Motionerna som avses 

Genom Riksidrottsstyrelsens (RS) och SISU Idrottsutbildarnas förbundsstyrelsens nålsöga har Friskis&Svettis Riksorganisation, Padelförbundet och Svenska Islandshästförbundet passerat med förslag om bifall. Det innebär dock inte, vet vi som har deltagit på ett antal Riksidrottsmöten, att det är självklart att medlemsansökningarna bifalls när det är slutgiltigt är dags för avgörande. 

Idrottsideologi

Det finns ett antal iIdrottsideologiska frågor att ställa sig.

•  Vad är idrott?
• Hur centralt är tävlingsbegreppet i RF-familjen?
• Vad för krav på fysisk aktivitet krävs för att vara medlem i Riksidrottsförbundet?
• Ska vi bli flera medlemsförbund och administrativa enheter i en redan stor idrottsfamilj?
• Hur förhåller sig kommersiell verksamhet till den ideella folkrörelsegrunden?

Ibland påverkas även RS/FS och övriga beslutsfattare av det omliggande samhällets förväntningar, verksamhetens storlek samt historiska skeenden och erfarenheter. 

Dessa medlemsansökningar ska behandlas samtidigt som det går att konstatera att folkrörelsen Svensk Idrott för inte alltför länge sedan beslutade om utträde ur familjen för ett antal mindre förbund. 

Motion om taket för SF-stöd

På Riksidrottsmötet har Svenska Triathlonförbundet lagt en motion om det ekonomiska stödet till specialförbunden: 10- procentigt tak avseende SF-stöd (https://www.rf.se/globalassets/riksidrottsforbundet-rim/dokument/2021/10.23-10-tak-avseende-sf-stod---motion-24.pdf?w=900&h=900)

Om denna motion går igenom förändras hela strukturen för det framtida SF-stödet. Det är två principer som står mot. En aspekt är om till exempel fotbollen, svensk idrotts största förbund, ska få ett rimligt stöd i förhållande till sin verksamhetsvolym. Mot det står solidaritetstanken mellan olika idrotter i RF-familjen. Vad är egentligen rättvist, är en intressant fråga.

Idrotten viktigare än någonsin

I tider med en historiskt omfattande pandemi och fysisk samt psykisk ohälsa är idrottsverksamheten viktigare än någonsin -oberoende om verksamheten sker i en hall, på en idrottsplats, i skog, på väg, i luften, i vattnet eller i ett demokratiskt fysiskt eller digitalt mötesrum.

Idrotten bygger broar mellan individer och grupper och oavsett om människor är födda i Nairobi, New Delhi, Sao Paulo, Kiruna, Djursholm, Botkyrka, Hagfors, Hammarkullen, Rosengård eller Kalmar. Vi måste genom idrottens kraft fortsätta bygga vårt land starkt. Det sker någonstans i skärningspunkten mellan vardagens vedermödor och drömmarna om en bättre framtid

Här del 1 av Johan Storåkers debattinlägg:

Ideologiska samtal att vänta på Riksidrottsmötet

Svensk idrott som fri folkrörelse har stått sig stark genom årtionden. Det är en form som är närmast unik i Norden i förhållande till övriga världen. Idrotten är även Sveriges största folkrörelse. 

Politiska beställningar genom riktat stöd.

Det är tydligt inför Riksidrottsmötet, att det mullras i idrottsleden om det styrande ekonomiska bidragen från staten och Riksidrottsförbundet till de enskilda idrotterna med krav från politiken om att arbeta med specifika samhällsutmaningar.  

Inom politiken är det uppenbart att det är färre personer än tidigare som har erfarenhet av ett brett folkrörelse- och föreningsengagemang. Detta kan ha lett till en regleringsiver från förtroendevalda och tjänstemän om stödet till idrotten. Länge såg politiker att ett relativt fritt stöd utan pekpinnar till idrotten gav goda samhällseffekter inom områden som folkhälsa, integration och bredare sociala frågor. Idrottsverksamheten var då i tydligt fokus. 

Under de senaste åren har mera av ”politiska beställningar” blivit vanliga oavsett om det till exempel handlar om äldres idrottande eller integration av nyanlända.

Personalexpansion inom RF och SISU

Denna tendens till ökad reglering av vår största folkrörelse har skett under en tid när Riksidrottsförbundets och SISU Idrottsutbildarnas nationella och regionala organisation har vuxit kraftigt. Mellan åren 2008 och 2018 har kostnaderna för löner, ersättningar och sociala avgifter inom Riksidrottsförbundet nästan fördubblats! 

