Samtidigt är det viktigt att påpeka att det är vi inom idrotten som har bäst kunskap om vår verksamhet. Inom ramen för många RIM-ärenden gällande trygg idrott och RF:s framtida stadgar föreslår Riksidrottsstyrelsen en utredning. Det är viktigt att direktiven till denna utredning är väl genomarbetade och att den får en bemanning med gedigen och adekvat kompetens. Vidare finns det en angelägen politisk aspekt i att utredningen ur relevanta aspekter är oberoende. Historiskt sett har det till exempel varit utmanande personunioner mellan medlemmar i Riksidrottsnämnden och de personer som fått formella uppdrag att analysera stadgarna.

Idrottsideologiska tankar

I mina drömmars Sverige ser politiken idrottens egenvärde och prioriterar inte specialdestinerade stöd till olika ämnesområden. Idrotten bidrar till glädje, gemenskap, folkhälsa, personlig utveckling och demokrati. Genom grundverksamheten skapas betydande samhällsnytta, vilket det finns forskning med empiriska belägg som visar. Den vardagliga verksamheten i vår självständiga folkrörelse ger påtagliga positiva effekter i form av till exempel integration och en bättra hälsa.

Emellertid kan det inte vara en grundförutsättning för det offentliga stödet att idrottssverige i form av ett beställningsorgan ska leverera lösningar på olika samhällsproblem. Med ett till betydande delar fritt grundstöd kommer emellertid många föreningar, som är Riksidrottsförbundets hjärta, med flera att leverera mycket konkreta positiva effekter för vårt land. Lokalt, regionalt och nationellt. Svensk idrott kan förflytta berg om vi får rätt förtroende från våra beslutsfattare på olika nivåer! 

Samtidigt är det viktigt att idrottsledare och andra viktiga krafter inom vår folkrörelse är lyhörda för de övergripande riktlinjerna och målen med verksamheten, som till stor del bygger på finansiering av offentliga medel, som kommer från politiken. Annars kommer det implicita kontraktet mellan den offentliga makten och idrottsrörelsen att spricka och vi får mer statlig, regional och kommunal styrning av verksamheten med ökad reglering.

Vän av ordning kan fråga sig vad det är för fel om den offentliga sektorn får styra mer av idrottens verksamhet. Det handlar om motivationen hos de ideella ledarna som till mycket betydande del bygger upp vårt föreningsliv och även andra organisationsnivåer inom idrottsrörelsen. Idag finns cirka 800 000 aktiva idrottsledare. Om deras ideella arbete skulle mätas ekonomiskt motsvarande en fritidsledarlön blir värdet en summa på cirka 20 miljarder kronor!!

De allra flesta av dessa ledare motiveras av att arbeta med idrottsverksamheten och inte att skriva olika form av handlingsplaner och rapporter samt att ägna sig åt ytterligare administration. Idrottsrörelsen måste få möjlighet att ägna sig huvudsakligen åt just idrott.   

Våga prata om elitidrott

Inom ramen för den svenska idrottsmodellen hör elit och bredd ihop. Våra stjärnor är viktiga förebilder och inspiratörer. Samtidigt måste vi även med realistiska verksamhetsförutsättningar ge pojkar och flickor möjlighet att drömma och kämpa för att nå hela vägen upp till elitnivån i sin idrott. Det är dags att sluta vara försiktiga med att prata om elit.

Även i vårt land behöver vi stjärnor som är viktiga marknadsförare av vår fina nation. Jantelagen får inte hämma det offentliga samtalet om idrott. Detta innefattar även nödvändigheten att de nya medlemmarna i Riksidrottsstyrelsen och även specialidrottsförbundens ordförande kan både arbeta med den ideella och kommersiella idrotten samtidigt.

Det bygger emellertid på att företag inom ramen för idrottsrörelsen till mer än 50 procent är ägda av idrottsföreningar i enlighet med nuvarande regelverk.

Vidare att företrädare för de större specialidrottsförbunden visar respekt och agerar utifrån kunskapen om att idrottsrörelsen är mångfacetterad och att det är en begränsad del av medlemmarna som har kommersiella intäkter.