I detta märkliga upplägg i årets VM-kval, där ett lag kan förlora och förlora och förlora men ännu finnas kvar i någon sorts uppsamlingsheat tack vare en seger i en C-grupp i den lite konstlade Nations Legue. Ett avgörande skall ske först i mars. Life on Mars, sjöng David Bowie en gång, en helvets bra låt, en fråga som ställts många gånger under åren men som väl bara Elon Musk tror på, galningen som förvirrad av miljarderna tror sig kunna göra mera än vad Gud har skapats. Om han nu gjort det. Väntar ett liv i mars?

Som i gamla tider

Han kastades rätt in i hetluften. Fyra träningar och så bortamatch mot ett Schweiz som, när dansken var bas, fullkomligt spelade ut Sverige i mötet på Friends. Länge kändes som att han, nästan, ändå gjort ett litet underverk. Bättre försvarsspel, kompaktare organisation  och så en kvittering (Benjamin Nygren på ett fint inspel av  Anthony Elanga) efter schweizarnas snabba ledningsmål. 

Det kunde till och med ha blivit ett svenskt ledningsmål före paus när  Alexander Bernhardsson var ensam med målvakten. Det var då, i halvtid, som vi skrev i våra block att Potter verkligen hade gjort något, fått fason på försvarsspelet och hittat en stabilitet i det svenska spelet som vi kände igen från förr, från gamla goda tider när allting byggde på säkerhet bakåt och överraskningar framåt.

Fick inte chansen

Men det känns ju bara löjligt att skriva om det här nu. Sverige och Schweiz skulle kämpa om segern i den här kvalgruppen. Med det talangfulla laget Sverige hade, då när John Dahl Thomasson tillträdde, med Dejan Kulusevski, Viktor Gyökeres, Alexander Isak, Lukas Bergwall och med Sebastian Nanasi och några till där bakom skulle det vara så. Men nu, när Potter åtog sig detta svåra uppdrag, fick han inte chansen att pröva med det bästa Sverige har att tillgå om turen finns med och om ett hårt matchande och olyckliga skador inte reducerat truppen så hårt, att det i det närmaste var ett halv B-lag han tvingades ställa upp med i Geneve. 

Det kändes som att han fått överta en trupp som för ett år sedan var penslad med guldfärg men nu närmast kändes som en gråmelerad massa av hyggliga svenska fotbollspelare, från hyggliga europeiska lag men där det saknades udd och exklusiv kvalitet och bristen på en stor, övertygande och självsäker dirigent märktes lika mycket nu som tidigare. Det känns både som en styrka och en svaghet att Sverige just nu har en massa duktiga fotbollsspelare, kanske alldeles för många att välja på jämfört med tider då en svensk startelva kändes rätt självklar från match till match. Nu känns det nästan som att förbundskapteten kan blunda och peka och det blir ingen större skillnad vem han väljer.

Inte ens Duplantis

Med ett landslag av den kvalitet som Sverige ställde upp i Geneve har Sverige ingenting i ett VM att göra. 4-1 till Schweiz - därmed klart för VM - Sverige sist i gruppen med en ynka poäng på fem matcher medan det lilla, lilla Kosovo, efter seger över Slovenien, spelat ihop tio poäng och har chansen att gå till VM. Jag vet inte om Sverige någonsin - jo, jag tror jag vet det - bara haft en futtig poäng efter fem spelade matcher i ett VM-kval; så illa har det aldrig tidigare sett ut för ett svenskt fotbollslandslag. 

Det var ändå en hel del den här kvällen som indikerade att Potter hade blivit av med en massa plotter och fått laget att spela en säkrare och rejälare fotboll än vi sett på ett tag. Det var den här obegripliga fadäsen av inhoppare Gudmundsson, vid ställningen 1-1 i den 59:e minuten, som fick allt att gå över ända och det  som sett rätt stabilt ut rasade ihop och schweizarna tilläts göra fyra mål tvingade oss att avläsa en tabell med Sverige på jumboplats med denna ynka poäng mot Slovenien och 3-11 i målskillnad. 

Nu är det alltså så märkligt ordnat att Sverige, som jumbolag, ändå frr en extrachans i mars att i en play-off-match ta sig till VM. Men det blir mot en kvalificerad motståndare och det enda Potter och vi andra kan hoppas på är att Kulusevski, Gyökeres, Isak, Bergwall med flera då är friska, i form och kapabla att också utmana betydligt bättre lag. 

Finns det liv i det här laget i Mars? Kan man hoppa stav till en främmande planet med hjälp av ett  bräckligt halmstrå? 

Jag tror inte ens Duplantis hade klarat det.