Under de senaste fem åren har antalet anställda i RF-delen i RF/SISU-distrikten ökat med cirka 68 procent. Emellertid är det många enskilda idrotter som har betydande ekonomiska utmaningar.

Önskemål om kraftigt ökat stöd till Specialidrottsförbund

Det finns några tydliga ideologiska önskemål från ett antal starka förbundsföreträdare inför Riksidrottsmötet och det framgår bland annat av motionen ”Kraftigt stärkt stöd till specialidrottsförbunden med idrotten i fokus” (10.22-kraftigt-starkt-stod-till-specialidrottsforbunden-med-idrotten-i-fokus---motion-23.pdf (rf.se):

• Ökat stöd till de enskilda idrotterna på bekostnad av den organisatoriska överbyggnaden inom Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna.
• Mer fria medel som specialidrottsförbunden själva kan bestämma hur de bäst fördelas.
• Ökat fokus på idrottsuppdraget.

Svaret från Riksidrottsstyrelsen är en inriktning om tydligt ökat stöd till specialidrottsförbunden, även om det inte är ett direkt bifall. På Riksidrottsmötet blir det intressant att se om styrelsen har förstått den ideologiska kritiken på djupet eller om det svaret endast ska ses som ett resultat av att de i sista stund insåg att de kan bli tydligt nedröstade på RIM.

 Idrottspolitik och det implicita kontraktet 

 Länge har det funnits ett väl fungerande implicit kontrakt mellan staten och idrottsrörelsen. En ömsesidig förståelse för varandras roller och det har hanterats i ett regleringsbrev m.m., men framförallt genom en kontinuerlig respektfull dialog. Under de senaste åren har det genomförts en del ”politiska beställningar” och tyngdpunkten inom ramen för den idrottspolitiska balansen mera och mera gått åt myndighetshållet.

Vissa ledare har lite uppgivet frågat sig: ”Får vi även ägna oss idrott?” när samhället pålagor för de ideella eldsjälarna som bär upp den absolut majoriteten av vår idrottsverksamhet blivit för stora.

Om idrottsrörelsen ska kunna försvara den svenska idrottsmodellen är det emellertid viktigt att vi som är verksamma i folkrörelsen inte är politiskt naiva. 

Det kommer aldrig bli så att politiska företrädare ger stöd av skattebetalarnas pengar utan att ställa motkrav. Bland annat krav som har sin grund i slutsatser i de uppföljningar av statens stöd till idrotten som Centrum för idrottsforskning genomför (https://centrumforidrottsforskning.se/sv/ ). Det är endast en orealistisk dröm att politikerna kommer att bifalla offentliga stöd utan att ställa konkreta krav. 

Vi som är engagerade inom idrotten måste emellertid med en idrottspolitisk fingertoppkänsla fortsätta kampen för att på en övergripande nivå försvara den fria folkrörelseformen. Flera intressanta idrottsideologiska debatter är att vänta på Riksidrottsmötet år 2021.

Här är del 2 av Johan Storåkers debattinlägg: 

Idrottspolitiska risker angåendedemokratin

Två intressanta motioner till Riksidrottsmötet är ”Parlamentarisk utredning med uppdrag att utveckla den svenska idrottsmodellen” och ”Upprätta god förvaltningssed inom svensk idrott”

Här är motionerna

https://www.rf.se/globalassets/riksidrottsforbundet-rim/dokument/2021/10.4-uppratta-god-forvaltningssed-inom-svensk-idrott---motion-1.pdf?w=900&h=900

https://www.rf.se/globalassets/riksidrottsforbundet-rim/dokument/2021/10.5-parlamentarisk-utredning-smkf-mfl---motion-2.pdf?w=900&h=900

Risker för ökad politisk styrning

En risk med dessa motioner är att idrottsrörelsen om motionerna bifalls får mer regleringar genom villkorat stöd från de offentliga. Vad motionärerna underskattar är att det bland dagens politiker och offentliga tjänstemän finns starka krafter som ytterligare önskar styra och villkora bidragen till vårt lands största folkrörelse. I dagens Sverige är det färre personer än tidigare som har förståelse för både politik och idrott. Detta gör att den ömsesidiga förståelsen för båda sidor är mindre och det är ett långsiktigt hot mot det förvaltningspolitiska implicita kontraktet. Tidigare var ledande politiker som till exempel Olof Palme, Thorbjörn Fälldin, Henry Allard, Ingemund Bengtsson, Ulf Lönnqvist, Bengt Westerberg, Ylva Johansson, Bettan Andersson, Catharina Elmsäter-Svärd och Gunnar Larsson demokratiskt valda och engagerade i vårt lands största folkrörelse. Idag är det färre av våra förtroendevalda i kommuner, regioner och riksdag m.m. som är engagerade inom idrotten. En del av motiven till de aktuella motionerna är enkla att förstå, men risken är som sagt att de politiska pekpinnarna ökar.

