Dan Perssons blogg

Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.

Dan Perssons blogg

Peace love and understanding

Parador 4:25, Villa Franca 3:75, EWF och Bob Dylan på monospelaren och min hjärna hade ett fasligt fokus på var all den där fria sexen fanns att uppbringa. Det var 1968, studentrevolutionen spred sig över Europa. Kapitalismen var den onda makten. Några av de mest vänsterorienterade och snyggaste tjejerna i plugget hade börjat med FNL märken.

Those where the days my friend.

Nostalgikicken var ofrånkomlig när jag läste RF:s utredning om att låta idrottslag vara med i seriesystemet även om de råkar drivas i ett AB som ägs av andra än en ideell förening. Nu är det 2011 så monospelaren finns inte men Spotify kan ge mig sextiotalets musik med ett par knapptryckningar.

Att läsa det här dokumentet på en läsplatta medan Spotify ger mig Credence i högtalarna från min Iphone känns konstigt.

Anslaget är tydligt. Här skall Alva och Gunnar Myrdals Folkrörelsesverige skyddas till varje pris. Företag är onda, ideella föreningar goda och skulle, ve och fasa, en halv procent av Sveriges 22 000 idrottsföreningar bli ägda av andra än en ideell förening så rasar hela den s.k. svenska modellen ihop.

Det handlar nämligen maximalt om ca en halv procent av Sveriges idrottsföreningar som kan tjäna på att låta en del av verksamheten bli bolagsdriven med andra ägare än en förening.

Merparten av dessa är golfanläggningar som utöver golfbanan även driver hotell, säljer tomter, driver Spa samt Ridklubbar som kan utveckla ägd mark.

Sedan är det ca hälften av elitserieklubbarna i ishockey, någon klubb i Allsvenskan i ishockey samt ca hälften av de allsvenska klubbarna i fotboll. För de här är det då bara elitlagen med professionella spelare, dvs i antal aktiva någon enstaka procent av dessa föreningars omfattande verksamhet med juniorer, tjejer, andra sporter med mera.

För alla andra är den ideella föreningen under överskådlig tid en bättre driftsform.

Den här enstaka procenten aktiva i en halv procent av de RF anslutna föreningarna är orsaken till en utredning som framställer privatägda företag som djävulens påfund och den ideella föreningen av 1904-års modell som given av Gud. 

Kära RF, till att börja med, ett borttagande av 51-procentsregeln berör så få att den inte påverkar svensk idrottsrörelse. Vill de här bolagen använda föreningarnas varumärken får de avtala om detta och betala för detta, här skrivs självfallet in regler för vad man får göra utan att varumärket skadas.

Men sedan det som irriterar mig mest. Er påstådda omtanke om föreningsdemokratin som genomsyrar hela utredningen bygger inte bara på att ni försöker lura andra, den bygger primärt på att ni försöker lura er själva.

Se er omkring. Utöver att de aktiva på årsmöten och föreningsmöten är äldre herrar i alldeles för stor utsträckning så är antalet närvarande i de flesta fall få. Förening är ett ord som snart bara används när två kroppar möts.

Föreningar styrs av anställda, medlemmarna är inte aktiva, styrelsen är hoptjatad av en grupp äldre medlemmar och enda diskussionen på årsmötet skapas av den alltid lika närvarande rättshaveristen.
Föreningsdemokratin slutade fungera i slutet av 80 talet. Att 2011 lägga krut på att det är föreningsdemokratin som är hotad är lika tidsenligt som att idag försöka skydda mammuten.

Behovet för de ca 60-80 av 22 000 föreningar att få ta in annan ägarstruktur påverkar inte svensk folkrörelsetradition. Samhällsutvecklingen påverkar folkrörelsetraditionen och vi passerade point of no return för 20 år sedan.

Utredningen som nu är ute på remiss är byggd på en verklighet som inte längre finns. Anslaget måste vara beställt av ledningen på politiska grunder.

När guldet blev till sand

Hugo Stenbeck köper in sig i Malmö Redhawks. Den version jag har fått (saknar formella bevis) är att HS totalt under tre år betalar 10 miljoner kronor plus 6 miljoner euro, dvs 64 miljoner kronor.

Som följd av detta får HS 66 procent i Malmö Redhawks Holding AB (MRHAB). Hur pengarna betalas är oklart men det synes som om merparten (54 miljoner kronor) går direkt till det operativa bolaget Malmö Redhawks AB som till 49 procent ägs av Holdingbolaget.

Lite enkel huvudräkning ger vid handen att 64 miljoner kronor för 66 procent ger ett värde på 100 miljoner kronor på bolaget. Då Holdingbolaget saknar omsättning, personal och bara är ägare av de 49 procenten i Malmö Redhawks så blir slutsatsen att det bolaget värderas till 200 miljoner kronor.

