framtidsspaning
Men var är du och idrotten på väg?
Inom något år är Sveriges partiella sport-BNP cirka 100 miljarder svenska kronor per år motsvarande 120 000 årsarbeten. Samtidigt är världens motsvarande sport-BNP cirka 10 000 miljarder svenska kronor, det vill säga vår marknadsandel av all sport i världen är omkring 1 procent. I denna BNP ingår konsumtion av all utrustning, media, resor, upplevelser och deltagande inom sport samt drift och investeringar i sport,
Vart är all denna sport på väg i Sverige? Efter vinter-OS och nu under alla slutspel i Sverige som allt TV-rapporteras i en mängd TV-kanaler börjar jag och många andra känna mättnad av att titta på. På riktigt. Skall utbudet fortsätta så här? Kommer problemen vi ser att öka? Och vi konsumenter, vill vi titta på allt mer sport eller vill vi vara mer av utövare. Skall offentliga aktörer fortsätta att investera och subventionera för tävlingsidrott och därmed undergräva privata investerares inklusive klubbarnas incitament att satsa och äga evenemang och anläggningar?
Vad blir det av vår idrott?
Hur idrottar vi i framtiden? Det är en fråga som sysselsätter de politiker med idrottsansvar som jag träffar, och i lika hög grad gäller det många i förbund och föreningar.
Grunden när man skriver om framtid är den ödmjuka inställningen att ingen kan förutsäga framtid. De som är bäst är meteorologer som har 50-procentig rätt för en period om tio dagar. De som är sämst är storbankernas förmögenhetsförvaltare om inte uppdraget är att berika aktieägarna.
Det blir så mycket annorlunda
Vi vet ingenting om hur vårt samhälle ser ut 2030. Det låter länge men är bara 12 år framåt i tid. 2006 som är 12 år bakåt i tid var för de av oss som passerat 40 alldeles nyss.
Men vi kan gissa för några utgångspunkter har vi trots allt.
