EM-fotbollen i Schweiz har fått SvT att ta i från tårna, som om de hade rättigheter till allt, men det är bara en match av tre i gruppspelet som public service-kanalen kunnat plocka åt sig, möjligen kommer det något mera längre fram och det vill nog till, för nu är det ett sånt där läge igen, att det är Sverige och de gula tröjorna som gäller och följdaktligen strömmade grannarna till när det stod klart att jag (av alla teknikdyslektiker) hade lyckats locka fram Viasat-sändningen ur min TV.  

Hur gick det till?

Det skulle egentligen inte gå. Tele2 (som är min distributör) och Viaplay tycks ju vara som öst opch väst - ”aldrig mötas de två” - och har inte lyckats nå fred och den ene skyller på den andre. Tele2 menar att Viasat begärt för mycket betalt, att man då måste höja sina avgifter och det skull ge flera förbannade kunder som fått  betala mera än glada kunder som fått se mera. 

Andra distributörer har uppenbarligen inte höjt men tillhandahåller ändå de matcher som Viaplay nu lagt någon en specialkanal som jag inte har. Det var ju samma med Champions League; plötsligt hade Viaplay ”stulit” det och bara någon strö-match lades upp i breda kanaler som de flesta har i sina standardutbud men vi snuvades på hela urvalet av matcher som vi haft tidigare. 

Stora rubriker om att en miljon Tele2-abonnenter skulle missa matcher mot Polen, och jag borde varit en av dem, men mot alla odds - jag begriper ju ingenting av det här tekniska överhuvudtaget - kunde jag klicka på min lilla Viasat-app och slänga över matchen till TV:n, och grannarna med ett uppenbarligen smalare utbud kom och det blev plötsligt trivsam lägerelds-TV igen. Precis som på 60-talet när någon i huset hade TV och alla gick dit och tog med sig lite nybakat.

Målen - en huvudsak

Det är alltså det svenska, kvinnliga fotbollslandslaget som tänt elden och de förtjänar sannerligen den uppmärksamhet de nu får. Segrar mot Danmark (oväntat svagt) och Polen (chanslöst) och kvartsfinalen väntar.

Det är bara valet av motståndare som nu ligger i flickornas egna händer. Eller fötter. Eller, för den delen, huvud. Det var ju knoppen som var toppen den här kvällen i det land som Sverige alltid förväxlats med i alla tider. Kanske kan också geografiska oredan nu redas ut  när Sverige gör så starkt intryck i Schweiz. 

Tre nickmål mot ett helt överspelat Polen vars stora stjärna, Eva Pajor, inte kunde glänsa det minsta i en alltför svag omgivning. Det var egentligen obegripligt att ett landslag på ett EM inte gör det minsta för att stoppa det som var alldeles uppenbart från första minuten;

Sveriges mest spännande spelare, Johanna Rytting-Kaneryd, hade en alldeles egen kanal (i dessa förvirrade TV-tider) att vispa runt i ute på högerkanten och därifrån serverades alla tre svenska målen, samtliga på nick, av Stina Blackstenius, Kosovare Asllani (201 landskamper) och inhoppande Lina Hurtig. 3-0 borde varit det dubbla, minst.

Men svenskorna har förtvivlat svårt mot lag som väljer ett extrem lågt försvarsspel.  Dock; det här svenska laget blir bara bättre och bättre (nu med Fridolina Rolfö spelklar dessutom) och nu gäller det bara att ta en poäng mot Tyskland, vinna gruppen och undvika kvartsfinalspel mot Frankrike som är det lag som efter Spanien imponerat mest.

Den förvirrande TV-världen

Apropå den förvirrande TV-världen så hade vi löst ett annat problem lite tidigare på kvällen. Malmö FF skulle spela sin första kvalmatch till Champions League men ingen ville tydligen sända. Vet inte om det hade med spelplatsen och svårigheter med rättighetsköp att göra. Matchen mot FC Iberia spelades i Georgiens huvudstad Tbilisi och inte ens MFF själva ville sända. Det brukar de göra.

Jag tror jag har ett gammalt abonnemang där. Aftonbladet skröt nu med sändningsrätten, men jag lägger inte pengar på en jävla kanal till, nu fick det bli puben Sir Tobys i grannskapet. Jag tog med mig två måttligt fotbollsintresserade damer och gick dit. Och där satt vi bland de trogna. Applåder och vrål från alla (utom oss neutrala) när segern säkrades av Busanello, Hugo Bolin och Taha Ali (krångel-dribblaren) som äntligen tycks ha hittat rätt och gjorde sitt andra raka drömmål. 3-1, retur om en vecka och MFF sannolikt redan klara för nästa kvalomgång.

Allsvenskan är fantastisk på många sätt, MFF är långt, långt ifrån ett så vackra epitet i år och det är ännu längre till 36-lagsligan som heter Champions League. Dit når inte MFF men kanske kan man internationellt plåstra om de sår man åsamkat sig själva den här olyckssaliga våren och försommaren då det mesta gått snett. FC Iberia från Tbilisi var ett riktigt dåligt lag - om vi skall säga som sanningen är.