MRAB äger inte arenan, dvs inga stora fasta tillgångar utan är ett rent driftsbolag för hockeylaget. Förlusten uppgick till 12 miljoner kronor. Omsättning till ca 40 miljoner kronor och tillgångar till ca 10 miljoner kronor (www.allabolag.se)

Bolaget värderas alltså i den här affären till ca 20 gånger tillgångar, ett oändligt antal gånger vinsten som inte existerar och ca 5 gånger omsättning. I näringslivssammanhang är det mycket höga värderingar. För att uttrycka sig försiktigt, mycket försiktigt.

Inte ens Vattenfall som kan leka med våra pengar har betalat så mycket när de köpt hiskeligt övervärderade energibolag på kontinenten. Vattenfall kan dessutom alltid överdebitera sina svenska kunder för att kompensera för sina dåliga affärer.

Det är med all sannolikhet all time high vad gäller värdering av ett idrottsbolag. Linköping Hockey får som exempel med samma P/s tal ett värde på ca en miljard.

Hugo Stenbeck bör få respekt för att han är beredd att satsa de pengar som hans far slet så hårt för att få ihop för att ge Malmö det elitserielag Malmö förtjänar och elitserien behöver.

Jag jobbade åt hans far under sex fantastiska år och känner mig trygg i att Hugo Stenbeck inte har samma kompetens när det gäller att öka värden som han har när det gäller att konsumera upp sina ärvda medel.

Malmö Redhawks AB äger som sagt var inte arenan. I klartext - deras intäktspotential utöver vad som går att dra in på tv-rättigheter, biljetter och sponsorer är mycket begränsade.

Det gör värderingen jämförbar med Framtidsfabriken och liknande IT bolag för elva år sedan. Det troliga är att överenskommelsen baserads på behovet av pengar för att nå Elitserien. Då är 64 miljoner kronor under tre år en bra siffra.

Att en elitserieplats som i och förty trycker upp omsättning till det tre dubbla skulle motivera ett värde på 200 miljoner kronor är dock även det osannolikt. Att Redhawks kan leverera 10 miljoner kronor i vinst per år under lång tid är inte sannolikt.

Den store vinnaren är given och har varit given hela tiden. Malmö i elitserien om två år skapar ökade intäkter för arenaägaren. Percy Nilsson har återigen visat att han är en fantastisk affärsman som jag både respekterar och beundrar.

Hugo Stenbeck har betalat för mycket eller betalat på andra grunder än rationella. Det kanske är naturligt om man är van att hälla ut varannan flaska skumpa.

Årets mest korkade självmål?

Återigen för att förtydliga, jag har inget egenintresse i följande. Jag röstar på moderaterna och jag är inte aktiv i någon enda idrottsförening. Vad mera är så är jag positiv till en fortsatt ökande kommersialisering av delar av idrotten. Det torde ha framgått i mina tidigare krönikor. Dessutom är jag bosatt i Nacka och barnen är för gamla.

Stockholm Stads nya idrottsborgarråd Regina Kevius har lyckats med ett remarkabelt självmål. Hon har sänkt stödet till ungdomsidrotten med 25 procent (10 miljoner kronor), en i budgetsammanhang oväsentlig summa. Den utgör 0,026 procent av stadens budget. Översatt till ett genomsnittshushåll med en inkomst efter skatt på 300 000 motsvarar det ganska exakt 78 kronor.

Regina är beredd att skada sitt parti, sina väljare och de ungdomar som nu inte får någon möjlighet att delta i ungdomsidrotten för det som inte ens går att kalla kaffepengar.

Stockholm befinner sig i en extrem högkonjunktur, inflyttningen begränsas bara av bristen på bostäder och decennier av dålig trafikplanering. Skatteintäkterna fortsätter att öka. Stockholm är det mest lysande exemplet på att Alliansens arbetslinje fungerar.

Det kan inte handla om pengar det måste handla om ett medvetet beslut av ideologiska skäl. Då jag är minst lika mycket moderat och lika ideologiskt skolad som Regina så skulle jag gärna vilja höra de skälen.

Regina slår undan benen för hundratals idrottsföreningar som bedriver idrott för ungdomar. Tusentals ideellt aktiva, för nu pratar vi den helt okommersiella delen av idrotten, som lägger ett antal timmar i veckan för att skapa bättre förutsättningar för våra ungdomar att klara av det hårda livet i ett samhälle där det krävs att man är lönsam (det senare tycker jag är bra, men det kräver förutsättningar).

Hon gör det dessutom med en extremt okunnig kommentar. Föreningarna skall dra in pengar från sponsorer, enligt Regina. Det är inte bara okunnigt, det är i praktiken en uppmaning till lagbrott. Företag får inte sponsra (avdragsgill marknadsföringskostnad) om det inte är lönsamt för företaget att göra så. Ungdomsidrott är inte lönsamt att sponsra med några få undantag.