Idrottspolitik och valrörelsen 2022

Samtidigt är det viktigt att vi som är verksamma som ledare i idrotten tar de utmaningar som verksamheten har på allvar. Självklart är en del av de problem som finns i föreningar och på andra organisationsnivåer en följd av att så många som drygt tre miljoner personer är engagerade i idrottsrörelsen. Vi får därmed hantera en hel del av de vanliga samhällsproblemen.

I jämförelse med andra folkrörelser går det även att ödmjukt diskutera om samhällsnyttan ändå är mycket stor i förhållande till det relativt svaga stödet. Till exempel i jämförelse andra länder erhåller idrotten i vårt fina land ett blygsamt stöd. Däremot är det samtidigt relevant att oförtrutet och ambitiöst fortsatt arbeta med utmaningarna som den etablerade idrottsforskningen visat på gällande negativa tendenser om aktivitetsnivåer, svag jämställdhet och socioekonomiska klyftor.

En idrottspolitisk viktig uppgift framöver är att med trovärdighet och hänvisning till empiriska studier, konkreta exempel och berättelser i valrörelsen år 2022 bilda opinion för ett ännu starkare stöd från samhället. Samtidigt som ledare och andra företrädare inte kan fly frågorna om vad som kan bli bättre i verksamheten.

En central inriktning för valarbetet måste vara att Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna verkar tillsammans med de enskilda idrotternas ledande företrädare. Det är inte enbart inom t.ex. RF:s egen organisation som det idrottspolitiska arbetet ska ske. Dessa aspekter med mera tas upp i motionen om Idrottspolitisk offensiv mot valet 2022:

https://www.rf.se/globalassets/riksidrottsforbundet-rim/dokument/2021/10.6-idrottspolitisk-offensiv-mot-valet-2022---motion-3.pdf?w=900&h=900

Demokrati, folkbildning och värdegrundsfrågor

Något som glädjer en idrottsideolog är att det på det digitala Riksidrottsmötet blir samtal och debatt om demokrati, folkbildning och värdegrund. Det gäller i enskilda mötesärenden genom olika program och konkreta motioner. 

I ett segregerat Sverige bygger idrotten broar mellan individer och grupper. För yngre svenskar generellt men även medborgare i vårt land som sökt sig hit från andra delar av världen är föreningsformen i traditionell mening inte lika självklar som för medelålders och äldre svenskar. Här har SISU Idrottsutbildarnas en nyckelroll att spela. Med modern och ambitiös utbildning- och bildningsverksamhet för att säkerställa ett dynamiskt, inbjudande och attraktivt folkrörelseliv inom idrotten även om 1,5,10 och 20 år. Ett intressant citat ur den Strategiska planen är följande:

”Unga inom idrotten deltar tidigt i folkbildning som en naturlig del av föreningens verksamhet. Att både vara aktiv idrottare och att delta i folkbildningsverksamhet skapar lärande miljöer där unga tillåts att växa och utvecklas på andra sätt än inom skolan och arbetslivet. Kombinationen av idrott och folkbildning kan vara en avgörande faktor för att flera unga ska välja att stanna kvar inom idrotten.”

Digitalisering och sociala medier

Inom idrotten har det i flera år samtalats en del om den moderna föreningen, men alltför lite har hänt i praktiken. En intressant sak att notera under pandemin är den fart som arbetet med digitala hjälpmedel fått. Tillsammans med användandet av sociala medier kan det säkert ge en injektion för den uppväxande generationen att deltaga i framtidens folkrörelsearbete.

Segregation av maktpositioner

I idrottsrörelsen ser vi ofta en klyfta mellan vilka som är utövare och de som deltager i maktrummen som t.ex. förtroendevalda och anställda. Vi saknar ofta nya svenskar och människor från förortsområden m.m. med socioekonomiska utmaningar i idrottens maktsfärer, både i formell och informell mening. Här finns demokratiska utmaningar som jag hoppas tas upp i debatterna under Riksidrottsmötet.