Det är nästan svårt att ta in. Jag har följt Sverige i VM-kval och VM-slutspel sedan Sveriges match mot Västtyskland på Råsunda 1965 (tysk 2-1-seger), och jag var med i Italien 1990 när ett naivt svenskt försvarsspel bäddade för sensationen; Costa Rica vann med 2-1.

Det här är värre. Detta är ett totalt haveri. Jon Dahl Thomassons överoptimistiska spelmodell misslyckades totalt. Han ville ha ett spel som spelarna inte behärskade. Inte ett mål på de tre senaste matcherna. Inte ett skott värt namnet under hela matchen på Ullevi i går där 36.517 åskådare kommer att kunna säga; vi var där när svensk fotboll rasade rakt ner i källaren. 

Byt förbundskapten - nu!

Det här var en grupp Sverige skulle kunnat vinna med en spelmodell bättre avpassad för de spelare som finns att tillgå. Det är tydligt att varken Alexander Isak eller Viktor Gyökeres är på sin topp - det har märkts även i deras klubblag - men det är heller inte deras melodi att stå i ett straffområde och böka med elva försvarare och mot en målvakt som svävar som en drönare och plockar ner allt i luften. Att Anthony Elanga inte fick komma in i underläget mot Schweiz, att han inte fick starta denna absoluta ödesmatch är helt enkelt ett solklart bedömningsfel av förbundskaptenen.

Att första halvlekens och även schweizmatchens bäste svensk, Lucas Bergwall, plockades bort i halvtid är för mig en gåta. Om han nu inte var skadad. Thomasson hade lång tid på sig att inventera spelarmaterialet och hitta en stark uppställning. Han har fortsatt experimentera, an vänt 40 spelare, han har inte fått ordning på försvarsspelet, han har inte kunnat presentera en alternativ spelmodell, inte förmått utnyttja alla den löpkraft som finns hos de just nämnda. Han försökte ett drömspel, det blev en nattmara. Han måste lämna. Idag. Det talas om tredje chans nu när också andraplatsen gick upp i rök. Som vinnare av sin grupp i Nations League kommer Sverige att oseedat få motståndare på Belgiens och Italiens nivå och med det här spelet blir det rena självmordsuppdraget.

Kalla in Lagerbäck!

Tendensen har varit densamma under hela Thomassons tid. Laget släpper in för lätta mål, skapar för få klara målchanser. Och när man låter en motståndare som Kosovo, en taktiskt skickligt regisserad ensemble,  göra det första målet har man resten av matchen att med alltför omständigt och småttigt uppbyggnadsspel försöka hitta öppningar genom en kompakt mur. Det tilltalar inte, och möjliggör inte heller för spelare som Isak, Gyuökeres med flera att utnyttja det de är riktigt bra på.

Spelarna är naturligtvis inte heller utan skuld. Men de spelar som de blivit drillade och det blir för omständigt, tar för lång tid och det som skulle vara kreativt och anfallsinriktat transformeras till tidsspillan, frustration, överarbete. Så mycket spilld talang till ingen nytta.

Om Sverige nu har att bara inrikta sig mot en play off-match mot ett högre rankat lag måste en ny man in.

Det hjälper inte att ringa 112 vid denna olycka.

Men förbundet har väl numret till Lars Lagerbäck. Låt honom regissera ett lag för spel mot en på papperet övermäktig motståndare, satsa på ett starkt försvar med gammal svensk organisation och ge de så kallade världsstjärnorna en ärlig chans att visa att de är just det.

Nu är det panik. Nu krävs det åtgärder därefter och Thomasson har fått sin chans och ingen har riktigt förstått vad som egentligen fanns i denna danska skalle.

Kanke dags för ny Åby

På 90-talet gjordes en utredning, Fotboll 90 kom den att heta, som handlade om den svenska fotbollens framtid. Där skrevs bland annat: ”Förbundskaptenen skall vara svensk.” Det kan man tycka vad man vill om, det finns ju svenskar landslagschefer som också misslyckats, försökt sig på lite mera internationellt spelsätt och i sin naivitet fått kapitulera och följa VM-slutspel på avstånd. Idag kan man undra; finns det överhuvudtaget några visioner på Svenska Fotbollförbundet? Om det var det här, som vi sett i det pågående VM-slutspelet, som den fotbollsansvarige på förbundet, Kim Källström, beställde så är det kanske dags för omprövningar.

Om varan vid levererans visar sig icke vara den man beställt måste den reklameras. Var det detta som beställdes så borde väl beställaren också få gå. Inför matchen i Göteborg mot Kosovo hade Sverige på tre matcher släppt in sex mål och haft sju avslut på mål. Det visar att det framåtlutade, moderna, offensiva, roliga, och publikfriande svenska lag som Jon Dahl Thomasson, när han presenterades, lovade att leverera inte bara felade i försvarsspelet ; inte heller anfallsspelet har fungerat i brist på, bland annat, en tydlig organisatör, ledare och pådrivare på planen.

Jag har nu sett både Norges och Danmarks övertygande spel mot betydligt bättre lag än Kosovo och Slovenien, med lag som öser in mål och klarar försvarsjobbet ändå. Om det inte nödvändigtvis är en svensk förbundskapten vi skall ha kanske det skall vara en norsk. Och det kan förtjäna att påpekas. Färöarna, som väl knappt har fotbollsplaner, har tagit 12 poäng i sin grupp, slog Tjeckien med 2-1 och har bara en poäng upp till andraplatsen efter Kroatien. Den var den legendariske förbundskaptenen på 70-talet, Georg ”Åby” Ericsons son Håkan, som fick fart på den lilla öns (50 000 invånare) fotboll.

Jag tror han skulle kunna bli en alldeles utmärkt fotbollschef på förbundet. Tydlig är han, visioner har han, naiv är han inte.

- - -

FOTNOT: För 40 år sedan, nästan på dagen, fanns jag på ett hotell i Prag tillsammans med ett annat förhoppningsfullt landslag. Förlusten mot Tjeckoslovakien med 2-1 var illa nog, den efterföljande direktsändningen av Tommy Engstrands referat från Portugals match mot Västtyskland var en pina. Tyskarna var svenskarnas sista hopp men Portugal vann sensationellt och Sverige missade VM. Spelare i tårar, förvridna ansikten, tröstlösa män, snus och ratad kvällsmat i en enda röra på tallrikarna. Det var också ett lag med spelare som man unnade få spela ett VM. Mina tårar rann dock av en annan anledning; Tage Danielsson hade gått ur tiden, det var min bottenlösa tragik och än idag, när världen ser ut som den gör händer det att jag tänker; vad hade Tage sagt och skrivit om allt detta? Jag har saknat honom varje dag sedan dess. Fotboll brydde han sig dock föga om.