Snälla Regina, för oss alla som arbetar med den kommersiella idrotten där sponsring är en bärande del är det en sak som är självklar när vi träffar företag och det är att vi alltid måste kunna svara på företagets fråga ”Hur tjänar vi pengar på att sponsra er, kan ni visa det på ett mätbart sätt?

Nisses mekaniska kan inte öka omsättning och vinst (enda skälet till sponsring som skattemyndigheten godkänner) genom att ha företagsnamnet på knattelagets tröjor. Så trist är det. Publiken består i bästa fall av 44 föräldrar och några syskon, i normalfallet färre än så.

+ Den här neddragningen är en katastrof för föreningarna. Det är osannolikt att föräldrarna kan kompensera fullt ut. Följden blir färre träningstillfällen och färre ungdomar som ägnar sig åt idrott.

+ Den här neddragningen är ett mycket gott skäl för dessa ungdomars föräldrar att rösta på ett annat parti i nästa kommunalval.

+ Den här neddragningen leder till att fler ungdomar hamnar i problem, drabbas av ungdomsfetma och andra negativa följder som kostar mångdubbelt neddragningen för samhället.

Det är ett politiskt självmål som oppositionen kommer att tjäna på.

Skatt och Idrott, ett märkligt förhållande

Nu föreslår Sverige en kompromiss där bara idrottsföreningar som omsätter mer än en miljon skall behöva redovisa moms. Vi får se vad EU säger om detta.

Vad får detta för konsekvenser egentligen och hur ser idrottens relation till skatter ut?

Nästan inga. Skyldigheten att redovisa moms innebär också rättigheten att lyfta moms. Nettokostnaden för föreningarna blir i de flesta fall låg. För många är moms redan idag en del av verkligheten och de negativa effekter som RF har skrikit om har uteblivit inom golfen som i stor utsträckning frivilligt valt att momsregistrera sig sedan länge.

Idrotten är en del av vårt samhälle och bör självfallet följa samma lagar som resten av samhället. Betalar en förening ut lön skall man betala källskatt och arbetsgivaravgift och har att följa samma lagar som Volvo när det gäller arbetsrätt. Köper en förening diesel betalar man samma energiskatter som andra och har att följa samma lagar på miljöområdet som företag. Samma gäller på alla andra områden.

Har då våra valda företrädare infört moms som en omistlig del av finansieringen av vårt samhälle är det omöjligt att försvara att en bransch skall vara undantagen.

Idrotten är nämligen en viktig aktör för att skapa skatteintäkter. Den socialdemokratiska verkligheten har alltid varit att idrotten drivs med statsstöd men det är lögn och har varit lögn länge.

RF förstärker regelmässigt denna lögn i syfte att förstärka sin makt i rollen att fördela statsbidragen. RF:s agerande skadar idrottens position i samhället.

Sant är att svensk idrott är en stor nettoleverantör av pengar till staten och att bidragen från stat och kommun inte ens uppgår till tio procent av de pengar idrotten levererar i skatter.

Idrottens position i samhället skulle förstärkas dramatiskt om det blev klart för gemene man, politiker och media att Idrotten är en stor skattebetalare och ingen bidragsberoende aktör.

Idrotten är en del av regeringens arbetslinje, det är fint. Idrotten är inte en del av oppositionens bidragslinje och det är obegripligt att RF inte vill förändra den bilden.

Om RF genomförde en snabb okulärbesiktning av regeringens åsikter skulle man omgående inse att bidragslinjen inte har så många företrädare i regeringen. RF har valt en linje som utgår från ett Sverige där socialdemokraterna utgör det enda regeringsalternativet.  Här finns det anledning för RF att jämföra verkligheten med kartan. Det är troligt att det står ”Bäst före 20060916” på kartan.

Bara de energiskatter som genereras när föräldrar skjutsar sina barn till träningen utgör miljardbelopp per år. Källskatter och arbetsavgifter för tiotusentals anställda (enbart golfen skapar ca 8 000 arbetstillfällen) likaså.

Alkoholskatter är en annan stor post och sedan är moms på sport-tittande på betalkanaler, arenabiljetter, Greenfee, liftkort med mera en annan miljardintäkt. Reklamskatt (denna samhällsskadliga skatt som fortfarande finns kvar trots sina avarter) är en annan källa som ger staten stora intäkter.

Nu när debatten om 51-procentregeln börjar få övertoner kan det vara läge att påminna om att verkligheten är att idrotten redan beskattas som företag och att idrotten är en viktig aktör för att bevara välfärden.

Sedan finns självfallet alla de små föreningarna med några tiotusentals kronor i omsättning och många ideellt arbetande medlemmarna kvar.

Den här gruppen utgör en majoritet av föreningsantalet och även dessa genererar stora skatteintäkter. Uppskattningsvis så är skatterna ca 40 procent av deras totala kostnad även om det är dolda skatter på energi och på inköp.

När kulturministern på ett föredömligt sätt dömer ut kulturjournalistiken som en obsolet kvarleva från 60-talet som bara skriver för sina kompisar borde det vara läge för idrotten att kliva fram och med högt huvud säga:

”Se på oss, vi är inga bidragsskrikande gökungar som bara skall ha, vi är solidariska betalare av vår välfärd, vi inte bara fostrar ungdomar, minskar ungdomsfetman, skapar socialt kompetenta medborgare, och stärker de nationella känslor som bevarar skattebaser. Vi är dessutom glatt och villigt goda betalare av skatter med en tillväxt som är högre än landets både när det gäller antal anställda och mängden levererade skattekronor”.

Den totala samhällsnytta idrotten skapar är grunden för att få riksdag och regering att inse att satsningar på upplevelseindustri, inklusive idrotten är ett bra sätt att utveckla Sverige.

Slopandet av 51-procentregeln är ingen ideologisk fråga

Supporterunionen med flera är väldigt emot en förändring av 51-procentregeln. SFSU såväl som andra ser detta som en ideologisk, stor och viktig fråga. Det gör inte jag.

Det är en liten praktisk fråga som berör någon promille av Sveriges idrottsföreningar. Inte ens på mycket lång sikt är bolagisering en bättre driftsform för mer än någon enstaka procent av idrottsföreningarna.

Det finns inget hemskt utländskt kapital, inga riskkapitalister eller andra ur ideologisk synpunkt onda makter som tar över Idrottssverige av det enkla skälet att det är så liten del.

De berörda är en delmängd av följande grupper:
•    Mycket hög omsättning
•    Stor del av verksamheten handlar om att förvalta och utveckla fstighet
•    Lönekostnader överstiger 50 procent av omsättning.
•    Arenaidrott med stora intäkter från tv, publik och sponsorer.

Det är för exempelvis allsvenska klubbar i fotboll bara elitlaget som är intressant att bolagisera. Dvs de tre procent av verksamheten som står för 90 procent av pengarna. Resten av verksamheten mår bäst som ideell förening.

Det handlar alltså om 50-100 golfanläggningar som redan idag ägs av privata intressenter, ett antal ridanläggningar som äger ridhuset. Vidare elitserielagen i ishockey som äger en arena, en del av de allsvenska lagen i fotboll och några till i andra sporter.

Det är dessutom upp till varje förening att med en demokratisk majoritets beslut bestämma sig för bolagisering av del av verksamheten.

Det påverkar inte de aktiva medlemmarna som alla dessa ideellt arbetande som ungdomsledare, föräldrar med flera.

Självfallet, och det är något positivt, så tappar klackarna makt och påverkan men den gruppen är inte viktig för att utveckla Idrottssverige. Om klackarnas idrottsintresse och hjärta för sina lag är genuint så finns det massor med ideellt arbete att utföra i de kvarvarande föreningarna.

Det påverkar inte publikintresset, dvs ägarformen är ointressant. Lag som spelar bra fotboll får fler åskådare, lag som spelar dålig fotboll färre. Lag som bygger varumärken ökar sina intäkter, lag som inte gör det tappar intäkter. Inga modeller för hur man attraherar kunderna kommer att förändras. Ägarformen är ointressant.

Varför skall man då bolagisera?

Enbart under förutsättningar att ett stort antal förutsättningar är uppfyllda skall man bolagisera.
•    Verksamheten får skattefördelar.
•    Verksamheten måste breddas så att viktiga delar är främmande för föreningsverksamheten (kontor vid arena, hotell vid golfbana etc)
•    Nyemissioner skall kunna göras bättre.
•    Verksamheten måste kapitaliseras
•    Det finns en affärsplan som med trovärdighet påvisar möjlighet till värdeuppbyggnad och vinst.

De överklasspersoner som bildade RF 1904 hade möjlighet att se pengar som något vulgärt, arbetarrörelsen som stor aktör att bygga Idrottssverige hade inga pengar. Det ideella var enda vägen i det samhället.

Att 2011 behålla 1904 års modell ger effekter som närmast kan jämföras med den tidsenliga modell för att välja ny ledning som socialdemokratin använder sig av.

Att ta bort 51-procentregeln är viktigt bara för den mikroskopiska del av idrotten som är upplevelseindustri. Här kan det vara en förutsättning för att nå konkurrenskraften om människors tid och pengar.

Problemet för Idrottssverige är inte ett borttagande av 51-procentregeln, problemet för Idrottssverige är bristen på engagemang från medlemmar och det vikande medlemsantalet.
Idrottssverige är inte längre en folkrörelse. För få medlemmar, för få aktiva medlemmar skapar en demokratisk situation som är lika illa som hos de politiska partierna.

