Men det finns alltid en fråga att ställa; vad gör MFF med sitt överflöd? Bäst i Sverige (genom tiderna och just nu) kan knappast vara en tillräcklig målsättning längre för en klubb med så hög svansföring och så gedigna resurser. Rikare än allla andra, en personalstab som bara växer och växer, ett inflöde av spelare som å ena sidan kan ge en skjuts uppåt också med Europa som måttstock men som även kan innebära en överflödets förbannelse.

Trångt på rehabkliniken

När klubben nyligen visade upp sin kassabok för allmänheten var det säkert många som häpnade. 764 miljoner i eget kapital, rekordomsättning och en vinst på 63 miljoner. Men den vinsten är snabbt uppäten om man, som det ryktas nu, köper in en 18-årig serbisk forward för 40 miljoner. Nyligen skrevs också den isländske talangen, Arnor Sigurdsson, (vars framfart vi tidigare kunnat bevittna i IFK Norrköpings dress) in i rullorna.

Men han, liksom ett antal andra spelare som MFF plockat till sig, har visat sig komma till klubben skadade. Så till allt annat - Sveriges mesta mästare, Sveriges internationellt mest kända klubb, Sveriges rikaste förening, ett damlag, också med mästarambitioner - har MFF blivit något av en rehabiliteringsmottagning för spelare som, i vissa fall, fått ett hack i karriären och behöver en nystart. 

Truppen är gigantisk jämfört med övriga svenska, konkurrensen enorm och närmast svårhanterlig. Det är flera inkomna spelare som fått börja sin tid i klubben på ”rehabkliniken” och alla förstår ju att det handlar om spelare som inga större klubbar ute i Europa  varit intresserade av. 

Överårige Niklas Moisander kom halvskadad och fick en kort tid i klubben, Anton Tinnerholm hann knappt visa sig förrän han föstes in i gymet, prestigevärvningen Sead Haksabanovic likaså. Men den sistnämnde gjorde ett inhopp i 3-0-matchen mot Västerås i cupen och visade att han, fulltränad och hel, kan bli en spännade joker i årets allsvenska.

Viktiga ord från Mild

Kvartsfinallagen i svenska cupen visar att de allsvenska lagen äntligen tycks ta cupen på största allvar. Men MFF:s tempofattiga inledning med impotent boll-lek istället för attack förvånar, men med den trupp klubben nu har är man likväl favorit också i cupen (och Allsvenskan) för högstanivån är vida överlägsen resten av lagen. 

Men det klubben också har att hantera är skenande personalkostnader (soppan blir inte godare med ett helt kock-landslag vid grytorna) och den delen av sin stora supporterskala som åter åsamkat klubben Uefa-böter på 600 000 kronor för pyrotekniska excesser i det europeiska cupspelet. 

Av respekt, inte minst mot den övervägande skötsamma publiken, måste man ta i med hårdhandskarna mot sabotörerna och hålla armlängds avstånd till dem som vill ont.

MFF är inte ensam om problemet. Det var rörande att läsa om de groteska hoten mot IFK Göteborg och inte minst sportchefen Håkan Milds tal vid klubbens årsmöte nyligen. Det handlade om hat och trakasserier och en huliganfirma med uppenbarligen omstörtande antidemokratiska ambitioner. Och Mild tryckte på en ömtålig punkt. Demokratin kan också nyttjas av de onda krafterna. 

Det behövs inte så stor mobilisering av demokratins fiender för att välta allt överända och sätta den gängse föreningsordningen ur spel. Man bör se Milds brandtal som en uppmaning till alla klubbars välmenande medlemmar: gå på årsmötena, slut upp bakom föreningsdemokratin, se till att inga samhällsomstörtande element kan få majoritet och ta över makten.!

Hur går det i sommar?

Kritik och upprörda känslor har mött basen för Falsterbo Horse Show efter tillkännagivandet att evenemanget nu får en storsponsor från Förenade Arabemiraten och byter namn på sitt årliga prestigeevenemang. Med rätta. Det tycks som att den högst ansvarige, Jana Wannius, inte förstår vad det är han gjort. Han talar aningslöst om en hästintresserad liten prinsessa som spenderar ur en rik kungafamiljs obegränsade resurser, när han i själva verket ställt upp som PR-agent för en regim vars grundläggande värderingar svensk idrott absolut inte kan sympatisera med.

Han skyller ifrån sig genom att påpeka att svenskar tävlar i arabländerna men den jämförelsen håller inte. I stora internationella mästerskap är det de internationella förbunden som styr, där får man hålla god min i elakt spel. Det är en helt annan sak att erbjuda svenska klubbar, arenor och tävlingar som PR-organ  för regimer som inte vet vad mänskliga rättigheter vill säga.

Vi har en 51-procentsregel i svensk fotboll som förhindrar mellanösterns oljeshejker, oligarker och stora affärskonglomerat att ta sig in och utöva makt över klubbarna. Det borde kanske finnas en regel för hela den svenska idrotten som förhindrar att den blir en lekplats för odemokratiska regimer av alla slag. Det blir spännande att se hur övriga sponsorer, politiker, utställare och publik kommer att reagera när det blir dags för tävling i sommar. 

Tur för Falsterbo att det vanligtvis är tunnsått med huliganer, pyroteknik och maskerade grevar på hästhoppning.

Bara några ord om…

…Vasaloppet. Gäääsp. Stakåkning i nio mil. Lika sövande och osexigt som Den stora Älgvandringen. Det skulle räcka om SvT sände den sista milen. Och vad skall man säga om Gundes stapplande nybörjargäng; en förolämpning av hela skidsporten, kan jag tycka.

…finns det någon annan sport i Sverige där en tävlande får chans efter chans efter chans men aldrig presterar som får fortsatt förtroende ändå. Jag tänker på Calle Halvarsson, stackarn. Varför tar man då inte hellre med den 18-årige talangen Alvar Myhlback, tidernas yngste Vasaloppssegrare. Om det räcker med att fullfölja, menar jag.