansen skall gå runt. 

Kan inte tänka mig att styrelse och operativ ledning accepterar en femteplats. Det är kanske dumt att helt avskriva MFF från guldjakten redan nu men om ingenting radikalt händer, om man inte snart börjar lita mera på vad berättar än vad datorerna indikerar så är det chanslöst. Inte bara avståndet till topplagen Mjällby, AIK och Elfsborg utan också det faktum att det är fyra lag som skall klappa ihop samtidigt för att chanserna skall öppna sig på nytt. 

Jag ser just nu inte hur det skulle gå till. För när Pontus Jansson är borta, Anders Christiansen en bra bit från det som gjorde honom till Allsvenskan nyttigaste spelare, när inga toppforwards är med och krigar i skytteligan, när ett antal spelare är klart svagare än ifjol, då måste man börja våga använda ordet kris och handla därefter.

MFF:s insats hittills 2025 är på väg mot en fiaskostämpel.