Har du 1500 kr över, satsa på AIK

I korthet - AIK emitterar 13,5 miljoner nya aktier för 1:50 styck och tar in 20 millar före kostnader på detta sätt. Pengarna används till hälften för att täcka korta lån och till del för att täcka 2010 års förlust (hur stor del är inte känt) 5-10 procent går åt till emissionskostnader. Det är en ökning av antalet aktier med ca 150 procent mot ett nytt kapital som efter kostnader, 2010 års förlust och återbetalning av lån tillför relativt lite.

Efter emission värderas då AIK till ca 31 miljoner.

Alla nya ägare är minoritetsägare, dvs föreningen AIK behåller 51 procent av röster genom A-aktier.

Frågan är då enkel: Skall jag satsa barnens sparpengar i AIK Fotboll AB i syfte att säkert dubbla insatsen till dess barnen skall köpa lägenhet?

Svaret är lika enkelt: Nej.

Nästa fråga är ganska enkel: Skall då en trogen AIK-are lägga 1 500 spänn på tusen aktier och hoppas det ger mig fördelar som rabatter, bokningsmöjligheter och billigare biljetter utöver att jag vill stötta bolaget.

Svaret är ganska enkelt: Ja, varför inte? Har du 1500som du inte behöver och gärna stödjer AIK så gör det. Se det som ett stöd, inte som en investering.

Någon information om att värdepapperiseringen av spelartruppen dras tillbaka har jag inte sett, men det kan jag ha missat. Om så ej är fallet är värdet i bolaget än mer tveksamt då en av få möjliga intäktsförstärkningar försvinner.

Emissionen är uppenbart till för att undvika konkurs och säkra fortsatt spel i Allsvenskan. Risken för att verksamheten även 2011 går med förlust får bedömas till minst 50 procent. Då fotbollsförbundet och Solna kommun tagit bort möjligheten till egen arena så är AIKs förmåga att öka intäkter begränsade.

Utdelning kräver med stor sannolikhet att AIK först vinner SM-guld och sedan klarar kvalet till CL och dessutom tar sig en match till. Känns inte som något man skall satsa barnens pengar på.

51-procentregeln är en orsak att inte teckna. Det är lika illa om AIK styrs av en bunt inkompetenta slipsnissar eller av Firman boys. 51-procentregeln innebär att bolaget kontrolleras av en grupp som inte primärt tillvaratar aktieägarnas intressen enligt aktiebolagslagen eftersom föreningens stadgar handlar om helt andra saker.

Men alla ni med stort AIK-hjärta, släng in en slant och glöm pengen, AIK behöver det och Allsvenskan behöver AIK, helst utan Firman boys.

Anders och Lena, glöm Strängs idéer

Det skall villigt och glatt erkännas. Jag röstade på moderaterna och har en bakgrund som aktiv i partiet. Jag är stolt och glad över partiets framgångar och känner mig trygg i att Alliansregeringen är fantastiskt bra för Sverige.

Detta sagt för att ingen av läsarna skall behöva värdera det jag skriver utifrån en okänd faktor.

Då är det så på detta viset - Anders Borg må vara en av världens bästa finansministrar men han har inte förstått de grundläggande ekonomiska parametrarna runt stora idrottsevent. Inte hans kulturminister heller.

Det är nämligen så här - den som tjänar mest pengar alla kategorier är alltid staten. 2:a kommer de deltagande idrottsmännen, 3:a: TV, 4:a: hotell, restaurang och reseindustri, 5:a: arrangörskommunen, 6:a: huvudsponsor.

På ca tionde plats kommer arrangören som i minst 50 procent av fallen drabbas av förluster och börjar med X tiotal miljoner back..

Eventen genererar nämligen enorma tillkommande intäkter i form av moms, energiskatter, alkoholskatter, källskatter utöver att de marknadsför Sverige.

Som vårt skattesystem ser ur är en engelsk caddie här för en veckas golf lönsammare för staten än en hel bunt Volvobilar och Saab skall vi inte ens jämföra med.

Riskerna bärs till 100 procent av arrangören med viss hjälp av tv-bolag och sponsorer.

I en värld där upplevelseindustri har bättre framtidsutsikter än bilindustri är konkurrensen också mördande. För Anders E Borg och Lena Adelsohn Liljeroth är det så enkelt att de valt en modell som skadar statsfinanserna när de säger att staten inte skall vara med och ta risken vid event. De har valt en modell där andra länder får intäkter vi kunde använt till vård, skola och omsorg.

Staten skall självfallet som varje annan investor värdera risk och räkna med en avkastning men så länge Sverige är ett av få länder där staten inte ställer upp så är Sverige ett av få länder som inte får några stora event.

