Vi kan jubla över att två fantastiska semifinaler väntar i veckan. Spanien mot Frankrike, de två lagen som imponerat mest under hela turneringen. England mot Argentina, ännu ett Falklandskrig i repris i dessa orostider och frågan är bara vad resan har kostat så här långt. 

De stora profilerna har gjort sitt och mera därtill i detta VM men i kvartsfinalerna hittade varken Messi, Harry Kane eller Erling Haaland målet. Det är som det brukar vara; trötta lag i slutet av turneringen.

Desperation saknades

Men med detta sagt; Norge har satt färg på VM-turneringen i USA, med sitt spel, sina framträdanden också utanför planen, med sina otroliga fans. Historieböckerna noterar inte alltid sånt, men i mitt minnes arkiv kommer jag att spara Norges andra halvlekar mot de två världsnationerna Brasilien och England. 

Spanien och Frankrike har vid några tillfällen åstadkommit något liknande men Norge - som svenska fotbollsutvecklare sett över axeln - har visat upp det mest dominerande och övertygande spelet av alla. Med sitt mod, sin samhandling, sina arbetsmetoder, sin fysik och kondition - och med en kryddning av finess och elegans från inhopparna Bobb och Nusa. 

Den skicklige förbundskaptenen, Ståle Solbakken, har spelat sina kort väl, men är det något man önskat ytterligare är det kanske att laget chansat lite mera medan Haaland ännu hade krafter kvar (han var tydligen dödstrött när han byttes ut inför sista förlängningskvarten, trots att han väl sprang minst av alla, målvakterna undantagna). 

Det var lite desperation som saknades. Engelsmännen borde fått jobba och slita mera med en av VM:s mest profilerade spelare. Nu blev inte Haaland något segervapen i den största matchen i Norges fotbollshistoria. 

Modell som håller

Efter Andreas Schjelderups (Benfica) fantastiska ledningsmål efter en dryg halvtimma och Jude Bellinghams eleganta kvittering i första halvlekens sista spelminut, hade Norge ett ledningsmål inne (Heggem) och hela Norge rodde ut över världshaven medan spelarnas ögon lyste segervisst och tårarna nästan rann. 

Jag är lite förvånad över denna spontana glädjeeruption i matcherna; det är som att spelarna glömmer bort att, javisst, fanken, VAR måste godkänna det här eller i värsta fall hitta någon annat skit på vägen innan vi kan jubla. Så ibland får de fira två gånger, ibland blir det en kalldusch som nu. Bortdömt. 

Och mannen som skulle varit tungan på vågen blev i stället grynnan som fick båten att läcka; Haaland satte handflatorna i bröstet på en engelsman som föll (lätt) och målet dömdes bort. Så man kan säga att turen vänder; Haaland och målvakten Örjan Nyland har hyllats som de två största anledningarna till Norges stora framgång, nu fick de dela på syndabockens börda; Haalands våld (han blir ju själv alltid illa åtgången) och Nylands fumliga ingripande som öppnade för Bellinghams segermål på returen. Lyckan är sällan beständig. 

Men Norge har med all önskvärd tydlighet visat att landets idrottsmodell lett till internationellt genombrott också i den största av alla idrotter. Det har tidigare visas  både av klubblag som Rosenborg och, inte minst, mitt älskade Bodö/Glimt och nu och i VM-kvalet, landslaget. Ingen kommer längre att se Norge som en vinstlott när VM-kvalen lottas.

Lyhörd och ödmjuk

Man förstår lätt att denna match betraktades som den största i Norges fotbollshistoria. England har alltid varit Norges stora förebild. Spelidéerna har kommit därifrån, förebilderna hittades i engelska ligan, det är dit de flesta utlandsproffsen vill och kommer. 

Hörna heter, till exempel, ”corner” också i den norska fotbollsterminologin. Ja, så stark är kärleken till engelsk fotboll i Norge, att det lär ha funnits inte så få norrmän som faktiskt höll på England i den här beramade kvartsfinalen.

Med lite vaga minnen av Sveriges insats i VM (det känns så längesedan) och med Norges framfart för ögonen är det lätt att se hur enormt lång väg det är tillbaka för svensk fotboll. 

Sverige blir utklassade av de bästa (Nederländerna och Frankrike i VM till exempel), Norge har kapacitet att göra jämna matcher med de starkaste länderna. 

Norsk korsbefruktning

Redan på 90-talet byggde Norge upp en idrottsmodell med alla nödvändiga ingredienser inblandade, med korsbefruktning av kunskap mellan olika sporter, med träningsdoser som chockade de svenskar som kastade blickar västerut. 

Svenska skidtjejernas framgångar är väl det bästa exemplet på vad man kan vinna på att vara lyhörd och ödmjuk och lära av de bästa. Svensk fotboll har valt att blicka ut över större kontinenter men det är lika lätt för en svensk att skaffa fotbollskunskap i Norge som för en norrman att åka över gränsen och köpa billig godis.

Oavsett hur VM slutar; Norge har dokumenterat världsklass på sitt eget vis och det har varit ett nöje att se.