VM-final
Messi är tidernas jultomte
Julen har redan varit. Vi fick klappar allihop.
För det här måste ha varit den bästa VM-finalen genom tiderna. Och en saga med ett lyckligt slut i juletid behöver vi väl alla.
Don’t cry for Me-ssi, Argentina! Jo, en liten tår blev det, banne mig.
Det brukar ju aldrig gå så som manuset är skrivet. Fotbollspelare improviserar, eller förstår inte varandra, eller tröttnar eller kan inte.
Frankrike och Argentina kunde. Och det slutade med att den buttraste mannen på triumfpodiet var han som gjort tre mål i en VM-final och för en stund kunde kunde glädjas åt en silvermedalj.
Nu är han den bäste
För allt var ju förutbestämt, det stod väl till och med i julevangeliet att det skulle gå som det var dem sagt.
Nu har Finland fått sin Janne
När ord blev till handling – aldrig har det varit tydligare, och haft en så självklar översättning.
Finlands VM-guld i ishockey, det tredje någonsin, blev möjligt tack vare ett gäng spelare och ledare som växte samman i en gemensam styrka som inte gick att stoppa. På några få dagar besegrades Tre Kronor, Ryssland ock Kanada.
Det var omöjligt, men blev i allra högsta grad verkligt – utan miljonlöner, bonusar och, gräddfiler. Och ingen prestige.
En idrott byggd på gemenskapen _”alla för en, en för alla”, Det som kännetecknar och har skapat idrott.
18 finländska debutanter kom till Slovakien utan ens en tanke på att de skulle åka hem som världsmästare.
Konsten att förenas
De var ju redan utdömda, ”som ”ett av alla tiders sämsta VM-lag”.
Hur kunde det ske, frågar många i dag.
Är det så svårt, egentligen…
Det här är det yttersta beviset på vad gruppen kan åstadkomma. Om det så är idrott eller på arbetsplatsen.