Att Lagrell och Fotbollsförbundet hade fel och inte skulle ha stöd för EM-ansökan är en sak. Att ta det ekonomiska vansinnet som grund för att inte stödja idrottsevent är lika dumt som att dissa investeringar i H&M för att den lokala klädaffären går ekonomiskt dåligt.

Nu när regeringen enligt han som bestämmer på tredje plats, dvs Reinfelt (etta är tydligen Borg och tvåa Filippa, allt enligt Wikileaks) vill satsa på reformer som ger jobb och utvecklar tjänstesamhället är det enkelt.

Bilda ett statligt eventbolag med en liten peng på säg 10 miljarder som kapital.

Ge dem i uppdrag att bara stödja event som ger minst fem gånger pengarna tillbaka (det finns perfekta metoder för att mäta detta) till statskassan. Varje gång de kan rapportera att de nått målet i form av skatteintäkter får de 20 procent mer än vad de satsat på det eventet. Staten äger redan ett liknande bolag. Det heter Svenska Spel och de skulle kunna vara moderbolag och stå för kapitalet.

Är ledningen kompetent och jobbar med garantier som återförsäkras är det här ett självspelande piano. Det finns ingen anledning att begränsa sig till idrott, kultur går att ordna på samma krassa kommersiella villkor.

Den enda begränsningen i mängden event är vårt lilla befolkningsunderlag men med rätt event så kommer folk flygande hit och spenderar.

Vore kul om det jag ser som min regering äntligen förstod att Jean-Jacques Servan-Schreiber bok, Den amerikanska utmaningen, från 1967 faktiskt börjar bli verklighet. Vi kan inte gå in i tjänstesamhället med Gunnar Strängs och Marcus Wallenbergs (den äldre) idéer om hur skatter skall utformas för att inte störa industriproduktion.

Marx, var han fotbollspelare?

Fotbollens pengar hamnar i fel fickor. De hamnar i spelarnas fickor. Ökade tv-intäkter och höjda biljettpriser under de senaste 20 åren har gått raka vägen till spelarna.

Klubbarnas ekonomi är nästan genomgående dålig, i en del fall usel, medan spelarnas löner ökat på ett sätt som får direktörerna i Wallenbergsfären att bli gröna av avund.

Högre löner = sämre resultat

Karl Marx idé om att arbetarna skulle äga produktionskapitalet är idag enbart giltig inom elitidrotten samt i Nordkorea. Nordkorea är ingen bra role model.

De som anser att Allsvenskan blivit bättre de senaste åren kan räcka upp en hand. Ökade kostnader för spelartruppen har alltså inte lett till högre kvalitet eller mer publik. Inte ens Saab betalar mer för maskiner som gör sämre bilar men det är vad fotbollsklubbarna håller på med.

En genomsnittlig Allsvensk spelare tjänar som en Copywriter på en guldäggsvinnande reklambyrå, en mycket högavlönad grupp.

Allsvenskan måste införa lönetak

Allsvenskan är inte ens nära några guldägg där man prenumererar på plats 29 i Europa. Lönerna ligger totalt fel relativt intäktsmassan i Allsvenskan.

Det här måste få ett slut. Skall fotbollen kunna utvecklas kvalitativt behöver vi lönsammare klubbar. Så enkelt är det. Enda sättet att få lönsammare klubbar är att spelarkostnaderna sjunker som andel av intäkterna.

De enda som lyckats på det här området är NHL som efter långa och tuffa strider fick igenom sitt lönetak.

85 procent räcker, inte ett öre till

Krisen i Europa ger de allsvenska klubbbarna ett lysande läge att agera nu. Globaliseringen där ett litet antal megaklubbar (Manchester U, Barcelona och knappt åtta till) kan omsätta miljarder men där de övriga hamnar längre och längre ner i ingenmansland ger ett överskott av spelare som inte funnits på länge.

Nu krävs det bara lite solidarietet (svårt ord det där, gjorde ont i hela kroppen, kändes som 60-talets fåntratteri) mellan klubbarna. Alla lägger sig på 85 procent av fjolårets spelarkostnad (av outgrundliga skäl är det inte en brottslig kartell), skriver inga nya avtal med spelare och bara väntar.

Snart står det arbetslösa outbildade killar som bara kan spela fotboll i kö och tar vad som helst för en lön som bara räcker för att parta, ligga, spela tv-spel och bli sedda.

Var ska spelarna flytta?

Elitlicensen borde förstärkas så att det utöver positivt eget kapital också krävs årlig vinst i bolaget som bedriver verksamheten samt en relation mellan intäkter och spelarkostnader med en maxgräns.

Ovanstående leder självfallet initialt till en försämrad kvalitet men det är få av de bästa som har alternativa ligor att gå till så det bli en kortvarig effekt.

