Oundvikligt - många behövde tröstas

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

Nej, men Herregud, vad var det vi såg?

Rakt och enkelt; ett fotbollsdrama. England mot Sverige. Shakespeare mot Strindberg. Att vara (kvar) eller inte vara (kvar) det var frågan.

Framåt midnatt visste vi; Slutet gott, alltid gott i sista akten för engelskorna. Dödsdansens efterspel i den svenska logen.

Tårar, tröstekramar och tomma blickar.

Smilla Holmberg som missade sista straffen deppar och tröstas av Fridolina Rolfö och förbundskapten Peter Gerhardsson efter förlusten i torsdagens kvartsfinal i damernas fotbolls-EM mellan Sverige och England på Letzigrundstadion i Zürich. *** Bilden ingår i SPORTPAKET. För övriga BETALBILD Foto: Adam Ihse / TT

Men man kan också sluta försöka vara poetisk eller överdramatisk och bara undra; EM för stelopererade eller vad? En fullkomligt häpnadsväckande usel straffläggning. De bästa satt på bänken när allt skulle avgöras, veteraner gjorde bort sig, en stackars nybörjare fick orimlig börda på sina axlar. 

Missade hjälterollen

Jag har aldrig sett något liknande. Och mitt i efterspelet, i sältan som fårade sig nerför kinder, i den svenske förbundskaptenens, Peter Gerhardsson, helt tomma blick, mitt i förtvivlan och skulden som speglade sig i den 18-årige mästerskapsdebutanten Smilla Holmbergs ansikte måste den raka sanningen skrivas; ett lag med en målvakt (Jennifer Falk i detta fall) som räddar fyra straffar kan inte förlora en straffläggning. Det går inte. Det räcker med att ha ett par spelare kvar som kan gå utan käpp så fixar det sig. Men förlora. Omöjligt. Så, ja, Sverige gjorde det omöjliga för att försöka tukta en argbigga men något Drömspel kan vi knappast tala om. 

Man kan förbanna dessa straffavgöranden om man vill. Men man måste ju få slut på eländet. Och vad är egentligen rättvisare än att oattackerad, med bara målvakten emot sig (oftast chanslös) få gå fram, i lugn och ro lägga bollen till rätta på en kritad punkt och dunka den i mål från elva meter. Man kan inte ropa på frispark, inte skylla på domaren; det är bara duellen, öga mot öga, det är bara krampande muskler och nerver som hänger som serpentiner och fladdrar utanför kroppen, som man har att bekämpa. Och det måste mästare klara.

Ett sorgligt slut

Matchen har vi för länge sedan lämnat därhän. Ungefär som väntat. England med lite bättre spel och snitsigare individualister men Sverige med oblyg chockstart, Asllani 1-0 efter ett par minuter, Blackstenius 2-0 efter tjugofem. Då hade engelskorna inte riktigt kommit på hur man skulle hantera det här svenska laget som efter de båda målen gjorde en beundransvärd maratonmatch över 120 minuter.

Att det skulle komma ett par engelska mål till slut och matchen bli förlängd och förmodligen gå till straffar; det stod redan i manus. Om det nu var Shakespeares eller Strindbergs eller om de hjälptes åt.

Vi skall inte glömma det; något drömspel blev det aldrig, men en beundransvärd kamp och för Sverige till slut; Mycket väsen för ingenting. Ut i kvartsfinalen. Då är det ett misslyckande som överskuggar tidigare fina intentioner och snygga mål. Svenskorna gick för guld men åkte hem tomhänta och det blev ett sorgligt avsked för Gerhardsson och Asllani som båda, på lite olika vis, bidragit til att förnya och förbättra svensk tjejfotboll men nu tackar för sig. Ett sorgligt slut.

