En evig diskussion om ungdomsidrott...

Det känns det som om stat, kommuner, landsting, RF och samtliga som fattar beslut om inriktning och resurser helt ”snöat in” på detta med barn och idrott. Varför begriper jag inte. Jag efterlyser ett bredare och samtidigt mer fokuserat tänk runt idrott och elit!
Barn är barn och kommer med 95-procentig säkerhet att byta aktivitet åtskilliga gånger innan man eventuellt landar i någon/några idrotter. Under de åren är här verksamheten väldigt resurskrävande, skriver Willy Berggren och det är ett faktum sosm inte ska undanhållas. Foto: Scanpix

 

I upprepade artiklar har jag starkt kritiserat fokuseringen på just barnidrotten.

Visst, jag är liksom de flesta medveten om att våra barn sitter alldeles för mycket. Familjernas förändrade levnadsvanor bidrar starkt och vare sig spontanidrott eller vardagsmotion är tillräcklig.

Skolan gör saken ännu värre

Och skolans kraftiga nedskärningar av idrott förvärrar situationen än mera.

I det läget inträder det egentliga fantastiska - alla, precis alla verkar dra slutsatsen att det är idrottens organisationer och föreningarna som ska göra jobbet.

Låt mig slå fast följande ¬- det är föräldrarna som är ansvariga för sina barns stillasittande eller fysiska aktiviteter. Ingen annan! Skolan i sin tur ska skapa fysiska aktiviteter under skoltid. Lika lite där finns det någon annan att skylla på.

Värst är beslutsfattare

Men det hjälper inte, de vuxna beslutsfattarna verkar ha bestämt sig. Resultatet är en nästintill obegriplig fokusering mot hur idrottsledare och föreningarna sköter eller missköter det ”uppdrag” som samhället på något märkligt självklart sätt lagt på idrotten.

I nästa fas utbrister en evig diskussion om barnidrotten och hur den sköts. Media hakar på och letar syndabockar ute bland föreningarna och idrottsförbund.

Detta händelseförlopp verkar just nu helt omöjligt att bryta.

Uppmaning till alla idrottsledare!

”Kära ledare och tränare i våra klubbar! Stå inte tysta! Ni har aldrig påtagit er detta samhällsuppdrag! Ni har inte betalt eller är anställda av stat, kommun, landsting eller ens av RF för att göra allt ni idag gör.

Däremot hotar alla dessa att ställa in sitt minimala ekonomiska stöd till er om ni inte gör som de säger.

Ni idrottsledare, kan inte ni börja kliva fram och bättre beskriva hur vi försöker organisera idrotten i föreningarna?

Ni och jag vet att vi har en klubbstruktur som försöker bygga verksamheten åldersvis,  där var och en ska få vara med på idrott på sina villkor. Barn ska få idrott som är präglad av prova på, lekfullhet mm. Ungdomar vill testa om de kan bli bättre, vill ha gemenskap och upplevelser – i en väl organiserad verksamhet. Det ska vara på riktigt”.

Här rekryteras nya ledare

Juniorer och seniorer har ännu högre krav på kvalité i verksamheten. Dessa vuxna idrottare har oftast bestämt hur de vill ha det.

Antingen fortsätter man tillsammans med sina kamrater i klubben för att det är så himla kul och har börjat släppa på att försöka bli bra eftersom talangen och motivationen inte räcker. Här rekryteras idrottens framtida ledargestalter – de som kommer att stå för idrottens stabilitet, kultur och ryggrad. Andra har bestämt att de vill vidare, utmanar sina egna gränser och är beredda att satsa mycket för att se var dessa går.

Utifrån dessa olika åldrar och nivåer organiserar de flesta idrotter sin verksamhet. Det finns ingen motsättning i detta.

Resurser saknas

Alla kan få vara med men, samtidigt är det skriande brist på resurser ute i föreningarna. Några få personer jobbar halvt ihjäl sig för att få allt att gå ihop.

Resultatet är ju att eldsjälarna i klubbarna inte orkar.

Antalet vitala klubbar minskar därför i snabb takt.

Är det bara jag som störs av detta tjatande om ”elitisering”? Det är ju inte svårare än vad jag här ovan beskriver.