Sedan får vi en uppbyggnad av klubbar som har råd att agera professionellt på alla områden där bättre spelare köps in och avlönas utifrån att de tillför intäkter.

Klubben måste bli klokare

Skall Elitserieföreningen lyckas med sina mål att skapa en växande, attraktiv svensk allsvenska så måste de börja med att bygga en grund som håller.
Då går det inte att ge spelarna alla pengar utan då krävs starka klubbar.

Det fungerar inte med att låta klubbhjärta och drömmen om kommande idrottsliga vinster få leda till att pengar man inte har går åt till spelare som ses som frälsare.

Spritt ägande, ett nytt sätt bedriva elitidrott!

AIK säljare snart ut spelarna som en s.k. SUV, Structured investment vehicle” som det så vackert hette när man paketerade sub-prime lån i USA. Det är trots jämförelsen ingen dum idé vare sig av AIK eller dem som köper andelar i spelarportföljen.

Med bolagiseringen helt annorlunda

Det som är dumt är skälet till att man gör det på det här viset. År 2010 får man inte bedriva elitidrott i bolag som inte ägs till minst 51 procent av en ideell förening. Då går det inte ta in pengar i bolaget AIK Fotboll AB och då får man hitta på andra fiffiga lösningar.

Inom två år kommer det enligt alla tecken i skyn bli tillåtet att för bolag att vara medlemmar i specialidrottsförbund anslutna till RF.

Skälet är att elitidrotten, särskilt inom arenaområdet idag inte kan drivas utan en bakomliggande balansräkning och det går inte bygga balansräkning i ideella föreningar på annat sätt än att sälja spelare, dvs försämra sin egen kvalitet.

Ett sätt att utestänga huliganer

I ett läge när Allsvenskan skall hantera publikkrisen och kvalitetsproblemen genom att minska lönekostnader, dvs sänka kvaliteten ett snäpp till (om inte problemen i Europa gör att spelarna får betala) så är det hög tid att vi får en finansieringsmodell till.

Bolagsägda fotbolls- och ishockeyklubbar är också ett bra sätt att stänga ute huliganer från att ta över föreningar. Något som kan göras alldeles för enkelt i dagens situation. Idrottsledare som inte läst boken ”Va för djävla pack är ni?” ombeds göra det omgående för att få bevisat att packet skall ut, packet är olönsamt.

Bolagsägda elitklubbar innebär en fin och tydlig uppdelning mellan det som är upplevelseindustri med högavlönade och bortskämda artister och det ideella som handlar om att forma och utveckla ungdomar till både aktiva idrottare och goda medborgare, en verksamhet som sker bäst i föreningsform.

Enda sättet inför en bortskämd publik

Bolagsägda elitklubbar skapar helt nya möjligheter till finansiering genom emissioner, noteringar, nyemissioner, belåning med mera. Med föreningsdemokratin blir alla sådana investeringar osäkra eftersom demokratiska organisationer definitionsmässigt inte är rationella.

Om vi i Sverige skall kunna vara med och leverera utifrån dagens krav på upplevelser från en alltmer bortskämd publik som kräver mer för att lägga sin tid och sina pengar krävs det extremt professionella aktörer och finansiella muskler.

Då är den ideella föreningen ungefär lika klokt som ställa upp i Monaco GP med en Massey Fergusson.

Vem tar över AIK?

Svensk folkrörelse är unik i världen. På 70-talet hade vi fler föreningsmedlemmar per capita än något annat land. Vi hade väsentligt fler föreningsmedlemmar än invånare. Den stadgemässiga grunden ser likadan ut i en fotbollsförening som i ett fackförbund eller en bridgeklubb. Det är medlemmarna som bestämmer på föreningsnivå och de väljer ombud som bestämmer på regional nivå som väljer ombud för nationell nivå.

Som tanke är det så vackert att man blir tårögd.

Inte går han på möten

Problemet som just nu syns tydligt inom socialdemokratin, där det visar sig att 110 000 medlemmar saknar inflytande medan 26 distriktsordföranden har enorm makt, är att det inte fungerar. Det fungerar inte ens på föreningsnivå.

På 70-talet och tidigare tillbringade vi en stor del av fritiden på föreningsmöten. Idag är det ett mycket litet fåtal som är närvarande och även i stora föreningar kan några tiotal personer utgöra majoriteten av medlemmarna. På ett politiskt föreningsmöte där man utser ombud kan de närvarande bestå av ett antal anställda tjänstemän, en bunt avlönade förtroendevalda och en liten grupp tanter och farbröder som gör som de övriga säger.

Igår pratade jag med en medlem i AIK jag känner. Han är mer medlem i AIK än vad påven är katolik. Han går på träningsmatcher i minusgrader och planerar sina jobbresor så att han aldrig är bortrest när AIK spelar. Skulle han gå på det stora viktiga mötet som AIK nu annonserat?

