Just Fallet Isak drar galenskapen till sin spets. Han vill till titelförsvarana Liverpool som erbjudit sig att betala 1,4 miljarder för en av ligans effektivaste anfallare. Newcastle har hittills vägrat sälja. Och Isak tjurar och strejkar. Det är närmast tragikomiskt. Han har ett kontrakt som gäller tre år till; då får man väl acceptera att det är klubben som sitter med trumf på hand - inte spelaren.

Svikande popularitet

Även den andra svenska anfallsstjärnan, Viktor Gyökeres, trilskades när hans övergång från Sporting Lissabon till Arsenal drogs i långbänk. Nu är det löst men man kan lugnt säga, att ingen av de här svenska stjärnspelarna har polerat upp sin personliga status och popularitet genom att visa sig övermåttan gnidna. 

För det är väl ingen som tror att det handlar om annat än pengar. I Gyökeres fall var problemet mera lättlöst. De 730 miljoner som Arsenal till slut betalade betyder ofantligt mera för en klubb i den portugisiska fotbollen även för en storklubb i världens rikaste liga. 

Om affären mellan Newcastle och Liverpool inte kommer till stånd begår Alexander Isak kontraktsbrott om han vägrar spela i Newcastle. Kryper han till korset efter sega förhandlingar och går till jobbet så som hans kontrakt föreskriver och binder honom att göra, kan han räkna med att många av de som älskat det han hittills gjort för klubben, skrivit och sjunger sånger till honom, kommer att välja en annan tonart till hösten och förmodligen skriva om texten på ramsorna också. 

Och självklart kan det påverka Isaks ambitioner och spellust om han fortsätter i klubben mot sin vilja. Men åter; kontrakt är till för att följas, Newcastle äger honom och kan med allt juridiskt stöd i  världen tacka nej till alla bud och kräva att Isak gör det jobb man betalar honom för. Varför skall man annars ha kontrakt? Någon jävla ordning får det vara i ett parti, som den gamle kommunistledaren C H Hermansson sa en gång.

En flod av pengar

Enligt tidningen Sports Illustrated har Liverpool inför den kommande säsongen köpt spelare för motsvarande 3,5 miljarder svenska kronor. Alla begriper ju att det är komplett vansinne. På tio år har den totala summan för vad världens klubbar pungar ut på nya spelare fördubblats. En stor anledning är förstås arabländernas aldrig sinander kassaflöde som väller in som en jätteflod över Europa och förgrenar sig till ett enormt delta som rinner in i de största klubbarnas kassakistor. 

Men också det globala, växande intresset för fotbollen och de ständigt ökade möjligheterna att köpa TV-abonnemang för att följa sina favoritlag har spätt på inkomsterna. 

Arenor byggs om till än större format, tar in ännu flera åskådare, biljettpriserna ökar, försäljningen av (särskilt) de stora stjärnornas tröjnummer visar en stigande kurvor alltefter att nya marknader erövras och supportergrupperna växer. 

I viss mån fungerar hela spelarkarusellen som ett nollsummespel, i varje fall mellan klubbarna som ligger i det översta segmentet där de stora affärerna görs. Men man undrar ju; hur i hela friden klarar sig klubbarna utan konkurs, hur kommer det sig att de står på benen efter att ha gjort sig av med flera miljarder på bara en säsong?

Som en storviltsjakt

Det är svårt att begripa att det finns folk - om än så förmögna att de inte vet hur mycket pengar de har - som vill äga eller sätta in stora pengar i en fotbollsklubb. Kan de någonsin få pengarna tillbaka? Troligen inte. Men aktieägare vill väl ha avkastning? Jo, men uppenbarligen handlar det om en sorts kukmätning bland världens rikaste och jakten på ligatitlarna, cuptriumferna är som en storviltjägarnas galna jakt på The Big Five. Och i arabmiljardärernas fall förstås att förbättra sin image.

I en intervju i Svenska Dagbladet säger Sven Junghagen, forskare i sportmanagement på Köpenhamns handelshögskola: ”Lite grovt kan man säga, att inga fotbollsklubbar går med vinst. Om vd:n för en stor, kommersiell europeisk fotbollsklubb hade styrt ett vanligt företag hade han fått sparken för länge sedan.”

Tvisten mellan Newcastle och Liverpool och Alexander Isaks tjurighet och försök att straffa ut sig är naturligtvis inga goda nyheter för Sveriges förbundskapten Jon Dahl Thomasen. Hans viktigaste uppdrag står för dörren; närmast VM-kval mot Slovenien 5 september och Kosovo den 8:e. Ingenting annat än vinst godkänns. Alexander Isak i harmoni och i god matchform är en nåd att stilla bedja om. 

En miljardtvist i Premier League påverkar alltså det svenska landslaget. Inte mindre än nio svenska landslagsspelare finns för övrigt i den engelska förstaligan i höst. I världens bästa och rikaste liga alltså. Det är också ett mått på den just nu ovanligt höga individuella standarden på svenska toppspelare i fotboll.