Kunde blivit historisk

Men åter till dramascenen; Sju svenskor fick till slut slå straffar innan allt var avgjort. Zigiotte Olme och backkämpen Natalie Björn  var de enda som lyckades. Ett häpnadsväckande uselt facit. Spelarna verkade rädda, de såg oförberedda ut (Gerhardsson också), ja, i sanningens  namn var det väl inte alls spelarna vi tänkte oss skulle kunna avgöra en straffläggning. 

Så himla trist för stackars Jennifer Falk, den utmärkta svenska målvakten, som räddade fyra straffar, ett tillräckligt pensum i alla normala fall för att tilldelas hjälterollen. Och det kunde blivit svårslaget historisk om hon dessutom hade avgjort för Sverige när hon nu (varför?) skickades fram för att slå den femte straffen och missade. Hon hade kunnat göra ett avtryck av alldeles unikt slag i svensk fotbolls historia. Nu var hon för all del inte ensam om sitt tillkortakommande. 

Veteraner som Felippa Angeldahl, Magdalena Eriksson och Sofia Jacobsson svek och fick också sin stund vid skampålen den här kvällen. Och på bänken, utbytta, satt Blackstenius, Rytting-Kaneryd, Asllani (skadad), Rolfö (ovanligt blek) och Jonna Andersson, som väl alla under normala förhållanden borde haft roller i det där straffdramat. I stället fick inhopparen Sofia Jacobsson stappla fram och försöka och kunde i varje fall inte skylla på trötthet och till sist 18-åriga mästerskapsdebutanten Smilla Holmberg med orimlig tyngd på sina axlar. 

Nej, regissören Gerhardsson hade ingen lycka med rollbesättningen den sista kvällen.

Straffkollaps. Ridån ner. Inga applåder. Ut bakvägen.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

I ett pressmeddelande meddelar AIK plötsligt att vd:n och klubbdirektören Fredrik Söderberg  lämnar sin post.

"Beslutet grundar sig i att klubben går in i en ny strategisk fas, med behov av ett nytt ledarskap", skriver "klubben i det uttalandet. Hur nu fans och sponsorer ska rreagera på den förklaringen…

Parterna har i alla fall nått en överenskommelse som gör att Söderberg får söka sig vidare.

På fem månader har Riksidrottsförbundet fördelat 240 miljoner, hela det speciella  stödet från Regeringen till idrotts-Sverige  för att förbättra  anläggningar och idrottsmiljöer. Men det är så många föreningar och kommuner som har  behov av pengar och som har skickat in ansökningar att ytterligare en kvarts miljon skulle behövas för att  skickas fördelas direkt.

Idrottens lokaler åldras och är i stort behov av en rejäl översyn – det bevisar den här stsningen.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Stenbecks Stiftelse  gör ny mångmiljonsatsning inom idrotten. I första hand ska initiativet STRIVE Stars gälla ridsporten,men  trygghetsarbete  kan också gynna andra idrotter. Ett  miljonbelopp satsas under under det första året, men ambitionen är långsiktig. .

Tidigare har Stenbecks stiftelse bidragit via initiativet STRIVE stars med 10 miljoner årligen de närmaste fem åren i idrottsrörelsens trygghetsarbete. I  steg II torde det handla om morsvarande belopp igen och beröra flera idrotter.

Mminst sex bolag misstänks ha brutit mot förbudet, uppger DN. Nu framkommer att spel på minderåriga ökar., har  Spelinspektionen upptäckt 

Minst sex spelbolag med svensk licens kan ha brutit mot reglerna och erbjudit spel på allsvenska fotbollsspelare under 18 år.

Håll med om att 11 juni inte känns så avlägset. Då inleds fotboll-VM,  Väntan blir inte så lång.

Och innnan dess blr det spekulationer, mycket snack hit och dit, uppgifter om det ena med det andra – så temperaturen stiger sakta. Förväntan ökar.

Hans store bröder har gjort succe och spelar redan fotboll utomlands. Theo i FC Lausanne , Lucas i Tottenham.Nu är lillebror Rasmus Bergvall högaktuell för att gå i deras fotspår