5-1 är utklassning. Det hjälper inte att vi såg små korta sekvenser av fyndigt anfallsspel när det försvar ”dansken” ramponerade inte ens i Graham  Potters händer kunde modelleras om med brukbar lera för att stå tätt och hålla emot de flygande holländarna.

Visdomsorden räckte inte

Förvandlingen hade gått så fort att vi knappt kunnat fatta den, plöstligt, som från ingenstans, hade vi ett fotbollslandslag som gått från hatobjekt till snuttefilt på bara några veckor, kändes det som. Vi började skojade om Potter, bytte förnamn på honom till Harry, liksom för att presentera hela det stora VM-projektet som overkligt. Han heter ju Graham för fanken, precis som brödet, och han hade minsann inte bara dansat Svansjön med sina spelare på Storsjöteaterns scen i Östersund, han hade skapat ett fotbollslag uppe i Republiken Jämtland som spelade vackrare fotboll än något annat lag i Sverige, vann stora matcher, också internationellt, och det spreds väl där en sorts magiskt sken omkring honom.

”Blir du modigare utanför planen, blir du modigare också på planen.”

Så löd hans visdomsord då när sporten och kulturen förenades på ett så kreativt och spännande vis i staden som lyckades skapa en fotbollskultur i askan efter en massa släckta OS-drömmar.

Att det bler Dödsdansen istället för Svansjön den här gången förklaras dock inte så enkelt som att det hade hjälp om det här laget hade lärt sig spela teater. Ridån gick aldrig upp.

Rätt man - men det blev fel

Vi visste egentligen hur det skulle se ut. Inte ens en trollkarl hade kunnat ändra på det. Och det är väl egentligen inte Potters fel att Sverige inte har ett försvar som håller VM-klass. Starten var katastrofal. Holländarna gjorde precis vad vi hade förväntat, de spelare som det fanns anledning att vara rädd för var precis så farliga. Det fanns ingen beredskap, det finns inte tillräckligt snabba fötter, det är och har varit bra länge det stora propblemet för svensk fotboll att vi inte utbildar försvarsspelare till att nå samma nivå som de kreativa krafterna.

Jag tvekar inte att säga att Sverige har anfallsskicklighet, teknik och fart för att mäta sig med de allra flesta av lagen i årets VM. Det Isak, Gyökeres, Ayari skapar hade räckt lång i detta VM om vi lärt ut hur man försvarar sig, hur man inleder matcher för att inte hamna i underläge med 2-0 efter en kvart. Nederländernas seger var helt väntad. Jag hade tippat 3-0. 1-5 är väl den resultatmässigt värsta VM-förlusten efter brassarnas storseger med 7-1 1950. Ayari är fenomenal med sina kvicka fötter och snabba fötter. Mot Tunisien satt bollarna, nu fick de för mycket luft och flög över målställningen.

Nu väntar japaner, japaner…

Sverige står på tre poäng. Med den generösa tilldelning av slutspelsplatser som årets VM erbjuder kommer väl Sverige förmodligen gå vidare till 16-delsfinal. Och det visste vi; det är inte medaljer Sverige är ute efter i den här turneringen; det handlar om att återerövra en sorts anseende för svensk landslagsfotboll. Och  med tanke på vilken total nedsabling som drabbade svensk fotboll under den förre förbundskaptenen hade vi inga höga förväntningar. 

Men hur mycket vi än berömmer Potter för vad han gjort med laget hittills, så måste vi sätta ut stora frågetecken för försvarsspelet, för hur illa förberedda svenskarna var på det alla visste skulle komma. 

Och jag kan inte komma undan att ställa frågan; varför finns inte Lucas Bergvall och Anthony Elanga med i den svenska uppställningen från början? 

Om de nu nödtorftigt kan försvara sig och de enda möjligheterna till mål och kanske en poäng finns att hämta i de snabba kontringarna, då ser vi i ett kort inhopp hur mycket Elangas snabba fötter kan såra motståndarna. 

Förlust mot Nederländerna är ingen överraskning. Men sättet som det skedde på är oansvarigt dåligt. De holländska spelarna gjorde precis så som svenskarna visste att de skulle göra. Ändå öppnades dörrarna på vid gavel. Om allt är Potters fel eller spelarna helt enkelt för dåliga, ja, den frågan går knappt att svara på. Förlusten väntad, hur det skedde var genant.