Ungdomsidrott kräver resurser

Men alla de som envist fortsätter detta hamrande om elit som något negativt har aldrig förstått hur idrotten är uppbyggd. Man smetar ihop allting till en enda röra, prioriterar barns behov och lägger detta maktfullkomligt i knät på oss idrottsledare.

Barn är barn och kommer med 95-procentig säkerhet att byta aktivitet åtskilliga gånger innan man eventuellt landar i någon/några idrotter. Under de åren är här verksamheten väldigt resurskrävande.

Det går åt många ledare och föräldrar då barn ställer stora servicekrav på sina klubbar och binder upp mycket tid på kansli, idrottskläder, träning, transporter, information och möten.

Styr bidragen smartare

Men få klubbar har möjlighet eller kraft att motsvara alla förväntningar .

Barnen och föräldrarna är dessutom ”trolösa” och deltar inte särskilt ofta i klubbens bygge (möten, organisation, årsmöten etc).

Därför är det än viktigare att stärka föreningarna på olika sätt – att styra bidragen rätt och att värdera de aktiva som ”finns på riktigt” (tre-fem pass/vecka året runt), ledare och andra som håller ihop våra klubbar.

Krönikör

Willy Berggren

Har varit verksam inom Stockholmsidrotten i 40 år. Han har haft skiftande roller, från elitränare till ordförande, och han har genomfört hundratals arrangemang från början till slut med Midnattsloppet som det kanske största.

Vågar jag?Egon Håkanson (inte verifierad)

fre, 2013-09-06 17:35

1. Barnidrott

Det är kris i barn-ungdomsidrotten!Flera problem!Idrott har blivit motion i skolan(gå på promenad etc) Ett annat problem är att vi har c:a 70 basidrotter! Fotboll megastörst!RF är för dåliga att driva idrotten! Det för samhället värsta problemet måste vara kamp/våldsidrotternas exponering o framväxt! Är det verkligen något som Staten/RF o Idrotten skall stå för?Jag tycker att samhällets resurser skall koncentreras på ett basprogram!Som sker i samarbete mellan Staten RF och Skolan(SÖ) Idrott är god PR för nationer!

Mattias Seger (inte verifierad)

lör, 2013-09-07 07:06

2. bra och viktigt inlägg!

Debatt behövs!

lasse b (inte verifierad)

lör, 2013-09-07 08:38

3. det största hotet mot

det största hotet mot värdefull och utvecklande barnidrott är att alla småungar ska spela fotboll; siktar på att bli välbetalda fotbollproffs ; lyssna gärna på Barnen i P1

Friberg (inte verifierad)

sön, 2013-09-08 23:27

4. Idrottsomsorgen

Idrotten är ett nav i samhället och påverkar många grundläggande faktorer. Tiderna förändras och kartan ritas om. Det är dags för samhället att ta ansvar och det börjar hos var och en. Idrotten tjänar samhället och samhället måste se till att idrotten tjänar på det. RF har blivit som en trött gammal dinosaurie. RF är till för utövare och ledare , inte tvärt om. Vi behöver en ny ordning. Se till att idrotten kan utvecklas på plats, där sen äger rum och när den äger rum. Det är samhällets ansvar att se till att allt runt omkring fungerar och att stödet i verksamheten är den bästa tänkbara. Elitidrotten kan senare ta hjälp av marknaden och privata pengar .

Andreas (inte verifierad)

mån, 2013-09-09 09:10

5. Majoriteten av alla föreningar är bygda och drivs av föräldrar

Jag är ledsen Willy, men jag får inte ditt resonemang att gå ihop. Det är mycket som låter bra, men sedan talar du emot dig själv. Du skriver: "Barnen och föräldrarna är dessutom ”trolösa” och deltar inte särskilt ofta i klubbens bygge (möten, organisation, årsmöten". Jag vet inte i vilken förening du är verksam, men jag hävdar att majoriteten av alla föreningar drivs av föräldrar. Och jag antar att dessa föräldrar gör detta för att deras och andra barn skall ha en meningsfylld fritid. Och när vi pratar barn/ungdomar så är jag rätt så säker på att majoriteten av deras föräldrar inte tror att deras barn kommer att bli välavlönade elitidrottare, utan deras engagemang bottnar i vetskapen om att barnen tycker idrotten är kul och skapar gemenskap. Min erfarenhet är att den minoritet som har elittänket för tidigt, splittrar både barngrupper och föreningar. I vårt fall försvinner nog hela lag på grund av detta, då bortfallet gjort att det inte längre finns något underlag. Om barn får höra att de inte duger så är den naturliga följden att de slutar. Min uppfattning är att elitsatsningar i för tidig ålder söndrar mer än bygger talanger, speciellt i mindre föreningar. Vad är de ideella föreningarnas uppdrag/syfte?

