Sven Ivarsson har hur många dråpliga minnen som helst från 30 år på fältet, dvs arenor runt om i Sverige och Europa där han jobbade med arenareklam. Här delar han med sig av några historier.

- Vi var i Algeriet en gång och det var tjafsigt när vi skulle sätta upp skyltarna. Arenan ägdes av en klubb och deras förbund hyrde in sig för den här landskampen. Nåväl, vi satte upp våra skyltar och gick och käkade lunch. När vi kom tillbaka var alla skyltar borta. De tyckte inte att vi hade rätt att vara där.

+

- TV och reklam, det var lite infekterat, åtminstone i början. Men i själva verket hade vi ett bra samarbete. Georgios Karageorgiou var producent för mängder av sportsändningar och evenemang i SVT. 

- Men han avvisade kritiken och insåg att det fanns flera vinnare med reklamen. Han förstod att om fotbollen fick in mer pengar blev det också mer fotboll i TV. Hans Bonnevier var annan person på SVT som bidrog till utvecklingen.

- Det blev ett samspel, vi kollade med SVT och förbundet när och var nästa landskamp skulle spelas. Snart hade vi ett stort antal företag som satsade på arenareklam. Vi kunde ringa och stämma av, ”du, nu är det landskamp där och där, vill du vara med?” och de svarade ofta ”ja, för tusan”

- Lars-Åke Lagrell har stor del i den här utvecklingen. Han vill jag verkligen hylla.

+

Sven Ivarsson är hemmastadd på åtskilliga arenor, men när han kom till Baltikum på 90-talet fick han pröva på nya uppgifter.

Det började med ländernas frigörelse 1990 och möjligheterna till kommersialism. Sven Ivarsson vann förtroende och ISP fick både de exklusiva TV-rättigheterna och reklamrättigheterna.

Avtalet med Estland var mycket speciellt och skrevs på restaurang Fiskartorpet i Helsingfors efter att Sven Ivarsson fått en förfrågan om att hjälpa till. Det blev mycket mer än reklam.

- Vi hade konkurrenter från hela Europa, som Frankrike, Schweiz och Tyskland, men balterna sa att de bara litade på svenska företag.

- Balterna visste inget om hur de skulle agera och bad om hjälp. Och visst, det var kul då alla förslag välkomnades med stor tacksamhet. Det var då jag tog med mig både fax och gräsklippare hemifrån. 

- Jag fick också bli lite av TV-producent. Jag fick peka ut var TV-kamerorna skulle placeras och hur många de borde vara. Jag till och med tipsade kameramännen om hur de skulle försöka följa bollen. Men de ju aldrig gjort någon TV-sändning så det var ju inte så konstigt med alla frågor.

- Ibland tog jag med mig säckar med barnkläder och delade ut. Estland och Lettland betyder mycket för mig än i dag.

+

Sven Ivarsson jobbade också med Börje Lantz, en dynamisk agent eller promotor som gärna njöt av cigarr på terassen i Lissabon. Han stod bakom många olika kontrakt inom fotbollen.

- Vi kom enkelt överens och jag minns att det första avtalet skrev vi på en servette.

- Det var en riktig sköning. Han puffade på sin cigarr och var alltid rak när vi skulle göra upp. Kommer ihåg hur han en gång skrev ett avtal på en servett, ”Jag tror på er så det här duger väl, Sven, sa han och skrockade”.

+

1984 utökade Sven Ivarsson sitt register och ordnade en uppvisningsmatch i tennis mellan Stefan Edberg och John McEnroe i Scandinavium via ett kontrakt med Göteborgs Tennisförbund. 5 000 personer kom och njöt av storstjärnornas spel.

+ 

Sven Ivarsson och en medhjälpare fick lov att flyga med IFK Göteborg till kvartsfinalen i UEFA-cupen i Bukarest under Blåvitts oförglömliga cupår.

- Thomas Wernersson var klubbdirektör och tyckte att vi givetvis skulle få hänga på. Så vi lastade in 250 kg plastrullar, dvs vår reklam, och alla tog plats, spelare, ledare, vi själva och ett gäng journalister. Planet taxade ut och skulle just påbörja starten när kaptenen drog av gasen och kom in i kabinen och sa att det inte gick att lyfta. Planet var för tungt lastat och vi hade bara att kasta av all reklam...

All den här rekvisitan innebar alltid lite oro i synnerhet vid olika matcher eller andra tävlingar i utlandet.

- Man var ju alltid rädd att något bagage skulle försvinna. Då skulle vi stå rätt handfallna...