Det är förstås en milstolpe att IOK väljer en kvinna som högsta hönset efter alla tuppar med styv kam. Men vänta er inte för mycket. Min erfarenhet av kvinnor som väljs in i gamla, sedan decennier hårt cementerade strukturer, är att de anpassar sig, tar på sig ”manskostymen” och allt fortsätter som förut.

”Opraktiskt och oestetiskt”

Från den moderna olympiska begynnelsen var det naturligtvis aldrig meningen att detta skulle ske. Spelens skapare, fransmannen Pierre de Coubertin, ville inte ens ha kvinnor med i tävlingarnas startfält. Han hade sin åsikt klar och torgförde den  utan minsta blygsel. Han sa en gång, när frågan möjligen lite vagt kom på tal, att kvinnor på OS-arenan är ”opraktiskt, oestetiskt och inkorrekt.” Vi kan förstås lätt avfärda hans sentens som ett dåtidens tecken. 

Han var heller inte ensam om sin syn på tävlande kvinnor. Lättklädda damer ansågs opassande och när det gäller till exempel gångsporten kunde den helt enkelt, med de vickande höfterna, verka upphetsande. Vi är lyckligtvis långt borta från detta. Idag finns väl knappast någon annan sport än fotboll där man alltjämt uttrycker åsikten att underhållningsvärdet är långt under vad män kan prestera. 

Vad gäller IOK har där funnits flera starka kvinnor i IOK:s högsta ledningsgrupp men de har, som sagt, slukats upp av den gamla ”chartern” (stadgarna) och de gamla väggarnas outtalade evangelium och blivit som vilka IOK-medlemmar som helst. Kjol eller kavaj har inte haft någon betydelse. Det är väl ungefär som bland idrottsjournalister och kommentatorer; förväntningarna stora men, med få undantag, bara samma språk och floskler. Sällan förnyelse.

Nästan religiöst

Visst har IOK  moderniserats i viss grad. De som pratar om bara rikemansfolk, gubbar, grevar och prinsar, har blundat för de nya vindarna och den  förändring som genomförts. Idag finns som bekant också en kort mandaterad tid för f d aktiva att blanda sig i leken och försökt tala för den olympiska rörelsens viktigaste kategori - atleterna. Deras röster har sällan hörts, deras eventuella förändringsambitioner har vi inte sett mycket av.

Det är inte enkelt att ta för sig i en lätt sekteristisk rörelse som IOK. Den lever sitt eget liv, som ett datamoln över alla andra, det är heller inte alltför många från de många landsförbunden som gör sin röst hörd när det kommer till försök till (och behov av) förändringar. Minns att den mångåriga och starka svenska delegaten, Gunilla Lindberg, som jobbat tätt intill presidenterna i exekutivkommittén, sa en gång att hon kände sig nästan religiös när hon talade om och arbetade med den olympiska rörelsen. Då börjar man ju bli lite orolig. 

Det finns i de över 200 landsförbunden olympiska s k akademier, en sorts missionärsverksamhet som har till uppgift att sprida den högtidliga lärans teser, ingjuta det som kallas ”olympismen” i folket. Ismer kan som bekant vara farliga och inte står de för öppenhet och förnyelse. Det kritiska motstånd som IOK behövt från massorna har uteblivit.

Vad gör man med Trump?

Med detta sagt; Kirsty Coventry, en 41-årig f d från Zimbabwe med två OS-guld (Afrikas första IOK-president), har naturligtvis förväntningarna på sig. Och det finns en rad stora frågor som den olympiska kommittén har att förhålla sig till de närmaste åren. Det stundar ett vinter-OS i Milano/Cortina nästa år, ett sommar-OS i Los Angeles 2028. 

Åsikterna är på många håll delade om vad som skall krävas för att plocka tillbaka länder som Ryssland och Belarus i gemenskapen.  Och vad har en nyckfull herre som Donald Trump i kikaren när han plötsligt får en scen till sitt förfogande som kommer att vara belyst, kamerabevakad in i minsta skrymsle för hela världen att skåda. Det skulle förvåna om han inte försöker ta möjligheten att ytterligare marknadsföra  USA:s påbörjade väg bort från den suveräna demokratin. Det har diktatoriska maktmän försökt förr. Hitler och Goebbels på sin tid, Sovjets Bresjnev 1980.

 Om Saudiarabien vill 2036...

Att Trump inviger spelen 2028 tar jag för givet. det är ju kutym. Då gäller det för IOK att visa samma tuffhet som när man tvingade nazisterna att civilisera och plocka bort nazi-symbolerna från arenorna i Garmisch-Partenkirschen, eller säga från bestämt som när Jimmy Carter ville tvinga IOK att plocka bort spelen från Moskva (invasionen av Afganistan). Eller när nämnde Bresjnev ville ha 24 minuter till sitt förfogande vid invigningen av Moskva-OS 1980. IOK tvingade dem att rätta in sig i ledet och följa de gängse ritualerna. ”När den olympiska flaggan är hissad är det vi som bestämmer”, som man sa till Hitlers pack.

Och om Saudiarabien vill ha spelen 2036; hur gör man då?

Symboliskt är valet av Coventry mycket sympatiskt. Men jag väntar mig ingen nämnvärd förnyelse.