Tove Alexandersson
Nya sponsorsamtal efter 20:e medaljen
En totalt utpumpad Tove Alexandersson kastade sig över mållinjen – och belönades med ännu ett guld och ett fast grepp om den medaljbonus om 50 000 kronor som vinkar vid ännu en medalj – lördagens stafett avgör för Toves del VM-checkens storlek. Så krass är den ekonomiska verkligheten i den här sporten.
Utklassning och defilering i onsdags – på fredagen sekundstrid med nya Schweiz-löftet Simome Aebersold men Tove Alexandersson visade åter att hon är världens bästa i jakten på rödvita skärmar.
Segermarginalen skrevs till fem sekunder efter 5.2 kilometers intensiv jakt, medel distans. Tove säkrade sin 20 VM-medalj, varav nionde guld mellan den 17:e och 18:e kontrollen, av 20. Tove gjorde ett bättre vägval än Aebersold, som hade guldet i hamn vid upploppets början över golfbanan i Arena Mörk Spydeberg i Östfold i Norge.
Taggar
Utvecklingen står stilla sedan 1966
Ekonomiska realiteter kastar sin skugga över orienteringens nyordning med två mästerskap, pågående skogs-VM i norska Östfold, med gräns till Västra Götalands och Värmland län, samt nästa års sprint-VM i Danmark.
Uppdelningen har sin grund i det internationella förbundets (IOF) svårigheter att hitta arrangörer för ett samlat mästerskap.
Det är alltför betungande, ekonomiskt och organisatoriskt, att stå som värd för ett program med fem grenar, sprint, sprintstafett (mixade lag), medeldistans, långdistans och traditionell stafett ( tre sträckor).
Ideella krafter fortfarande
Det är besvärande för IOF att ”självvald väg i okänd mark”, ännu 2019 saknar ekonomiska muskler så till den grad att arrangörskap i huvudsak vilar i ideella händer.
Tove imponerar - hon står i särklass
Tove Alexandersson var helt överlägsen i damklassen i O-ringen som avslutades med jaktstart på lördagen. Hon vann alla fem etapperna. Nu har hon sex segrar i O-ringen. Bara Ulla Lindkvist har fler, hon vann åtta gånger.
Orientering är ingen sport man blir rik på men Tove sprang ihop 100 000 kronor. Varje etappseger var värd 4 000 kronor. För totalsegern fick hon 80 000.
- Det är välkomna pengar, har hon sagt tidigare.
Om att hon nu passerat legendarer som Annichen Kringstad och Simone Niggli i antalet segrar, de har fem vardera, hade hon ingen aning om. Inte heller att Ulla Lindkvist vunnit åtta gånger.
- Det är inget jag fokuserar på överhuvudtaget. Det hade jag inte ens koll på, sa hon.
Äntligen slipper hon betala allt själv
Hon får oftast betala själv för sina VM-guld, totalt 19 i orientering, skidorientering och skyrunning. Nu ska ny egen designad tröjreklam förändra ekonomiska förutsättningar för Tove Alexandersson, 26, orienteringens särklassiga världsetta.
I samband med O-ringens i Kolmården 21 juli-27 juli lanseras Toves tröja, med adress till hela orienterar-Sverige.
-Jag kallar det produktplacering och marknadsföring, i linje med vad ishockey – och fotbollsspelare har gjort sedan länge. Jag har tidigare sagt att Tove är större än sin egen sport, det här är ett grepp för att nå bättre förutsättningar för hennes tävlande, betonar Björn Bettner, sponsorjägare åt Tove.
Hon får själv betala sina medaljer
Med 19 VM-guld i tre grenar, orientering, skidorientering och skyrunning, är Tove Alexandersson, 25 år, Sveriges mest medaljtyngda . När svenska folket i januari röstade om Jerring-priset slutade Tove på andra plats, med 2 000 röster färre (på en halv miljon avlagda röster) än skidskyttets Bragdmedaljör Hanna Öberg.
Toves medaljregn märks inte i plånboken, i nyligen avslutade VM i skidorientering i Piteå fick Tove betala ur egen ficka för sina två guld och två silver. Till skillnad från Hanna Öberg som efter säsongslut i Holmenkollen kunde fylla på bankkontot med totalt 1 766 050 kronor i prispengar, från det svenska förbundet men också från IBU, det internationella förbundet.
Jerring hade protesterat
Jag har träffat Sven Jerring några gånger.
Under ett av mina första journalistår fotograferade jag honom tillsammans med hans klasskamrater. Det var skoljubileum i Vadstena samrealskola där jag också hade tagit realexamen bara något år innan. Sedermera intervjuade jag honom i Mora när han gjorde en tillfällig (och sista) come back som Vasaloppsreferent.
Han var inte särskilt idrottsintresserad. Men han ville ha ordning och reda och rättvisa. Jag tror inte att han hade gillat att ett EM-guld tillsammans med en häst skulle värderas högre än tre VM-guld i simning. Och dessutom belönas med ett pris i hans namn.
Å andra sidan var han förstås en sann demokrat så att folket fick bestämma skulle han kanske inte haft någonting emot.
Men, jag tror han skulle tyckt som jag, att om man saluför ett pris som det största och finaste, att gå till den som gjort den största idrottsprestationen i Sverige, så nedvärderar man alldeles kolossalt det prisets värde genom att inte ge det till den bäste. Dessutom finns redan en kategori för Årets prestation.
Vågar Bragdjuryn välja Tove?
Den 5 december är det dags igen. Årets bragdmedalj ska delas ut och som alltid kommer både glada och sura kommentarer efter beslutet som brev på det gamla hederliga postverkets tid. Sune Sylvén, sekreterare i SvD:s guldmedaljnämnd 1980-2007, gör en betraktelse inför tisdagens avgörande möte
Det somliga kallar ”ett utmärkt val”, betecknas ofta av andra som skäl att kräva juryns omedelbara avgång. Det som framstår som en självklar bragd i en sport, kan vara rena skämtet i en annan.
Men vad är en bragd?
Jag citerar det som kallas statuternas kärnparagraf:
