Rent förvaltningspolitiskt brukar det pratas om ett implicit kontrakt, vilket består av formella regler och överenskommelser samt inte minst av en kontinuerlig och respektfull dialog mellan båda sidor.  

  Låg föreningskunskap 

 En del politiska företrädare har en alltför stor regleringsiver kring idrotten och för liten respekt för folkrörelsemodellen. Dagens politiker, självklart finns det undantag, har mindre kunskap om föreningslivet och dess förutsättningar än många tidigare generationer.  

Folkrörelsemodellen är unik för Norden. I övriga världen har ofta staten och andra offentliga samt privata aktörer en större makt över styrningen av idrotten. 

Till exempel finns det i många länder ett idrottsdepartement i Regeringskansliet med betydande makt. 

I Sverige har emellertid idrotten själv en hel del uppgifter som de sköter som det heter i myndighets ställe. 

Det är viktigt att komma ihåg att den nordiska idrottspolitiska folkrörelsemodellen har varit väldigt framgångsrik och i förhållande till vår befolkning så har vi nått stora resultat på alla nivåer. Såväl på elit- och breddnivån, samt beträffande den demokratiska föreningsverksamheten ur många olika aspekter.   

Idrottspolitisk balans 

 Idrotten, med så många människor ur hela befolkningen som engagerade, kommer dock inte som en stor självständig folkrörelse att uppnå en perfekt verksamhet. 

Emellertid är det viktigt att politiker och andra beslutsfattare känner att idrotten på ett trovärdigt sätt kontinuerligt arbetar för att förbättra sin verksamhet och ta itu med problem och utmaningar i ett vidare perspektiv. Den person är påtagligt naiv som tror att politiken endast kommer att skicka pengar och att idrotten ska få sköta sig helt själv utan någon form av måluppföljning. 

Då kommer även det implicita kontraktet mellan det offentliga och idrotten att försvagas.  

 Vår största folkrörelse ska fortsätta att försvara sin självständighet men måste även visa en förståelse för politiken, inklusive dess uppbyggnad och processer. 

Den idrottspolitiska balansen, att ledare m.fl. har en god känsla för balansen mellan idrottens önskemål och det offentliga organens övergripande mål, är central för ett fortsatt betydande offentligt stöd.  

 Den samhällsnytta som idrotten skapar är betydande. Emellertid måste den kontinuerligt kommuniceras gentemot politiker och andra offentliga befattningshavare. Det gäller såväl på den kommunala, regionala och nationella nivån. 

Politiker har inte sällan bristfällig kunskap om den empiri och de studier om samhällsnyttan som finns tillgängliga. 

 Fokusera på alla nivåer 

 I den idrottspolitiska debatten blir det ofta allra störst fokus på den nationella nivån. Om regeringens, riksdagens och myndigheters beslut eller avsaknad av beslut. Glöm inte att kommunernas är idrottens största offentliga bidragsgivare.  

 Många idrottsledare ropar efter en renodlad idrottsminister. Emellertid är detta ett  feltänk. Vi som kan en del om Regeringskansliet vet att den historiska erfarenheten visar att smala fackministrar ofta lyckas dåligt i förhandlingar med framförallt Finansdepartementet. 

Dessa statsråd ses ofta företräda ett särintresse inom ramen för helheten i budgeten och andra vägledande beslut.