Det råder för närvarande feber i Stockholm – Eurovisionsfeber. Många är de likheter som finns mellan Eurovision Song Contest (ESC) och ett internationellt idrottsevenemang. 

Precis som vid ett internationellt TV-sänt idrottsevenemang krävs det t ex en tämligen stor organisation för att genomföra ESC i dess olika delar under den aktuella veckan. 

I en kommun med 3 000 personer är inte villkoren riktigt de samma som på andra platser.

Det blir annorlunda och lösningarna likaså.

Därför, ta del av en vardag och en tillvaro som är självklar för dessa människor. Från träffen och från tävlingen.

Inte någon annanstans

Först mötet.

Stor del av tiden inledningsvis tycks gå åt till att de närvarande försöker funderar ut hur de som är på plats ska locka andra att medverka på kommande möten.  

Då uppstår följande samtal:

När någon så grovt passerar en egentligen självklar gräns skulle jag föredra att klubben gör en anmälan till socialtjänsten i kommunen för en utredning om idrottsledaren/föräldern i fråga är lämplig som vårdnadshavare. 

Ännu en trist händelse har inträffat där en ledare beter sig dumt mot domare som är barn med spelare som är barn på plan. Läs här GP.