Nä!

Vilka är beslutsfattarna?

Men det kommer att finnas tillräckligt med medlemmar med samma åsikt på det mötet för att ha majoritet för förändringar.

Kraven på bättre ordning på ekonomin kan ingen vara emot. Att föreningen som majoritetsägare i bolaget skall bestämma över bolaget kan ingen heller vara emot. Den nuvarande ledningen har direkt lagt sig platt på en nivå som får Mona att framstå som en kombination av både Davids och Eisenhowers kämpatakter.

Frågan är då vilka som är de nya beslutsfattarna, de som i bakgrunden styr, de som nu agerar för att förändra AIK?

I så fall en ökenvandring

Ryktet såväl som mediauppgifter som dock verkar bygga på samma rykten påstår att de som nu tar över makten i AIK är de grupper som tycker lite läktarvåld är en omistlig del av idrotten. De som tycker klacken måste få mer utrymme. De som ser avstängningar och ökad säkerhet som något negativt och de som tror att föreningens böter för förseelser är en naturlig kostnad eftersom klacken ändå är viktigare än laget.

Den sista åsikten kan jag i AIK:s fall ha förståelse för 2010 men inte 2009.

Är dessa rykten sanna så har AIK påbörjat en ökenvandring som får socialdemokraterna att befinna sig i ett land av mjölk och honung.

Elitfotboll behöver bolag

Den tillkommande problematiken är den inbyggda konflikten mellan kommersiell verksamhet i bolag och ideell föreningsverksamhet.

Otaliga exempel visar att företagsledare inte skall vara föreningsmänniskor och vice versa. Bolaget som ägs av en förening blir sällan ett bra bolag. För elitfotbollen är bolaget ofta en förutsättning, verksamheten har sådan karaktär att föreningen inte fungerar. Här skapas grunder för missnöje bland medlemmar som sällan förstår verkligheten för bolaget.

Den som lever får se hur det utvecklas, det går inte att dra slutsatser av rykten. Slutsatser vi kan dra är dock som följer:

För få kommer på årsmöten

Det är möjligt att ta över makten även i stora föreningar idag för att så få går på årsmöten.

AIK är den förening där utomparlamentariska metoder har används mest och där den gruppen är störst.

Ett Worst case scenario för att travestera finansvalpar är att makten i AIK ganska enkelt kan tas över av grupperingar av kriminell eller huligankaraktär.

Det är inte bra för fotbollen.

I dag delar Svenska Spel via Gräsroten ut över 50 miljoner kronor till ungdomsidrotten i Sverige. Totalt har över en halv miljon svenskar fördelat pengarna på 8 556 föreningar inom 71 idrotter. Den idrott som får mest pengar är fotbollen på 29 926 621 kronor, följt av hockeyn på 5 838 537 kronor. 

Att Ola Serneke är en byggherre på offensiven och står bakom en unik multihall i Göteborg där han också är på väg att uppföra en skyskrapa är känt vid det här laget.  Nu är han också på väg att liera sig med Fotbollförbundet och Järfälla kommun i syfte att göra en extrem fotbollssatsning av internationellt snitt.

En nyckelroll har förre landslagsspelaren Patrik ”Bjärred” Andersson, som numera är affärsutvecklare på Serneke Projektutveckling.

Den ekonomiska sammanställningen efter O-Ringen Kolmården 2019 är nu klar och alla siffror anger en succé. De 15 funktionärsföreningarna i Kolmården får nämligen dela på ca 5,3 miljoner kronor. Dessutom uppgick värdet för idrottsturismen till 143 miljoner.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Fotbollsföreningen Gatans Lag fick ta emot Volvo Car Sveriges och Svenska Fotbollförbundets stipendium ”Number 10” på en miljon kronor under Fotbollsgalan – Det känns helt fantastiskt . Gatans Lag finns till för de som vill ta sig ur missbruk, hemlöshet och kriminalitet och med det här stipendiet kan vi hjälpa så många fler, säger Sofie Nehvonen, tillträdande verksamhetsansvarig.

Bandyfinalerna fortsatt i SVT

Lördag 21 mars 2020 spelas bandyns SM-finaler på Studenterna i Uppsala. Nu är det klart att det blir direktsändning i SVT, inte bara 2020 utan även ytterligare tre år framåt (2020-2023). "En svensk idrottsklassiker och vi vill satsa här, säger SVT:s sportchef Åsa Edlund Jönsson.

När Östersunds stjärna Saman Ghoddos kom hem till Östersund från utflykten till Huesca augusti fjol trodde han att han skrivit på ett papper om läkarundersökning för La Liga-nykomlingen. Papperet var istället ett övergångskontrakt. Sen började cirkusen.