peter (inte verifierad)

mån, 2013-09-09 09:30

6. Det du skriver i din

Det du skriver i din kommentar är det jag själv upplevt under min rid som ledare/förälder. Elitsatsning i för tidig ålder söndrar å tar död på bredden. Det är även min upplevelse tyvärr. Klok reflektion å ett stort problem...

Åke Björkman (inte verifierad)

mån, 2013-09-09 18:28

7. Barnidrott

Vad är problemet?? Tror lite grann tyvärr på tidsbrist hos många. Att sköta förening har blivit ett heltids jobb. När man ska arrangera förväntas man jobba gratis. Nutidens Slavarbete hämtat från Faraons tid när slavarna byggde Pyramiderna. Sverige ska fan krångla till allt...

Torbjörn Sköldefors (inte verifierad)

ons, 2013-09-11 08:38

8. Vänd på bidragen

Som ordförande i en orienteringsklubb utanför storstad tycker jag att det är viktigt att hålla fram att vi har samma problem som de Willy beskriver; Att Barnen och föräldrarna är dessutom ”trolösa” och deltar inte särskilt ofta i klubbens bygge (möten, organisation, årsmöten etc). Håller också med om att: det än viktigare att stärka föreningarna på olika sätt – att styra bidragen rätt och att värdera de aktiva som ”finns på riktigt” (tre-fem pass/vecka året runt), ledare och andra som håller ihop våra klubbar. Passa över till regering och riksdag att satsa på idrott i skolan igen och låt oss i föreningar och klubbar syssla med idrott på riktigt för dem över 13 år och styr oss inte att hålla på med någon sorts fritidsverksamhet. Kanske skulle man till och med vända på bidragen och endast ge för aktiva över 13 år. Då skulle klubbarna också få en morot för att få barn att fortsätta idrotta.

Sten H (inte verifierad)

ons, 2013-09-11 19:21

9. Sverige i ett nötskal..

Bra Willy! Går man ut på gatan och frågar folk vad de tycker i en specifik fråga så kommer 80 % att tycka si - och 20 % så. I Sverige har vi/politikerna/riksdagen en märklig förmåga att alltid välja fel då det skall väljas. Vi väljer alltid fel spår, liksom... Mycket märkligt!!

Åke Björkman (inte verifierad)

tors, 2013-11-14 09:30

10. att göra rätt

Ska man göra rätt ska man lyssna. Jag tror många politiker i alla år har tacklat skolproblmatiken fel i alla år. Bla genom inte ha lyssnat.

Hur lyckas man i fotbollsaffärer? Fråga Benfica.  Sedan 2010 har portugiserna sålt en startelva för 3,25 miljarder kronor. En summa som är en våt dröm för en svensk klubb.

Kalmar FF var i ekonomisk kris. Nu tar kommunen över Guldfågeln Arena. Kommunen betalar 244,5 miljoner kronor för arenan och tar det fulla ekonomiska ansvaret för den.

Artisten Håkan Hellström slog igenom 2000 med låten ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”.  Nu hoppas ledarna i Gimonäs UIF:s damlag att Håkan ska känna lite sorg för dem och skicka 20 000 kronor till klubben.

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Trots att Sverige har nästan lika många kvinnliga idrottsutövare som manliga går åtta av tio sponsorkronor till män. Det måste vi ändra på, anser Niklas Birgetz, vd i Sponsrings & Eventföreningen som dock ser ljuset i tunneln.

Idrotten riskerar bli förlorare när reglerna för spelmarknaden förslås göras om. Det konstaterar RF, Riksidrottsförbundet efter att Spellicensutredningen presenterats på fredagen.

Efter månader av spekulationer kom bekräftelsen efter tio på fredagsmorgonen. Djurgårdares drömvärvning är verklighet. Kim Källström är tillbaka.