idrott och politik
Låg föreningskunskap bland politiker
Svensk idrott behöver ett konstruktivt och långsiktigt hållbart samarbete med det offentliga Sverige. Det går att skriva en doktorsavhandling om svensk idrottspolitik men jag ska nöja mig med några kommentarer.
För att idrottspolitiken ska fungera krävs det ett respektfullt samarbete mellan idrotten som en självständig folkrörelse och den offentliga makten.
Rent förvaltningspolitiskt brukar det pratas om ett implicit kontrakt, vilket består av formella regler och överenskommelser samt inte minst av en kontinuerlig och respektfull dialog mellan båda sidor.
Låg föreningskunskap
En del politiska företrädare har en alltför stor regleringsiver kring idrotten och för liten respekt för folkrörelsemodellen. Dagens politiker, självklart finns det undantag, har mindre kunskap om föreningslivet och dess förutsättningar än många tidigare generationer.
Regeringen dröjer med besked om OS
Sannolikt innebär beslutet en kännbar ekonomisk smäll. Ändå känns det bra att flera länder, däribland bla USA och Kanada, genomför sin diplomatiska bojkott av OS-spelen i Peking. Fler länder borde följa deras exempel, inte minst EU. Och Sverige förstås.
De senaste årens val av arrangörsland inom olika idrotter har kantats av mutor, korruption och fortsatta förtryck. Inte minst är Peking-OS ett sorgligt val av arrangörsland, men lika sorgligt är fotbolls-VM i Qatar nästa år, ett arrangemang som inte bara ägnat sig åt modernt slavarbete, utan också är ett miljömässigt vansinne.
